Som nybörjare blev vi skrämda till att plocka ur all honung på hösten för kom det med lite ljunghonung så var kolonin dödsdömd. Öppnar man vilken svensk bibok som helst, tex Åke Hansson stora bok, Fries bok om bisjukdomar (1) eller varför inte kursboken – alla är de överens om att ljunghonung (och honungsdagg) är fantastisk honung fast inte för bina. Det lustiga är att börjar man leta referenser till någon studie så är det magert – vi har i själva verket inte hittat en enda studie som visar att ljunghonung skulle vara farligt. Förklaringsmodellen att mineralerna i ljunghonungen skulle ansamlas och därmed fylla tarmen och ge utsot håller inte för en enklare räknekontroll. Redan 1935 slog Alfonsus (2) fast att det var kristallisering av mat samt problem med att bli av med överskottsvatten som påverkade ifall det blir utsot eller ej.
Men eftersom vi inte hittade några studier bestämde vi oss för att själva testa att invintra på ljunghonung. 2020/21 testade vi 30-50% ljung i 9 st kupor där samtliga klarade sig galant utan tillstymmelse till nedsmutsade kupor.
jaja, en liten skvätt ljung kanske går bra men hur blir det om man har enbart Ljung? Nu hör det till saken att ingen har någonsin nämnt en andel där Ljung skulle vara farligt utan all ljung måste bort annars går det på tok. Hur som helst, denna vintern 2022/23 testade vi en kupa med enbart Ljung för att se om den skulle få problem. “Otroligt nog” överlevde även denna utan tillstymmelse till problem, knappt någon smuts alls, se bild nedan på den nedersta lådan. Alla lådorna lika torra, rena och snygga. Bina sitter på ca 15 ramar idag (20230408) och är urstarka. Nu kommer säkert någon att säga att vintern var så mild att bina har kunnat flyga och tömma tarmarna regelbundet. Av det skälet har vi noterat temperaturen under bägge testen och sätter vi gränsen där bina kan flyga till +6 grader kan vi konstatera att de har suttit minst 8 veckor utan att kunna flyga ut, den här vintern blev det nästan tre månader (kanske ännu längre) som de fick sitta stilla. Praktiska försök av bla Möbus, där han burade drottningar under vintertest så de inte kunde lägga yngel för att bli av med överskottsvatten, visade att bina började få utsot efter 3-4 veckor. Så om Ljunghonung skulle ge utsot, pga mineralansamling, borde bina inte klara 8 veckor instängda utan att utsot skulle uppstå.
En annan sak som vi lärde oss är hur litet mat det faktiskt går åt under en vinter, se diagram 2.
Givetvis måste man ha klart för sig att ett enda test (2 om vi ska vara petiga) inte är något bevis men våra test visar att påståendet att bina är dödsdömda om det finns ljung i kuporna inte stämmer. Och några studier som stöder påståendet att ljung är farligt har vi inte lyckats hitta, så ifall någon har en sådan får man gärna skicka den till oss.
Referenser:
(1) Fries, Kristiansen, Sjukdomar, parasiter och skadegörare i bisamhället sid 172
(2) Alfonsus, E. C. (1935). The cause of dysentery in honeybees. Journal of Economic Entomology, 28(3): 568-576.
DoD's bisyssla 