Blogg

4 Januari: Myten om vinterbin

På hösten föder bina upp speciella vinterbin som skiljer sig från sommarbina genom att de har förmågan att leve längre. Vinterbina får mer pollen och bygger därför upp en större fettkropp vilket ger dem längre livslängd. Detta är ett välkänt “faktum” som står att läsa i de flesta biböcker (1, 2) där vinterbina har en större och tyngre fettkropp med större förråd av proteiner vilket skulle förklara den långa livslängden. Men är det verkligen sant?
I sverige har vi många sorters bin utöver vårt ursprungliga svarta bi, tex italienska bin som inte är anpassat för vårt klimat med långa vintrar. Om det verkligen vore så att Mellifera biet hade utvecklat ett sätt att veta när vintern sätter in hur kan då Ligustica biet ha lärt sig detta så snabbt? De har ju bara funnits här i drygt hundra år vilket är ett ögonblick evolutionärt sett men likväl övervintrar de relativt bra. Kan det istället vara så att den längre livslängden finns hos alla bin men av någon anledning slås på när vintern nalkas?
Den här frågan besvarades redan 1953 av De groot som gjorde mängder av experiment där han mätte proteinhalt i bina som matats med olika sorters proteiner för att avgöra vilka aminosyror som är essentiella för bina. Som ett sidospår kom han fram till att det inte spelade någon roll när ambina föds – deras mängd proteiner är densamma och tillgång till protein är en avgörande faktor för livslängden. Det som avgör ifall bina åldras snabbt eller långsamt är tillgång till högkvalitativt protein och om de behöver göra tjänst som ambin – när de fött upp yngel åldras de och förändras biologiskt och blir gamla bin redo för flygtjänst. Bin som inte föder upp yngel åldras långsammare och kan därför leva länge.
DeGroot skriver i sin sammanfattning;
The opinion of additional pollen consumption by bees in autumn
to build up reserve protein stores for the winter season has been opposed.
The absence of nursing duties in autumn is sufficient to explain the
physiological condition of youth in a great part of old bees during the
winter season.”

I graferna ovan kan man se proteinvikt hos vuxna bin. I den övre grafen jämför man ambin med flygbin och då ser man att speciellt torrvikten minskat hos de äldre bina. I den nedre grafen visas att vikten av nitrogen (proteiner) är tämligen konstant över tid hos de övervintrande bina och, enligt DeGroot, räcker detta faktum som förklaring till att bina överlever en hel vinter. Den som vill ha hela DeGroot’s studie kontakta oss via email.

1. Åke Hanssons stora bok, Bin och Biodling
2. Bin till nytta och nöje
3. De Groot, Protein and amino acid requirements of the honeybee.


12 December

Dags för marknad och denna helgen var vi på två marknader, en liten lokal marknad i Öxabäck och en betydligt större i Billdals ridhus. Men kvantitet slår inte nödvändigtvis kvalite – det gäller både besökare och honung som man säljer.
I Billdal var det massor av folk men ett fåtal som handlade och i Öxabäck var det begränsat med folk men de flesta handlade och vi sålde faktiskt något fler burkar i lilla Öxabäck.
När det gäller vår honung så säljer vi mest av den betydligt dyrare sorthonungen. När kunderna får smaka är det sällan de väljer den större och billigare blandhonungen utan den flytande sorthonungen går bäst och hallonhonungen säljer allra bäst. Bättre än tom Ljung.

Bestämma tröskelvärde för Varroabehandling

Enda sättet att veta exakt hur mycket Varroa som finns i en kupa är att döda alla bina och räkna krypen på bina och i cellerna. Uppenbarligen är inte detta en framkomlig väg utan vi behöver en modell för att kunna bedöma hur många kryp som finns så att vi kan göra en begåvad gissning när och vilken behandling som behövs. Man kan förstås välja en säker väg där man konstant gör behandlingar för att säkerställa att Varroan är noll men alla kemikalier har biverkningar och målet, för oss, är att hitta en balans där bina kan hantera Varroan. Så att behandla för säkerhets skull eller att behandla vare sig det behövs eller ej är inte hållbart och därför behövs en modell så man behandlar om det behövs och med rätt behandling. Hur vår strategi ser ut finns att läsa i annat inlägg eller vår hemsida, här fokuserar vi på att beskriva hur vår modell för att bestämma vårt tröskelvärde ser ut. Vår metod och modell gäller för våra lokalt anpassade mongrel buckfast bin och för dem funkar vår modell och strategi bra eftersom vi inte haft någon vinterförlust på 9 år med minimalt med kemikalier.

Jag ger ingen referens på ovanstående bild men där finns många studier som visar att det ser ut ungefär som bilden, antalen kan givetvis variera. Ett par saker tycker vi är självklara;
1. Varför vänta till dess Varroan har nått sitt maximum innan man behandlar?
2. Om nivån är låg i aug -september varför ska man då behandla alls?
Vår strategi försöker följa den svarta streckade kurvan med hjälp av i första hand drönarutskärning och i andra hand punktinsatser (mjölksyra) när vår Varroa nivå ger mer än 15 nedfall/vecka.

Så, hur kommer vi fram till siffran 15 st/ vecka? Först och främst är det viktigt att mäta nedfall hela säsongen och att inte bara mäta enstaka dagar eftersom majoriteten av kvalstren sitter i cellerna. Mäter man en längre period samt kontinuerligt minskar man felkällorna, men de finns. Första problemet är ju hur länge kvalstren lever och där finns inga studier som visar det på ett entydigt sätt men enligt Fries mfl (1) verkar kvalster i fält bara kunna göra 2 eller max 3 reproduktionscykler. En cykel tar 12-14 dagar plus den foretiska fasen på ca 7 dagar så det skulle ge ca 35-40 dagar under säsong (14+14+7). När kvalstren inte reproducerar lever de längre – annars skulle de inte klara av en vinter med lite eller inget yngel. Men hur länge har jag inte sett något svar, så jag vet inte. Vi har bestämt oss för att använda 100 dagar vilket vi då tror är konservativt under säsong och förhoppningsvis inte alltför långt från sanningen under vintersäsong. Om vi antar att inga andra felkällor finns (men det gör det) så betyder det att om man har 100 kvalster så dör i snitt 1 kvalster per dag, det varierar förstås beroende på hur gamla kvalstren är och det är därför det är så viktigt att mäta under lång tid för då kommer variansen att minska och resultaten blir bättre. 100 kvalster betyder 1% nivå om man har 10000 bin och 1 nedfall i veckan ger 7 på en vecka, vi har valt 15 eftersom det då skulle betyda max 2% på höstkanten när det börjar bli dags för invintring (under säsong har vi långt fler bin så graden är lägre även om antalet är samma). Antalet tar man ju med sig och har man 1000 kvalster i slutet på juni har man ca 2 % (1000/50000) men samma antal kvalster i augusti kan betyda 10% (1000/10000) och en säker dödsdom.
Andra felkällor:
En del kvalster far iväg med flygbina och kan dö i fält (de blir inte räknade)
En del försvinner med flygbina till andra kupor (de blir inte räknade)
Kvalster kan dö i cellerna och kan bli utstädade av bina (de blir inte räknade)
Vi ser en hel del myror på Varroabotten – Kanske bär de bort Varroan som mat till sina yngel. Ingen aning om det är så men vi planerar att göra en koll med klisterpapper vid tillfälle för att kolla just denna felkälla.
Viktigt att man har ett inlägg som täcker hela botten så man inte missar fallande kvalster
Positiv felkälla: Vi överskattar troligen livslängden med en faktor 2-2,5 vilket kompenserar (till viss del) för ovanstående felkällor. Är det 100%? Nej det är det inte – en kupa skenade iväg i år och fick kritisk Varroanivå i augusti. Men tack vare att vi kollade Varroanivån regelbundet så fångade vi upp den kupan och kunde sätta in behandling i tid. En oxalsyrabehandling i november -december hade inte räddat den kupan eftersom då hade vinterbina redan varit försvagade.
När yngelsäsongen är över blir nedfallet än säkrare som metod för då försvinner alla felkällorna utom livslängden; Inga myror finns, bina flyger inte, inget yngel och därmed inga Varroa i cellerna som kan städas bort.
I år gjorde vi ett test med oxalsyra sent på hösten för att se hur bra vår modell stämmer. Kuporna låg generellt under 15 nedfall och vi kollade en kupa som var var yngelfri i slutet av oktober. Därefter gjordes oxalsyrabehandling med 3% oxalsyra enligt droppmetoden och före testtillfället hade vi ca 1 nedfall per dag vilket enligt vår modell borde ge ca 100 kvalster. Resultatet blev 60-70 nedfall och eftersom oxalsyra på yngelfritt ska ha ca 80-95% effektivitet beroende på vilken studie man läser så stämmer modellen bra med verkligheten. Ett obehandlat kontrollsamhälle bredvid hade 7 nedfall på en vecka.

Vi anser att mjölksyra är bättre än oxalsyra för vår metod- först och främst kan man använda mjölksyra även fast det finns honung i kuporna då det krävs höga nivåer innan det ger någon smak till honungen, dels kan man skruva hur mycket man behandlar och var man behandlar eftersom vi sprejar på blandningen. Har vi bara aningens höga värden så kanske vi bara sprejar övre yngellådan, har vi lite mer då sprejar vi båda yngellådorna. Gör vi en större behandling kan vi ta bort honungen för säkerhets skull så det bara finns vad de behöver för en veckas överlevnad. Det blir svårt att göra med någon annan syra och oxalsyra är därför inget alternativ för oss.

Vi tycker också även att oxalsyra är aningens tuffare mot bina (2), jag har läst flera som anger olika risker ökad bidödlighet, öppning av celler och viss risk för att drottningen går under- så de finns i någon mån även om de förmodligen inte är lika besvärlig som myrsyra. Mjölksyra har jag aldrig sett någon studie som anger någon större risk för bina. Dessutom, på den tiden vi använde oxalsyra såg vi bin som tvärdog när de träffades av oxalsyran. När vi sprejar mjölksyra verkar bina inte påverkas utan de fortsätter med vad de håller på med. Nå, det sista är förstå vår tolkning av vad vi ser och ska läsas i den kontexten. När vi sprejar så gör vi ju det kaka för kaka och oftast ser vi drottningen och kan då undvika att spreja henne. Sen har alla kemikalier någon påverkan och därför använder vi helst ingenting förutom drönarutskärning. Myrsyra använder vi som jag påpekat bara i nödfall på samhällen som annars är dödsdömda – totalt 3 samhällen på 9 år har fått myrsyra så det är relativt sällsynt.
Avslutningsvis: Nästa år tänker vi genomföra ett test för att dels dokumentera effekten av vår metod genom att notera nedfall under hela säsongen, räkna kvalster som vi fångar i fällorna, samt göra oxalsyrebehandling på hösten för att kontrollera restmängden. Vi kommer nog även att skaka lite bin även om jag betvivlar att det ger så
stor tillförlitlighet (3)

Refrenser
(1) Fries, I., Rosenkranz, P., 1996. Number of reproductive cycles of Varroa jacobsoni in
honey-bee (Apis mellifera) colonies. Exp. Appl. Acarol. 20, 103–112.
(2) http://www.ask-force.org/web/Bees/Rosenkranz-Biology-Control-Varroa-2010.pdf
(3) https://www.queenrightcolonies.com/2020/03/04/varroa-mite/?fbclid=IwAR0h4H6DHuYx5J4wGy-69sV3eHoLAW5IKUKluQ6nasJXsvXOTXsZoseUZJE

29 nov: Planera 2023

Oavsett om man är förstaårs biodlare med en kupa eller har 20, 50 eller 500 kupor så behöver man göra en sammanställning och planering för nästa år. För nybörjaren kan det räcka med tre-fyra rader på ett papper, tex;
Vi fick 35 kg honung med en kupa
Vi vill öka antalet till tre för lite säkerhet
Vi vill öka honungsmängd till 50 kg samt ge bina 10kg vardera som vintermat, det ger ett toalt behov av 80 kg fördelat på tre kupor. Eventuellt kan vi sälja ett samhälle då två producerande samhällen bör kunna ge 80 kg.
Vi behöver köpa: 2 nya kupor med vardera 4 lådor, 100 nya ramar + vax, 100 st burkar och etiketter. Behöver också ett par avläggarkupor.

Ju fler kupor man har desto mer detaljerad blir givetvis planen.
För oss ser det ut så här ungefär:
Vi övervintrade 2021 13 kupor varav 7-8 blev produktionskupor.
Vi fick in ca 550 kg honung där 260 kg gick tillbaks till bina
Vi övervintrar 2022 13 kupor så samma antal.
Vi har som mål att skaffa en storkund till samt att bygga upp en honungsbuffert på ca 100kg.
Därför behöver vi öka honungsmängden med ca 200 kg + 100 kg vintermat för de nya samhällena vilket betyder 5 extra produktionssamhällen. Av den anledningen kommer vi sikta på ca 20 övervintrande samhällen 2023/24 då vi behöver ett par samhällen för vintertestet. Dessa samhällen kan dö därav behov av extra samhällen.
Vi kommer behöva göra i ordning en bigård till (redan gjord) och en avläggarplats
Vi kommer behöva nya drottningar/avläggare så vi siktar på totalt 15 st nya drottningar eftersom alla inte går fram. Av dessa kommer 2 st Nordiska att köpas, övriga drar vi upp själva.
nytt material:
7 kompletta kupor med ramar och vax
Vi behöver bygga en trippelkupa till för avläggare
400 kg honung kräver 600 burkar (200×500 gr och 400×350 gr)
Locketiketter
På önskelistan: en vaxpräglingsmaskin (kostnad 12-14000)
Så kan en enkel plan se ut


26 November – månadsvägning

Månadsvägning av våra testkupor och uppenbarligen gjorde den milda första halvan att de har hittat någonting för vikten är tämligen stabil. Ljungsamhället tappade ett kg men sommarhonungssamhället ökade 1 kg, 38 resp 39 kg. Ska bli spännande att se hur det blir i december.

Varroa-lösningen

I förra delen gick vi igenom hur reproduktionen av Varroan går till och orsakerna till den explosiva utvecklingen vilket är skälet till att obehandlade samhällen vanligtvis går under inom 2-3 år. Här kommer vi gå igenom hur vår strategi ser ut.

fig 1. Traditionell Varroabekämpning med Myrsyra i aug och oxalsyra i december


När jag första gången såg ovanstående figur tyckte jag spontant att något var fel – varför vänta med behandling till dess Varroan är som starkast? Vore det inte bättre att stämma i bäcken och trycka ner varroan innan de hunnit explodera och växa sig starka (se den streckade linjen i fig 1.)? Den tanken blev startskottet för vår strategi som bygger på att aldrig tillåta Varroan att nå nivåer där de påverkar kolonin i någon större grad. I princip är det en metod som följer IPM strategin (Integrated Pest Management) där vi undviker att använda starka pesticider och kemikalier så långt det går och där basen för vår behandling är drönarutskärning.

tredelad ram med tre stadier av celler; täckta drönarceller, öppet yngel samt nygjorda tomma celler

Drönarutskärning sker i en tredelad ram som sätts in i slutet av april – första veckan skär vi bort två delar och andra veckan en del. Då har vi vax och celler i tre olika stadier och kan börja skära ut en tredjedel med täckta drönarceller varje vecka. Samtidigt kollar vi nedfallet varje vecka hela säsongen och efter 6 veckor har vi fått bort en stor del av alla kvalster, en teoretisk beräkning (1) visar att två veckors utskärning kan reducera mängden med 50%, ungefär samma resultat visade en praktisk studie (2). Vi kan göra upp till 6 utskärningar fram till drönarperioden är över vilket då skulle kunna reducera mängden med 85%. Det innebär innebär att vi vanligtvis har kvar mindre än 50 kvalster vilket man också ser på att nedfallet i slutet av Juni är nära noll.

Praktisk applikation: Med 6 utskärningar under 6 veckor kan Varroanivån tryckas ned till ofarliga nivåer.
Därefter fortsätter vi att hålla koll på nedfallet och i många fall ligger nedfallet kvar på så låga nivåer att inga andra behandlingar behövs – vårt tröskelvärde är ca 15 nedfall i veckan vilket motsvarar ett par hundra kvalster. Skulle nivån öka och överstiga 25 nedfall i veckan då tar vi till den mildaste syran i vår arsenal, dvs mjölksyra. Fördelen med mjölksyra är att den är okontroversiell med livsmedel och ger ingen bismak till honungen, endast en lätt syrlighet. Eftersom honungen är syrlig i sig själv är detta inget problem, dessutom påverkas bina minimalt av mjölksyran. Nackdelen är givetvis att man endast kommer åt de bin som är utanför cellerna, 30-40% av kvalstren befinner sig utanför cellerna och det är dessa vi kommer åt. Det kan tyckas om en liten andel men eftersom målet inte nödvändigtvis är att utrota kvalstren utan endast se till att de aldrig blir för många fungerar det alldeles utmärkt med mjölksyra. Vi tar ett exempel; anta att nedfallet har ökat så att vi börjar närma oss 500 st kvalster (5% ifall vi har 10000 bin) och så gör vi en mjölksyrebehandling och får bort ca 30% dvs 100-150 kvalster. Då har vi 350-400 kvar vilket fortfarande är för mycket. Då kan vi, om nedfallet fortfarande är för högt upprepa behandlingen efter en vecka och komma åt ytterligare 100-150 kvalster. I praktiken gör vi eventuell mjölksyrebehandling betydligt tidigare (över 25 nedfall/vecka) så vanligtvis räcker en behandling för att komma ner under tröskelvärdet. Någon kanske anmärker att metoden verkar jobbig men vi har alltid en sprayflaska med mjölksyra med och ifall behandling behövs gör vi den samtidigt som vi gör veckogenomgången, vilket medför ca 1 m extra tidsåtgång.
Vår erfarenhet är att med denna strategi (grön och gul nivå i IPM pyramiden) kan vi hålla varroanivån under vårt tröskelvärde genom hela säsongen och därmed undvika alla andra syror och kemikalier. Endast undantagsvis hamnar vi på så höga nivåer i augusti att myrsyra måste användas (1 samhälle av 13 detta året fick myrsyra, inga samhällen behöver oxalsyra).
Under de 8 säsonger vi utvecklat och använt metoden har vi aldrig haft några vinterförluster (samhällen som gjort tidigt drottningbyte ej inkluderade)

Praktisk applikation: Drönarutskärning + mjölksyrebehandling vid behov minskar drastiskt behovet av starkare syror och andra kemikalier.

I år gjorde vi för övrigt ett uppföljningstest för att kontrollera resultatet; ett samhälle som konstaterades vara yngelfritt fick en oxalsyrebehandling (vi använde droppmetoden, vilket har hög effektiv på yngelfria samhällen) 15 november varvid vi mätte nedfall för att se hur många kvalster vi verkligen har. Vi räknade till ca 50 st under en vecka och i ett kontrollsamhälle (obehandlat) bredvid såg vi under samma vecka ca 5 nedfall vilket visar att strategin ger önskat resultat.
Avslutningsvis några fördelar med vår strategi:
1. Alla kemikalier påverkar bina negativt – ju starkare syror desto mer biverkningar i form av döda bin, mindre yngel samt högre risk att drottningen bollas och dör.
2. Kvalstren tenderar att bli resistenta mot pesticider och allt starkare medel måste användas. Den negativa spiralen medverkar vi inte till med vår strategi.
3. Med vår strategi får man minimal påverkan på kolonin eftersom antalet kvalster alltid är lågt, det maximerar antal dragbin och ger förutsättning för större honungskörd.
4. Man slipper söla med starka syror som kräver skyddsutrustning och som de flesta av oss inte har utbildning för att hantera.
5. Man slipper störa bina mitt i vintern i och med att oxalsyra inte behövs.
6. Man har full koll på samhällena och behandlar när det behövs och inte slentrianmässigt för att “man ska göra så”. Därmed minimerar vi stressen på bina och får starkare bin som övervintrar bättre.

referenser:
(1). https://etd.ohiolink.edu/apexprod/rws_etd/send_file/send?accession=osu1481534982440449&disposition=inline
(2). https://www.academia.edu/19046309/Strat%C3%A9gie_de_lutte_alternative_contre_Varroa_destructor_en_Europe_centrale?email_work_card=view-paper

14 nov: Ljung som Vintermat

Fortfarande finns det många som påstår att hösthonung som ljung och honungsdagg inte lämpar sig som vintermat. Några bevis för dessa påståenden brukar sällan finnas utan det är något som man “bara vet”, man kan spåra det tillbaks till Åke Hanssons stora bok där han på sid 326 (1) konstaterar att ljung (och bladhonung) är olämpligt som vintermat. Skälet påstås vara den höga mineralhalten som enligt Åke Hansson kan uppgå till 1%, någon referens eller annat stöd för påståendet finns inte. En sökning på Svenska och Engelska ger heller inga träffar på studier eller forskningsrapporter som stöder påståendet, däremot hittade vi en studie som inte fann något samband mellan olika nivåer av honungsdagg och utsot eller högre vinterförluster (2).
Redan 1935 fann man orsaken till utsot och det visade sig att vilken typ av mat inte gav utsot utan det enda som hade någon större inverkan var hur fort binas tarm fylldes med vatten. Varken sommarhonung, hösthonung eller olika sockerblandningar påverkade risken för utsot (3). Alfonsus kom fram till att biets tarm klarar 30% innan de får problem och vid 45% av biets vikt kan de inte längre hålla sig.
Låt oss räkna lite för att teoretiskt bestämma hur mycket mineraler som kan samlas i tarmen och låt oss använda Åkes värde, dvs 1%. Vi antar vidare att vi har 15000 bin i kupan och att vi har 15 kg honung och att all maten äts upp under vintern, dvs konservativt räknat då det brukar finnas 4-5 kg kvar som vårmat. Vidare tar vi siffrorna från Alfonsus studie för hur mycket tarmen kan innehålla och vi använder 30% som tarmen kan klara utan att få problem. 15kg honung på 15000 bin blir 1 kg per 1000 bin dvs varje bi konsumerar ca 1 gr (1000 mg) under en vintersäsong. Det betyder att det maximalt kan bildas 10 mg rester under förutsättning att biet inte skulle göra av med någonting. Med 2 tredjedelar vatten (dvs 67% vatten) kommer biet ändå inte upp över tröskelvärdet när de börjar få problem vilket visar att det inte är troligt att mineralinnehållet ger problem även under en lång vinter.

En vidare sökning på engelska gav snabbt träffar på många biodlare från UK/Skottland som specifikt kör ut bina till ljunghedarna både för att skatta men också som vintermat (4).
För några år sedan, hösten 2020, gjorde vi ett eget test med ca 50% ljung i 9 kupor, för att i ett fälttest se om ett riktigt vintertest skulle ge utsot. 4 av kuporna placerades i klimatzon 4 och 5 kupor i klimatzon 2. I figur 1. ses väderdata för klimatzon 4 för december 2020 till mars 2021 då testet pågick. Där kan vi konstatera att bina har haft 8 v i sträck med en temperatur på högst 4 grader (max 4.1 C) , en temperatur då bina inte kan flyga.

Väderdata för Borås från december 2020 till mars 2021. Från 24 december till 21 februari var temperaturen 4 grader eller lägre

När kuporna sedan öppnades i slutet mars konstaterades ingen utsot i någon kupa. Däremot fanns det mögel i nedre lådan i en kupa av gammal design, där Varroaluckan inte kan tas bort (den sitter ovanför gallret integrerad i kupbotten) med begränsad bottenventilation som följd. I de övriga kuporna där Varroaluckan kan tas bort och ge bra bottenventilation fanns heller inget mögel.
Slutsatser: Ingen utsot kunde konstateras i någon av kuporna (med 50% ljung) trots att bina troligen suttit instängda i åtminstone 8 veckor. Vad gäller ventilation finns flera studier som visar att bottenventilation är viktigt. Resultatet av testet stöder detta.

referenser
(1) Åken Hanssons, Bin och Biodling, sid 326
(2) Healthfulness of honeybee colonies (Apis mellifera L.) wintering on the stores with addition of honeydew honey
(3) Alfonsus, E. C. (1935). The cause of dysentery in honeybees. Journal of Economic Entomology, 28(3): 568-576.
(4) https://www.chainbridgehoney.com/blog/articles/beekeeping-in-winter-january-2021/

Varroa – Lär känna din fiende

Problemet – Varroans explosiva fortplantning

Redan Alexander den store lär ha myntat uttrycket “för att besegra din fiende måste du lära känna honom”. Om Alexander verkligen sa så är oklart men det är definitivt nödvändigt att förstå varroakvalstrets livscykel för att kunna besegra kvalstret, eller åtminstone hålla det i schack.
Varroa destructor kom ursprungligen från det asiatiska biet (Apis Cerana) och hoppade över till vårt europeiska bi (Apis Mellifera) i mitten på 1900 talet. Det asiatiska biet klarar av att hantera kvalstret vilket inte Mellifera gör och därför har varroan blivit den dominerande orsaken, direkt och indirekt, till de höga vinterförlusterna som vi ser. Utan någon form av behandling brukar de flesta samhällen gå under efter 2-3 år (10).

Varroan har 2 olika faser i sitt liv, dels en fas då de sitter på vuxna bin och äter av fettkroppen (Foretisk fas) (1) dels fortplantningsfasen som enbart pågår inuti yngelcellerna, företrädesvis i drönarcellerna (2).
När kvalstren parasiterar på de vuxna bina är det dels för att den nyparade honan ska “mogna” och dels för att transporteras till en ny cell. Denna fas kan vara upp till en vecka innan de hittar en ny lämplig cell för att initiera en ny reproduktionscykel.
När varrokvalstret hittat en lämplig cell kryper de in precis innan bina förseglar den och gömmer sig längs ner i cellen i det som är kvar av larvsaften. Tre dagar efter att cellen förseglats lägger honan det första haploida ägget som utvecklas till en hane (3). Därefter läggs 4 stycken (i en arbetarcell) eller 5 stycken (i en drönarcell) diploida ägg som utvecklas till nya honor, se fig nedan. Precis innan det nya biet kryper ut ur cellen parar sig hannen med sina systrar – hannen överlever inte utanför cellen utan moderkvalstret kryper ut med en eller två parade döttrar (i en drönarcell kan t.o.m. tre nya kvalster bli befruktade). Fig 4 från (10).

Ca 11 dagar efter att cellen förslutits ser varroafamiljen ut så här. Övre raden kvalster i olika stadier. Nedre raden nyligen ömsad hona, moderkvalstret och hannen.

Varroan föredrar att krypa ner i drönarceller, ratiot är ungefär 8:1 vilket troligen beror på att drönarna har en längre yngelfas vilket ökar reproduktionen då fler döttrar kan födas, ca 1.3-1,45 i arbetarceller mot 2.2-2.6 i en drönarcell (4).
Eftersom reproduktionstakten är exponentiell – för varje hona som går in i en drönarecell kommer i snitt 3.5 ut – i kombination med den korta reproduktionscykeln (tar ca 30 dagar för två cykler) blir utvecklingen explosiv, speciellt på våren då det finns drönarceller i överflöd. Med dessa fakta kan man lätt förstå att 50 kvalster i början på maj kan bli till flera tusen på två månader, men som tur är finns några bromsande faktorer.

Figuren visar att varroan har eftersläpning mot bina och där binas maxantal kommer i början av juni når varroan sitt max i början av augusti. 2-3000 kvalster är inte livshotande när binas antal är 50000 eller mer. Men när alla dessa kvalster ska samsas på 10-20000 bin på hösten blir kvalsternivån alldeles för hög och samhället dukar snabbt under.

Praktisk applikation: Kvalsternivån är otast låg på våren och exploderar under maj-juni utan åtgärder. När bimängden går ner till 10-20000 individer ska kvalstermängden fördelas på färre bin vilket gör att samhällen kraschar.

Som nämndes tidigare finns ett par begränsande faktorer; den ena är infertilitet hos kvalstren och den andra är att antal cykler som kvalsterhonan kan genomföra verkar vara begränsad till 2-3 cykler (5). Vad infertilitet hos varroa beror på är inte helt klargjort men en orsak kan vara frånvaro av hane. Eftersom det vanligen bara föds en hane blir det omöjligt att genomföra parningen ifall han dör innan han befruktat sina systrar. Det visar sig att det är relativt vanligt att det inträffar vilket betyder att obefruktade honor kommer ut ur cellen. Dessa kan genomföra en phoretisk fas och sedan invadera en cell där de kan lägga ett haploid ägg som då utvecklas till en hane. I detta fall kan sonen befrukta sin mamma i en sk oidipal befruktning, denna parning blir som regel sämre än när unghonor befruktas och antalet nya kvalster som blir till via Oidiapal befruktning är begränsad (6).

Som nämndes tidigare är ökningstakten exponentiell med exponenten 3.5 i drönarcellen vilket gör att kvalsternivån exploderar i maj-juni.
Har vi tex 10 moderkvalster som går in i mogna drönarceller kommer ungefär 35 honkvalster ut efter ca 14 dagar. Hanarna och ej fullt utvecklade kvalster blir kvar i cellerna eftersom de inte kan äta själv. Efter en phoretic fas på ungefär 5 dagar är nu 35 kvalster redo att invadera vilket sen ger 122 kvalster efter nästa fortplantningscykel. Ökningstakten är således upp till 12x per månad så länge drönaryngel finns men när enbart arbetaryngel finns reduceras den till maximalt 6x, i verkligheten är takten något mindre eftersom inte alla kvalster är fertila (4) samt att en del försvinner med dragbin som dör i fält.
I obehandlade samhällen går kolonierna under efter några år eftersom Varroan försvagar samhällena både på individnivå och på koloninivå. De enskilda bina som parasiterats som larver får lägre vikt, får fler virussjukdomar (tex DWS) och får kortare livslängd (7).
På koloninivå påverkas de på åtminstone 2 sätt; Drönarna minskar i vikt och får klart sämre chans att para sig (8) och koloniernas förmåga att svärma minskar (9).

Praktisk applikation: Ökningstakten är minst dubbelt så hög när drönarceller finns tillgängliga vilket är orsaken till den explosiva ökningstakten i maj-juni.
I nästa avsnitt går vi igenom Varroa management och vad som kan göras för att minska påverkan från Varroan.

referenser
(1) Kuenen, L.P.S., Calderone, N.W., 1997. Transfers of Varroa mites from newly
emerged bees: preferences for age- and function-specific adult bees. J. Insect
Behav. 10, 213–228.
(2) Boot, W.J., Schoenmaker, J., Calis, J.N.M., Beetsma, J., 1995b. Invasion of Varroa
jacobsoni into drone brood cells of the honey bee, Apis mellifera. Apidologie 26,
109–118.
(3) http://www.ask-force.org/web/Bees/Rosenkranz-Biology-Control-Varroa-2010.pdf
(4) Martin, S.J., 1995b. Reproduction of Varroa jacobsoni in cells of Apis mellifera
containing one or more mother mites and the distribution of these cells. J.
Apicult. Res. 34, 187–196.
(5) Fries, I., Rosenkranz, P., 1996. Number of reproductive cycles of Varroa jacobsoni in
honey-bee (Apis mellifera) colonies. Exp. Appl. Acarol. 20, 103–112.
(6) https://link.springer.com/article/10.1007/s13592-019-00713-9
(7) Amdam, G.V., Hartfelder, K., Norberg, K., Hagen, A., Omholt, S.W., 2004. Altered
physiology in worker honey bees (Hymenoptera: Apidae) infested with the mite
Varroa destructor (Acari: Varroidae): a factor in colony loss during
overwintering? J. Econ. Entomol. 97 (3), 741–747.
(8) Duay, P., de Jong, D., Engels, W., 2002. Decreased flight performance and sperm
production in drones of the honey bee (Apis mellifera) slightly infested by Varroa
destructor mites during pupal development. Genet. Mol. Res. 1, 227–232.
(9) Fries, I., Hansen, H., Imdorf, A., Rosenkranz, P., 2003. Swarming in honey bees (Apis
mellifera) and Varroa destructor population development in Sweden. Apidologie
34, 389–398.
(10) http://www.ask-force.org/web/Bees/Rosenkranz-Biology-Control-Varroa-2010.pdf Posted byEwa&MikaelPosted inOkategoriseradeLeave a comment on Varroa – Lär känna din fiendeEdit Varroa – Lär känna din fiende Featured

28 okt sent drag på murgröna

Oktober har varit väldigt varm och bina flyger för fullt, bla på Murgröna.

https://video.wordpress.com/embed/etZ1n8ZV?cover=1&preloadContent=metadata&useAverageColor=1&hd=1 fullt drag i murgröna

Vi vägde våra testkupor och de är i princip stabila så det innebär att de dragit in så pass mycket i oktober att de har kunnat föda sig, 39 resp 38 kg vägde de in på.
För övrigt ägnar vi mycket tid åt att läsa in oss på diverse birelaterade ämnen, vi har slukat många studier och testrapporter och det visar sig tex att Varroans sexliv bygger på att syskon parar sig med varandra – underligt att kvalstren klarar denna inavel. Dessutom har det visat sig att rätt många kvalster kommer ut obefruktade vilket ofta beror på att hanen dött innan de hunnit para sig. Då kommer jungfrukvalster ut som är infertila men som under nästa cykel ändå kan lägga hanliga ägg som då kan befrukta sin mamma. Därefter kan varroakvalstret gnomföra en vanlig cykel med både hanliga och honliga individer. Posted byEwa&MikaelPosted inOkategoriseradeLeave a comment on 28 okt sent drag på murgrönaEdit 28 okt sent drag på murgröna Featured

26 okt

Söndag 23 oktober höll vi en träff med några intresserade biodlare där vi gick igenom vårt sätt att sköta bina. Får tacka deltagarna som ställde många frågor och initierade bra diskussioner vilket vi tolkar som något positivt – en miljö där man kan fråga och vågar ifrågasätta är för mig något sunt.

En av de ämnen vi fokuserade på är vårt sätt att hantera Varroan där vi minimerar syror. Figuren nedan visar principen bakom Integrerad pest management där iden är att kombinera olika metoder och att bara ta till kemikalier när det behövs och de starka medlen endast i yttersta nödfall. Vår metod, enligt denna princip, har inneburit att i år har 12 kupor av 13 har sluppit Myrsyra och ingen behöver oxalsyra. Kan tilläggas att vi inte haft några vinterförluster på 8 år.

Vi hoppas nu att någon vågar prova att vintra in på honung och att någon testar Varroabekämpning där kemikalier endast används vid behov.

IPM pyramiden. Målet med integrated pest management är att kombinera flera metoder för att förhindra kvalstren att nå skadlig nivå. Man strävar efter att använda så ofarliga metoder som möjligt samt hålla koll på nivåerna. Endast om och när vi når en skadlig nivå tar vi till kemiska metoder och vi använder så snälla medel som möjligt. Bara i yttersta nödfal tar vi till starka gifter eftersom dessa vanligtvis har kraftiga biverkningar.

Posted byEwa&MikaelPosted inOkategoriseradeLeave a comment on 26 oktEdit 26 okt Featured

Säsongsavslut – resultat och lärdomar

Nu är säsongen slut och det har varit ett bra honungsår. Vi har tagit en del dåliga beslut men också en hel del bra beslut. Sämst var nog att flytta dragsamhällen från KBA mitt i rapsdraget eftersom vi inte ville “ha så mycket raps”. Istället för att få 15kg per kupa fick vi istället “bi”dra med några ramar eftersom det var dött just då i Öxabäck. Där gör vi nog annorlunda nästa år. Beslutet att köra 100% honung är nog vårt bästa beslut eftersom då slapp vi allt kladd med sockerslabbet – där var många tråkiga timmar vi sparade in. Det visade sig att nettot vi behövde ge bara var ca 4 ramar per kupa – det kommer vi lätt att få hem i vår. Det blev fö ett bra ljungdrag med ca 50 kg härlig ljunghonung.
Sen lärde vi oss om klotets betydelse och att bina inte bara sätter yngel utan att de måste sätta yngel på vintern, som en strategi att få bort vattenöverskottet. Det medför å andra sidan att pollen måste finnas i kupan under vintern i rätt stora mått – kanske en tre ramar eller så. Så här ser en vinterram ut om bina får bestämma själv så här får vi tänka till lite grann. Om pollenet är för långt från yngelklotet får de svårt att komma åt det vid yngelsättningen.

honungskaka med pollen

En annan sak vi lärde oss var att tolka drönarramen, ifall där finns yngel i alla stadier kan man ta det lugnt. Samhället är harmoniskt och har inga planer på att svärma, man har en frisk drottning och kommer dra in mycket honung. Blir det plötsligt stopp på yngelsättning i fällan är det fara å färde – då får man kolla sitt samhälle noga för att förstå vad som pågår och göra rätt ingrepp. Är det svärmning då kanske man ska göra en drottningavläggare eller är det stilla byte på gång? Ska de få göra bytet själv eller ska vi sätta in en avelsdrottning?.

Perfekt drönarram med yngel i olika stadier. Samhälle harmoniskt

Slutligen läste vi några intressanta studier som visade att redan 1935 visste man vad utsot berodde på och det har inget med vare sig socker, ljung eller hösthonung att göra. I själva verket var det klotets förmåga att få bort vatten från metabolismen som avgör ifall det blir utsot eller inte. Av den anledningen bestämde vi oss för att göra ett fulltest med 100& ljung över vintern. En gång för alla döda den diskussionen eller i alla fall ha det ultimata argumentet; Vi har testat hur många test har du gjort? Vi startade på 33 resp 34 kg och det intressanta var att kuporna fortsatte öka hela september och vägde 38,5 resp 39 kg i början på oktober.

kupa med ca 20 kg Ljung

Posted byEwa&MikaelPosted inOkategoriseradeLeave a comment on Säsongsavslut – resultat och lärdomarEdit Säsongsavslut – resultat och lärdomar Featured

9 okt: Höstdrag

9 oktober: När vi vägde våra testkupor märkte vi att de hade ökat sin vikt och när vi gav en kupa lite mjölksyra kunde vi även se nydragen honung. När vi vägde alla kuporna visade det sig att i princip alla har dragit in 3-5 kg sedan invintring – kan det vara lushonung tro? Det skulle isf betyda att vi eventuellt har 15-20 kg lushonung att skatta så det fick bli en oktoberskattning. I kuporna här hemma verkade det inte vara lushonung så de får behålla det mesta, vi behöver ingen mer blandhonung, men vi ska även kolla vad Öxabäck kan tänkas erbjuda. Bina var fö precis lika snälla som de varit hela säsongen även om några bin verkade undra vad som pågick.

Skattning när löven är gula

Posted byEwa&MikaelPosted inOkategoriseradeLeave a comment on 9 okt: HöstdragEdit 9 okt: Höstdrag Featured

2 okt. Äntligen färdigt för vintern

Varroan har varit väldigt envis i år och vi har fått göra flera behandlingar med Mjölksyra men idag är vi äntligen färdiga. Vi gav några samhällen en sista omgång men sen tror vi att det är bra – tom katastrof samhället har nu ok nivå och är mycket piggare. De har dragit in 2,5 ramar sista veckorna så nu hoppas vi att vinterbina är ok och att drottningen har kraft nog att klara vintern.
Så var det dags att göra månadskoll på vårt test och bina har helt klart hittat något att dra på – lushonung kanske? Vi får nog plocka ur en ram och kolla – är det lus vill vi nog ha några ramar.
Vi startade på 33 respektive 34 kg. Nu tre veckor senare har de ökat med ca 5 kg per kupa till 38,5 respektive 39 kg. Det mest anmärkningsvärda är att de dragit in 3 kg sen förra veckan. Av det kan man redan nu dra lite slutsatser;

1. De fortsätter att dra så länge vädret tillåter, oavsett hur mycket de har i kupan.

2. De 4 ramar vi fick ”offra” vid invintringen har vi nu i princip fått tillbaks. Överskottet i vår kan vi endera ”skatta” eller låta dem behålla och ta lite mer primärhonung.

3. Troligtvis får alla lite hösthonung i sina kupor alldeles oavsett invintringsmetod, och det kanske är tur det🤔. Kanske är det så att bina hinner dra in ett antal kilo honung och att samhällena överlever trots, inte tack vare, sockerdieten? Posted byEwa&MikaelPosted inOkategoriseradeLeave a comment on 2 okt. Äntligen färdigt för vinternEdit 2 okt. Äntligen färdigt för vintern Featured

Om bina själv får välja

Gjorde ett litet enkelt test idag med 80% honung och sockerlösning med samma sockerhalt, dvs 80%. Bina ratade sockret vilket var intressant – men man ska nog inte dra för stora slutsatser av det annat än att honung nog luktar bättre än socker. Som alla vet kommer bina att städa bort allt som hamnar i kupan.
Ett större test skulle vara intressant men, ärligt talat, visst verkar de föredra honung….

Posted byEwa&MikaelPosted inOkategoriseradeLeave a comment on Om bina själv får väljaEdit Om bina själv får välja Featured

Att undvika utsot

Randy Oliver
ScientificBeekeeping.com

Publicerad första gången i ABJ, februari 2020

Dysenteri inom vinterklustret kan tyda på att kolonin lider av fuktobalans. Sådan avföring i kupan kan överväldiga den normala kolonihygienen som förhindrar spridning av tarmparasiter, såsom nosema och amöba. Lyckligtvis kan bina – och biodlaren – vidta åtgärder för att lindra fuktobalansen.

Bakgrund

Apis mellifera är en tropisk insekt, som uppenbarligen har utvecklats i varma områden i Afrika. När arten utökade sitt utbredningsområde norrut, anpassade sig vissa raser för att överleva långa perioder instängda under vintern genom att bilda ett “kluster” som kunde leva i månader på lagrad honung. Men konsumtionen av honung genererar vatten som en biprodukt. När det är varmt kan bin flyga fritt för att tömma vattnet från kolonin. Men det alternativet är inte tillgängligt för bin i en vinterkluster.

Fångat i vinterklustret har ett bi fyra alternativ för att hantera överskottsvatten i sitt system. De två första – att bara försöka “hålla sig” eller avföring i klustret – är problematiska. Det lämnar två andra alternativ:

1. Andas ut (andningstranspiration), vilket kräver värmealstring och ventilation, eller 2. Överföra vattnet till andra bin (i någon form)

Europeiska raser av bin har utvecklats för att använda båda ovanstående metoder för att överleva långvarig tid i kluster när det är kallt. Men för att få de värdefulla honungsförråden att räcka till nästa vår har de utvecklat beteenden som minimerar värmeförlusten (och möjligen som en bieffekt, för att kompensera förlusten av “vinterbin” pga naturlig dödlighet).

Balansera bort fukt och värmeförlust

Bin har “funnit” ett sätt att ventilera ut överflödig fukt från klustret med minimal värmeförlust (som annars skulle kräva mer honungskonsumtion). Vid kalla temperaturer finns det uppenbarligen dålig ventilation i klustret, vilket framgår av observationen att det finns så lite luftutbyte att syre- och CO2-koncentrationerna i klustret kan skilja sig dramatiskt från vår omgivande luft [[1]]. Skapandet av den syrefattiga miljön med reducerad ämnesomsättning kan mycket väl ha att göra med behovet för bina i kärnan att bevara både energi och fukt i den självskapade torra miljön, eftersom varje luftväxling snabbt skulle torka ut dem. Men som förutspåtts av en elegant modell av Omholt, ju lägre omgivningstemperaturen är, desto mer ökar fukthalten hos bina i klustrets mantel[[2]].

Praktisk tillämpning: klustret måste på något sätt hantera törstiga bin i kärnan och vattenmättade bin i manteln – samtidigt som energiförbrukningen och värmeförlusten minimeras.

För att uppnå nödvändig ventilation kan bin skapa kanaler inom klungan, vilket elegant illustreras i en svärm av Bernd Heinrich[[3]]. Det är dock inte klargjort om bin faktiskt använder sådana passiva konvektionsströmmar i någon större utsträckning när de är i vinterkluster, vilket vältaligt utmanats av Möbus [[4]] ― som ifrågasatte om bina på toppen av klungans mantel skulle, eller ens kunde, ventilera varm luft ur toppen. Istället drog Sachs och Tautz [[5]] slutsatsen att den nödvändiga ventilationen åstadkoms genom aktiv fläktning av endast ett fåtal enskilda bin som rör sig i klustret:

… den mittersta delen av kupan ventileras sällan underifrån. Fläktbina rör sig i allmänhet upp och ner i den yttre tredjedelen av ramgatorna. … Detta beteende förmedlar aktivt fukt från centrum av bihopen till de yttre områdena av kupan. … I ihåliga träd har denna avfuktningsmetod fördelen att praktiskt taget ingen värme går förlorad. Värmen fläktas inte utanför utan stannar snarare kvar i kupan och stiger igen med tiden.

För bina att fläkta ventilationsluft nedåt, snarare än uppåt, är förnuftigt av två skäl: 1. Det skulle minimera vattenkondensering ovanför klustret, och 2. Det skulle maximera värmeåtervinningen när vattenångan kondenserade.

Practical application: Toomema [[6]] placerade kondensorer i toppen och botten av kupor under vintern för att avgöra var fukt faktiskt kondenserar i kupan. Över 97 % återfanns i de nedre kondensorerna – vilket stöder Möbus tes. Kontroll av luftfuktigheten i vinterklustret är av största vikt, eftersom det är det huvudsakliga sättet på vilket kolonin kontrollerar vattenförlusten. Jag tackar forskare som Michael Ellis och Kalle Tomemaa för att de undersökt detta, och hoppas att vi så småningom kan införliva Möbus observationer i en bättre förståelse av den mest gynnsamma designen av bikupan för övervintring.

Men bina har ytterligare ett trick i ärmen:

Yngelsättning i vinterklotet.

Detta ger upphov till en annan fråga som jag länge har letat efter ett svar på – varför ägnar sig kolonier ofta åt uppfödning mitt på vintern? Faktum är att en av Lloyd Harris skjul-vintrade kolonier kom ur vinterfängelse starkare än den gick i [[7]]. Sådan “stop-and-go-uppfödning” är energidyr och kan resultera i kolonisvält, men många kolonier gör det. Det verkar inte ha något med dagsljus eller vintersolståndet att göra, eftersom kolonier som övervintrade i becksvarta skjul fortfarande initierar yngeluppfödning. Jag har faktiskt inte hittat några bevis för att stödja påståendet att upphörande eller påbörjande av yngeluppfödning har något att göra med daglängden. Fråga bara vilken australiensisk biodlare som helst om vintersolståndet när deras kolonier aktivt sätter yngel under blomningen av White Box[[8]], eller en rysk biodlares bin som slutar sätta yngel i augusti när draget är slut.

En intressant datauppsättning om yngeluppfödning under vintern kommer från en gammal studie av Jeffree i Aberdeen, Skottland. Vintrarna där är tillräckligt kalla för att kolonier ska hamna i relativt täta klungor, men det går inte mycket under fryspunkten (Fig. 1).

Figure 1. Vädergenomsnitt för Aberdeen, Skottland. Med hänsyn till regn och vind (visas inte), förväntas bin inte göra mycket födosök mellan slutet av november och början av april, och inte heller bryta vinterkluster. Bild från https://weatherspark.com/

Men trots de kyliga temperaturerna och bristen på inkommande pollen, verkade yngeluppfödning ske intermittent i kolonier under hela vintern (tabell 1).

Tabel 1. Resultat av 367 kupor från September till Mars från 1945 till 1953. Data från Jeffree [[9]].
MonthNo. of colonies examinedPercent with broodSquare inches of brood (average)
September4578%76
October10614%2
November11425%2
December3158%10
January1850%14
February10100%48
March4391%50

Så varför skulle kolonier sätta yngel, även när det är kallt ute? Som påpekats av Möbus [[10]]:

Även bland bin gäller det gamla talesättet: “Varje barn kostar sin mamma en tand.”

Det finns två huvudsakliga kostnader förknippade med vinteruppfödning: kolonin måste inte bara använda dyrbar energi och proteinreserver för att föda upp yngel, utan “vinterbina” verkar förlora sin livslängd när de väl påbörjar uppfödningen av yngel, vilket framgår av Mattilas analys av Lloyd Harris uppgifter [[11]]. Således, ur en evolutionär synvinkel, måste vi anta att nyttan av yngeluppfödning mitt i vintern uppväger kostnaden. En rimlig förklaring till fördelen med den intermittenta vinteruppfödningen gavs oberoende av två mycket skarpa och erfarna observatörer – först av Möbus 1980 [[12]], senare av Omholt in 1987 [[13]], och igen av Möbus i denna tidsskrift 1998 [[14]].

Praktisk applikation: Trots deras ansträngningar en gång per årtionde för att uppmärksamma biodlarsamhället på denna förklaring tycks Möbus och Omholts välmotiverade och observationsstödda artiklar överraskande nog till stor del ha ignorerats eller glömts bort. Så jag försöker få dem tillbaka i ljuset 2020 – ungefär 40 år senare. Som vältaligt förklarat av Omholt:

Möbus menade att fenomenet med yngeluppfödning i vinterklustret har ett definitivt överlevnadsvärde för en koloni med vattenproblem, eftersom produktionen av flytande, körtelfoder kommer att ta bort en del av de individuellt för stora överskotten från bina, och att ökningen i kärntemperatur som följer uppfödning av yngel kommer att möjliggöra effektiv avdunstning.

Att etablera en yngelkaka kräver att temperaturen i mitten av klustret höjs (vilket hjälper till med att transpirera bort vatten) och kräver att larverna matas med enorma mängder fuktrik gelé (67 % vatten). Dessutom finns det ett behov av att bina sedan ökar luftfuktigheten i kärnan i klustret tillräckligt för att förhindra att ägg och larver torkar ut. De tre ovanstående faktorerna resulterar inte bara i ökad vattenförlust på grund av andningstranspiration, utan också en massiv överföring av vatten från ambina till ynglen.

Så låt oss göra matematiken!

Enligt According Alfonsus’ mätningar:

Utsot börjar när de fekala ansamlingarna når 33% av binas totala kroppsvikt. Generell utsot sker inte förrän ansamlingen når ca 45 %.

  • 33% ackumulering sker när biet har ca 35 mg vatten i sin ändtarm.
  • En larv som ska bli ett arbetarbi väger ca 160 mg, varav 74% är vatten [[15]].
  • Det betyder att minst 118 mg vatten behövsför varje larv som kläcks.
  • Således räcker en larv till för att helt tömma tre bin på överskottsvatten.
  • För att ett klot ska bil av med vattnet från en veckas honungskonsumtion (0,5 kg), behöver bina sätta knappt en halv ram med yngel.

Omholts beräkningar tyder på att vid en omgivningstemperatur på 32°F (0°C) skulle ett kluster av 15 000 bin (cirka 8 ramar) förväntas initiera yngeluppfödning cirka 43 dagar efter deras senaste reningsflygning – en siffra som stöds av ett antal av observationer.

Möbus testade hypotesen experimentellt genom att bura in drottningar i sin vinterklasa (för att förhindra aveluppfödning) – de flesta kolonier utvecklade sedan dysenteri inom 3-4 veckor och blev allt svagare.

Praktisk tillämpning: Dysenteri kan bero på att en koloni inte kan starta vinteruppfödning (kanske på grund av en åldrad drottning). Detta är en vacker och elegant förklarande hypotes. Om det är sant, är den praktiska tillämpningen att det kanske skulle hjälpa till att förklara varför, att gå in i vintern med en ung drottning och rikliga förråd av bibröd, hjälper en koloni att överleva vintern. Mer forskning i detta ämne behövs helt klart!

Praktiska applikationer

Jag har nu täckt åtminstone några av sätten som honungsbin naturligt hanterar fuktbalansen i vinterklustret. Denna förståelse kan sedan användas som grund för hur biodlare kan hantera sina kolonier för optimal övervintring

Optimal Klot Storlek

Vi kan än en gång titta på väl åldrade studier av “old-school” biforskare, inklusive de av Jeffree[[16]], som genomfördes när jag bara var barn. Jeffree försökte bestämma den optimala storleken för vinterklustret, med följande hypotes:

 [Små kolonier] kommer att ha fler bin i det kalla, yttre skalet, som alla gör stora ansträngningar för att hålla sig vid liv genom att omvandla honung till värme – och ackumulera mer och mer “överskottssvatten” inom hela klustret. Eftersom centret är litet kan inga rörelser in eller ut ur klustercentret klara av situationen och endast rensningsflygningar kan – teoretiskt – ge lättnad. När dessa inte är möjliga verkar det som om dysenteriska tillstånd uppstår, vilket tvingar bin till utsot i kupan, på ramarna.

… men mycket stora kluster får också problem eftersom de antingen tenderar att svalna för mycket på utsidan eller överhettas i mitten. Någonstans mellan dessa två ytterligheter skulle antagligen ligga en optimal övervintringsstorlek.[[17]]

I en studie mätte Jeffree och Allen intermittent styrkorna hos totalt 153 kolonier, fördelade på två vintrar i Skottland, för att se hur startstyrkan under sensäsongen korrelerade med kolonistyrkan följande vår – för kolonier med eller utan nosema infektion. De drog slutsatsen att:

Den procentuella förlusten av bin över vintern visade sig vara betydligt större för mycket stora och för mycket små kolonier än för kolonier av medel storlek. På det avseendet, kunde en teoretiskt optimal storlek för invintring fastställas.

Jag tyckte att sättet som deras data presenterades på var lite svårt att tolka, så jag visar det grafiskt på ett annorlunda sätt nedan(Fig. 2).

Figure 2. Jeffree och Allen fann, att när det gäller att förutsäga kolonistyrka i april, att det blev ett minskande antal från ökad styrka som gick in på vintern, vilket indikeras av den minskande lutningen på kurvan. Jag har ringat in författarnas föreslagna “sweet spot” för optimal höststyrka (åtminstone för vad jag antar var Apis mellifera mellifera i Aberdeens måttligt kalla vintrar). Forskarna fann också att om en koloni var infekterad med nosema, fanns det en fördel med att börja med några tusen extra bin, för att ta hänsyn till den minskade överlevnaden för de infekterade arbetarna.

Praktisk tillämpning: Jeffrees sweet spot verkar motsvara cirka 6 djupa Langstroth-ramar helt täckta med bin [[18]] – vad vi skulle kalla ett 8-ramars (eller bättre) kluster. Men “optimalt” är sannolikt i förhållande till hur kallt det blir, såväl som ens mål på våren (att ha stora kolonier för mandelpollinering, i motsats till att minska svärmningen innan honungsflödet).

Men baserat på data som jag publicerade för några år sedan [[19]] visade det sig att mina egna italienare tenderade att hamna på ett 8-ramars kluster i december, med de som började mycket större i oktober uppvisade en uppenbar minakning av överflödiga bin under november

But based upon some data that I published some years ago [[19]], it appeared that my own Italians tended to shoot for an 8-frame cluster in December, with those that started much larger in October exhibiting an apparent shedding of excess bees during November (Fig. 3).

Figure 3. De mörkblå kolumnerna representerar bistyrkan i oktober; de turkosa kolumnernas styrka i december ― notera hur skillnaden mellan de två minskar med startstyrkan. Dessa data verkar bekräfta Jeffrees slutsats att det fler dör i kolonier med riktigt stor höststyrka – notera mängden tillväxt av svagare kolonier mellan december och slutet av januari (gröna kolumner). Observera dock även för bikupor som går in i vintern med en styrka på mindre än 14 ramar i oktober, att det var fler av dessa som senare var för små för att ta till mandel (de röda kolumnerna anger procentandelen som visade sig vara för svaga ― kanske på grund av existerande nosema eller virusproblem (som jag inte mätte).

Så varför skulle dessa starka kolonier minska sin vinterklusterstorlek i så stor utsträckning? Möbus gjorde ett experiment genom att kombinera två kolonier till en ― för att skapa “superkolonier”. Han fann att när det finns för många bin i vinterklustret, eller om bikupan är för välisolerad i ett milt klimat, kunde klungan inte hantera sin egen genererade värme, vilket resulterade i både överhettning av klusterkärnan, såväl som att “törstgalna” bin tvingades att flyga ut för att söka vatten, vilket resulterade i att de snabbt kyldes och dog utanför kupan.

Praktiska tillämpningar: Den optimala klungstorleken för övervintring beror sannolikt på omgivningstemperaturen. Vid temperaturer runt fryspunkten kan små kluster vara mer benägna att få dysenteri (detta antagande måste bekräftas av forskning), medan överdimensionerade kluster kan drabbas av överhettning och törst. Denna situation kan vändas om bina tvingas hantera temperaturer under noll (°C) ― Omholts modell tyder på att stora kluster under dessa förhållanden skulle samla fukt.

En annan faktor är biets genetiska anpassning. Kylanpassade raser (t.ex. Carnica eller ryska bin) kan övervintra bra i en 6-rams eller mindre klot, men ändå bygga upp sig snabbt när pollen blir tillgänglig på våren [[20]].

Optimal klusterstorlek kan också vara annorlunda för en biodlare som avser att gå till mandelpollinering med starka kolonier som ska delas omedelbart efter blomningen, till skillnad från en som strävar efter minimal honungskonsumtion under en lång vinter och vill undvika svärmning innan ett senare honungsdrag.

Vinter förråd ― Honung och bibröd

Jag citerar från Farrar’s tidlösa råd[[21]]:

Huruvida en koloni överlever vintern i gott skick bestäms mer av dess sammansättning än av typen eller mängden skydd. En bra koloni kräver normalt 60 eller mer pounds (30 kg) av väl mogen honung och motsvarande 3 till 6 ramar av pollen.

Omogen honung innehåller ett överskott av fukt. Och med honung som kristalliseras i ramen kan en supernatant med hög fuktighet bildas när glukosen faller ut. Bin som äter omogen honung eller utspädd supernatant kan utveckla dysenteri. Biodlare i områden där deras kolonier går in på vintern med kristallisationsbenägna honungsreserver (som raps eller murgröna) rapporterar att deras kolonier övervintrar bättre på sockersirap (kanske innehållande inverterat socker). Jag är inte alls klar över effekten av lokal honungsdagg. När det gäller lagrat pollen (bibröd) är detta nödvändigt för att ge det protein som behövs för yngeluppfödning.

Praktisk användning: Vissa naturliga honungssorter (de som kristalliserar, översättarens not) är besvärliga för kolonier att övervintra på; kolonier klarar sig i dessa fall kanske bättre på lagrad sockersirap omvandlad till “honung”. Men kom ihåg att det är viktigt att ge bina tid att ta bort överflödig fukt. Att mata sirap under vintern kan överbelasta en koloni med fukt, och därför rekommenderas att mata fondant, strösocker eller bitsocker.

Förtydligande:  Jag menar inte att omvandlad sockersirap är “bättre” för bina än de flesta naturliga honungar, som innehåller spårmängder av protein och mineraler, vilket är fördelaktigt för “vinterbin” som inte har tillgång till lagrat bibröd.

Många biodlare runt om i världen skördar det mesta av sina koloniers honung för försäljning och ger sedan tillbaka mindre värdefull sockersirap, och deras kolonier verkar övervintra bra. Å andra sidan mår många av oss bättre av att lämna bikuporna fulla av naturlig honung så att de kan övervintra.

Det är svårt för biodlaren att kontrollera hur mycket bibröd som lagras, men kanske kan utfodring av tillskottsprotein vid rätt tidpunkt vara ett hanteringsverktyg för att hjälpa kolonier att hantera fuktbalansen. Återigen, detta ämne kräver mer forskning.

Kupans placering

Det hjälper en koloni i hög grad att kunna dra nytta av en och annan varm vinterdag, vilket gör att den kan bryta klungor, flytta till honungsförråd och tillåter bina att göra en rensningsflygning (med chans att sjuka bin inte kommer tillbaka).

Praktisk tillämpning: Erfarenhet kan lära en biodlare mycket om platser som lämpar sig för övervintring. Det hjälper kolonin mycket att undvika att hamna i en kall ficka och att njuta av en värmande sydlig exponering (visst kan isolering på södra sidan kanske vara skadligt). Att flytta bikupor till och med några dussin meter kan göra stor skillnad i världen. Man kan överväga att tillhandahålla en mörk södervänd yta för att absorbera solljus (med minimal isolering på den sidan), och se till att kolonin går in på vintern med klungan nära en lägre ingång (så att arbetare som behöver en rensningsflykt inte behöver att korsa kalla övergivna ramar på väg ut). För att komma runt dessa (och andra) problem har övervintring inomhus länge varit populärt i Kanada och blir allt vanligare i USA.

Kupans isolering

Ett antal forskare har gjort fältförsök för att avgöra om det finns en fördel med att isolera bikupor under vintern. Resultaten och slutsatserna som dras är förvirrande. Det kan finnas en fördel med sidoisolering där vintertemperaturerna är extrema, men toppisolering och att se till att kupan är fri från luftläckage på grund av vind verkar vara viktigare. Att lägga till ett instängt luftutrymme eller polystyrenisolering under eller över kupans lock hjälper mycket till att minimera värmeförlusten i kolonin och för att förhindra att fukt kondenserar under locket. Toppisolering (utan toppventilation) hjälper också till att hålla toppen av kaviteten varmare än de nedre delarna, vilket gynnar kolonin genom att hjälpa till att återfå kondensvärmen från ventilerad fukt under klustret.

Under ett besök i Chile 2015, där vinterklustren som jag observerade var mycket små, visade biodlaren Vincent Toledo mig hur några biodlare där svär på att placera en “poncho” av plast över ramarna som innehåller klustret, och expandera ponchon över intilliggande ramar när klustret börjar formas Fig. 4).

Figure 4.

En plast “poncho” lyfts för att exponera klustret som det hade draperats över. Jag har inte testat ponchos själv, men en sådan vattentät filt kan hjälpa ett litet kluster att spara värme och kontrollera fukt. Notera: denna praxis användes inte allmänt i Chile.

Boston biodlare Fatih Uzuner berättar att han för närvarande experimenterar med att använda billiga 65-liters plastpåsar (svarta eller klara) för att fånga in ett luftutrymme runt bikupan (naturligtvis lämnar bikupornas ingångar fria) – ett sådant arrangemang ger lite isolering och dragmotstånd, men tillåter solvinst. Jag väntar ivrigt på att se hans resultat.

Praktisk användning: Vissa biodlare blandar ihop toppisolering och fuktupptagning. I allmänhet, om en fyllning absorberar fukt, är det osannolikt att det fungerar som isolering. Jag förstår inte resonemanget för att absorbera fukt ovanför klustret – varför inte få det att kondensera under klustret? Det kan också vara så att för mycket honung eller annat slutet utrymme ovanför klustret kan vara ett problem, eftersom fukt kan kondensera på de kalla ytorna [[22]].

Kupans ventilation

Om du vill ge dig in i en fruktlös debatt, fråga några biodlare om deras åsikter om att tillhandahålla kupanventilation under vintern. Som noterats av Southwick och Moritz [[23]], kanske ska vi lyssna på binas “åsikt” i frågan:

Många erfarna biodlare känner till värdet av ett toppventilationshål och håller en sådan öppning under hela året. Sådana extra ingångar är dock vanligtvis stängda med propolis av bina.

Möbus [[24]] förklarar:

Hur ofta läser vi om behovet av toppventilation som svaret på alla problem? Det antas vara väsentligt att låta fukten komma bort från övervintringskluster och ut ur kupan. … Många av de argument som ges för att backa upp eventuella rekommendationer för att ge mer och mer toppventilation är baserade på motiverade överväganden eller antropomorfiskt tänkande snarare än på skarpögda observationer av biets beteende. För den som observerar beteenden utan förutfattade meningar är det uppenbart att biet har ordnat sitt hem för att passa sina egna upplevelser inom den konstruerade uppsättningen av kammar och det valda hemmet. … När nivåerna av koldioxid eller luftfuktighet stiger, börjar bina fläkta och lindra situationen längs linjen med minsta motstånd: nedåt och bort från yngelramen.

Praktisk tillämpning: bin har övervintrat i håligheter mycket längre än vad människor har byggt bikupor. Om de vill stänga dörren för att förhindra drag, kanske det är av en anledning.

Jag har granskat massor av studier och är inte övertygad om att toppventilation under de flesta omständigheter är till fördel för kolonin. Toomemaa [[25]] uttrycker det bra:

Men för mycket ventilation tar också bort värme som är viktig för bin och tvingar dem att öka sin ämnesomsättning för att kompensera för värmeförlusten. Ökad matkonsumtion ger ökad produktion av metaboliskt vatten och ökad fukt i kupan.

Han citerar också studier (på ryska) som fann att minskad ventilation i bikupor under vintern resulterade i mindre honungskonsumtion, mindre bidödlighet och bättre yngeluppfödning på våren.

Praktisk tillämpning: Om bins naturliga instinkt verkligen är att fläkta ut fuktig luft ur botten av klustret för att återvinna värme, kan biodlarens strävan, efter att skapa en luftkonvektionsström via toppventilation, vara kontraproduktivt. Återigen behöver vi mer bra praktisk forskning kring ämnet fuktreglering i vinterklustret.

Referenser


[1] van Nerum, K, and H Buelens (1997) Hypoxia-controlled winter metabolism in honeybees (Apis mellifera). Comparative Biochemistry and Physiology 117(4):445-455

[2] Omholt, SW (1987) Why honeybees rear brood in winter. A theoretical study of the water conditions in the winter cluster of the honeybee, Apis mellifera J. Theor. Biol. 128: 329-337.

[3] Heinrich, B (1981) The mechanisms and energies of honeybee swarm temperature regulation. J. Exp. Biol. 91: 25 ― 55. Heinrich’s fascinating papers and books are must reads for those wishing to gain a deeper understanding of bee biology.

[4] Möbus, B (1990?) Damp, condensation and ventilation. Scottish Beekeepers Annual. Available at

https://poly-hive.co.uk/damp-condensation-and-ventilation-brood-rearing-in-the-winter-cluster/

[5] Sachs & Tautz (2017) Op cit.

[6] Toomemaa, K, et al (2013) Determining the amount of water condensed above and below the winter cluster of honey bees in a North – European Climate. Journal of Apicultural Research 52(2): 81-87.

[7] Harris, JL (1980) A population model and its application to the study of honey bee colonies. MS Thesis, Univ of Manitoba. http://mspace.lib.umanitoba.ca/bitstream/1993/14743/1/Harris_A_population.pdf

[8] Thanks to Trevor Weatherhead.

[9] Jeffree, EP (1956) Winter brood and pollen in honeybee colonies. Insectes Sociaux 3(3): 417―422.

[10] Möbus, B (1990?) op cit.

[11] Mattila H, et al (2001) Timing of production of winter bees in honey bee (Apis mellifera) colonies. Insectes Sociaux. 48: 88―93.

[12] Möbus, R (1980) Proceeds 27th International Congress of Apiculture

[13] Omholt, SW (1987) Op cit.

[14] Möbus, B (1998b) Brood rearing in the winter cluster. ABJ July 1998: 511-514.

[15] Rembold, H & J Kremer (1980) Characterization of postembryonic developmental stages of the female castes of the honey bee, Apis mellifera L.. Apidologie 11(1): 29-38.

Ghosh, S, et al (2016) Nutritional value and chemical composition of larvae, pupae, and adults of worker honey bee, Apis mellifera ligustica as a sustainable food source. Journal of Asia-Pacific Entomology 19: 487―495.

[16] Jeffree, E & D Allen (1956) The influence of colony size and of nosema disease on the rate of population loss in honey bee colonies in winter. J. Economic Entomology 49(6): 831-834.

Jeffree, EP (1956) Op cit.

[17] Jeffree, EP (1959) The size of honey-bee colonies throughout the year and the best size to winter. Central Association of Bee-Keepers, Essex.

[18] Burgett, M. & I. Burikam. 1985. Number of adult honey bees (Hymenoptera: Apidae) occupying a comb: a standard for estimating colony populations. J. Econ. Entomol. 78: 1154-1156.

[19] https://scientificbeekeeping.com/understanding-colony-buildup-and-decline-part-12/

[20] Thomas Rinderer, pers. comm.

[21] Farrar, CL (1944) Productive management of honeybee colonies in the Northern States. USDA Circular No. 702. Free download at Google Books.

[22] Toomemaa, K, et al (2013) Determining the amount of water condensed above and below the winter cluster of honey bees in a North – European Climate. Journal of Apicultural Research 52(2): 81-87.

[23] Southwick, E & R. Moritz (1987) Op cit.

[24] Möbus, B (1990?) Op cit.

[25] Toomemaa, K, et al (2013) Op cit.

25 september. Varroakoll samt provvägning av kuporna.

Hösten har ju som bekant varit väldigt varm med ett augusti som var varmare än på många år. I och med detta har våra bin fortsatt med yngelproduktionen och vissa kupor har fortfarande relativt gott om yngel. Vi tror att detta ger Varroan längre tid att också föröka sig och vi ser relattivt höga nivåer i flera kupor som tidigare haft väldigt lite nedfall. Därför fortsätter vi hålla koll och ger en behandling med Mjölksyra där det behövs. Vi anser mjölksyran vara den absolut bästa syran att använda eftersom den är relativt snäll så man kan upprepa den vid behov. Den går viserligen inte in i cellerna men den tar de som sitter på bina och eftersom målet bara är att hålla nivån tillräckligt låg räcker ju det. Att vänta och göra en oxalsyrebehandling i december är ju helt tokigt för då har ju vinterbina redan blivit angripna och är försvagade, ifall nivåerna är för höga. Och i annat fall så behvös ju inte behandling och oavsett blir det en missriktad behandling med tveksam nytta. Dessutom, ny forskningssammanställning pekar på att bina sätter yngel hela året så risken är att när oxalsyran görs har bina yngel och den blir isf helt verkningslös.
Sen kollade vi våra testkupor och döm om vår förvåning när vi kunde konstatera att de dragit in mer mat/pollen – för en vecka sen stod vågen på 32 respektive 34 kg. Nu stod vågen på 34 respektive 35 kg vilket är mycket bra för då har de troligen 20 kg eller mer foder. Rätt otroligt att de faktiskt drar in honung i slutet på september men så det uppenbarligen. Vi gav ljungkupan en till ram med ca ett kilo så nu startar båda kuporna på exakt samma fodernivå. Ska bli spännande att följa dessa kupor under vintern.

18 sept, avslut i Öxabäck och start på Ljungtest

Nu har vi vintrat in alla våra samhällen och totalt gav vi tillbaks 260 kg honung till bina. Det betyder att vi sluppit släpa hem 260 kg socker, sluppit slabba med sockervatten, sluppit bära tunga hinkar med socker samt sluppit hålla på i två veckor med riktigt tråkigt jobb. Dessutom, spar vi ca 2500 kr och slipper gny över hur dyrt sockret har blivit. För bina betyder det att de får den mat de vill ha efter att ha utvecklat den under miljontals år, dessutom slipper de slita med jobbet att processa sockret till nåt de kan använda. Det arbetet kan de i stället lägga på att dra in ännu mer honung och pollen.
En del hävdar att man ger bort honung som man kunde ha sålt istället och så ser de det som en kostnad. Vi, å andra sidan, tror att Langstroth och Dadant hade rätt – så här står det som inledning till kapitlet invintring/vinterförluster i deras bok som kom ut första gången 1853:

bees is more valuable than the same amount of honey sold for human consumption. Populous colonies will replace the honey used in winter during spring honeyflows, when small colonies gather only enough to meet their daily needs. Furthermore, these large colonies will produce from two to ten times as much surplus honey as the retarded colonies. Honey, which is not consumed in winter, will reduce the amount the colonies must store to provide the next season’s reserve

I korthet så säger de att bin som vintras in på honung blir mycket starkare på våren och kommer därför att dra in hela vinterförrådet på vårdraget. Dessutom kommer ett sådant starkt samhälle att ta in 2-10 ggr mer än svaga sockersamhällen sett över en säsong
.
För vår del så ser det ut såhär: Vi tog in ljung ända tills för två veckor sedan, efter det har de fått behållit allt de dragit in. När vi kollade kuporna så fann vi att de hade oväntat mycket honung och i snitt har vi bara ge ca 3-4 ramar per kupa (för att nå 15-20 kg foder), dvs 6-7 kg. Det betyder att vi bara behöver få 3-4 ramar med vårhonung för att gå jämnt ut – den honung de dragit in i höst hade vi ändå inte kunnat använda då den sitter på många olika ramar med och utan yngel samt i vissa fall även otäckta. Jag vågar slå vad om mina otvättade strumpor att vi kommer få minst 3-4 ramar majhonung vilket kommer visa att Langstoth/Daadant hade rätt – bina drar mer än väl in den honungen de får som vintermat. Skulle det mot förmodan bli mindre än dessa 4 ramar är det ändå vinst med tanke på allt slabb vi slipper samt vetskapen att bina har gott om bra mat.

En annan underlig sak vi noterade var att bina hade tömt flera av ramarna nertill – det såg ut som om de hade gjort av med mycket foder. Dock såg vi att de å andra sidan hade massor av mat i låda två, så det verkade ologiskt att de skulle äta av maten i den övre men lägga ny honung i den undre. En alternativ teori är att de istället gör plats för pollen – vi kommer kolla längre fram om vi hittar pollen i foderlådan.

Ram som tömts på honung nertill

Start av Ljung test

För att en gång för alltid få svart på vitt att Ljung funkar utmärkt som vinterfoder har vi invintrat ett samhälle på ren ljung (alla samhällen i Öxabäck har mer eller mindre ljung i år) och så har vi ett annat samhälle bredvid som får blandad honung. Vi kommer mäta foderåtgången varje vecka och har därför byggt en enkel hävarmsvåg, se bilderna nedan. En full kupa väger 34 kg med honung och pollen (en tom kupa väger 11 kg om den står på tre lådor och 15000 bin väger 1,5 kg) så de har således 20-21 kg foder och pollen. Sen kommer vi hålla koll på vårutveckling och produktivitet nästa sommar.

Hävarms vågen
34 kg väger en full kupa

17 sept: Slut på säsongen – invintring och Varroakoll

Vi har låtit våra bästa samhällen ha några tomma ramar för att eventuellt få lite lushonung. Men det de drar in hamnar lite varstans i yngellådan så nu har vi beslutat att vi stänger ner för säsongen. Vi har fått mer än tillräckligt så det dom nu drar in får bli extrafoder åt dem.
Vi vintrade därför in de två sista samhällena i vår hemgård genom att fylla på med totalt 7 ramar honung så att skattlådan är full. Dessutom, efter att ha läst Langstroths bok samt Randy’s artikel, har vi insett att bina behöver pollen i foderlådan för att kunna göra vinteryngel vid behov. Därför letade vi upp en pollenram från nedersta lådanoch flyttade upp den till yngel lådan där vi satte den i mitten – på det sättet kommer bina att ha tillgång till den under i vart fall halva tiden i klot. Vi upptäckte att bina redan flyttat upp pollen i många fall, som det såg ut för att förbereda för yngelsättning. Dessutom såg det ut som om bina hade ätit på varje kaka i skattlådan och tanke blev då att de gjorde av med mycket foder. Men å andra sidan hade de dragit in nytt i låda 2 så kanske de förberedde för att lägga in pollen i matramarna? Den frågan tänker vi besvara genom att öppna upp i slutet av oktober och kolla ifall de lyft upp pollen. För övrigt så var bina precis lika snälla och lugna som under hela säsongen – inget röveri eller ilskan bin som det sägs att de ska vara på hösten. På filmen invintrar vi ett samhälle på 1 m, notera att inga bin flyger ilsket omkring trots att vi hanterar honungsramar. Vi tror att bin blir oroliga när de inte har mat, biodlaren tar bort all honung och då vet ju inte bina att de ska få “gott, fantastiskt” socker om några dagar. För bina är det en fråga om överlevnad så det är inte konstigt om de blir oroliga och ilskna då. Har de gott om bra mat behöver de inte röva eller vara ilskna.
Vad gäller Varroa hade ett samhälle lite för mycket, runt 30 st på en vecka, så de fick en omgång mjölksyra. Vi kollar nedfall någon vecka till och om det fortfarande ser bra ut åker luckorna ut och sen får bina vara ifred tills i mars.

Invintring på 1 minut. Notera att inga arga bin flyger omkring

7 sep. Orsaker till Utsot – full artikel av Randy Oliver

Den här artikeln är en del av en större artikelserie som behandlar Nosema, utsot och orsakerna därtill. Här översätter vi enbart delen som handlar om orsakerna till utsot. Randy Oliver är välkänd i biodlarkretsar och är flitigt anlitad som talare och har även varit i Sverige och hållit föredrag på biodlarkonferenser. Länk för originalartikel: https://scientificbeekeeping.com/the-causes-of-dysentery-in-honey-bees-part-2/?fbclid=IwAR1xkKau0JFFnCsnk9GKzWrWSAidUkgtCwU368_oMZNPWHjM8N2FnIXoI4w#_Toc25035743

Orsaker till Utsot hos Honungsbin:  del 2

Randy Oliver

ScientificBeekeeping.com

Först publicerad i ABJ Januari 2020

Slutligen – dags att gå igenom vad som verkligen orsakar utsot i en kupa, och (i nästa artikel) vad kolonin (eller biskötaren) kan göra för att minimera risken att det uppstår. Vid min genomgång av ämnet blev jag överraskad över hur mycket kunskap, publicerad för många år sedan, som verkar ha glömts bort.

Binas behov av vatten

Under ett starkt drag blir bikolonin översköljd av allt vatten som måste fläktas bort för att mogna nektar till honung så det kan förvaras. Men för att biet senare ska kunna använda honungen som energikälla måste vatten återföras, dels för att lösa upp honungen och för att kunna [[1]] förbränna den. Den optimala koncentrationen för konsumtion verkar ligga i spannet 40-60% [[2]]. Under den varma delen av året hämtar bina det vatten de behöver, ända ner till så låg temperatur som 40°F (4°C) [[3]]. Men fokus för denna artikel är vad som händer när det är för kallt att flyga, och bina är fast i sitt vinterklot utan möjlighet att hämta vatten från utsidan.

Vattnet och vinterklotet

I sitt vinterklot befinner sig bina i en besvärlig situation ― finns där inte tillräckligt flytande vatten dör de av uttorkning pga den ounvikliga vattenförlusten via andningen. Men å andra sidan, för mycket fukt i klotet leder till mögeltillväxt, fermentering av honungen samt utsot (Fig. 1).

Figur 1. Den här kupan lutades oavsiktligt aningens bakåt så att regnvattnet inte kunde dräneras ut. Enligt erfarenhet orsakar vatten som ansamlas på kupbotten en extremt hög stressnivå för samhället under den Kaliforniska vintern – och leder ofta till samhällets undergång.

Vattenbalans

Vinterbina i sitt klot har lite behov av protein (pollen, översättarens not), tack vare sina välutvecklade fettkroppar, och kan överleva länge på enbart honung (sockerarter). Kupans viktförlust när bina sitter i sitt klot (utan yngel) ligger på ca 1 pound (0,45 kg) i veckan – mestadels pga att honungen förtärs. Honungen innehåller ca 17% vatten och 83% socker (mest fruktos och glukos). Bina metaboliserar enbart sockret enligt följande formel:

C6H12O6 + 6 O2 → 6 CO2 + 6 H2O

När du gör din matte, så visar det sig att 6/10 av honungens vikt blir till vatten. Om man sen lägger till de 17% vatten som redan finns i honungen kommer 1 pound honung omvandlas till 2/3 pound (3 dl) vatten (som initialt finns i binas kroppar). Biklotet kan inte tillåta att sådana mängder vatten ackumuleras i kupan och måste hantera det på något sätt.

Praktisk tillämpning: Bina återanvänder ungefär 1,5 dl av det överflödiga vattnet som saliv för att kunna lösa upp nästa pund av honung, men det löser inte problemet med nettoöverkottet på 3 dl varje vecka som måste hanteras.

Vatten Homeostas och lagring i vinterklotet

Bin i vinterklotet har endast några få möjligheter att lösa problemet med vattnet i sina kroppar; de har följande möjligheter:

  1. Spara den i sin tarm (till en viss punkt), eller
  2. Låta det gå som avföring (inte lämpligt i klotet), eller
  3. Andas ut det via sina trakeer som fuktig utandningsluft, eller
  4. Föra bort det genom sin tunga (vanligtvis till ett annat bi).

I den här artikeln går vi igenom alternativ 1 och2 (problemet). Jag går igenom alternativ 3 och 4 (lösningen) i avslutningen av denna serie.

Vatten i magen

I en utmärkt artikel om vinterklotet av Johansson [[4]]: Vatten som inte absorberas i mellantarmen hamnar i bakre tarmen, där den används som reserv till, genom osmotisk diffusion, hemolymfan när vattennivån är för låg.

Bina behöver en reservoar av vatten eftersom de förlorar vatten varje gång de andas ut. Detta är ett allvarligt problem för insekter som inte har tillgång till flytande vatten, så de kontrollerar hur ofta de öppnar sina trakeer för att andas. Av det skälet är det en fördel för ett övervintrande bi att ha lite vatten i sin bakre tarm för att ersätta vattenförlusten via andningen. Men den förlusten av vatten via utandningen är helt beroende av luftfuktigheten i inandningsluften, och om den realtiva fuktigheten runt biet är för hög, kan det inte avdunsta överskottet av vatten som det får när den äter honungen. Så vi måste förstå mekanismerna som styr luftfuktigheten i klotet.

Atmosfär och fuktighet inuti vinterklotet

Bin i vinterklot kan vara väldigt tätt packade och tar bara upp en bråkdel av utrymmet de använder när det är varmt [[5]]. Klustret är omslutet av en “mantel” av bin, som är vända inåt, med sina kroppar så tätt intill varandra att de kan kontrollera luftströmmarna in och ut ur klustret.
En fascinerande studie av van Nerum and Buelens [[6]] fann, i motsats till människor där behovet att andas bestäms av, CO2 nivån i blodet, att det verkar som om bin tolererar en väldigt hög CO2 koncentration innan ventilationen initieras, och istället kontrollerar sin andning och metabolism som respons på syrenivån. Författarna fann att i mitten av klotet kan syrenivån sjunka ner till 15% (från 21%), och koldioxidnivån tillåts öka till 5-6% (från 0.04%) (Fig. 2). Forskarna fann att den lägre syrenivån (hypoxia) i vinterklustret resulterade att bin i mitten minskade sin vilometabolism, och därmed minskar foderåtgång samt minimerar värmeförlusten genom minskad ventilation. Det bevarar också vatten i klustret.

Figure 2. Relativ fuktighet (blå linje) är hög i manteln av klotet, men låg i kärnan. Koldioxid (röd linje) däremot ökar kraftigt i mitten. Medelvärdet av 10 Mätningar indikerar att där är nära noll luftcirkulation i klustret när bina går in i sin “hypoxic” (låg syre, låg metabolism) mode. Diagram efter van Nerum & Buelens [[7]]

Vinterklotet liknar ett varmblodigt däggdjur med en sval hud temperatur. Men till skillnad från ett däggdjur har klustret ingen gemensam blodström som kan transportera O2, CO2, vatten eller värme ― så bina är istället beroende av en luftström för att kontrollera miljön. Otaliga forskare har mätt luftfuktigheten i klustret och funnit att den varierar upp och ner mellan 45-70%, fast utan någon samverkande förändring av temperaturen, vilkt indikerar att bina kan ventilera ut fukt samtidigt som värmen behålls. Ellis [[8]], noterade att det mesta av klustret sitter på utbyggda kakor, poängterar att silkeskokonger kan absorbera upp till 11% av sin egen vikt i vatten när de utsätts för hög luftfuktighet. Således, sådana kakor kan erbjuda en tämligen stor buffert för att hantera vatten i ett samhälle.

Praktisk applikation:  Svarta yngelkakor kan eventuellt fungera som buffert för fuktighet i vinterklotet. En del erfarna biskötare hävdar att samhällen invintrar bättre på gamla yngelkakor som innehåller kokonger, men där saknas forskning i ämnet – ännu en fråga som behöver undersökas.

Kontroll av fuktighet i klustret verkar vara en absolut nödvändighet, eftersom den relativa fuktigheten bestämmer hur mycket vatten bina kan bli av med under andningen.

Avdunstning via andning

som förklarats i Johanssons’ “The Honeybee Colony in Winter” [[9]]:

eftersom honungsbins avföring är flytande, blir vattnets diffusion genom väggarna på hindgut till hemolymfen, och därefter genom trakee-väggarna till luften utanför (men i klustret) nödvändig för att förhindra att tarmen fylls med vatten.

Men som tidigare nämnts, avdunstningen av vatten genom trakee väggarna är beroende av den relativa fuktigheten av luften som bina andas in. En fantastisk “old-school” study studie av Woodrow 1935 [[10]] visade hur fuktigheten påverkar binas förmåga att rena sig själv från överflödigt vatten genom avdunstning via andningen. Woodrow placerade bin i små burar, vid en temp runt 71°F (22°C), men vid olika relativa fuktighetsnivåer, matade dem med 50:50 sirap, observerade deras kroppar och beteende över tid, samt deras livslängd. (Fig. 3).

Figure 3. Burade arbetsbins foderåtgång av 1:1 sirap, max livslängd och genomsnittlig livslängd vid olika luftfuktighet. Woodrow’s data indikerar att över 70% RH, är ett bi oförmögen att kontrollera sin vattenbalans via utandningen (Jämför det med luftfuktighetsdiagrammet för en mantel i den förra figuren). Graf från data från [[11]]

Woodrow fann att bin i vissa lägen uppenbarligen hellre dog hellre än att släppa ut överskottsvatten via avföringen:

Det första beviset för avföringens ackumulering i de lägre fuktighetsnivåerna noterades efter 20 dagar och blev sakta mer tydliga vartefter experimentet fortskred. Eftersom bina i de olika burarna blev alltmer tröga ju mer avföringen ansamlades, är det troligt att några av dem faktiskt svalt ihjäl. Minskningen av foderåtgången ju längre experimentet pågick beror otvetydigt på att somliga bin helt enkelt inte kunde äta. Det verkar som om för hög ansamling av avföring är en orsak till att bina dör när de utsätts för högre relativ fuktighet.

Praktisk applikation: I den höga relativa fuktigheten som finns i klustermanteln, har bina en tendens att ackumulera fukt i hindgut , till den punkt att de inte längre kan äta.

Free & Spencer-Booth [[12]] å andra sidan varierade temperaturen, men mätte inte luftfuktigheten, gav burade bin både 67% sockersirap och rent vatten separat ― samt mätte hur mycket som gick åt av båda. De fann att:

 De fann att väldigt lite vatten dracks vid temperaturer upp till 25°C. eller lägre men, vid 35°C. och högre behövdes relativt stora mängder .

Noterbart är att de inte var säkra ifall den högre vattenåtgången enbart behövdes för att ersätta fukt som försvann via andningen eller om vatten även försvann via deras exoskelett [[13]].

Praktisk applikation: Vid yngeltemperaturer behöver bina extra vatten för att undvika uttorkning.

Möbus [[14]] satte ihop alla dessa studier och förklarade att bin i mitten av klotet riskerar att torka ut medan bina i ytterkanten kommer ackumulera mer vatten genom metabolismen än de kan göra sig av med.

Praktisk applikation: Bin i mitten kommer lida av törst, medan bina i manteln kommer lida av vattenöverksott.

För att rätta till situationen, verkar det som om bina i vinterklotet byter plats då och då – de i mitten rör sig utåt för att äta honung för att fylla på vatten. De i utkanten rör sig inåt för att bli av med vattenöverskottet (kanske genom att utbyta saliv, och även för att värma upp enzymerna för optimal funktionalitet.

Omholt [[15]] poängterar att bina från periferin (som sitter i kall, fuktig honung) säkerligen tar med sig en mängd honung till bina inne i klustret. Denna mekanism besvarar en fråga jag länga haft hur bin som sitter på tomma kakor i mitten av klotet får mat.

Praktisk applikation: Jag har ännu inte hittat någon forskning hur transporten verkligen går till från bina i ytterkant till bina i resten av klotet (som inte har kontakt med honungen) Ännu en fråga som behöver undersökas!

Orsaker till utsot

Det enklaste sättet att göra sig av med överflödigt vatten är att släppa ut det med avföringen, och när vädret är varmt gör de så. Men det alternativet finns inte när det är kallt utte, även om de givetvis passar på ifall det kommer en varm dag under vintern. Biet vill absolut inte släppa sin avföring inne i kupan så den stora frågan är vad som får dem att göra det?

Över en tidsperiod av två vintrar undersökte Erwin Alfonsus at the University of Wisconsin, “The Cause of Dysentery in Honeybees,” publicerad 1935 [[16]]. Alfonsus var en tålmodig observatör av bin, och genomförde en typ av “old-school” detlajerad och noggrant experiment som jag finner stort nöje att läsa. Hans inlednign började:

Utsot, en vintersjukdom hos honungsbin, har varit känt sedan Aristoteles tid. Under den varma perioden släpper bina sin avföring under sin flygning. De övervintrande bina, instängda i sin kupa, har inte den möjligheten, och avföringen ackumuleras i tarmen. Om deras tarmar blir full kan det leda till att avföringen släpps i kupan, detta kallas utsot.

UNder en tid av två vintrar, testade Alfonsus olika foder för att förstå om det hade inverkan och gjorde så att bina fick utsot. Han fodrade bisamhällen som övervintrade i med enderara ren honung (inklusive lushonung), 50% sirap, hösthonung, jäst sirap, bränd sirap krisatalliserad socker och kristallisera honung, gammal honung, socker, kristalliserad sirap, socker med pollen.

Det visade sig att det enda som hade någon större inverkan på ifall det blev utsot var fuktinnehållet i avföringen, de osmältbara delarna ökade aldrig i mängd tillräckligt snabbt för att ha någon inverkan. Men om fodret innehåller för mycket vatten gick det väldigt fort att få utsot och när avföringen nådde 45% av kroppsvikten med en fukthalt av 80% kunde bina inte hålla sig längre.

Summering av artikeln:
1. Utsot startar när avföringen har för hög vattenhalt
2. Den ökade vattenhalten beror vanligen på att bina ätit fuktskadat foder och sker oftast när fodret kristalliserar och delar upp sig i en solid del och en löst del där den lösta delen har för hög vattenhalt.
3. Pollen, dextrin, mineraler, bränt socker eller jäst sirap ger inte utsot
4. Om man stör bina under vintervilan kan det ge utsot men inte värre än att ett friskt och starkt samhälle klarar det.
5. Tvingas de äta honung eller stödfoder med för hög fukthalt kan utsot starta även under en regnperiod på sommaren.
6. Rent vatten eller för hög fukthalt i foder ger utsot (under vintervila)
7. När avförningsnivån når 33% av vikten får bina problem att hålla sig och vid 45% får de utsot.

Studien gjordes i Wisconsin, US som ligger högst upp i USA. Om man kollar väderdata så ser man att deras vintrar är riktigt stränga med medeltemperaturer en bra bit under noll för dec-feb (Översättarens not).

Referenser

[1] Simpson, J (1964) Dilution by honeybees of solid and liquid food containing sugar. Journal of Apicultural Research 3(1): 37-40.

[2] Eyer, M, et al (2015) No spatial patterns for early nectar storage in honey bee colonies. Insect. Soc. DOI 10.1007/s00040-015-0432-4.

Kim, W, et al (2011) Optimal concentrations in nectar feeding. PNAS 108(40):16618-16621.

[3] Chilcott, A & T Seeley (2017) Cold flying foragers: Honey bees in Scotland seek water in winter. American Bee Journal 158(1):75-77.

[4] Johansson, T & M Johansson (1979) The honeybee colony in winter. Bee World (60:4): 155-170.

[5] Severson, DW & EH Erickson (1990) Quantification of cluster size and low ambient temperature relationships in the honey bee. Apidologie 21: 135-142.

[6] van Nerum, K, and H Buelens (1997) Hypoxia-controlled winter metabolism in honeybees (Apis mellifera). Comparative Biochemistry and Physiology 117(4):445-455

[7] Ibid.

[8] Ellis, M, et al (2010) Brood comb as a humidity buffer in honeybee nests.  Naturwissenschaften 97:429–433.  Also see:

Ellis, MB (2008) Homeostasis: Humidity and water relations in honeybee colonies (Apis mellifera). MS Thesis, University of Pretoria. Ellis has written a number of more recent papers, detailing water dynamics in various hive configurations.

[9] Johansson, T & M Johansson (1979), op cit.

[10] Woodrow, AW (1935). Some effects of relative humidity on the length of life and food consumption of honeybees. J. Econ. Ent. 38: 565-568.

[11] Ibid.

[12] Free, J. B. and Spencer-Booth, Y. (1958) Observations on the temperature regulation and food consumption of honeybees (Apis mellifera). J. Exp. Biol. 35: 930 -937.

[13] Wigglesworth, V (1945) Transpiration through the cuticle of insects. Journal of Experimental Biology 21: 97-114.

[14] Möbus, B (1998) Rethinking our ideas about the winter cluster; Part II. ABJ August 1998: 587-591. Eugene, can you fill in the volume number? It would be 138.

[15] Omholt, SW (1987) Why honeybees rear brood in winter. A theoretical study of the water conditions in the winter cluster of the honeybee, Apis mellifera J. Theor. Biol. 128: 329-337

[16] Alfonsus, E. C. (1935). The cause of dysentery in honeybees. Journal of Economic Entomology, 28(3): 568-576.

5 sept. Slut på ljungdraget

Vid koll av kuporna i Öxabäck hade de täckt en hel del ramar men många är fortfarande halvfulla och ej täckta. Vi tog fö en tur upp till Mossen och kunde konstatera att draget nu är över för den här gången då den mesta ljungen hade vissnat. Vi avvaktar en vecka för att se om någon ram till är klar och sen vintrar vi in alla de svagare samhällen som då får behålla alla halvfulla ramar. Vi tänker låta de två starkaste fortsätta flyga ett par veckor för att se om vi kan få någon lushonung.
Dessvärre kunde vi konstatera att drottningen är borta i samhället som hade mycket Varroa och det är en biverkan, om uttrycket tillåts, vid behandling med myrsyra och också skälet att vi är restriktiva med det. I det här fallet var det enda chansen att rädda samhället men som sagt var drottningen är borta nu. Vi avvaktar någon vecka för att se om vi fått bort tillräckligt med Varroa för att våga slå ihop bina med vår avläggare – vi vill ju inte föra över en massa Varroa eller någon annan sjukdom till det samhället.

31 aug.

Think outside the box

Think outside the box

Som nybörjare inom biodling blir man formligen översköljd med absoluta sanningar som måste följas till punkt och pricka. Eftersom man inget vet är det lätt att tro att man tar livet av bina om man inte gör exakt som lärs ut och så hamnar man i en situation där man gör som “alla gör” i tron att man då hanterar sina bin på ett optimalt sätt. Det enda man kan säga om det är att ifall man gör på samma sätt år efter år så får man ungefär samma resultat, ifall det är bra eller mindre bra kan man inte veta. För det krävs kreativitet och att våga testa nya ideer och, givetvis, riskera att man gör ett misstag. Men, som vår granne säger; Det är av mina misstag jag lär mig det är därför jag kan så mycket. Han har faktiskt rätt även om det bär emot att erkänna.
Många biodlare hävdar med emfas sin långa erfarenhet och visst är det sant att 50 år är en mycket lång tid i en människas liv och deras kunnande får man ha respekt för. Men, i jämförelse med binas tid här på jorden är det som att spotta en törstig kamel i halsen eller en droppe i Oceanen. Bina har funnits i minst 50 miljoner år och om vi gör om det till avstånd (m) så är det längre än ekvatorn (ca 40 miljoner m) och då blir 50 m (som ett stenkast) en rätt obetydlig siffra i sammanhanget. Bina har alltid under dessa 50 miljoner år ätit honung (sommar som vinter), klarat sin parning utmärkt på egen hand, deras bostäder är lika stora vinter som sommar osv. De har överlevt istid, klimatkatastrofer, varma perioder men det är oklart ifall de överlever människans förmåga att utrota arter. Vilda bin är i Sverige i princip helt borta, likaså det ursprungliga nordiska biet som bara finns på några få platser i Norrland.

Ekvatorns längd 40 miljoner m
Stenen är kastad – fast inte så långt

Vi har på senare år undersökt de flesta av de sk “sanningarna” i boxen och funnit att några vetenskapliga bevis är omöjliga att hitta. I de flesta fall finns det däremot bra bevis och studier som visar motsatsen till vad som lärs ut. Det är också de erfarenheterna som gör att vi vågar prova andra metoder – jag ska inte säga nya för metoderna är ju egentligen så som bina själva gör – än vad som lärs ut och som de som de flesta använder i Sverige.
Påståendena har upprepats så många ggr att de har blivit en sanning. Det riktigt lustiga är att de som upprepar dessa sanningar gör det med övertygelse ända tills någon ifrågasätter dem och ber om en referens i form av en studie. Ta till exempel Monikas Larssons påstående i bitidningen att enbart inseminerade drottningar ska användas, absolut inte friparade. När hon ombads berätta varifrån hon fått detta fanns ingen substans alls utan då blev hon defensiv och hänvisade till gamle Åke Hansson tegelstensbibel. Det intressanta är att i den boken finns heller inga referenser till studier, man får bara ta hans ord på att det är så.
Men det gör inte vi så vi har lusläst mängder av studier och vetenskapliga rapporter samt sökt på utländska biforum. Tex visar sig att det är mest vi i Sverige, och möjligen USA, som använder 100% socker för invintring medan man i tex UK inte tvekar om att använda honung och företrädesvis Ljung. De hävdar att Ljung ger bättre övervintring och att ljungbina kommer igång snabbare. Vi säger inte emot även om vi bara testat ett år.
Sen är lite tragik komiskt att vi i Sverige fördömer bihållningen i USA, som iofs är erbarmlig, men trots det använder vi i mångt och mycket samma metoder som de gör undantaget transporter till de stora odlingsfälten. Vi tar honungen och ersätter med tomma kalorier, vi överröser dem med kemikalier, vi envisas med att urvattna generna genom ensidig avel, vi röker dem regelbundet vilket stressar bina till max osv osv.
Här är ett axplock av myterna vi testat som inte håller ens för en liten skrapning på ytan
Socker är bättre än Honung, jajaja
Ljung är farligt och måste tas bort, Please
Rök lugnar bina, klart bina blir lugna av en skogsbrand, not!
Inseminering är bättre än friparning:O. Bina kan lukta sig till en blomma på 2 km, de tar en sniff på ägget och kan avgöra ifall det är en infertil diploid drönare eller ett sjukt ägg och rensar bort dem. Vi är övertygade om att de också vet vilket ägg som blir bäst ny drottning.
Några av sanningarna har vi funnit stämma även om förklaringsmodellerna haltar tex
Arga bin måste ha en ny drottning, egentligen inte men eftersom vi inte vill sprida anlaget för ilskenhet vidare via drönarna är det bäst att byta henne.
Ljung ger nektar först vid ca 20 grader. näpp, ljung ger nektar vid riktigt låga temperaturer men de kräsna bina bryr sig inte om ljung om inte flödet och sockerhalten är hög och det sker bara efter ett blött Juli och ett varmt augusti, som i år.
Några andra myter Bin är aggressiva på hösten, Ljung ger arga bin, Invintring gör att bina börjar röva.
Se bilden nedan när vi har gått in i fyra kupor och invintrat två av dem ( vi tog 15 ramar ur två av dem och gav 4-5 ramar till två av dem). Verkar de arga? För den som undrar har vi kollat och bina som vi invintrat har inte blivit av med sin honung.

en lugn stund med våra bin

Vår erfarenhet är att svältande bin är aggressiva medan bin som har gott om mat i kupan är godmodiga och behöver inte vare sig bli aggressiva eller ägna sig åt röveri. Det är sista kupan som vi går igenom och bina är lugna utan någon rök och vattensprutan står bredvid oanvänd. Den blå sprutan innehåller mjölksyra vilket en kupa fick som hade något förhöjd Varroa. Själv har jag kastat handskarna;) för att kunna fota och inga bin bryr sig om mig.
Sedan är det givetvis bra att det finns ett gott drag när man hanterar honungsramar för då har de annat att tänka på, men arga blir de bara när vi tar all mat av dem.

29 aug. Uppföljning av Varroanivåerna inför invintringen

Inför invintringen är det viktigt att se till att alla samhällen har tillräckligt låga nivåer av Varroa så bina klarar vintern på ett bra sätt. Får man under 15 nedfall per vecka har man färre än 200 Varroa vilket enligt vår erfarenhet inte påverkar binas överlevnad eller förmåga att sätta yngel kommande vår nämnvärt. De flesta av våra samhällen håller den nivån enbart med hjälp av drönarutskärning och dessa samhällen får ingen annan behandling utan vintras in och så ses vi till våren.
För samhällen som har 15-30 nedfall använder vi mjölksyra som har fördelen att den är relativt harmlös och inte ger någon smak till honungen. Målet är att få ner antalet inte att utrota Varroan så därför gör det inget att vi inte kommer åt dem som sitter i cellerna. Har vi tex 600 Varroa finns 150-200 på bina och om vi då kör två behandlingar med en veckas mellanrum har vi halverat antalet och allt är frid och fröjd och samhället kan invintras utan fler behandlingar.
Har vi riktigt mycket Varroa då blir vi tvungna att ta till Myrsyra eftersom ett sådant samhälle med stor sannolikhet annars går under. Vi måste snabbt få ner nivån så vinterbina får en chans att utvecklas till starka friska bin. I år har vi ett sorgebarn med rejält nedfall i augusti – det är såpass mycket Varroa att bina blev orkeslösa. De var vårt bästa samhälle under Junidraget men nu när Ljungen blommar har de tappat allt för mycket bistyrka för att orka dra in något överskott. Här får vi enbart försöka rädda samhället med snabb insats.
Om vi får ner nivåerna till mer rimliga kommer vi flytta över en ram med friskt yngel från vårt starkaste samhälle så de iaf har några friska och starka bin. Det underliga är att samhället som står bredvid har inga varroa alls och är urstarka, båda samhällena har fått exakt samma behandling. Ibland får man erkänna att ju mer man lär sig desto mer förstår man hur lite man kan;).

nedfall efter första myrsyrebeh. 40 ml på trasa i en vecka.

26 aug. Invintring och överaskningsljung

Eftersom vi låter bina sköta sig själva så mycket som möjligt får de flesta samhällen sköta drottningbyten på egen hand -vi anser att de förmodligen bäst vet när det är dags och att de också är bäst på att välja ut lämpliga ägg att göra drottningar av. Det innebär att vissa samhällen gör sitt byte på en tidpunkt som gör att de missar vissa drag och att honungsskörden för dessa samhällen blir rätt dåligt i år men kommer bli starka nästa år. Dessa samhällen föder sig själv men drar inte in nåt överskott så därför har vi bestämt att vi vintrar in dem nu, dvs sätter till några ramar så skattlådan blir full. Detta jobb tar ca 5 minuter och sen öppnar vi inte upp dem förrän i mars – enkelt och minimalt med stress för bina.
Vi hade identifierat fyra samhällen i vår hembigård som lämpliga att börja med och förberedde genom att ta fram ett par backar med foder vi sparat. Döm om vår förvåning när vi öppnar skattlådan och upptäcker att den är full med honung som luktar misstänkt som Ljung – alla tio ramarna helt eller delvis fyllda. Så det blev till att titta igenom yngellådorna och flytta upp de mest fyllda ramarna så kanske det blir en bra skattning nästa vecka. De övriga samhällena hade också dragit in mer eller mindre med härligt doftande ljunghonung så vi kunde plocka ut 6 fina ramar från våra starkaste samhällen. Utöver det fanns det ca 25 ramar som blir klara kommande veckor.
De övriga tre svagare samhällen vintrades in genom att vi fyllde på med fyllda ramar samt tog bort spärrgallret (mycket viktigt!!) – det tog mindre än 5 minuter. Här är det viktigt att poångtera att med svagare samhällen menar vi dugliga samhällen på minst 10-15 ramar de är bara för små att dra in överskott. Varroabrickan får vara kvar så vi är säkra att nedfallet fortsätter vara konstant lågt (mindre än 20 nedfall i veckan=ingen behandling alls). Musskyddet åker på lite senare i höst då vi också tar bort Varroabrickan. I övrigt säger vi hej till dessa samhällen och så ses vi i mars:)
Vi gillar för övrigt att undersöka och krossa myter eller sk “sanningar baserad på anekdotiska berättelser” och i år tror vi oss ha krossat tre sådana fabler;
1. Bina blir aggressiva på hösten
2. Bina blir aggressiva av Ljung
3. Bina rövar när man invintrar.
Att bin blir stressade och uppvisar aggressivt beteende på hösten eller vid invintring är ingenting vi har märkt. På bilden har vi gått igenom fyra samhällen ända ner till första yngellådan och tagit honung från en del och invintrat andra. Nåt enstaka bi som flyger precis som vanligt men inga bin är aggressiva eller försöker stjäla grannkupans honung. Någon rök behövs absolut inte och sprayflaskan står bredvid och används mest för att få bort dem så man inte klämmer dem när ramen ska lyftas. Vi använder heller ingen bitömmarlåda utan borstar bort bina och lägger ramarna i en plastback utan att bina blir aggressiva. Våra bin har aldrig känt att de svälter då de alltid har honung i sin skattlåda – så här års har alla kupor minst 5 ramar med mat vilket gör att de inte behöver bli stressade/aggressiva eller ägna sig åt röveri. För oss är det uppenbart att det är stressen att bli av med all mat vid sk slutskattning som gör bina galna och de gör allt för att hitta någonting så de överlever dvs anfalla allt och alla. Bina vet ju att hösten närmar sig och att det inte finns tillräckligt att fylla förråden – däremot vet de ju inte att de snart ska få “härligt gott” socker att leva av.
Vad gäller myten om Ljungens påverkan på binas humör var det nåt vi hittade när vi gjorde research om Ljung som vintermat. Myten säger att nåt i Ljungen gör bina ilskna – på bilden befinner vi oss i Öxabäck där vi nu har ett enormt Ljungdrag och bina är lika snälla som alltid trots att vi just tagit 20 ramar från de starka och invintrat de svagare. Vi tror att det är samma orsak dvs biodlaren tar all honung och bina går i spinn.

24 aug. Nyslungad Ljung-kladdigt jobbigt men ljuvligt

Vi har sett fram emot slungningen av Ljung med skräckblandad förtjusning då vi vet att det kommer bli extremt kladdigt och väldigt jobbigt. Vi var tre personer och höll på i tre timmar för att slunga 15 l vilket är 3-4 ggr mer tid än för vanlig honung. Drottningen, som alltid ska köra alla roliga maskiner, fick den här gången jobba hårt med att röra honungen. Den är ju seg som kola och måste röras hela tiden för att komma igenom silar och utan perforatorn hade det absolut inte gått. Men slutresultat är som alltid fantastiskt med massor av smak och härlig doft av Ljung.

Vi tog också en tur upp till Ljungmossen, en 90 hektar stor mosse fullständigt täckt med stor härlig honungsdoftande Ljung. Vi såg en hel del bin där men blev förvånad hur glest det var så då gjorde jag en snabb beräkning och insåg att det förmodligen finns 4-5 ton med ljunghonung där. Vi kanske får 50 kg så det är nog ingen trängsel för bina utan de kan breda ut sig.
På vägen hem träffade vi som vanligt på ett kärr, lite snår (möjligen pors) och en besvärlig bäck.

21 aug. fullt ljungdrag och invintring

Här visar vi hur man invintrar på mindre än tre minuter inklusive en kopp kaffe😎.

Igår vintrade vi in en avläggare eftersom de är för få för att dra in något större överskott. Vi invintrar givetvis på honung och notera hur lugna bina är fast det är långt in på hösten. De känner aldrig att de har brist på näringsrik mat och har således ingen anledning att vara aggressiva. Vi sätter dem på två lådor så har de gott om plats för allt yngel samt den ljunghonung/pollen de kommer dra in närmsta veckorna. Ingen Varroa men vi fortsätter kolla fram till mitten av september och har vi fortfarande nära noll då blir det inga behandlingar alls på detta samhälle heller. Då plockar vi av varroaluckan för gott (för ökad ventilation så vi slipper fukt i kupan) och sen får de vara ifred till våren kommer. Bra för bina och bra för oss lata biskötare😉

Invintring 100% honung

Vi plockade Ljungramar från våra dragsamhällen – totalt 25 ramar plockade vi ur. Vi tömmer förstås inte samhällena utan alla har minst 5-6 ramar med mat och då känner de sig aldrig stressade av att de riskerar svälta. På bilden har vi precis börjat gå igenom sista kupan och vi var ner i nedre yngellådan på alla eftersom de inte haft tid att flytta upp honungen än. Ändå var bina helt lugna och lika snälla som alltid så tre myter busted på samma gång; bin är aggressiva på hösten, bin blir aggressiva av Ljunghonung samt att plocka med ramar på hösten gör attbina börjar röva. Vår fasta övertygelse är att snälla och fromma bin ger snälla bin och fortsätter vara snälla så länge de har gott om mat. Svältande bin blir stressade och aggressiva samt att om Bina har gott om mat har de ingen anledning att börja röva.

2120 aug. Könsbestämning av bin

Jag har alltid undrat varför det ofta finns hål lite här och där i en yngelkaka och den enda förklaring jag hört var att bina lämnade luckor så de kunde värma ynglen ifall det blev kallt. Den förklaringen har aldrig känts rätt eftersom bina för det mesta fyller ut hålen med honung, har de gjort på denna kakan också även om det inte syns så bra.

fin yngelkaka med honungsfyllda drönarhål

När vi var på Lurö och kollade in den nordiska parningsstationen så pratade Ingvar om vikten av bra genetiskt material för att undvika för många diploida drönare pga inavel. Dessa diploida drönare är inte särskilt fertila och rensas därför ut och så uppstår dessa hål, oerhört spännande så vi beslöt oss för att undersöka detta lite närmare.

För oss människor bestäms könet av X och Y kromosomer där XX ger damer och XY ger herrar men för bina sker könsbestämningen efter en helt annan princip. Könet bestäms av en serie multipla alleler, av vilka det finns ganska många (ca 20), belägna i ett locus på könskromosomen. De kan betecknas x1, x2, x3, x4 osv. Om den sädescell som befruktar äggcellen har en annan könsallel än denna har, blir individen honlig. Hon är alltså heterozygot beträffande könsallelerna, och har arvsuppsättningen x1x2 eller x1x6 eller x2x3 osv.
Har däremot den befruktande sädescellen samma könsgen som äggcellen, blir den nya individen homozygot (x1x1, x2x2 osv). Den individen skulle utvecklats till en diploid drönare men i praktiken sker inte detta eftersom bina strax efter äggets kläckning äter upp den unga larven (1).

Om en drottning paras med endast en drönare och dennes könsallel är densamma som en av drottningens båda, kommer hälften av den diploida avkomman att vara homozygot med avseende på denna allel, dvs diploida drönare (2). Den andra hälften blir heterozygoter dvs normala honbin. Hälften av ynglet rensas alltså ut, och samhället kan få svårt att klara sig. När drottningen paras med flera drönare minskas denna risk så i och med detta har bina ett inbyggt filter mot inavel.
I ett samhälle med bra parad drottning och optimal spridning av drönarna kommer ungefär 5% av äggen i snitt att vara diploida drönare och rensas bort och ett hål uppstår. Skulle man hitta kakor med massor av hål betyder det att det finns för få obesläktade samhällen inom parningsområdet.
Den nyfikne kanske undrar ifall de diploida drönarna teoretiskt skulle kunna överleva och visst kan de det. I labmiljö har man fött upp sådana drönare och det visar sig att naturen som vanligt har rätt. Dessa drönare är mindre fertila (3) och skulle således inte bidra till bisamhällets överlevnad utan istället dra resurser (i form av honung). Därför har bina utvecklat ett sätt att detektera dem (4) så de kan avlägsnas i ett tidigt stadium och kosta minimalt med resurser.

  1. Woyke J. (1963) What happens to diploid drone larvae in a honeybee colony. J. Apic. Res. 2:73-75.2.
  2. Adams J., Rothman E.D., Kerr W.E., Paulino Z.L. (1977) Estimation of the number of sex alleles and queen matings from diploid male frequencies in a population of Apis mellifera. Genetics 86:583-596.
  3. Woyke J. (1973) Reproductive organs of haploid and diploid drone honeybees. J. Apic. Res. 12:35-51.
  4. Woyke J. (1967) Diploid drone substance–cannibalism substance., Proc. XXI Int. Beekeeping Congr., Maryland, pp. 471–472.

15 Aug. Besök på Lurö-renparningsstation för Nordiska biet

Vi åkte till ett solstekt Lurö för att besöka renparningsstationen för det ursprungliga Nordiska biet Apis Mellifera Mellifera. Detta bi, även kallat det svarta eller bruna biet, var nära att utrotas först av gula bin och sedan Buckfastbiet. 1990 fanns det bara spillror kvar men då sattes räddningsinsatsen in för att bevara detta fina ursprungliga bi för eftervärlden. Idag återhämtar sig biet sakta men säkert och börjar bli det vanligaste biet i de nordliga trakterna, se kartbild. Eldsjälen och projektledaren Ingvar Arvidsson var vår ciceron på denna tur där vi promenerade runt den vackra ön Lurö för att slutligen komma fram till avelsplatsen där myten om de aggressiva svarta bina effektivt slaktades. Där stod vi, 15 intresserade personer, utan några skyddskläder och Ingvar själv plockade med ramarna utan att bina brydde sig det minsta. Ingvar berättar att han säljer ca 500 drottningar till hela Europa och marknaden är i princip omättlig då det skriks efter bra svarta drottningar. Som vi alla kunde se var bina snälla men de är också överlägsna när det gäller att klara tuffa miljöer då de flyger vid lägre temperaturer, drar på fler blommor samt klarar sig på sparsamt med vinterfoder eftersom de inte sätter yngel förrän efter rensningsflykten. En annan intressant aspekt är att eftersom de har en längre yngelfri period på vintern kan man gissa att de klarar Varroa bättre då fler kvalster borde dö innan yngelsäsongen börjar.
Vi tycker det låter väldigt intressant med svarta bin och hoppas vi får se dem på våra breddgrader snart.
Tack Invgvar för en härlig upplevelse och må det svarta biet flyga fritt inom en snar framtid. Den som vill veta mer eller kanske bli medlem kan gå in på: http://www.nordbi.se

fyra glada deltagare
svarta bin i Sverige

11 Aug. Ljung eller inte Ljung – det är frågan

Under årens lopp pratas det varje höst om ifall det ska bli ljung eller inte och att ljungen bara flödar vissa år vet alla. Varför det är på det viset är det svårt att få ngn klarhet i; kan det vara så att ljungen medvetet bara blommar ibland eller kräver de höga temperaturer? Dessutom verkar kusten och öar alltid få Ljung, varför är det så?
Den närmaste förklaring jag hört är att det ska vara blött i Juli och varmt i augusti för att blommorna ska ge nektar. Men det verkar konstigt att en blomma som blommar sent på året måste ha temperaturer över 20 grader för att ge nektar, det verkar kontraproduktivt om man ser det från blommans synvinkel.
Vi bestämde oss för att undersöka detta så Exceldrottningen skapade ett dokument där vi skrev in skörden för varje år (2012-2022) samt la med väder data för Juni-aug (sommardagar och regnmängd).
Dessutom gjorde vi lite research för att se om någon skrivit någon artikel om detta och det visade sig att så var det. Ljung är viktigaste draget på de brittiska öarna och där har man således mycket kunskap om Ljungen.

Det finns fö flera sorters Ljung där två ger honung på Brittiska öarna; vanlig ljung och klockljung där vanlig ljung ger den sega honungen vi är vana vi. Dess pollen är grå och honungen mörk och seg. Klockljungen har djuprött pollen och ger röd flytande honung men den får inte säljas som Ljung utan man får specifikt skriva klockljung – på Brittiska öarna alltså.

Ljung
Klockljung

På de brittiska öarna kör man ut kuporna till ljunghedarna när ljungen blommar väl medveten om att det inte alltid blir bra drag. Men då låter de bina dra in honung som vintermat eftersom de vet att det då blir en bra invintring, jo ni läser rätt de invintrar på ljung utan problem. Nu säger säkert nån att där har de ju milda vintrar men de gör så även i Skottland och där är vintrarna rätt lika som de vi har i södra Sverige.
Vi läste många rapporter och biodlartrådar och då blev det klart att Ljungen faktiskt ger nektar varje år men mängden varierar med hur varmt och fuktigt det är. Om augusti är varmt och det har varit tillräckligt fuktigt i Juli blir det således ett bra Ljungår och bina kommer dra på det. Blir det en kall sensommar finns det annat att dra på som ger mer honung och som vi alla vet – bina drar på det som de tycker ger bäst avkastning. Det stämmer bra med vår erfarenhet eftersom vi rör oss mycket i skog och mark – ifjol var det svalt i augusti men vi kunde ändå se humlor, flugor och ett och annat bi besöka ljungen. Nektar fanns det men inget drag att prata om och när vi skattade hade vi mörk lushonung med lite inslag av ljung.
Tillbaks till vårt excelark; vi har haft två tidigare ljungår 2015 och 2020 och i båda fallen var det ca 100 mm regn i Juli samt mer än 10 varma dagar i augusti. Samma sak i år drygt 100 mm regn i Juli och Augusti kommer bli varmt och vi kan redan känna lukten av Ljung i kuporna så det stämmer också. Alla andra år har det varit mindre regn och/eller svalare i augusti och då har bina inte brytt sig om ljung utan gått på annat.
Men varför får öarna och kusterna ljung då om draget är dåligt? Troligen beror det på att på öarna får bina ta vad de kan hitta och då blir det ljung även om nektarn är sparsam i brist på annat. Dessutom gör troligen det varma havet att kusterna kan vara lite varmare i augusti än inlandet vilket då skulle förbättra draget. Inga referenser med här men för den som vill kolla själv sök på “Heather nectar temperature needed” så kommer ni rätt.

11 Aug: Det blev dålig skörd i år pga vädret.

Många biodlare förklarar sin dåliga skörd med dåligt väder, så har även vi gjort. Vi bestämde oss för att ta reda på om detta verkligen hängde ihop. Exceldrottningen sammanställde därför vår skörd för alla år (2012-2021) och satte in väderdata, dvs antal sommardagar samt regn mängd för Juni-aug för respektive år. Då visade det sig att vädret hade mycket lite påverkan på resultatet för bina drog in ungefär samma mängd oavsett vädertyp, tom torkåret 2018 lyckades de ta in nästan samma mängd som de år med mer normalt väder. Det hänger samman med att om man invintrar på honung har de 4-5 månader att jobba på (de börjar i april/maj och kan hålla på ända in i sept/okt) och oavsett väder finns det ändå tid att få in tillräckligt. Vi har haft två dåliga år under våra 10-12 säsonger och i båda fallen var det dålig biskötsel som ställde till det, absolut inte vädret. Första dåliga året var en jättevarm vår med 20 grader redan i slutet av mars och våra bin var som vanligt i full gång tidigt på säsongen (honung ni vet). I början av Maj började alla skrika om tidig svärmning och vi drogs med i masspsykosen och vi beslöt oss, tvärt emot våra egna biskötselregler och strategier, för att dela på samhällena redan i mitten av maj. Fanns det tecken på svärmning? Hade vi sett viseceller? Var det dåligt med ägg? Var de retliga? Svar: nej, nej, nej och åter nej!
Men dumma som vi var gjorde vi ändå tidig delning och då kom kylan med tre veckor av regn och låga temperaturer så alla våra avläggare misslyckades med sina drottningar och all utveckling gick i stå. När sedan värmen och draget kom igång var våra samhällen svaga och hade alldeles för lite bin för att kunna dra in överskott. Resultatet blev en katastrof och när hösten kom hade vi ingen honung att ge bina, bara socker:(. Som en konsekvens blev vi straffade med dålig vårutveckling året efter (socker, ni vet) och vi fick ingen vårhonung och knappt någonting före midsommar (känns det igen?). Då kom turen och räddade oss med ett jättebra Ljungdrag som iaf gav oss tillräckligt för att bina skulle få honung som vintermat – det året invintrade vi i huvudsak på Ljung. Året efter var allt som vanligt igen med bra vårutveckling och honung redan i maj och sedan dess bryr vi oss inte om när någon skriker svärmår (2021) – vi vet att med bra biskötsel är det inget problem.

8 Aug Sammanställning

Hur kan man på ett enkelt sätt göra en sammanställning av sin biverksamhet?

Jag använder excel eftersom jag tycker att det är smidigast men det finns säkert andra program. Sammanställningen har jag delat upp så att vi för varje kupa lägger in datum, hur många honungsramar vi plockar ut, varoaläget samt info om hur snälla de är, hur mycket mat och yngel vi bedömer att det är, om vi ser drottningen eller annat intressant. Samt hur gammal drottningen är och varifrån hon kommer (köpt eller friparad och i så fall från vilket ursprungssamhälle).

Detta gör att man när året är slut kan jämföra olika samhällen med varandra och planera för nästa år. Vilka drottningar bör bytas ut pga ålder, att de producerar markant sämre eller att de verkar ha anlag för att skapa arbetarbin med för mycket vaktegenskaper. Vilka samhällen tyckte vi var bra och lämpliga för att göra avläggare av under nästa säsong.

Excel stödjer oxå att man kan göra flikar för varje år så man har all data man behöver på ett ställe om man funderar över något. Eller om man vill räkna ihop hur mycket man slungat varje år. Eller något annat som man tycker är intressant.

1 Aug. summering av året

När vi nu kommit in i augusti är alla drag, utom mjölke och eventuell ljung över. Resultatet är lite sämre än i fjol vilket delvis beror på att vi körde iväg två samhällen till skogen och missade en hel del raps vilket kostade ca 30 kg honung. Med facit i hand kommer vi göra annorlunda nästa år eftersom vi nu har bra koll på dragkalendern både i vår hemgård och vår skogsgård. Bättre att dra in lite mer raps än ha samhällen i skogen som går minus i början på juni.
För övrigt har vi haft lite jobbigt med många nya drottningar som gått förlorat – ca hälften har misslyckats. Vi har kompenserat med att vi gjort rätt många avläggare och nästa år kommer vi jobba ännu mer med att ha många avläggare igång. Antal samhällen blir exakt samma som ifjol så vi har iaf fått tillräckligt många drottningar parade och äggläggande. Vårt bästa samhälle har i år dragit in ca 65 kg utöver vad de själva behöver ( de 15 kg de ska få till invintringen läggs förstås på). Blir det ljungdrag kommer de nog att tangera 100 kg sträcket, bra men inget rekord.
Den stora överraskningen är att vi får Lind i skogsgården, vilket vi kommer glädjas åt varje år framöver då vi sällan kan räkna med Lind i hemgården pga rapsdraget. Nu hoppas vi på värme i augusti så att ljungen ger nektar och vi får ett ljungdrag.

Lind
Malva
Mjölkört

25 juli: biexperter och organiska syrors dödlighet

När man hållit på några år, och gjort en del misstag (Vår granne brukar säga “det är av sina misstag man lär sig och det är därför jag kan så mycket”) så tycker man att man vet en del och kanske startar man en blogg för att dela med sig av sin kunskap. Då visar bina hur lite man vet genom att göra precis tvärtom mot vad man förväntar sig – bra för ödmjukheten.
Vi åkte till vår skogsbigård för att kolla att de inte svalt då hallondraget var slut och så skulle vi titta till vår sista avläggare och flytta över den på en riktig kupa.
Förra veckan fanns det nätt och jämnt mat så de klarade sig och därför hade vi laddat upp med en back med honungsramar. Första kupan som vi kollade hade vi förra veckan varit tvungna att ge två honungsramar pga för lite mat. Döm om vår förvåning när de hade fullt med mat i yngelrummet, så mycket att vi bedömde de behövde en skattlåda för att inte bli trångbodda. Så gick vi in i samhälle två som strulat med sina drottningar hela sommaren. Vad ser vi om inte fullt med viseceller – vi hittade inget nytt yngel så de har uppenbarligen gjort sig av med den nya fina drottningen de fick. Suuuuck. Hur som helst de får dra upp en drottning så får vi se hur det går, dessutom noterade vi massa honung även där då skattlådan var halvfull. I det här läget skattar vi inget då vi förbereder vintermaten, dvs en full skattlåda.
Så gick vi in i våra bästa samhällen som alla var nedlusade med mat – det var fullt överallt så drottningen hade knappt plats att lägga yngel nånstans. Vi blev helt enkelt tvungna att plocka ut ramar för att ge plats och byta mot de få ramar vi hade med oss till avläggaren – vi flyttade också över en del ramar till de samhällen som hade plats. Faktum är att denna veckan är den bästa på hela säsongen, inklusive hallondraget. Frågan som kvarstår är vad sjutton kan de ha dragit på då det enda vi kan se är lite tistlar? När vi sen kom hem och slungade honungen fick vi svaret via nästa överraskning – typisk mintsmak från Lindhonung! Uppenbarligen har de flugit 2,5 km till samhället i Öxabäck och hittat Lind!

Organiska syror

Vi är ju motståndare till slentrianmässig användning av syror (myrsyra i aug och oxal i december) och anser att man klarar sig utmärkt med drönarutskärning och mjölksyra på svärmar och avläggare. Myrsyra endast undantagsvis för att rädda annars dödsdömda samhällen (mer än 35 nedfall i veckan). Vårt argument för att inte använda syror är att de är dokumenterat farliga för både bin och yngel (vi har själva sett hur bin tvärdör när de får på sig syrorna) samt att syrorna kontaminerar honung och vax. Hittade denna artikel från 2006 och redan då visste man att syrorna kontaminerade vax och honung
https://docplayer.se/12744071-Varroa-var-star-vi-idag.html.
Denna artikel av Tihelka har gjort en summering av all forskning som gjorts på de olika kemikalier som används mot varroa (både syror och andra kemikalier) och hur de påverkar bina. Här tar jag med tabeller över oxal och myrsyra och deras påverkan på bina och för den som önskar läsa hela rapporten kommer den här:
https://www.researchgate.net/profile/Erik-Tihelka/publication/328200942_Effects_of_synthetic_and_organic_acaricides_on_honey_bee_health_A_review/links/5bc24d02a6fdcc2c91fb762d/Effects-of-synthetic-and-organic-acaricides-on-honey-bee-health-A-review.pdf

Oxalsyrans påverkan på bin

22 Juli: Vilket dåligt väder vi haft i år

Så här års börjar diskussionerna hagla om hur mycket honung man fått och alla som fått lite klent konstaterar att våren var kall och Juni var torr så därför blev det en dålig honungsskörd. Vår uppfattning är att vädret, sett över hela säsongen, har väldigt lite inverkan på resultatet – en blöt vår ger ofta bra drag i Juni och ett stekhett Juli ger bra möjligheter för Ljung/höstdrag. Som vi ser det är det vanligtvis andra saker som mer påverkar hur resultatet blir:
1. invintring på honung ger möjlighet till ett vårdrag, tack vare snabb vårutveckling av bimassan, samt starka bin hela säsongen.
2. Om man vintrar in på socker blir vårutvecklingen sen och man får honung först runt midsommar och om då Juni blev dåligt är det stor risk för dålig skörd det året.
3. Gjorde bina tidigt tyst byte?
4. Blev det kanske en svärm som gick?

Punkt 1. gör att man kan se fram emot en 4 månader lång dragperiod vilket gör att en enstaka dålig månad inte blir katastrofal. Punkt 2-4 är enligt oss orsaken/förklaringen till en dålig skörd. Vi har i vår hembigård ett samhälle som dragit in bortåt 100 kg i år och bredvid står ett samhälle som nätt och jämnt föder sig själva. Det bra samhället har inte haft några problem med drottningen och gav överskott redan i maj. Det andra samhället gjorde stilla byte i början av maj där parningen misslyckades pga dåligt väder och vi fick helt enkelt ge ny ram med spättyngel. Det är först nu som drottningen kommit igång och är redo ifall det blir höstdrag. Bina fixar att dra in honung även om vädret är lite halvdåligt bara de har nog stor bimassa, men är antal bin för lågt spelar det ingen roll hur bra dragväder det är.

Släpper man dessutom en svärm försvinner halva samhället samt en skapligt stor del av honungsförrådet och ett sådant samhälle får svårt att dra in mycket honung i Juni – antal bin är för lågt.

18 Juli: Sorthonungens underbara värld

Nu är Linddraget slut för denna gång och vi fick ut ca 25 kg härlig citrusdoftande mörk honung. Vi stod på biets dag och sålde vår nyslungade honung i konkurrens med två andra försäljare. Där visade det sig att Lindhonungen och hallonhonungen gick som smör och ingen tyckte att priset var för högt trots att en 350 gr burk såldes för samma pris som den vanliga 500 gr burken. Mer honung utan att producera mer honung alltså;).
Nästa projekt blir att skaffa mikroskop så att vi även kan bevisa med pollenanalys, och inte enbart med smak och färg, vilken honung vi har i burken.
För övrigt är de stora dragen slut, finns mjölkört och tistlar, så det gäller att man samlat ihop honung till bina nu om man vill ge bina bästa vintermaten dvs honung. Vi hoppas på något ljung/höstdrag men det får vi se.
From med nu låter vi dem ha ca 4-5 ramar med mat och så tittar vi till dem med två veckors intervall. Vi kommer förmodligen inte att plocka något mer innan eventuellt höstdrag utan den honung de drar in får bli basen till vintermaten. Målet är en full skattlåda som vintermat.
Bina har varit väldigt krångliga i år vad gäller nya drottningar och de har varit kinkiga med att acceptera nya drottningar där vi försökt byta. Flera gjorde stilla byten för tidigt och misslyckades med att få en parad drottning och en kupa har gjort av med tre drottningar i år och inte producerat en enda ram med honung. De ligger pyrt till nästa år och behöver visa framfötterna rejält om de ska få vara kvar. Totalt har vi nog gjort 10-12 avläggare i år för föryngringen av gamla drottningar och förhoppningsvis har vi bara fräscha drottningar nästa år

Oväntat blåklintsdrag



15 Juli: Äntligen lite Lind

För en gångs skull gjorde bina som vi hade hoppats – Lind runt hörnet är bättre än Raps 3.5 km bort. Vi slungade några provramar och visst fanns Lindsmaken där – lite syrlig och antydan till mint/mynta. Kollade in träden idag och där finns fortfarande lite knoppar så någon dag till kommer det finnas drag. I vår skogsbigård är det däremot rätt torftigt nu – där finns lite Mjölkört och Tistel men det räcker nätt och jämnt till att gå runt för bina. Så där får vi lov att ge tillbaks någon ram med honung så de fortsätter sätta mycket yngel.
Vi har generellt haft lite missflyt med våra drottningar i år så det var tur vi gjorde några extra – är bra rutin att alltid göra någon extra miniavläggare och där är vår trekupa perfekt. Kostar väldigt lite bin och yngel att göra ett extra minisamhälle och tack vare den så har vi drottningar till alla våra samhällen.

Lind till vänster och Hallon till höger

9 Juli: Linddraget som försvann

Nu när vi gått in i semestertider är det högsommar med lata dagar med glass, sol och bad för oss biskötare. För bina, däremot, är det nu slut på överflödet och de får svårt att hitta mat så det räcker att hålla samhället igång. En del biodlare stödmatar då med socker vilket vi tycker är totalt kontraproduktivt – socker innehåller ingen näring alls och är därför olämplig som biföda och skall bara användas i yttersta nödfall. Honungen behövs för att mjölksyrebakterierna ska frodas så bina är friska och då är det bara dumt att ta av dem all honung och ersätta med socker.
Så här års låter vi dem därför ha ca 4-5 ramar med honung och så går vi bara in varannan vecka alternativt gör en snabb koll i skattlådan. I yngellådan behöver man inte titta för drönarramen är ju borta och svärmeriet likaså avslutat. Har vi varit duktiga att flytta upp alla fula ramar har de enbart nytt vax i yngellådan. Får något samhälle matbrist sätter vi in någon ram från vårt förråd så de har honung och kan fortsätta sätta mycket yngel. Dels hoppas vi på ett ljung/höstdrag och dels ska de vara i god form när det blir dags att göra vinterbina.
I vår hemgård finns det fortfarande mat och Lindarna blommar nu för fullt – vi har alla tidigare år missat Linden eftersom rapsen blommat samtidigt och den kan inte bina motstå. I år satsade bönderna på höstraps så den blommade redan i maj och därför har vi nu gnuggat händerna inför stundande Linddrag. Häromdagen tog vi en tur norr om staden och då åkte hakorna ner för vad såg vi där om inte knallgula fält med härlig vårraps:O.
Vi får se om de föredrar att flyga 3 km för raps eller om de tar Lindarna 100 m bort.

5 juli: Biskötsel utan gifter och kemikalier

6 Aha-upplevelser som gör att vi får friskare bin, mer honung och slipper svärmar- dessutom med mindre arbete.

När vi började med bin följde vi läroboken till punkt och pricka dvs försökte tränga ihop dem på en låda, tog bort all honung samt ersatte med socker och slabbade med syror. Bina överlevde men det var ju ingen direkt fart på vårarna och normalt brukade vi kunna slunga de första ramarna runt midsommar. Inte heller hade vi ngn riktig koll på Varroan utan vi utförde diverse syrabehandlingar efter rekommendationerna utan att egentligen förstå logiken eller nyttan i behandlingarna. Ett år dog alla samhällen för oss, pga för mycket Varroa, trots att vi gjort både myrsyra och oxalsyrabehandling. Det var fö första och enda gången som vi haft vinterförluster. Redan första året hade vi svårt att förstå hur honung skulle kunna vara dåligt för bina och lät därför bina få ha honung som vintermat. Under åren som gått har vi testat olika sätt att sköta bina på, samt läst mängder av vetenskapliga undersökningar som gett oss insikter och därmed funnit bättre sätt att sköta bina på. Här delar vi med oss av 6 “Aha-upplevelser” som gör oss till bättre biskötare.

Aha upplevelse 1
Om man genomför drönarutskärning med tredelad ram kan man göra totalt 6 utskärningar. Det ger en effektivitet på drygt 80% när yngelsättningen är som intensivast (https://etd.ohiolink.edu/apexprod/rws_etd/send_file/send?accession=osu1481534982440449&disposition=inline) vilket gör att varroan aldrig hinner föröka sig till skadliga nivåer och därmed kan man skippa alla övriga behandlingar. Givetvis kollar vi nedfallet hela sommaren så vi inte råkar ut för ngn otrevlig överraskning. Skulle behov uppstå behandlar vi förstås (har inte använt oxalsyra alls på många år och myrsyra vid ett tillfälle).

Aha upplevelse 2
Undrar vem som lyckades lura i alla att socker är bättre än honung och att honung tom skulle vara farligt för bina? Ett geni på marknadsföring helt klart men har absolut ingenting med verkligheten att göra. Vi har alltid vintrat in på 50/50 honung och socker med bra resultat men för några år sedan fick vi knappt nån skörd alls och vi blev därför tvungna att invintra på 100% socker. Alla överlevde men med otroligt seg vårutveckling och det var först i slutet på Juni som de kom igång. Vi fick knappt någon honung alls men räddades av ett bra ljungdrag som då fick bli binas vintermat det året. Enligt all sk expertis borde det gå åt skogen med bara ljung men tvärtom så var bina i högform tidigt året därpå och drog in massor redan i maj. From i år blir det enbart honung vilket spar massa arbete då vi slipper bära hem 200 kg socker och slipper allt kladd och slabb samt spar pengar. ref 1 från Tobias Olofsson som fann sambandet mellan mjölksyrebakterierna och binas hälsa och ref 2 visar att binas genfunktion försämras med socker.
(https://dokodoc.com/bitidningen-giftfritt-pollen-och-nektar-r-bst-kunskap-basera.html, https://www.nature.com/articles/srep05726)

Aha upplevelse 3
Vi har alltid vintrat in på 2 lådor och det ger flera fördelar
1. Man får lätt plats med 15 kg foder (honung) och bina har samtidigt plats att bilda klot under maten, som de gör i naturliga hål i träd.
2. Med bara en låda måste bina placera sig i utrymmet mellan maten och därmed värma upp hela matförrådet vilket kräver mer foder med risk för utsot.
3. På våren finns det massor av plats så man behöver inte stressa att gå in ifall våren blir kall. Med 15 kg honung på två lådor klarar de sig långt in i maj utan risk för svält eller tidig svärmning pga platsbrist.

Aha upplevelse 4
Vi har aldrig använt rökpust då vi tyckte den var svår att få igång plus att den luktar bra illa. Istället använder vi vattenspruta med lite anis eller bittermandel. Varför är det viktigt kan man undra? Jo, bina far illa av röken då den dels är giftig för dem likväl för oss. Men framförallt stressas de enormt av röken då de tror att det är skogsbrand på gång och förbereder sig på att hela kolonin är i fara (Bitidningen Maj 2017, sid 19).
Det säger sig självt att man inte kan gå in varje vecka och stressa bina på detta sätt men då kan man inte heller göra effektiv drönarutskärning eller svärmkontroll vilket för oss är förutsättningen för en bra biskötsel och att slippa onödigt arbete. Om en svärm går handlar det ju om en hel kvälls arbete om man ens hittar svärmen. Genom att använda vatten, som inte alls stressar bina, kan vi gå in varje vecka och göra svärmkoll, drönarutskärning samt plocka ut överskott av mat. Tar ca 10m och så fort vi stängt lådan flyger de som vanligt.

Aha upplevelse 5
Drönarramen ger en indikation på hur samhället mår vilket gör genomgången ännu snabbare. Ett harmoniskt och starkt samhälle bygger ut delarna efterhand och lägger kontinuerligt nya drönarägg. Ett sådant samhälle har en fungerande drottning, är starkt och planerar inte att svärma. Då tittar man lite snabbt igenom övre lådan för att se hur mycket yngel där finns och eventuellt flytta upp fula ramar.
Slutar de däremot lägga ägg i drönarramen är det fara å färde – de kan vara utan fertil drottning eller tänker svärma. Då rår man kolla noga efter drottning, drottningceller och yngel för att förstå vad som är på gång. När det börjar närma sig slutet på drönarsäsongen ser man det genom att de antingen lägger honung eller arbetarägg i ramen och då tar man bort ramen. Brukar ske runt midsommar.

Aha upplevelse 6
Genom att plocka ut ramar vartefter de fylls med honung och spara dem har vi dels full koll på vilken honung som dras in och dels har vi alltid mat till avläggare eller stödmatning ifall draget dör ut eller om det blir dåligt väder en lång tid. Som en bonus får vi också möjlighet att slunga sorthonung genom att vi vet vad som för tillfället dras in och isolerar dessa ramar. Då kan vi dessutom också vara helt säker på att rapshonungen inte hamnar i binas vintermat.

Genom att sköta bina på detta sätt får vi ett bra vårdrag och vi kan vanligtvis slunga primörhonung i mitten av maj, vi har aldrig haft en svärm, inga vinterförluster alls, Varroan hålls på en nivå som är hanterbar för bina utan att använda syror annat än i undantagsfall. Resultatet blir urstarka och friska bin med samhällen som regelmässigt producerar +50 kg.

29 Juni: Linddrag, planera invintring och sorthonung

Någon kanske tycker det verkar konstigt att planera invintring mitt i högsommaren men från binas synvinkel är det ju nu som överskottet för att klara vintern ska samlas in.
Vårt mål är att invintra på 100% honung eftersom det är det allra bästa för bina (för detaljer se Bertils myter https://dodsbisyssla.com/invintring-pa-honung) och för att vara säker på att vi ger bra honung (läs ej raps) så plockar vi undan och förvarar försommar honung som sedan blir vinterfoder. Eftersom vi skattar varje vecka vartefter bina drar in honungen kan vi undvika tex raps som inte lämpar sig som vinterfoder. Dessutom ger det oss möjlighet att kunna särskilja vissa drag som då kan säljas som sorthonung. Just nu står Linden för dörren och för att vara säker på att kommande veckas skattning blir Lind och inget annat plockar vi nu undan den mesta honungen ur kuporna – vi lämnar förstås 2-3 ramar, som märks, så att de har nog med mat att klara en veckas regn om det skulle bli dåligt väder. Vår erfarenhet är att har de den mängden är det nog för att de ska våga fortsätta sätta yngel fullt ut och även jobba harmoniskt. Sen skattar vi nydragen honung som då kommer vara nära ren Lind och när draget är slut sätter vi tillbaks ramar så de har ca 5 fulla ramar.
Hur vet vi att det är ren Lind, kanske någon undrar? Jo, för det första ser man att just nu ger de sig på alla möjliga blommor (klöver, solhatt, honungsört mm). När draget börjar kommer knappt ett bi se åt andra blommor men nere vid lindarna surrar det konstant. När vi sen slungar honungen separat hoppas vi på den karaktäristiska Lindsmaken som är syrlig med touch av mint.
När draget är över blir genast alla andra blommor intressanta igen och de flesta samhällen brukar hitta tillräckligt I Juli-aug för att nivån ska vara konstant fram till eventuellt ljungdrag. När det i början av september blir dags att invintra får de totalt 10 ramar med honung per kupa – skulle vi av ngn anledning inte ha tillräckligt med honung fyller vi på med lite socker. I år ser det dock bra ut vi behöver kanske 20 ramar till för att nå 100% honung vilket bör komma in kommande veckor. Eventuellt Ljungdrag blir då en bonus för både oss och bina.

50 ramar som ska bli vinterfoder

Avslutningsvis – hur gick det med drottningtillsättningen i det aggressiva samhället? Vår förhoppning var att eftersom gammeldrottningen var borta och en ny drottning hade antagits skulle bina anse att svärmningen var klar och därmed sluta göra viseceller. Efter kontroll kan vi konstatera att för en gångs skull höll vår plan då inga viseceller syntes till och massor av nya ägg sågs. Bina hade dessutom redan blivit betydligt trevligare att jobba med så en total succe. Saken blir inte sämre av att detta är vårt absolut bästa samhälle som redan dragit in ca 50 kg och med åtminstone 10-15 kg kvar i lådorna samt ett Linddrag för dörren. Kan bli uppåt 100 kg från detta samhälle innan säsongen är över.

25 Juni: Drottningbyte med komplikationer

Ett av våra samhällen har blivit aggressiva och därför har vi planerat ett drottningbyte sedan länge. Det finns olika sätt att göra det på, man kan sätta in en ny drottning i en bur som man pluggar med sockerpasta, man kan låta dem dra upp en ny egen drottning från ett samhälle med snälla egenskaper. För det här bytet hade vi förberett genom att göra en avläggare från vårt bästa samhälle och nu var det dags. För att göra det så smidigt som möjligt har vi behållit detta samhälle på tre lådor men givetvis är det vårt starkaste samhälle så det var smockfullt med bin i alla lådor. Eftersom vi har ont om nya drottningar tänkte vi försäkra oss om att de inte skulle få för sig att dra upp en ny egen drottning genom att bura gammeldrottningen i tre dagar innan vi slog ihop – på så sätt har de inga ägg och borde acceptera en ny drottning. Vi använde samma drottningbur men proppar den med bomull istället för sockerpasta. Sagt och gjort, drottningen hittades, burades och sattes tillbaks i låda två. Två dagar senare var vi tillbaks för att ta bort henne och slå ihop samhällena men döm om vår förvåning då vi såg följande, se bild till höger.

bur med bomullspropp
utkastad bomullspropp

Bina hade helt sonika dragit ut proppen samt slängt ut den ur kupan så nu var drottningen fri igen i tre proppfulla lådor – spärrgallret tog vi ju bort eftersom det inte längre behövdes. De gör aldrig som boken säger att de ska göra -man kan misstänka att rackarna aldrig ens läst handboken:O


Då bestämde vi oss för brute force metoden istället, hitta henne, ta väck henne och slå ihop – inga mer finesser. Steg ett gick överraskande fort då vi hittade henne redan på andra ramen men dessutom hittade vi massor av viseceller:O. De rackarna tänkte svärma också vilket normalt betyder att vi måste sära på samhället och flytta bort drottningen, dvs en drottningavläggare. Hur som – vi tog ett steg tillbaks och tänkte ut en strategi och bestämde oss för att fortsätta med hopslagningen samt ta bort alla visecellerna och hoppas på det bästa.
Vi gick igenom samtliga ramar jättenoga och tog bort alla viseceller samt tryckte ner bina på två lådor. Processen avslutades med tidningspapper emellan låda två och tre där vi satte avläggaren med den nya drottningen. Efter tre dagar kollade vi läget och allt papper var helt borttuggat. Tyvärr hittade vi fler viseceller men ingen drottning i översta lådan vilket gjorde att utsikterna för ett lyckat byte såg tämligen dystra ut. Döm om vår förvåning för i nedersta lådan spatserade hon runt som den mest självklara sak i världen. Nu hade vi dock ett nytt dilemma, en fertil drottning och viseceller – vad göra? Vi beslöt oss för att ta bort visecellerna, sätta på spärrgallret samt röra om bland yngelramarna och även ge en fjärde låda inför Lind-draget som strax börjar. Nästa vecka får vi se om de gett upp svärmtankarna eller om vi blir tvungna att dela samhället och ta bort den nytillsatta drottningen. Fortsättning följer (suuuck).

21 Juni: Dags att märka drottning

När man gjort avläggare eller bytt drottningar är det bra att märka dem så att man lättare hittar dem bland 50000 bin. Dessutom får man extra koll att ingen svärm gått iväg – första svärmen är ju alltid gammeldrottningen så har man en märkt drottning så vet man att man inte haft någon svärm. Dessutom, när man har några fler samhällen blir det stört omöjligt att komma ihåg vilken drottning som är var och då är det bra att åtminstone veta hur gammal hon är.
Det finns många sorters utrustning för att märka drottning och den enklaste är nog buren där man trycker fast drottningen på kakan och märker henne – det tar bara några sekunder.
Tyvärr lyckades vi för ett par år sen spetsa en drottning med en märkbur och sedan dess har vi tappat självförtroendet med buren och vi har därför gått över till fångströr och separat bur, se bild nedan.

fångströr+ bur
märkt drottning

Man fångar drottningen med röret och sedan får man hålla röret vinklat uppåt så kryper hon så småningom upp och in i plastburken som man låter röret gå upp i. Sedan sätter vi i delen med skugummi och trycker försiktigt upp den så hon trycks fast mot gallret (väldigt lätt och försiktigt) och så kan man märka henne. Fördelen är att man inte riskerar att skada drottningen eftersom den inte har några vassa spetsar. Nackdelen är att det kan ta en stund för drottningen att vandra upp så man får ha lite tålamod. Dessutom bör man vara två – en som håller röret och en som håller burken. En viktig sak är att se till att märkpennan funkar dvs skaka den ordentligt samt tryck den mot något hårt för att få fram bra med färg. Man ska bara nudda drottningen med pennan så man inte skadar henne. Färgkludden ska sitta på skölden bakom huvudet, absolut inte på kroppen för då riskerar man att täppa till trakeerna (andningshålen). Sist men inte minst är det bra om man väntar en minut eller så innan man släpper ner henne igen så att färgdoften hinner försvinna så eliminerar man risken att hon luktar konstigt. Inte för att vi upplevt det själva men det sägs att det kan trigga bina att ta kål på henne så vi tar inga risker.

20 Juni: Skattning

Det traditionella sätet att skatta är att gå in i kuporna runt midsommar och plocka ut i princip all honung, sen väntar man till någon gång i Juli samt en eventuell slutskattning i augusti/september. Sen vintrar man in och så ger man bina socker istället.
Så har vi aldrig gjort utan vi gör såhär: Som vi berättat många ggr går vi in en gång i veckan till bina och gör drönarutskärning, svärmkontroll samt matkontroll. Det betyder att vi kontrollerar att bina har lagom med mat vilket betyder2-3 ramar med Honung i dragtider- har de minst den mängden uppstår aldrig svält och bina sätter yngel fullt ut. Eftersom bina gör av med ca 1-2 ramar i veckan klarar de sig även om det blir en vecka med regn – har de för lite mat tillsätter vi honungsramar. Vi stödfodrar aldrig någonsin med socker eller annat konstgjort foder. Har de mer än 3 ramar plockar vi ut överskjutande ramar och slungar det vi behöver och resten sparar vi i backar, se bild. När draget är slut i juli ökar vi på mängden till 5 ramar och så tittar vi till bina varannan vecka. Erfarenhetsmässigt brukar dessa fem ramar aldrig gå åt utan de hittar precis så de klarar sig.

8 ramar honung i plastback

Det vi sparar kommer dels att slungas och dels användas som stödfoder och vinterfoder när det blir dags för invintring.
Vi ser massor av fördelar med att jobba på detta sätt:
1. Vi har full kontroll på vilken honung som för tillfället dras in
2. det gör att vi kan slunga sorthonung soom ger bättre betalt
3. Vi bor i rapsbältet och om vi blandar raps i annan honung måste allt ympas och burkas direkt
4. Om vi sorterar ut rapsen kan vi sälja resten som flytande honung vilket många kunder uppskattar
5. Vi har alltid reservramar ifall draget tar slut
6. Vi minskar risken för svärmning eftersom för mycket mat triggar svärmning
7. Vi slipper lyfta tunga skattlådor – våra innehåller 3-4 ramar som mest
8. Vi kan erbjuda våra kunder flera olika sorters honung och både flytande och fast
9. Vi har full kontroll hur mycket honung de får behålla till vintern och om vi behöver fylla på med lite socker (målet är 100% honung som vinterföda)
10. Eftersom vi slipper slabba med socker spar vi besvär, och pengar
11. Om vi bara invintrar på honung kan vi göra invintring senare och ha större chans till ett höstdrag med ytterligare en sorthonung som resultat.
12. Man kan spara ramar som man slungar på vintern så får man flytande honung även då. Honung som förvar§s i ram håller sig flytande ända till våren.
13. När vi gör avläggare tar vi bara en ram från förrådet + pollen. Då får de garanterat bästa starten
14. Eftersom vi successivt tar bort gamla fulla ramar får vi snabbt bort alla mörka ramar och ser till att de hela tiden har gott om plats samt nya ramar att vaxa. Dämpar också svärmlusten.

Massor av fördelar och knappt någon nackdel – den enda nackdelen vi ser är att det blir rätt många ramar att förvara som tar plats. I år kommer v behöva förvara 70 ramar tills invintringen börjar.

försommarhonung och vildhallonhonung (mörk)

16 Juni: Varrofällornas effektivitet

Nu har vi skärt ut drönarkakor i 3-4 veckor och vi ser att nedfallet i de flesta kupor är noll vilket indikerar väldigt lite Varroa. Tittar vi på de senaste kakorna som vi skurit ut så visar de samma resultat och man ser stor skillnad mot när vi började. I de första kakorna kunde det var både 2,3 och 4 kvalster på samma bi och nu får hittar man något enstaka, se bilder nedan. Vi kör så länge de gör drönare vilket trycker ner Varroan till ett minium och sen gör vi inga fler behandlingar denna säsong – varken myrsyra eller oxalsyra eller nåt annat jox.

kaka i maj: gott om Varroa
kaka i juni: ett enstaka Varroa

10 Juni: Avläggare

I senaste numret av bitidningen berättar skribenten att om man ska göra avläggare måste man göra egna drottningar samt utfodra med sockerfoder och köpeprotein. Gör man inte så kommer man att misslyckas, dvs bina klarar inte av att själv välja ut bra drottningmaterial och inte heller klarar de av att hitta bra mat. Detta är förstås rent nonsens, hur har annars bina klarat av att överleva i 30, 50 eller kanske 100 miljoner år? Homo Sapiens har funnits i 200000 år och vi har manipulerat bin i några tusen år vilket ju är som en droppe vatten i en törstig kamelhals.
Så här är det: När man gör en avläggare måste man se till att det finns spätt yngel/ägg som max är tre dagar helst ännu yngre. Och hur vet man det då? Jo, dag 1 står det nylagda ägget rätt upp, dag två på sniskan och dag tre ligger det ned. Så fort de börjar korva sig är de för gamla, se bild nedan. Har man svårt att se dem kan man leta upp en ram med larver i olika stadier och så följer man dem i storleksordning och då brukar det finnas ägg längs ut. Den ramen sätter man i sin avläggare och här gäller det att vara noga så att drottningen inte följer med – är det mycket bin får man sopa bort en del så man är helt säker att drottningen inte kommer med.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är skacc88rmavbild-2022-06-10-kl.-12.44.36.png
Larvens utveckling

Sen tar man en ram med pollen och en ram med honung, eftersom bina är rätt få har de svårt att hämta tillräckligt för egen hand. Det sista vi gör är att skaka ner lite fler bin från skattlådan så de täcker åtminstone äggramen, om ett par dagar kollar vi att de är tillräckligt många och vid behov skakar vi ner fler. I filmen visar vi hur vi gör en avläggare på tre minuter- här använder vi fula ramar som är full med pollen och när de har tömts kan vi smälta ner dem.

Avläggare i trippelkupan

27 Maj

Kallt och blåsigt väder men bina har ändå dragit in lite honung, runt hembigården står rapsen fortfarande gul så det är dit de flyger. Rapshonungen måste vi som vanligt burka inom en vecka.
Några drottningar har krupit ut så nu behöver vi bra väder kommande vecka så de kan bli bra parade – tyvärr ser prognoserna inte så bra ut.

Förra veckan hade ett samhälle förberett svärmning då vi hittade viseceller – kontroll av drönarram visade att drottningen definitivt var aktiv. Då vi inte hade kupmaterial med oss – samt att det är ett samhälle som vi inte vill avla på – bestämde vi oss för att försöka avbryta svärmeriet. Vi rev visecellerna och flyttade runt yngelramarna och skapade obalans och hoppades att det skulle räcka. Men när vi kom tillbaks denna veckan så hade de bara byggt nya viseceller så det var bara att ge upp och göra en konstsvärm, dvs flytta drottningen till egen låda. Vi ger henne allt öppet yngel samt ambin och i samhället lämnade vi kvar två viseceller. Så den gamla sanningen att ett samhälle som svärmar inte kan stoppas verkar vara sant. Nu får vi bara bestämma vad vi ska göra med dessa samhällen med lite ilskna anlag, troligen tar vi bort gammeldrottningen och hoppas att den nya ger snällare bin.

23 maj. Årets primörhonung

Dags för årets premiärslungning vilket gav drygt 15 kg rapshonung samt 5 kg vårhonung, kanske maskros. I vår hembigård finns det massor av blommor att välja på men bina föredrar att flyga en km till rapsfälten, knappt något bi behagar besöka hemblommorna. I vår utbigård är det mest maskros som blommar nu i väntan på hallonen.

ljus raps som snart kommer bli vit samt mörkare honung, eventuellt maskros

23 maj. Vad drönarramen kan berätta

Drönarutskärning är enligt oss det absolut bästa sättet att hålla Varroan på en låg nivå, de första delarna vi skär ut är nerlusade med kryp. Men utöver att fånga Varroa kan ramen även ge en bra bild hur tillståndet ser ut i kupan; har vi en fertil drottning, har vi gott om starka bin, finns det bra med mat.
Vi använder en tredelad ram och skär ut en del i veckan, ibland blir det två tom. Om samhället är starkt med en fertil drottning har de inga problem med att bygga ut vaxet på en vecka samt fylla en del med yngel. Om ramen knappt byggs ut eller de lägger honung istället för yngel i den vet man att där är något som är fel och då får man göra en djupare undersökning. Man kan även använda drönarramen för att bedöma ifall det är svärmning eller stilla byte på gång.
Vi hade två starka samhällen som gjorde viseceller och efter koll av drönarram såg vi att det ena samhället troligen hade en fertil drottning då det var gott om yngel i ramen, både täckt och nytt. Och mycket riktigt, i den kupan fanns drottningen så det var svärmning på gång och så kunde vi åtgärda det och undvika att en svärm gick iväg.
Det andra samhället som också var starkt hade däremot ingen aktivitet i drönarramen och vi hittade heller ingen drottning så där drog vi slutsatsen att de gjorde ett stilla byte och de fick fortsätta. Så, använd drönarram och håll koll på den så kan ni snabbt avläsa tillståndet i kupan.


19 maj. Ilskna bin – kan de avlas bort?

Lite då och då blir bina ilskna oavsett hur snälla de varit tidigare och i samma kupa med samma drottning kan bina förvandlas från badbyxebin till mördarbin, vi har själva varit med om att det gått på ett par veckor. Vi har ett system där vi klassificerar humöret på en 5 gradig skala där “1” är bäst och “5” är mördarbin.
1. bin som inte reagerar när man öppnar kupan, som är kakfasta och flyger inte alls upp. När man skakar ner dem från ramen så hörs ett litet zooom och så försvinner de ner i kupan. Inte ens när man går ner och brötar i den nedre yngellådan störs de nämnvärt och så fort man slår igen kupan är det tyst och lugnt. Såna bin ska man avla så mycket man kan på.
2. Samma som ovan men där blir lite surr men inga som aggressiva, nåt enstaka bi kan ifrågasätta när man går ner i nedersta lådan. När man stänger igen så är det direkt lugnt. Också bra att avla på
3. Bina börjar surra lite så fort man öppnar upp, det surras lite hela tiden och ett och annat bi sätter sig på handskarna. De kan bli sura när man går ner i undre lådan och när man stängt igen är det ett och annat bi som fortfarande har ett och annat att säga. Men när man lämnar kupan släpper de direkt. Såna bin avlar vi inte på men vi låter dem självföryngra så vi behåller variation i genmaterialet
4. Surrar ilsket så fort man öppnar kupan och blir bara värre och värre, ständiga attacker och ilsket surr runt huvudet. Lugnar sig inte ens när man har stängt utan några bin följer efter ett tag. Dessa bin attackerar inte när man står bredvid utan bara när man öppnat eller är närgången. Dessa byter vi ut drottning på så fort det går, men kan vara kvar i bigården iaf.
5. Dessa bin kan bli sura bara man närmar sig kupan och släpper inte heller förrns efter en lång stund. Dessa bin kan man inte ha nära folk utan de måste skickas i exil där ingen råkar illa ut samt byta drottning så fort det går.

snälla kakfasta bin

Men hur kommer det sig att snälla bin plötsligt blir ilskna – betyder det att alla bin kan bli arga? Nej, alla bin blir inte arga utan det har med vilka gener och anlag bina har fått med sig från drottningen och drönaren. Om både drottningen och drönaren har snälla anlag blir det enbart snälla bin, och om båda anlagen finns representerade blir det en blandning. Eftersom drönaren har bara en uppsättning gener och därmed egenskaper är det extra viktigt att vi snabbt ser till att ta bort ilskna samhällen så vi inte sprider arg-genen. Drottningen har 2 uppsättningar så det betyder att ifall drottningen har en uppsättning arg gen och en uppsättning snäll gen är det 50% chans att drönarna kommer föra den ilskna genen vidare, har hon 2 ilskna gener sprider alla drönarna denna tråkiga egenskap. Byter v såpledes bort alla ilskna drottningar får vi på sikt ner humöret på bina och vi kommer få snällare bin överlag. Sen att det plötsligt blir ilskna bin beror ju på att drottningen parar sig med många drönare så ju fler drönare med ilskna anlag det finns desto större är risken att få in detta oönskade drag. Jaha, men är inte det ett argument för att bara para på parningsstaitoner, kanske nån undrar? Problemet med det är att då utarmar vi genvariationen och riskerar att få inavlade bin så för att behålla variation, och få in andra bra egenskaper, får man nog leva med att bina ibland blir ilskna. Trots allt är det rätt lätt att komma runt det problemet.

14 maj. Överflödig vintermat måste plockas bort, eller?

Vi upplever att det finns en utbredd rädsla för att vinterfodret ska råka hamna med den honung man skattar och att somliga därför tar bort gammalt vinterfoder. Vår erfarenhet är att den rädslan är starkt överdriven och att det är busenkelt att hålla kollen. För det första – så här års går det åt enorma mängder mat för att dels driva upp allt yngel och dels bygga nytt vax – så i många fall behöver man inte alls fundera på vinterfodret. Det såg vi bra exempel på när vi gick igenom kuporna idag – några samhällen som hade massor av mat förra veckan var plötsligt utan mat och behövde få några ramar honung av oss. De samhällen vi har i trädgården har ett överflöd av mat så där blir det sällan matbrist och då får man ha ett system för att säkra att inget vintersocker hamnar i slungan. En parentes är att om man bara invintrar på honung slipper man den risken, dvs mindre jobb vilket ju är vårt mål.
Hur som helst, eftersom vi invintrar på två lådor finns aldrig något gammalt foder i undre lådan så alla halvfulla ramar där nere kan man lugnt flytta upp till skattlådan. I övre yngellådan flyttar vi alla gamla foderramar in mot mitten så de används till att mata ynglet. Vi flyttar också upp fula ramar med täckt yngel och nydragen honung till skattlådan samt fyller på med helt nytt vax som sätts längst ut mot kanterna. När dessa fylls med honung vet vi att den är nydragen och den kan således också flyttas upp med gott samvete. Sedan plockar vi fulla ramar från skattlådan vartefter de fylls. Jobbar man på detta sätt är risken minimal att något gammalt socker följer med upp.

Svärmförebyggande arbete

Som hundägare är man strikt ansvarig för sin hund och om den springer bort har man gjort bort sig och då är det skämsstrut på. Då är det bara att hämta sin hund samt be alla som eventuellt har blivit störda om ursäkt för att man har klantat sig. Borde inte samma resonemang gälla för svärmar och borde inte varje person som vill kalla sig biskötare ta fullt ansvar för att hindra svärmar samt, om det blir en miss, se till att hämta in sin svärm?

Snart är svärmtiden här (någon har tydligen redan haft svärmar har jag läst) och då kommer somliga biodlare lite lättsamt berätta hur många svärmar de haft. För vår del anser vi att har man fått en svärm har man inte skött om sina bin tillräckligt bra – visst kan det gå en enstaka svärm men det finns inga ursäkter för att låta svärm efter svärm gå då det faktiskt är rätt lätt att undvika svärmar.

Vill man undvika svärmar så handlar det om utrymme, utrymme och utrymme på våren. När expansionen går snabbt måste de ha massor av nytt utrymme och det är bla därför som invintring 2 lådor med ramar är så bra – obefintlig risk för platsbrist innan draget börjar. Dessutom behöver de sysselsättas – en del bin är vaxbyggare och deras behov måste tillfredsställas genom att man flyttar upp gammalt vax till skattlådan och ersätter med mellanramar som de får bygga ut. Den tredje parametern som triggar svärmlust är om samhället har för mycket mat så i början på juni så man ser till att plocka undan ramar kontinuerligt så att de alltid har precis så mycket mat att de törs sätta yngel men inte finns överskott så de triggas att svärma. Proffsodlare och en del bekväma biodlare skattar bara två-tre gånger per år – jag kan förstå proffsodlarna eftersom de måste prioritera sin tid men det finns inget skäl för oss hobbyodlare att låta skattlådorna bli fulla.
Sammanfattningsvis: Ett trångbott samhälle på en låda eller 10 ramar i trågkupa, som sitter sysslolösa med för mycket mat kommer med stor sannolikhet att svärma. Ett samhälle med gott om utrymme med nytt fräscht vax att jobba med och har lagom med mat kommer ägna sig åt att dra upp yngel, hämta honung och pollen. Kort sagt ett harmoniskt samhälle.

Under andra halvan av maj samt hela Juni är det sen viktigt att hålla koll på svärmlusten som kan blossa upp även om man gjort sin läxa och därför är det bra biskötarpraxis att gå in en gång i veckan då man kollar varroanedfallet, skär ut drönare för att minska varroatrycket, byter ut gammalt vax, tar bort överflödig mat samt kollar efter viseceller. Låter det krångligt och tidsödande? Inte alls om man har en plan på vad som ska göras och det jag beskriver tar ca 15 m per kupa och betyder att man har full kontroll på läget hos sina bin.
Varför är det så dåligt med svärmar – det är ju ett naturligt beteende, eller hur?
Jo det är det men:
1. När svärmen går sprids sjukdomar och varroa
2. Dålig etik eftersom vi människor valt att ha bin så då ska vi sköta dem på ett etiskt sätt, dvs ta hand om dem.
3. En svärm har svårt att klara sig över vintern pga Varroa samt brist på bra bostäder.
4. Eftersom det knappt finns ihåliga träd så blir det skorstenar, väggar tak och andra olämpliga ställen som stör och irriterar våra grannar. Resultatet blir att Anticimex får komma och ta död på dem pga bristfällande biskötsel.

Svärm som vi hämtade i ladugård 2021

6 maj

Veckogenomgång med varroakoll, drönarutskärning samt årets första avläggare – många Varroa har fastnat i fällan. Någon vecka till så bör Varroanivån vara nära noll.
Vi har två samhällen som är ilskna och på dem ska vi snarast byta drottning så därför har gjorde vi idag två avläggare från de snällaste samhällena. Då letar man upp en ram med spätt yngel, de kan vara svåra att hitta så då kan man leta upp en ram med yngel i olika storlek. Ofta ser man stora korvar upptill och så blir de mindre utåt kanterna – lutar man ramen mot solen brukar man se dem som små streck. Sen ger vi dem minst en honungsram samt pollen och så ser man till att flustret är litet för att skydda dem mot röveri. Vi brukar ha tre ramar med bin och så får man skaka ner lite mer bin om ett par dagar eftersom flygbina flyger tillbaks. Om en vecka kan vi kolla att de gjort viseceller och då får de behålla 2 st.
Vi hade lite höga nivåer Varroa (uppåt 5 om dagen) i tre samhällen så dessa har fått behandling med mjölksyra och har nu bättre nivåer. Sen kommer drönarutskärningen att ta ner nivåerna till nära noll, där skar vi ut en del med rent vax och nästa vecka bör de flesta ha täckta larver. Då ska vi frysa och sedan räkna för att se hur många Varroa vi har. Ser bra ut med mat i alla samhällena-alla verkar dra in honung. Tyvärr har vi ett höstrapsfält som drar mer än både lönn, mispel, spirea och körsbär – de flyger 1,5 km för att komma dit samtidigt som lönnarna bredvid kuporna står helt utan bin.

Varroa fångad i drönarramen

1 maj, drönarutskärning börjar

Dags att skära bort vax ur varroafällorna så två av facken skars därför bort denna veckan. I de flesta samhällen har de redan byggt ut vax i all facken och dessutom redan dragit in ny honung – det starkaste samhället hade två ramar med färsk honung. Våren har ju varit rätt kall och vi läser att en del biodlare upplever att samhällena är långsamma i sin utveckling pga detta. Vi hävdar, att huruvida våren är tidig eller sen, har väldigt lite med hur utvecklingen ser ut i kuporna. Bina håller samma temperatur oavsett utetemperatur och de lägger sina yngel oavsett hur våren ser ut. Det som är viktigt är att bina har tillgång till bra mat (honung) samt pollen. Om biodlaren då tar bort all honung och pollen vid invintring och ersätter med socker innebär det att en sen vår blir katastrofal för bina därfär att socker saknar vitaminer och mineraler som behövs för att ynglen ska bli starka och friska. Utan pollen i kupan blir även de första senvinterbina svaga och orkeslösa och så har man ett svagt samhälle som blir sen i utvecklingen. Så en bra vårutveckling börjar med en genomtänkt invintring, dvs se till att bina har en ram med pollen samt att åtminstone hälften av vintermaten är i form av honung. Gör man så klarar bina en kall vår som denna utan problem. Våra bin är så många att vi behöver sätta på en tredje låda inom kort – vi väntar bara på att nätterna ska bli lite mildare.

gott om yngel samt nydragen honung

29 april, säsongen startar

Nu har varroafällorna satts in och mycket har börjat blomma; Lönn, Mispelbär, Körsbär, Spirea mm står på menyn. from nu och fram till midsommar tittar vi till kuporna 1 gång i veckan; vi kollar Varroan, skär ut drönarvax, byter ut fula ramar mot nya mellanramar, plockar honungsramar, samt kollar svärmtendenser. Nån undrade om man inte stör bina väl mycket om man går in en gång i veckan men för det första använder vi ingen rök, vi går sällan ner i den nedre lådan (behövs bara om man ser viseceller i den övre lådan samt att plocka bort rapsramar) och ingreppet tar ca 10 m. Det ger minimal störning och är ett måste för att hålla Varroan på en så låg nivå att inga andra behandlingar behövs samt minska risken för svärmning. Vi byter bort fula ramar mot helt nytt vax som vi alltid sätter i kanterna och det blir dessa ramar som sedan åker upp i skattlådan och på så sätt undviker man att få upp gamla matramar – gamla fula ramar åker också upp när de bara har täckt yngel och honung och så byter vi ut dem vart efter. Genom att vi fyller på med nya ramar får de jobba med att tillverka nytt vax vilket är perfekt nu när det finns många nya bin samt obegränsat med mat. Genom att hålla dem sysselsatta samt se till att det finns bra med plats håller man ner svärmlusten. Så fort vi har fulla ramar plockar vi bort dem kontinuerligt, vi ser förstås till att de alltid har minst 2-3 fulla ramar med mat vilket är tillräckligt för att de inte ska bli stressade av matbrist. Dessa ramar sparas undan för sämre tider (när draget tar slut sätter vi tillbaks ramar vid behov) och de som är helt täckta kommer att bli vinterfoder – vi behöver 10 ramar per kupa för kommande vinter. På detta sätt uppnås flera fördelar; Vi kan slunga sorthonung eftersom vi vet vad som bina för tillfället drar på, vi har sällan mer än 3 ramar i skattlådan så vi slipper tunga lyft, Vi har alltid reservramar med foder för avläggare och vid dragstopp så vi behöver aldrig stödmata med socker.

Lönn i full blom

24 april in med varroafällorna

Vi brukar vänta till början av maj med att sätta in varroafällorna men bina har redan börjat producera drönare så därför åker de in redan nu, för bästa effekt ska de sättas i utkanten av yngelklotet. Varroan är temperaturkänslig och det är inte lika kinkigt med hög och jämn temperatur på drönarna så sätter man dem i utkanten blir temperaturen något lägre där och därmed mer frestande för Varroan att krypa in där. Vi använder en tredelad ram och efter en vecka tar vi bort vaxet på två rutor och efter ytterligare en vecka tar vi bort vaxet på en av dem. På så sätt kommer vi ha vax och yngel i tre olika stadier och så skär vi bort en del per vecka, dvs den del som har stängt yngel. Att använda en tredelad ram funkar bra, eftersom drönarna tar 24 dagar på sig, och då blir det tämligen optimalt att skära ut en del i veckan. Vi håller på med detta till midsommar ungefär och det brukar bli ca 6 utskärningar vilket tar bort ca 85% av all Varroa, se Varroabekämpning för detaljer och referenser. Har vi då en skapligt låg nivå nu kommer vi ha nära noll Varroa i slutet av Juli och då behöver vi inte göra fler behandlingar under året eftersom krypen inte hinner uppnå farliga nivåer innan säsongen är över. Vi håller givetvis koll på nedfallet hela säsongen ifall nåt enstaka samhälle skulle drabbas och isf behandlas dessa i mån av behov.
På detta sätt kan vi hålla ner Varroan, utan kemikalier, på en så låg nivå att bina inte går under och de får chansen att lära sig leva med dem för att på sikt kunna hitta ett sätt att själva hantera dem.

3 delad drönaram

19 April Vårgenomgång

Så fick vi då genomgången gjord med bra resultat. Alla 13 samhällen lever men ett samhälle har troligen ingen äggläggande drottning eftersom inget yngel kunde hittas. Så här års är det inte mycket att göra utan vi kollar nästa vecka och om det fortfarande är yngellöst flyttar vi över bina till andra samhällen. I sex samhällen var det full harmoni och de hade själva städat ut så genomgången avklarad på 15 m per samhälle. De övriga 6 samhällen hade olika grad av döda bin i lådan samt utsot i några fall. Vi städade ur de döda bina, bytte fula ramar, satte in en extra honungsram samt skrubbade ren smutsiga lådor. Här bryr vi oss inte om att lägga tid på att hitta drottningen – eftersom vi ser yngel vet vi att hon finns. Vi vill gärna se 2-3 ramar med yngel i olika stadier. Noterbart var att några samhällen faktiskt hittat lite ny nektar, kan ses som blank vätska nere till höger.

ram med yngel och mat

En bra invintring gör att vårgenomgången går snabbt och att invintra på 2 lådor är, enligt vår erfarenhet, en garant för en bra vinteröverlevnad samt snabb vårkoll.
Några fördelar:
1. en ram kan ha ca 1.5 kg mat så med 15 kg mat är det absolut fullt i lådan. Bina tvingas sitta mellan maten och därmed värmer de upp hela förrådet vilket gör att det går åt mer mat. Med två lådor finns det gott om plats, så vi kan ge mer än 15 kg mat vilket gör att de lätt klarar en kall vår och ändå har plats att bilda ett effektivt klot under maten.
2. Samhällena formligen exploderar nu och några av våra samhällen fyller redan båda lådorna. Har man då bara en låda kommer det redan att vara trångt vilket triggar tidig svärmning. Vi har hört biodlare med bin som redan visat svärmtendenser och jag är rätt säker på att dessa har bara en låda. Våra bin har aldrig visat tidiga svärmtendenser vilket vi är övertygad beror på att de alltid har gott om plats.
3. God ventilation är viktigt för att slippa mögel och vi har därför helt öppna bottnar med nät. Har man då bara en låda kommer kalluften att blåsa rakt upp på klotet men med två lådor funkar undre lådan som en buffert så de slipper direkt drag.
4. Vi hade som sagt var utsot i några kupor men miljön var ändå bra i den övre lådan då bina endast smutsat ner den nedre lådan. Utvecklingen såg bra ut i alla kuporna trots att nedre lådan var nedsmutsad vilket vi ser som ännu en fördel med två lådor. Med bara en låda kommer eventuell utsot att finnas där bina lever och ynglen ska vara.
5. När bina nu fortsätter sin utveckling kommer det snabbt bli trångt med bara en låda och svärmlusten kommer att öka. Med två lådor blir det inte trångt än på flera veckor, först när draget börjar och ramar fylls med nydragen honung finns behov för mer plats.

Avslutningsvis, hur ser man till att inte skörda gamla socker/honungsramar?
Vi ser till att sätta in fräscha ramar längst ut, gärna outbyggda ramar, och flyttar in de gamla närmast yngelklotet. Sen flyttar vi upp de nya ramarna vartefter de fylls med ny nektar samt även fula yngelramar med yngel och nydragen nektar. Detta gör vi kontinuerligt under våra veckogenomgångar som börjar i maj när drönarramarna sätts in.
I maj går det för övrigt åt enorma mängder mat så gammalt foder försvinner snabbt, maj är också rätt tid att låta bina bygga ut ramar då det finns massor av nya bin som behöver sysselsättning samt överflöd av mat. Vill man vara helt säker på att inte få upp gammalt foder kan man märka dessa ramar med tex ett häftstift men det är inget som vi gör längre.

14 april Äntligen vårgenomgång

Till helgen blir det äntligen lite värme och då är det dags att titta igenom samhällena. Vi tar med ramar, honungsramar och en ny botten. Vi plockar ur tomma svarta ramar och sätter in nya fina ramar med nytt vax, sätter in en eller två ramar med honung som extra boost så bina har bra mat nu när de ska sätta massor av yngel. Sen vill vi se nylagda ägg och gärna ett par ramar med täckt yngel. För det mesta har bina redan städat ur kupan från gamla bin men om det behövs har vi en ny botten att byta med och sen göra ren den gamla. Sen kollar vi nästa osv. Så kollar vi förstås varroa och om allt ser bra ut får de sen vara ifred till slutet av april/början av maj då drönarramen ska in. Så fort det blir varmt får solvaxsmältaren göra sitt med de fula ramarna, bör bli ca hundra ramar att smälta ur.

13 April Varroakoll

Fortfarande för kallt att göra genomgång men vi har kollat ett par kupor genom att lyfta upp en ram och konstaterat att det finns mat så det räcker. Egentligen visste vi ju detta men ändå skönt att inte behöva fundera. Kollar man snabbt är det minimal risk och störning för samhället och så kan man lugnt vänta in varmare väder för genomgång. Vi har även börjat med Varroakollen och några kupor har noll nedfall och några kupor har haft upp till 3 nedfall per dag. Stor skillnad kan man tycka och noll nedfall indikerar ingen varroa alls kanske, dvs ett möjligt resistent samhälle rentav, medan tre nedfall indikerar möjliga problem. Såhär års får man dock ha lite is i magen och förstå att nedfallet kan variera mycket beroende på var i utvecklingen samhället är. De som har lite mer nedfall kan mycket väl ha gjort en yngelomgång och då kan mycket av vintervarroan ha dött och så får man en lite högre siffra. De med noll nedfall kan vara någon vecka efter och då sitter vintervarroan fortfarande i cellerna. I dessa kupor kan det således bli högre nedfall kommande veckor. I slutet av april bör alla samhällen ha stabiliserats och då kan man börja fundera på om något samhälle visar resistens. Om så är fallet kommer vi ändå att sätta in en drönarram men kontrollera noga första kakan som vi skär ut och räkna Varroa. Har vi ingen Varroa så kan vi avbryta drönarutskärningen, enligt principen behandling bara när det behövs.

Varroainlägg

Så var varroainläggen på plats och vi anser det viktigt att snabbt få koll på hur Varroanivåerna ser ut. Har vi låga nivåer nu vet vi redan hur det kommer se ut vid invintringen. Har vi max nivåer på 2-3% när vi börjar med drönarutskärningen vet vi att vi kommer ha nära noll i slutet på Juni och därmed kommer vi ha så låga nivåer i Augusti att inga behandlingar kommer behövas inför invintringen.

Extra samhällen

När man hållit på ett par år så inser man att det alltid kommer hända oförutsedda saker; Drottningar dör eller försvinner, eller så förblir de oparade eller nåt annat som gör att ett samhälle blir utan äggläggande drottning. Av det skälet är det bra att ha något extra minisamhälle att ersätta eventuella förlorade drottningar. Vi konstruerade därför denna trippellåda som tar tre vanliga ramar (viktigt att behålla samma rammått så man slipper onödigt jobb med att konvertera). I varje fack sätter vi en ram med drottningcell, en honungsram och en extra ram med lite täckt yngel och så fyller vi på med ambin så de täcker två ramar. På så sätt har vi tre extra samhällen utan att försvaga ordinarie samhällen för mycket och använder vi vid behov. Tar ett par dagar att bygga och kostar minimalt – var noga med att täta alla springor så inte bina kan smita över.

trippelkupa för reservsamhällen

Att göra i Mars

I mars njuter vi av binas harmoniska flykt och kollar in de vackra färgerna på pollenet. Vid något tillfälle får vi kolla att de har äggläggande drottning, börja kolla varroa, matförråd osv. Men det är ingen panik med det utan vi är trygga i att vi gjorde en bra invintring.
Dock finns det några saker man kan ägna sig åt i mars, har vi inte koll på materialen är det hög tid att göra det nu, dvs inventera och gör en lista på materialinköp. Ska vi utöka behöver vi ha lådor och ramar, tänk på att man behöver 50 -60 ramar för varje nytt samhälle. Sen vill jag gärna slå ett slag för solvaxsmältaren – det är vår bästa pryl som vi har gjort. Tack vare den behöver vi inte bry oss om vaxmott som annars är en källa till förtret, dessutom slipper vi förvara hundratals fula ramar som tar plats och kräver extra arbete. Ni kommer väl ihåg principen om mindre arbete – här kan vi spara in massa onödigt arbete och besvär. Förra årets ramar är redan ursmälta och vaxet ligger klart, det byter vi in mot nytt fräscht vax när vi ändå ska köpa årets burkar och annan material. En normalhändig bygger en sådan på en helg, se bild nedan. Jag hade en glasruta och då fick måtten följa den (i mitt fall blev det 70x70x25 cm). För den som vill ha mer detaljer är det bara att höra av sig. Eftersom jag byggde den av skrot jag hade hemma blev kostnaden minimal – ett hjul från Clas Ohlson för en hundring och en rostfri plåt för ett par hundringar (den perforerade plåten har vi nu rationaliserat bort för den fyllde ingen funktion). Så fort det blir 20 grader och sol funkar den perfekt och vi kan smälta ur 10-20 ramar på en dag . Det svarta är kokongresterna som blir över och slängs bort.

Solvaxsmältaren går för fullt

Mer honung mindre jobb

Temat för året får bli hur vi sköter våra bin – och principen är mer honung och mindre jobb. Först som sist, några saker måste man göra annars dör bina; de måste ha mat hela året och vi måste hålla koll på Varroan. Missar vi dessa punkter kommer bina garanterat att dö, så Kronbloms strategi är det tyvärr inte frågan om, men det finns olika sätt att ta sig an dessa utmaningar. Vår strategi går ut på att hålla koll och genomföra behandlingar och ingrepp när det behövs och inte slentrianmässigt agerande baserat på utdaterad kunskap eller för att man “alltid gjort så här”. En annan sak, mer honung behöver inte nödvändigtvis betyda fler kg, det kan också vara sorthonung, kanske flytande honung året om eller helt enkelt se till att bina får behålla vinterhonung. Mer om detta i senare inlägg.

I höstas vintrade vi in 13 samhällen på lika delar honung och socker (målet var/är 100% honung av flera skäl som vi kommer tillbaka till i ett kommande inlägg). Vi kollade varroanedfallet veckovis under hela säsongen och i två samhällen hade vi lite höga nivåer i augusti så de behandlade vi med myrsyra, övriga samhällen inga behandlingar alls. När vi sen vintrade in hade alla mellan 0-2 nedfall per dag vilket betyder att bina inte får några problem under vintern och således behövs ingen oxalsyra. Vi har fö inte använt oxalsyra på 5-6 år – att hålla på och öppna kupor mitt i vintern för att kladda med syror går inte ihop med vår princip att undvika onödiga behandlingar. Inte heller kollar vi matförråd mitt i vintern utan vi är trygga med vetskapen att de fick 16-18 kg per kupa. Även om det blir en svinkall vår så vet vi att maten räcker långt in i maj så vi har ingen stress att öppna och göra vårgenomgång. Den gör vi en varm dag i slutet på mars och det viktigaste målet med den är att ge bina ett par ramar med honung som vi sparade från i höstas. Mycket viktigt med förstklassig mat när ynglena ska drivas upp och då kan de inte ha socker som ju bara är tomma kalorier. Mer om vårgenomgången om några veckor alltså, och de kommande veckorna kommer vi och stå och kolla på vilka färger pollenet har som de kommer hem med. Bara njuta av att bina i full harmoni flyger runt och gör det som bin ska göra, dvs hämta pollen och nektar.

18 aug. Nytt vax

Man fäster enkelt nytt vax på ramarna med en batteriladdare till bilen, se bild.
tips1. Jag brukar sätta fast ena klämman mitt på ramen då det kan vara svårt att smälta fast hela på en gång. Jag sätter den andra klämman först nere till vänster och sen uppe till höger på ramen.
tips 2. Är det en gammal ram med lite propolis och annat kan det vara svårt med kontakten – då får man gnugga lite tills man får kontakt vilket syns på Amperemätaren.

17 Augusti Bistick

Bistick gör ont och oftast blir det en allergisk reaktion. Mer eller mindre allvarlig. Det svullnar upp och kliar. Jag reagerar rätt mycket. Det blir en ordentlig bula och kliar flera dagar. Eller, så var det i alla fall tills jag testade Bite Away som bygger på att man värmer stället där man fått ett bistick (eller något annat stick/bett) och på så vis minskar reaktionen och det slutar klia. Drönaren trodde inte att detta funkade (han är alltid så misstänksam) men nu är han lika övertygad som mig.

Gör såhär vid getingstick – Allergier.se
http://www.bite-away.com/en/how-it-works

16 Augusti Dragkalender

Här kommer ett urval av bra blommor, buskar och träd som ger nektar och pollen

BlommorNP
BuskarNP
TrädNP
Blåklint11
Brakved31
Asp
2
Blåsippa11
Hagtorn21
Björk
1
Blåsuga32
Hallon32
Bok
2
Bovete31
Hjortron22
Ek
2
Cikoria11
Krusbär31
Fågelbär32
Fackelros22
Kvitten32
Guldregn11
Groblad
1
Lingon31
Hassel
2
Gullris12
Liguster31
Hägg11
Gurkört32
Ljung32
Kastanj33
Honungsfacelia31
Mahonia13
Körsbär33
Hästhov23
Murgröna21
Lind31
Isop31
Måbär21
Lönn32
Klockljung32
Odon22
Pil33
Krokus13
Oxbär32
Plommon22
Käringtand11
Pors
1
Päron23
Kärleksört31
Schersmin11
Rönn12
Lucern32
Slånbär12
Sälg23
Malva11
Snöbär31
Äpple33
Maskros33
Try22



Mjölkört33
Törnros
1



Mynta31
Vildvin13



Nepeta31
Vinbär21



Pestskråp32







Pärlhyacint21







Raps33







Reseda32







Ryps33







Rödklöver23







Scilla21







Sparris33







Stockros12







Sötväppling32







Tistel31







Vallmo
3







Vitklöver33







Vitsippa
1





Åkersenap33




Älggräs
2




12 Augusti Vinterförvaring av ramar

Vaxmott är ena otrevliga gynnare som lägger sina ägg i vaxet och larverna käkar upp vax och lämnar sin exkrement kvar. Får de härja fritt kan de förstöra en stapel med lådor på några månader. Sätter man en kopp med lite 60% ättikssyra (0,5 dl) högst upp på stapeln och avslutar med en tom låda och lock tar vi död på vaxmotten, se bild. Även eventuella Nosemasporer dödas av ättikan så har vi äldre utbyggda ramar kan vi öka mängden ättika något för bästa effekt.

11 Augusti Vaxsmältning

Här ska jag beskriva hur vi gör för att smälta vaxet från vaxsmältaren och täckvax till vaxblock som man kan lämna in till biredskapsaffären.

Tips 1: Skölj bort ev. honung innan smältningen genom att hälla vatten i byttan så att det löser upp honungen och häll bort. Upprepa vid behov.

Använder en gammal bakform som jag värmer direkt på vår gamla spishäll. Man får vara noga med att se till att det inte blir alltför mycket klägg under bakformen så att det börjar brännas på spisen. Kör alltid med fläkten på för fullt. Och lämnar den absolut INTE utan uppsikt. Vaxet smälter fort och blir väldigt varmt.

Använder en sked för att fiska upp döda bin och kokonger som flyter på ytan och lägger dem i en skräpbytta.

Byttan med smält vax är nu väldigt varm så ta det väldigt försiktigt. Jag viker några bitar hushållspapper så jag kan hålla i den och häller över i plastbyttor (t.ex. sådana som varit ris eller annat som inte ger smak). Klägget på botten häller jag över i skräpbyttan. Slutligen använder jag en av hushållspappersbitarna till att torka ur byttan.

Så här fint ser det ut när man hällt över det i plastbyttan. Bilden till höger visar färdiga vaxblock.

Har hört att en del använder gamla mjölkpaket som behållare för att smälta vax men det är inget jag rekommenderar då det varma vaxet kan smälta plastbeläggningen på insidan så man får med sig föroreningar i det färdiga vaxet.

Tips 2: Om det är svårt att få ut vaxblocket ur plastbyttan så ställ den i frysen en stund så lossar den lättare.

Tips 3: Ställ ut täckvaxet i en tom låda ovanpå ramarna så kommer bina att slicka ur honungen och det blir torrt och fint att smälta ner. Ställer helt enkelt ut byttan som den är. Försökte en gång att hälla allt i foderlådan men fick då en massa vildbygge av vax som nästan inte gick att få bort utan att skada frigoliten. Så även om bina bygger lite vax i plastbyttorna går det lätt att få bort med kupkniven.

10 Augusti Beräkna Varroa


Man hör många siffror när det gäller Varroa;
5% Varroa, 5 nedfall om dagen, 6 Varroa i skakburken osv

Det här kan te sig mycket förvirrande för nybörjaren såväl som den mer erfarne så jag tänkte gå igenom lite baskunskaper och hur man kan räkna.

Först lite definitioner och grundfakta:
1. Varroan lever knappt hundra dagar (på sommaren) men vi sätter det till 100 för enkelhetens skull
2. Varroan föredrar drönare att fortplanta sig i, 9 av 10 går in i en drönarcell
3. Fortplantningshastigheten är ca 3,5 ggr i en drönare dvs 1 Varroa går in och 3,5 går ut. I en arbetarcell är det 2,5 vilket är viktigt när man ska beräkna gränsvärdet när Varroannivån blir kritisk.
4. Varroan behöver transporthjälp till cellerna och föredrar därför ambina och därför hittar man mest Varroa på dessa bin.
5. Under säsong kan vi räkna med att 2/3 av Varroa befinner sig i cellerna, bara 1/3 på bina. På vintern befinner sig alla Varroa på bina.

De flesta har nog hört att 5% är en kritisk nivå och om det går över den nivån så dör samhället, men vad betyder 5% konkret i antal Varroa? Eftersom antal bin varierar kraftigt så blir 5% olika antal beroende på hur många bin det faktiskt finns. Dessutom betyder det att ett bestämt antal Varroa är ofarliga när bina är många men när sen antalet bin går ner blir procentsatsen skyhög.

Vi tar ett exempel: I juni har vi 50000 bin och 1000 Varroa, dvs 2% vilket är långt under gränsvärdet. Men sen sjunker antal bin till kanske 10000 i slutet på augusti och om vi då fortfarande har 1000 Varroa så har vi 10% nivå och samhället går under.

Så hur räknar vi: Nivån på Varroa i % är helt enkelt antal Varroa/antal binX100, exemplet ovan (1000/50000)X100= 2%.
Nu kan vi ju inte räkna alla Varroa och därför behöver vi någon metod att uppskatta dem på, tex räkna nedfall eller göra skakprov med ett antal bin.

ca 30 Varroa på 10 dagar, lågt angrepp i juni men högt i september


Nedfall på Varroainlägg: Då räknar vi antalet döda nedfall på vår bricka, anta att vi kollar i Juni efter 10 dagar och hittar 30 st Varroa. Då delar vi antalet Varroa med antalet dagar så i det här fallet har vi 3 st nedfall per dag. Då kommer vi kanske ihåg att kräken levde i 100 dagar ungefär och om vi har 3 döda per dag bör vi ha ca 300 totalt i kupan. 300 Varroa på 50000 bin är ju inte så mycket men dels kommer bina att minska till kanske 10000 till vintern (då har vi plötsligt 3%) dessutom kommer Varroan att hinna föröka sig 3-4 gånger innan vintern börjar och ökningen var 3,5 gånger så länge det finns drönare. Vi kan då räkna med en omgång drönare så 300 blir till drygt 1000 st, därefter 2-3 gånger i arbetarceller vilket dubblar Varroan varje gång. Det slutar med 5-6000 varroa innan vintern och samhället är dödsdömt. I det här exemplet var jag lite pessimistisk för alla varroa lever ju inte hela sommaren men det visar hur fort det går att hastigt få en katastrofal situation om man inte vidtar åtgärder (see Varroa bekämpning Under Bertils myter hur man bäst håller nivån låg). Man kan således prediktera ganska väl hur mycket Varroa man får baserat på nedfallskontroll. Figuren nedan visar hur antalet kan explodera snabbt.
En tumregel är att om vi har 1-2 nedfall per dag har vi en hanterbar nivå oavsett tidpunkt.

Utveckling av bin och Varroa i obehandlat samhälle

Skakprov: Man tar ca en deciliter bin i en skakburk och väger burken med och utan bin för att beräkna hur många bin man har. Säg att vi fick med 30 gr bin, dvs 300 st bin (de väger 0,1 gr/st). Då skakar man bina i alkohol (då dör de) eller florsocker och så kommer varroan att trilla av och hamna i botten på burken. Då kan man räkna antal Varroa och bedöma hur hög nivå man har. Här får man tänka sig för så det blir rätt, först måste man vara säker på att Drottningen inte är med så bäst att hitta henne och sätta henne på säker plats. Man måste också välja rätt plats att ta bina och Varroan föredrar Ambin som jobbar med yngelcellerna så tar man bin i skattlådan kommer man kraftigt underskatta nivån. Sen får man komma i håg att 2/3 befinner sig i cellerna så man får 3 dubbla resultatet för att få rätt nivå. Hittar man därför 6 Varroa så ger det 2% men måste då ta det gånger tre vilket ger nivån 6%. Fast då glömmer man att de yngre bina har betydligt lägre antal så den korrekta nivån blir lägre, osäkert hur mycket lägre.

Vi anser att skakprovet har för många osäkerhetsfaktorer samt är bökigt så vi kör nästan enbart nedfallsräkning men kan göra något skakprov för verifiering.


referenser
https://beeaware.org.au/archive-pest/varroa-mites/#ad-image-0
http://www.ask-force.org/web/Bees/Rosenkranz-Biology-Control-Varroa-2010.pdf

9 Augusti Trippelkupa för reservsamhällen

Man kan ha en jättebra plan men sen händer det alltid oförutsedda saker; en drottning går inte till eller hon försvann i parningen, kanske var vi lite oförsiktiga vid märkningen så vi tog kål på henne eller kanske bara är hon plötsligt borta. Har vi kommit en bit in på året så räcker inte tiden till för att dra fram en ny – då är det en bra ide att ha några småsamhällen i reserv. Då kan man bygga en trippelkupa med samma innermått som en standardkupa men med tre små bibostäder i en kupa. På detta spar man plats och så kan man lätt slå ihop med annat samhälle om det behövs. Fördel att använda samma rammått så kan man flytta ramar utan problem vid tex stödmatning – man bara tar en honungsram från annat starkt samhälle. Viktigt att man gör ett inre lock för varje del som kan öppnas separat och att man sätter öppningarna långt från varandra. Här satte jag ett på varje sida och ett mittpå.

trippelkupa för reservsamhällen

8 Augusti Månadens biblomma

Tänkte lägga in lite fina bilder på blommor som bin och humlor gillar under rubriken månadens biblomma. Börjar med juli månad trots att vi kommit in i augusti och valet faller kanske oväntat på vit näckros. Den vita näckrosen är Södermanlands landskapsblomma och blommar från juli till september. Den är Sveriges största vilda blomma och kan bli upp till 20 cm stor. Den ger både nektar och pollen och attraherar både bin och humlor som flyger ut i sjöarna och åarna för besöka dem.

Bilderna är tagna av Tommy Lundberg

6 Augusti Vaxsmältaren – vår bäste vän mot vaxmott

För att hålla vaxet fräscht i kupan är det bra att byta alla ramar med svart vax – håll ramen mot solen och om man inte ser igenom den är det hög tid att byta ut vaxet. Det svarta är kokongresterna och för bäst hygien bör dessa ersättas med nya fräscha ramar med nytt vax. Det vanliga är att man förvarar dem i sopsäckar eller dylikt för nedsmältning i oktober men trots det kan vaxmottet hitta dit, dels följer de med vaxkakorna och dels kan de gnaga sig igenom en sopsäck. För några år sedan upptäckte vi att Motten fullständigt spunnit in en hel säck med ramar – det var så läbbigt att vi bara kastade hela säcken. För att slippa Motten byggde vi en solvaxsmältare där vi kan smälta ur vaxet direkt och slippa förvara gamla ramar till oktober. Vaxet rensmälter vi sedan – vi kommer visa hur det går till i ett annat inlägg – och byter in mot nytt vax hos redskapsförsäljarna. Vaxet blir så rent av vi får minimalt avdrag.

Solvaxsmältaren går för fullt

Vår smältare har innermåtten 710×710 samt 165 mm djup, att det blev just den storleken berodde på att jag hade en ruta av den storleken. Nu får jag plats med tre ramar LN men gör man den något bredare får man plats med 4 st. Djupet behövs för att få plats med en bunke att samla upp vaxet.

Nysmält vax från ramarna

Sen bygger man en inre ram ca 5 cm ner där stålplåten ska ligga och så skär man ut och bockar plåten som bild nedan visar så vaxet kan rinna ner i byttan.

Så skruvade jag ihop en ram av 45×45 regel för glaset som limmades fast med silicon. Ett hjul och ett handtag så är smältaren klar att börja jobba, man kan behöva en stödplanka så man får bäst lutning och högre värme i den. Tips är att se till att ramarna är så fria från honung som möjligt det blir så kladdigt annars. Smält heller inte ur drönarkakorna som skärs ut då även det blir för kladdigt. Med denna enkla smältare har vi smält ner mer än hundra ramar i år som blev till 5 kg nytt vax att byta in.

4 Augusti Invintring

Det är fortfarande högsommar men för bina har hösten börjat och för oss biskötare är det dags att tänka på invintring. Många väntar alldeles för länge med invintringen men det finns inga fördelar med att vänta, tvärtom för bina är det bättre ju tidigare det sker.
Först plockar vi av skattlådan, ifall den fortfarande är på, och vi invintrar alltid på två lådor för det är bäst för bina och lättast för oss biskötare.
Men innan vi börjar med själva invintringen måste vi ha koll på Varroa – ett samhälle med för mycket Varroa är dödsdömt. Har man skött sin Varroa kontroll på det sätt vi beskriver under Bertil Biodlare bör vi ha väldigt låg nivå-har vi ca 10 nedfall eller mindre är vi hemma och inga andra behandlingar behövs (varken myrsyra eller oxalsyra). Har vi slarvat eller vi fått en re-invasion behöver vi bestämma vilken behandling som skall till och ligger vi under 30 nedfall i veckan kan vi köra mjölksyra en eller två gånger med en veckas mellanrum. Myrsyrabehandlingar tar vi bara till i yttersta nödfall och så ser vi till att göra jobbet bättre nästa år, behandling enligt tillverkarens beskrivning. Tänk på SIV (syra i vatten) för att inte få en obehaglig reaktion.

När vi fått kontroll på varroan är det dags för att ge foder och vi ger ALLTID honung-all honung som fanns i skattlådan åker ner i övre yngellådan som nu blir deras förrådslåda. Vi ger ca 6-10 kg honung och så fyller vi på med socker till 17-18 kg totalt. Vi använder foderlåda som tar ca 10 liter sockerblandning vilket ett friskt samhälle på två lådor drar ner på 2-3 dagar. Eftersom lösningen håller 40% vatten måste bina ta ner vattenhalten till 20% och för det behövs varmt väder och det är därför man bör göra klart invintringen i slutet av augusti eller absolut senast 1:a veckan i september. För vår del är Ljungdraget vår deadline dvs när det är över gör vi invintringen. Det sista vi gör är att ta bort Varroaluckan, sätta på musskydd på flustret och sen rör vi inte samhällena förrän vårsolen tittar fram. Enkelt för oss biskötare och lugnt och skönt för bina.

3 Augusti Genomgång av skogssamhällena

Gick igenom våra kupor som står ute i skogen idag. Var ca 2 veckor sedan vi var inne och hälsade på hos dem och det var lite spännande att se hur de hade det. Det visade sig att de trivdes och mådde alldeles utmärkt. De hämtade mat från mjölkört och tistlar och hade massor av yngel. De senaste dagarnas regn (78 mm på en vecka enligt grannen) borde få fart på ljungen om det blir lite värme också. Så jag passade på att märka de honungsramar som fanns i kuporna med ett häftstift så att jag skulle kunna skilja på dem och ev. ljunghonungsramar. Till min glädje så verkade samhället med ramkraschen ha hämtat sig fullständigt. De hade rensat ut alla döda bin som inte klarat sig ur cellerna och allt var harmoniskt och snällt. Vi kommer att berätta mer om detta vid ett annat tillfälle.

1 Augusti Ljunghonung

Nu är det snart dags för Ljunghonung som verkar vara en vattendelare bland oss biskötare – somliga älskar den och somliga hatar den. Första gången vi skulle försöka få ur honungen använde vi potatispressen. Höll på en hel kväll och köket var fullständigt nersölat. Till slut hade jag fått ur en liten burk honung och så blev det dags för provsmakning – jag gillade inte eländet överhuvudtaget. Där och då svor jag att aldrig mer skola ljung komma innanför våra dörrar så vi har invintrat början av augusti bara för att slippa ljungen.
Ifjol fick vi fatt i en perforator och samtidigt drog bina som sjutton på ljungen och med perforatorns hjälp blev det en helt annan sak – lite merjobb men inga problem att slunga honungen. Plötsligt var den god och kunderna gillade den som bara den. Så, rådet till dem som inte testat perforator blir att övertyga er förening att köpa in en sådan-den underlättar nåt fantastiskt. Det blir förstås en del honung kvar i ramarna och den ska givetvis tillbaks till bina – tro inte på myten att ljunghonung ger utsot. Se artikel om Ljunghonung under “Bertils myter” för mer detaljer.


Följ min blogg

Få nytt innehåll direkt till din inkorg.