När vi gick kursen för 8-10 år sedan påpekades det att det är otroligt viktigt att bina satt trångt under vintern så man skulle trycka ner dem på en låda innan invintring.
Vid första invintringen visade det sig vara omöjligt eftersom det fanns yngel överallt så till slut struntade vi i det och det fick bli två lådor även om vi förstod att våra bin var dömda att dö. Hur det gick? På våren flög de förstås och mådde alldeles förträffligt och det var första och sista gången vi ens övervägde nåt annat än två lådor.
Vad säger vetenskapen tro? De bästa studierna jag hittat kommer från Jano’s blogg (1) där han genomförde ett experiment med 1 och 2 lådor för att se skillnaden. Han fann att bin på två lådor drog in fodret på kort tid, tålde störning (han gick in och gjorde koll under vintern), gjorde av med lite foder och därmed ingen utsot. Bina på en låda tog lång tid på sig att dra in fodret (finns ju ingen plats), hade svårt att komma till klot (fullt av mat där de ska sitta), gjorde av med massor av foder (dels kostar det att värma hela matförrådet dels finns risken att de startar yngelproduktionen för tidigt (2) om kupan samtidigt är för tät), dog av störningen samt drabbades av utsot även om de inte stördes. Den delen är även relevant för förra budordet om ljunghonungs eventuella farlighet då det är kupans utformning med isolering och ventilation samt binas möjlighet att bilda bra vinterklot som mer bestämmer hur hög foderåtgång det ska bli, och därmed risk för utsot, än vilken mat de får. Även Åke Hansson håller kupan öppen för att invintra på 2 lådor (3) fast han går inte in så mycket på fördelar och nackdelar.
Varifrån ideerna om en låda kommer är oklart – den bästa förklaring jag hittat handlar om introduktionen av gula italienska bin. På deras breddgrader finns ingen hård vinter och drag kan komma lite när som helst så dessa bin är kända för att sätta yngel hela året (måste ha bin ifall nåt blommar) och oavsett om det finns honung i kupan. För att hindra dem att sätta yngel mitt i vintern infördes detta system (är lådan full med mat är det svårt att sätta yngel) av de som tog in dessa främmande bin till Sverige.
För egen del har vi nu använt invintring på 2 lådor i 8 år, senast 9 kupor, med utmärkt resultat – där finns många fördelar:
1. Invintring går snabbt och man kan starta tidigt om man vill. Ett år gjorde vi invintring första veckan i augusti för vi ville undvika ljung.
2. Man får plats med mycket foder – vi brukar ha 17-18 kg blandat honung och socker. Då vet vi att de har foder så det räcker även för en vargavinter.
3. Eftersom de har gott om foder även för våruppgången gör vi minimalt med ingrepp i maj ( i princip byte av vax där det går samt drönarutskärning). Lugnare för oss och lugnare för bina
4. Bina får möjlighet att arrangera sitt vinterklot optimalt som minimerar risken att yngelsättningen kommer igång för tidigt och därmed ingen risk för utsot
5. Ingen stress på våren – blir det ett bakslag, som i år, har de mat.
6. Ingen risk för tidig svärmning då det har gott om plats för yngel även om maj blir kallt som i år. Vi hade noll svärmar i år utan att göra en enda drottningavläggare.
Vad tycker biet Berta då? ” Det är så mysigt att krypa ihop med sina systrar när det är kallt ute. När jag blir hungrig kryper jag upp till maten och tar mig en slurk honung bzzzzz”
(1) https://jano.bloggo.nu/category/bisamhallet-under-vintern/
(2) https://jano.bloggo.nu/-Varfor-bin-drabbas-av-utsot/
(3) Åke Hanssons bok sid 326
DoD's bisyssla 