Rökpusten

Rör inte min rökpust för då jäklar
Jag har en känsla av att rökpusten för många äldre biodlare har ett symboliskt värde och om den försvinner så försvinner också en bit av självbilden vad det innebär att vara biodlare. Det bygger jag på reaktionerna från somliga när vi har fräckheten att ifrågasätta rökpusten och när vi hävdar att vatten med aromatiska oljor funkar lika bra möts vi ofta av en fnysning och någon nedsättande kommentar.

När jag läser vad en del pustanvändare skriver kommer det för övrigt en del lustiga kommentarer – en del tror att bina verkligen blir lugna, men stoppar i allt möjligt skräp och visar stolt upp tygbitar, gummiskräp, gammal torv och allt vad det är för att få fyr på pusten. Bara googla på “smoker” eller rökpust så någon specifik referens ger jag inte.
Handen på hjärtat – är det någon som verkligen tror det är bra att andas in rök från allt detta skräp som man stoppar i pusten? Eller att det skulle vara bra för bina?

Någon hävdade att har man ilskna bin så är pusten ett måste men vi har också haft mördarbin av och till och vi behöver ändå inte rökpust – då klär vi bara på oss extra noga och tar ett djupt andetag. Det är inte kul men det går.
Att erfarenheten att använda rök är stor och lång råder det dock ingen tvekan om (1) då Egyptierna redan för 3000 år sedan använde rök.
Fungerar rök, kan man fråga sig och jodå det gör det för bina flyr röken och är till synes lugnare vilket gör det möjligt att hantera bina.
Men den korrekta frågan är inte om det fungerar utan om rök är skadlig för bina eller oss. Svaret är Ja!
Följdfrågan blir: Finns det månne alternativ och svaret på den är också Ja!
När vi kommer till vad vetenskapen säger så blir det glasklart varför pusten faktiskt funkar och varför vatten med eteriska oljor också funkar på samma sätt men utan att stressa bina

Vad säger vetenskapen då? Utan att ge någon referens (är bara att googla på rök och cancer tex) så är rök nåt som man försöker undvika i de flesta andra fall eftersom det är farligt. Nåväl, säg att bara helt ofarliga ämnen används då måste det väl vara ok? I bitidningen (2) kan man läsa ny forskning om hur bin reagerar på rök och först och främst har de flesta missförstått binas reaktion och varför de går ner i kupan. Många anser att bina tror att det är skogsbrand på gång (korrekt) och börjar äta honung för att ge sig av och hitta nytt bo. Denna tolkning är orealistisk eftersom drottningen är äggläggande och behöver flera dagar på sig att banta ner och bli flygfärdig. Skulle bina ge sig av med minuters förvarning förlorar de drottningen och går under. Dessutom, bina med sina sköra vingar skulle inte klara hettan och gnistor som far runt. Hur bina egentligen reagerar på brand har undersökts på Kapbiet som är närbesläktat med våra bin (3). De kryper långt ner i boet för att söka skydd, äter av honungen för att förbereda sig på en lång period av svält och hoppas på det bästa. Våra nordiska bin använder ihåliga träd och sådana träd klarar oftast en brand, dessutom lägger de ett lager av propolis på väggarna som extra skydd, så det säkraste stället för bina är även där att stanna kvar och försöka överleva. Den andra effekten, som är mindre känd, är att binas förmåga att känna dofter stoppas av röken så när de arga bina sänder ut doftämnen så känner de andra bina inte detta och bina verkar lugnare eftersom de inte försöker attackera. I bitidningens artikel (2) står följande: “Efter att honungsblåsorna blivit fyllda minskar bina sin aktivitet, vilket gör att de verkar lugna. Bisamhället förbereder sig dock för en livshotande situation med risken att bli kvävd av röken, bränd av elden eller att svälta ihjäl av bristen på näring.”
Låter det som en bra behandling av våra vänner och att rök skulle ge lugna och harmoniska bin? Om man istället använder vatten med tex anis eller bittermandelolja får man exakt samma resultat dvs doften stör så bina inte känner lukten ifall ett klämt bi försöker sticka samt att de går undan för att inte bli blöta. Skillnaden är att vatten inte är något livshotande för bina de bara går undan för att inte bli blöta.

Slutligen Biet Bertas berättelse: Det var hemskt – taket blåste av och jag blev bländad av det starka skenet. Sen kom röken den hemska röken som satte igen mina trakeer och ögon. Tårarna rann och jag höll på att kvävas när jag sprang ner för att varna mina systrar att skydda drottningen. Vi följde henne ner och gömde oss så långt bort vi kunde men röken var överallt. Jag såg hur många av mina systrar dog när de skyddade drottningen, men plötsligt var det över. 300 av mina systrar dog den dagen – det var hemskt men vi överlevde iaf.

(1) https://www.amazon.com/Tears-Re-Beekeeping-Ancient-Egypt/dp/019936138X
(2) Bitidningen Maj 2017, sid 19
(3) https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/28289772/