Ljunghonung som vintermat

Som nybörjare blev vi skrämda till att plocka ur all honung på hösten för kom det med lite ljunghonung så var kolonin dödsdömd. Öppnar man vilken svensk bibok som helst, tex Åke Hansson stora bok, Fries bok om bisjukdomar (1) eller varför inte kursboken – alla är de överens om att ljunghonung (och honungsdagg) är fantastisk honung fast inte för bina. Det lustiga är att börjar man leta referenser till någon studie så är det magert – vi har i själva verket inte hittat en enda studie som visar att ljunghonung skulle vara farligt. Förklaringsmodellen att mineralerna i ljunghonungen skulle ansamlas och därmed fylla tarmen och ge utsot håller inte för en enklare räknekontroll. Redan 1935 slog Alfonsus (2) fast att det var kristallisering av mat samt problem med att bli av med överskottsvatten som påverkade ifall det blir utsot eller ej.
Men eftersom vi inte hittade några studier bestämde vi oss för att själva testa att invintra på ljunghonung. 2020/21 testade vi 30-50% ljung i 9 st kupor där samtliga klarade sig galant utan tillstymmelse till nedsmutsade kupor.
jaja, en liten skvätt ljung kanske går bra men hur blir det om man har enbart Ljung? Nu hör det till saken att ingen har någonsin nämnt en andel där Ljung skulle vara farligt utan all ljung måste bort annars går det på tok. Hur som helst, denna vintern 2022/23 testade vi en kupa med enbart Ljung för att se om den skulle få problem. “Otroligt nog” överlevde även denna utan tillstymmelse till problem, knappt någon smuts alls, se bild nedan på den nedersta lådan. Alla lådorna lika torra, rena och snygga. Bina sitter på ca 15 ramar idag (20230408) och är urstarka. Nu kommer säkert någon att säga att vintern var så mild att bina har kunnat flyga och tömma tarmarna regelbundet. Av det skälet har vi noterat temperaturen under bägge testen och sätter vi gränsen där bina kan flyga till +6 grader kan vi konstatera att de har suttit minst 8 veckor utan att kunna flyga ut, den här vintern blev det nästan tre månader (kanske ännu längre) som de fick sitta stilla. Praktiska försök av bla Möbus, där han burade drottningar under vintertest så de inte kunde lägga yngel för att bli av med överskottsvatten, visade att bina började få utsot efter 3-4 veckor. Så om Ljunghonung skulle ge utsot, pga mineralansamling, borde bina inte klara 8 veckor instängda utan att utsot skulle uppstå.
En annan sak som vi lärde oss är hur litet mat det faktiskt går åt under en vinter, se diagram 2.
Givetvis måste man ha klart för sig att ett enda test (2 om vi ska vara petiga) inte är något bevis men våra test visar att påståendet att bina är dödsdömda om det finns ljung i kuporna inte stämmer. Och några studier som stöder påståendet att ljung är farligt har vi inte lyckats hitta, så ifall någon har en sådan får man gärna skicka den till oss.

Diagram 1. Max dagstemperaturer vintrarna 20/21 och 22/23. Bina har suttit minst 8 veckor, troligen 12 veckor, utan att kunna tömma tarmen.
En snabb och effektiv vårgenomgång för att inte riskera kyla ynglet. Vi byter ut botten, tar bort eventuellt fula ramar, kollar matförrådet och att det finns yngel.
diagram 2. Viktutveckling under vintern 22/23

Referenser:
(1) Fries, Kristiansen, Sjukdomar, parasiter och skadegörare i bisamhället sid 172
(2) Alfonsus, E. C. (1935). The cause of dysentery in honeybees. Journal of Economic Entomology, 28(3): 568-576.

Snålheten bedrar visheten, del 2

Hur mycket vintermat går det egentligen åt?
Vi gjorde ett vintertest denna vinter för att utmana myten om ljunghonungens farlighet där vi utfodrade en kupa med 100% ljunghonung. Dessutom har vi mätt kupans vikt under hela vintern för att se hur mycket som faktiskt går åt och resultatet är minst sagt förvånande då det visade sig att under hela hösten ökade kupans vikt. Till och med i november-december fann bina någonting som gjorde att vi hade 4-5 kg plus sista december.
Nedanstående graf visar utvecklingen på kupans vikt där vi startade på 34 kg (drygt 20 kg honung och pollen) och nu i början av april vägde kupan 30 kg.

Varje mätpunkt från början av respektive månad

Diskussion:
Givetvis är en kupa för lite för att dra några säkra slutsatser men det är ändå klart att bina drar in mat sent på året, vilket man missar om man ger socker i början på september. I år var det extremt varmt i November vilket säkert påverkade resultatet positivt men att de som vintrar in på socker går miste om bra höstdrag kan vi lugnt slå fast. Dessutom, överskottet vi har i vår går bra att slunga om man vill eller så låter man det vara och tar reda på vårhonungen istället. Sliskiga sockerramar som är kvar kvar i maj får man ju bara slänga – de duger inte som mat åt avläggare eller nåt annat. Eftersom man får inte slunga ramar som är sockerkontaminerade så missar man också en stor del av vårdraget vilket enligt vår erfarenhet brukar bli ca 10 kg. Dessa 10 kg täcker gott och väl de 5-8 kg som vintern verkar kosta oss (om vi antar att april kostar lika mycket som mars har gjort).
Man ser också en stor ökning av matåtgången i februari- mars vilket indikerar att yngelsättningen är i full gång.

Snålheten bedrar visheten

I aprilnumret av bitidningen visar artikelförfattaren stolt upp sitt inköpta sockerförråd innan priserna gick upp. Man hör dessutom många som nöjt konstaterar att “sockret visserligen är dyrt men fortfarande billigare än honung”. Uppenbarligen är det viktigare att spara några kronor än att se till att bina har bra mat.
Nedanstående bild kommer från en broschyr från Allt om Honung

Den kan användas för att visa våra kunder hur nyttig honung är, då den förutom frukt- och druvsocker, även innehåller mineraler och enzymer som vi människor behöver för att må bra.
Den har även en jämförelse med socker som endast innehåller tomma kalorier.

Om man tänker ett steg till så borde rimligtvis samma sak gälla för våra bin, dvs att den nektar de samlar in och omvandlar till honung innehåller nödvändiga mineraler och enzymer som de behöver och att socker räcker till för överlevnad men inte värst mycket mer än så.

Nästa steg i tankeprocessen är att fundera på varför Allt om Honung och merparten av Sveriges biodlare förordar att man i September ska ersätta binas honung med sockerlösning. Kommer tyvärr bara fram till två möjliga svar på detta: antingen okunskap eller girighet.

Sista steget i tankeprocessen är denna: Socker är en kostnad men honungen är “gratis” så i själva verket spar vi pengar genom att ge bina honung. Då kanske någon invänder att man ju då förlorar pengar eftersom honungen kan säljas. Hmm, var det någon som nämnde omtanke om bina?
Hur som helst, motargumentet blir att våra starka bin som får naturlig vintermat (honung och pollen) orkar producera så mycket honung att det räcker både till dem och till oss. Kanske ska man fundera på om 25 kg, som ju snittet är i Sverige, är ett bra resultat – läser man gamla rapporter var 100 kg per kupa inget ovanligt. Varför blir det så lite idag? Varroa, kommer många att svara men kanske det också beror på att vi försvagar bina med sockret? För vår del är givetvis Varroa ett problem som kräver extra insatser men att det skulle dra ner resultatet till 25 kg är bara nys.
Nästa del kommer handla om hur mycket honung som går åt under en vinter, tror många kommer bli förvånad hur lite som faktiskt går åt.

Faktablad honungskristallisation

Från QSI, Tentamus labarotory

Att Rapshonung kristalliserar blixtsnabbt och att Ljung knappast kristalliserar alls är nog känt av de flesta. Honung i burk kristalliserar snabbare än honung i ram – varför då kan man fråga sig. Här kommer ett faktablad som går igenom vilka faktorer som påverkar hur kristallisation av honung förlöper.

Det visar sig att följande faktorer påverkar:

  • Socker fördelning
  • Vattenhalt
  • Förvaringstemperatur
  • Hur länge man förvarar honungen
  • Närvaro av kristallisationskärnor
  • Honungshantering

Utgångspunkten för kristalliseringen av honung är så kallade kristallkärnor, mikroskopiskt små partiklar som pyttesmå glukoskristaller, pollenkorn, dammpartiklar eller luftbubblor. De primära kristallerna växer genom att fästa ytterligare glukoskristaller till dem.

Tab. 1: Faktorer som påverkar kristallisation [2]

                                                 no crystallizationrapid crystallization
glucose/water ratio< 1,70> 2,16
fructose/glucose ratio> 1,33< 1,11
(glucose-water)/fructose ratio< 0,30> 0,49
% glucose< 27,7> 35
coeffizient of supersaturation on glucose< 1,8> 2,6

Honung med hög fruktoshalt kristalliserar långsamt, medan honung med hög glukoshalt kristalliserar snabbt.

Processad

Honung som inte förblir flytande under lång tid bör specifikt kristalliseras. I fallet med snabbkristalliserande honung kan detta uppnås genom omrörning. Vid mycket långsamt kristalliserande honung bör denna honung inokuleras (ympas) med en fin kristallin honung (ca 5 – 10%), därefter rörs honungen om tills en fin kristallin, bredbar konsistens erhålles

Om honungen ska förbli flytande rekommenderas att klarna den. För detta lämnas honungen i rumstemperatur så att vaxpartiklar och luftbubblor, som skulle kunna fungera som kristallisationskärnor, separeras vid ytan.
När man blandar honungen efteråt ska detta göras försiktigt så att inga luftbubblor kommer in i honungen

Förvaring

Låga lagringstemperaturer har en hämmande effekt på kristallisationen, eftersom honungens ökade viskositet minskar diffusionshastigheten för molekylerna. Vid högre temperaturer kristalliserar honung och bildar grova kristaller. Enligt Dyce [1] kristalliserar honung snabbast vid en konstant temperatur på 14 °C.

Tab. 2: Temperaturens påverkan på kristallisation

< 4°Chigh viscosity, low crystallization tendency
5 – 7 °CPrimary crystals form preferably
14 °Coptimum growth of crystals
> 30 °Ccrystals melt

Innan flytande honung lagras bör de värmas upp för att smälta alla befintliga kristaller. Om den omedelbart följs av snabb nedkylning till 0 °C och förvaring vid 0 °C i 5 veckor, kan honungen förbli flytande i upp till 2 år om den därefter förvaras vid 14 °C. Honung som förvaras direkt vid 14 °C utan tidigare svalare förvaring kommer att kristalliseras inom 5 veckor. [3]

När honungen värms upp måste detta göras försiktigt för att inte värma honungen så mycket att de naturliga enzymerna antingen har förstörts eller avsevärt inaktiverats. Om så är fallet skulle honungen, med undantag för bagarhonung, inte längre uppfylla bestämmelserna i rådets direktiv 2001/110/EG om honung.

[1] Dyce, E.J.: Crystallization of honey. J. econ. Ent. 24, 597-602 (1931b) und Dyce, E.J.: Fermentation and crystallization of honey. Bull. Cornell agric. Exp. Sta. No. 528 (1931a)).

[2] Bhandari, B., D´Arcy, B., Kelly, C.: Rheology and crystallization of honey: present status. International Journal of food properties, 2 (3), 217-226 (1999)

[3] Austin, G.H.: Maintaining high quality in liquid and recrystallized honey. Can. BeeJournal 61 (1), 10-12, 20-23 (1953)

Trippelkupa för reservsamhällen


Man kan ha en jättebra plan men sen händer det alltid oförutsedda saker; en drottning går inte till eller hon försvann i parningen, kanske var vi lite oförsiktiga vid märkningen så vi tog kål på henne eller kanske bara är hon plötsligt borta. Har vi kommit en bit in på året så räcker inte tiden till för att dra fram en ny – då är det en bra ide att ha några småsamhällen i reserv. Då kan man bygga en trippelkupa med samma innermått som en standardkupa men med tre små bibostäder i en kupa. På detta spar man plats och så kan man lätt slå ihop med annat samhälle om det behövs. Fördel att använda samma rammått så kan man flytta ramar utan problem vid tex stödmatning – bara att ta en honungsram från annat starkt samhälle. Viktigt att man gör ett inre lock för varje del som kan öppnas separat och att man sätter öppningarna långt från varandra. Här satte jag ett på varje sida och ett på mitten.

trippelkupa för reservsamhällen

Byggbeskrivning: Vi använder 16 mm plywood, träfiber går också bra.
1. Såga ut 2 sidor 440×250 mm och två sidor 420×250 mm
2. Skruvlimma ihop sidorna till en låda med samma mått som en LN fast något högre så vi får plats med de inre locken.


3. Såga till en botten med ca 30 mm utsprång på tre sidor 460×480 mm
4. Borra ventilationshål spår i botten, sätt fast insektsnät med häftklammer


5. Såga ut de inre sidorna som separerar de tre rummen, 420×250 mm
6. Skruvlimma fast dem med cc ca 135 mm, inte noga med toleranserna.
7. Skruva fast distanser på undersidan av innerlocken så de hålls på plats,
Gör tre st innerlock, vi använder färdiga täckbrädor av den bredare modellen, 175 mm bred.
8. såga till 6 träbitar som fungerar som ramhållare, ca 150×40 mm
9. Skruva fast dem ca 25 mm från övre kant. Kolla med en ram och innerlock att de får plats utan att sticka upp ovan kant eller slå i botten, se översta bilden.
10. Täta alla fogar med silikon. Se till att inga kanter sticker upp och skapar otätheter. Raspa bort om det behövs.
10. Borra små flusterhål, två på sidorna och mittersta framåt. Ca 8 mm borr blir bra
11. Måla alla yttersidor med olja och utefärg. Några extravarv på ändträ
12. Montera handtag.
13. Vi använder ett vanligt frigolittak som yttertak även för denna.

Årets första slungning

Eftersom vi alltid sparar lite ramar i plastbackar har vi möjlighet att slunga dessa vid senare tidpunkter och därmed erbjuda flytande honung när det annars inte finns sådan. Så detta är egentligen inte årets första utan snarare förra årets sista slungning.
Det är trevligt att kunna erbjuda nyslungad honung i mars men dessutom kan vi härmed slå fast att försommarhonung klarar sig utmärkt under lång tid i ram utan att kristallisera.
Vi slungade 14 ramar och endast 1,5 kg blev kvar i ramarna vilket gav ett utbyte på 90%. Vi hade en hel del Lindhonung som vi vet av erfarenhet kristalliserar efter ca 2 månader i burk men här har den stått i 8 månader utan problem.
Varför klarar sig honungen bättre i ram än i burk? Vi har noterat att ju mer man rör i en burk desto snabbare kristalliserar den så vår hypotes är att slungningen i sig är boven, dvs rörelsen när man kör slungan sätter igång tillväxten av kristaller. Men, oavsett orsak så är det uppenbarligen så att honung i ram klarar sig utmärkt iaf knappt ett år vilket gör att man kan slunga under hela året om man så vill.
En annan aspekt är betydelsen för bina – då det innebär att risken för utsot hos bina under vintern minskar eftersom honungen uppenbarligen inte kristalliserar (om man använder honung som vintermat, vill säga) Jag ser att möjligt test här där sockerramar förvaras på samma sätt som vi förvarar honungsramarna för att se om sockerramar tenderar att kristallisera lättare.

10 liter nyslungad honung vilket motsvarar ca 14 kg.

Varroa kontroll del 2

I del 1 gavs lite bakgrund till hur Varroan förökar sig och varför drönarutskärning kan vara effektivt om den utförs på rätt sätt.
Här kommer vi beskriva hur vi gör rent praktiskt.

Så fort bina börjar flyga regelbundet, dvs när dagstemperturerna börjar passera 10 grader, så sätter vi in Varroabrickorna och kontrollerar nedfallet varje vecka. Vårt tröskelvärde är 15 nedfall per vecka vilket motsvarar 150-200 kvalster i kupan. Vår strategi bygger på att aldrig ha fler än detta antal eftersom den nivån inte ställer till problem för kolonin. Lyckas vi hålla den nivån vid invintring behövs ingen behandling alls eftersom avsaknad av yngel gör att Varroan inte kan föröka sig under vintern

Vanligtvis får vi en långsam ökning under mars-april men nivån brukar hålla sig under tröskelvärdet och isf gör vi ingenting till dess kvalsterfällan (3 delad drönarram, se fig 1) är på plats.

Fig 1. tredelad ram utan vax

I slutet på april sätts ramen in i den övre yngellådan bredvid sista yngelramen varvid vi skär ut en del varje vecka. De första två veckorna skär vi bort nybyggt vax och from tredje veckan brukar det finnas täckta drönarceller som skärs ut. Vi skär hela tiden ut en tredjedel och på så vis erbjuds kvalstren hela tiden öppna celler med drönarlarver, se nedan hur processen ser ut (fig 2,3).

Fig 2. Första veckorna skärs nybyggt vax bort
Fig 3. from tredje veckan skärs en del med täckta celler ut. Där gömmer sig de flesta kvalster

De utskurna delarna läggs i frysen så dör kvalstren snabbt, man kan därefter öppna cellerna och räkna antal kvalster som fångats.
I slutet av juni avtar drönarproduktionen och bina slutar att bygga drönarceller, de brukar då lägga honung eller bygga arbeterceller vilket visar att det är dags att ta bort kvalsterfällorna. Man måste vara noga med att skära ut de täckt delarna varje vecka för om man glömmer och de får chansen att krypa ut har vi skapat en varroabomb.
Så här dags brukar nedfallet, som vi givetvis kontrollerar under behandlingstiden, ha gått ner till nära noll och vi har således nästan ingen Varroa alls i kuporna. Kvalstren kommer fortsätta att föröka sig i arbetarcellerna men där går det betydligt långsammare och i många fall behövs därför inga fler behandlingar alls. Vi fortsätter givetvis att kontrollera nedfallet, veckovis eller varannan vecka, och så länge nedfallet ligger under tröskelvärdet gör vi ingenting.
Skulle vi hamna i en situation där vi kommer över tröskelvärdet gör vi en mjölksyra behandling med 15% syra som sprayas på med en vanlig blomspruta. Eftersom Kvalstren mestadels sitter på ambina räcker vanligtvis en behandling av yngelramarna men om nivån fortfarande är hög efter en vecka kan vi upprepa behandlingen.

Om nivån ligger under tröskelvärdet när vi kommer in i september och det är dags för invintring gör vi ingen annan behandling alls eftersom det är onödigt. Orsaken är att har vi bara 150 kvalster i September kan nivån inte nå kritiskt värde (5% vilket motsvarar ungefär 500 kvalster) på det lilla yngel som sätts under september-mars.
Vi har använt denna strategi under 6-8 år och använt myrsyra på totalt 3 samhällen av drygt 50 och helt slutat med oxalsyra sedan 4-5 år. Vi har inte förlorat ett enda samhälle pga Varroa, endast någon drottning som gått förlorad eller blivit infertila.

Varroakontroll del 1 – IPM strategin (Integrated Pest Control)

Varroa kvalstret är det enskilt största hotet mot biodling – det är de flesta överens om – och om man inte begränsar kvalsternivåerna så brukar de flesta samhällen gå under efter maximalt två år. Den våldsamma utvecklingen beror på kvalstrets snabba exponentiella sätt att föröka sig, se fig nedan. I en tidigare artikel https://dodsbisyssla.com/varroa-kontroll-varroa-management/ har vi gått igenom Varroans biologi och fortplantning och därför nöjer vi oss här med att konstatera att kvalstren föredrar drönarceller vilket är anledningen till att drönarutskärning fungerar så bra. Den explosiva utvecklingen av yngel på våren är också skälet till den ohämmade ökningstakten av Varroa under samma tid.

fig 1. Bins och kvalstrens utveckling. Röd linje visar traditionell behandling med starka syror och svart linje IPM baserad strategi där drönarutskärning är huvudsaklig behandling

.IPM baserad strategi
I en Varroakontroll som baseras på IPM bygger man sin strategi på att hålla koll på kvalsternivån och behandla när det behövs och i första hand med mekaniska metoder. När kemikalier är nödvändig använder man så ofarliga ämnen som möjligt och de starkaste kemikalierna/syrorna endast i nödfall, se fig 2 nedan.

Fig 2. IPM pyramiden. Man börjar med att hålla koll samt använda mekaniska metoder. Kemikalier endast vid behov och så ofarliga metoder som möjligt.

Fast någon kanske undrar vad det är för fel med myrsyra och oxalsyra – de är ju “organiska” syror som använts under många år? Ordet “organisk” låter ju positivt men betyder bara att de förekommer naturligt i växter men betyder inte att de är ofarliga på något sätt. Alla syror är kemikalier och onaturligt i höga doser för bina som dessutom ger besvär till bina i större eller mindre grad – en del direkt i form av döda bin, yngel och ägg och en del i form av sämre överlevnad på längre sikt (1). Dessutom kan man inte använda myrsyra under honungssäsong eftersom den ger smak till honungen vilket innebär att man måste vänta tills slutet augusti början av september innan man gör sin behandling. Då har man många gånger kritiska nivåer av kvalster i kuporna, se fig 1 vilket innebär att samhället redan kan vara dödsdömt samt att tusentals bin är försvagade under säsong med mindre honungsskörd som följd. Dessutom, det är svårt att veta exakt när vinterbina föds och i september kan delar av dem redan ha fötts och ännu fler befinner sig i yngelstadium och är således redan påverkade negativt av kvalstren vilket därmed försvagar samhället inför vintern.
Praktisk applikation: Alla kemikalier stressar bina och både myrsyra och oxalsyra har negativa effekter på bina.

Traditionell varroabehandling med myrsyra i augusti, när kvalstren redan nått kritisk nivå, är som att vänta med att gå till tandläkaren tills hålet blivit så stort att man får rotfylla tanden istället för en liten lagning. Vår strategi gör att kvalstren aldrig hinner bli särskilt många och når därmed inte en nivå som påverkar kolonin negativt och vi behöver som regel heller inte använda myrsyra, som är en stark syra som påverkar bina negativt (1). Oxalsyra blir helt överflödigt och besparar bina en störning mitt i vintern med mindre stress som resultat. Vi ser det som en mer hållbar kvalster strategi där vi inte fyller kuporna med onödiga kemikalier som stör och stressar bina.

Drönarutskärning – hur effektivt är det?
En behandling som inte är tillräckligt effektiv är meningslös oavsett hur “snäll” den är. Så hur effektivt är det med drönarutskärning? I denna artikel (2) har man gjort en teoretisk beräkning av effekten och kommit fram till att 2 utskärningar ger ca 50% effektivitet. Vi kan göra upp till 6 utskärningar innan drönarsäsongen är över och då stiger effektiviteten till goda 85-90%.

I denna studie (3) utförde man 4 st drönarutskärningar under en säsong på ett antal kupor i tre olika bigårdar där man även hade kontrollgrupper som inte fick någon behandling alls, fig 3. Kontrollgrupperna fick olika resultat vid räkning i Oktober (4%, 10% respektive 20%) medan de med drönarutskärning samtliga låg på ca 3% oavsett vilket kvalstertryck som fanns på respektive gård.

Fig 3. Diagram från ref 3 där de utförde drönarutskärning från tre bigårdar. Vit stapel behandling med drönarutskärning och svart är kontroll grupp utan behandling. Inga andra behandlingar användes och enbart drönarutskärning höll nivån runt 3% medan kontrollgrupperna varierade från 4% upp till 20% kvalsternivå efter avslutat test i oktober.

Praktisk applikation: Drönarutskärning är effektivt och håller ner kvalsternivåerna och kan ibland helt eliminera behov av annan behandling.
I nästa del ska vi berätta hur vi gör då vår strategi, utöver 6x drönarutskärning, även innehåller punktbehandling så att Varroan aldrig får chansen att nå kritiska nivåer.

referenser:
1. https://www.beeculture.com/comparing-mite-treatments/
2. https://etd.ohiolink.edu/apexprod/rws_etd/send_file/send?accession=osu1481534982440449&disposition=inline
3. Evaluation of Drone Brood Removal for Management of Varroa
destructor (Acari: Varroidae) in Colonies of Apis mellifera
(Hymenoptera: Apidae) in the Northeastern United States

Vårbestyr i bigården

Hassel och Al har redan börjat blomma och så snart temperaturen tillåter kommer bina att börja samla in pollen. Då är det dags att ta tag i vårgenomgången vilket vi för vår del gör en varm dag i början av mars. Såg vi till att fick bina tillräckligt med mat (minst 15 kg) samt invintrade på två lådor är det ingen panik utan vi kan lugnt vänta in en rikgit go varm vårdag.
Vi brukar använda en extra botten och lyfter av lådorna och ersätter den gamla botten med den nya fräscha. Den gamla botten städar vi ur från gamla bin och tvättar av om det behövs och använder den sen till kupa två osv. Har bina haft lite utsot ersätter vi också smutsiga ramar samt ersätter dem med nya ramar med fräscht vax. Vi vintrade in på tre lådor så vi kommer ta bort den nedre och låter den övre samt matlådan bli de nya yngelrummen. Vi kommer troligen ha mycket honung över och det som vi inte behöver till bina kommer vi slunga och därmed få nyslungad flytande honung att erbjuda i maj. I övrigt är det viktigaste att sätta in varroabrickan så vi kan börja kontrollera kvalsternivån som vi hoppas ligger under vårt tröskelvärde på 15 nedfall i veckan. Skulle någon kupa ligga lite högt gör vi isf en mjölksyrebehandling. Vi kontrollerar Varroanivån varje vecka och fram till slutet av april är det enda saken att tänka på men någon gång öppnar vi för att kolla att yngelsättningen går bra och eventuellt byta ut fula ramar. Vi byter bara ramar på våren eftersom det finns överflöd av nektar som bränsle och byggsugna bin. Att se till att byggbina är upptagna är ett bra sätt att undvika tidiga svärmar tillsammans med att se till att de inte sitter för trångt, därav de två lådorna redan från början. På våren kan man också sätta in extra tomma ramar utan ståltråd för att skörda extra vax. Sådana ramar sätter man lämpligast närmast lådornas väggar så de inte börjar lägga yngel i dem.
Skulle något samhälle ha blivit av med sin drottning är det bästa att slå ihop dem med ett annat samhälle så skapar man ett extra starkt samhälle som kommer kunna dra in tidig honung.

Vårrensning

26 feb-månadsvägning av ljungkupan

När vi startade testet i september vägde kupan 34 kg, därefter ökade vikten fram till slutet av oktober då bina uppenbarligen hittade någonting att dra på. Vid vägningen igår 25 februari vägde vi in ljungkupan på 33.5 kg, dvs nära samma som vi startade på. Det betyder att bina bara har gjort av med 0.5 kg sedan starten. Dessutom kan vi se att nu går förbrukningen upp vilket troligen beror på att yngelsättningen startat på allvar. Ännu för kallt att göra vårgenomgång så vi får avvakta varmare väder. Dock har vi sett att hassel börjar blomma så pollen finns bara det blir varmt nog för bina att flyga.