Kvalsterbekämpning

Varroa kontroll
Får börja med att erkänna att det här området är alldeles för stort, komplext och komplicerat för att fullständigt gå igenom i en enda kort artikel, gör man en sökning på ”Varroa mite treatment” får man hundratusentals träffar – går inte att läsa allt. Man upptäcker dock snabbt att en del forskning är riktad – den görs av och för de som vill sälja sina fantastiska kurer med mer eller mindre verksamma substanser. Historien har dessutom visat att överdriven preventiv behandling ofta ger bakslag med resistens på de kryp som ska behandlas, tex antibiotika resistenta bakterier, grisar som vanemässigt behandlas med antibiotika överför spår av dessa till oss som ska äta maten eller pesticider som hamnar i maten, vattnet och dödar våra bin. När det gäller Varroa så är det för det första så att toleransen verkar ha gått ner sedan 90 talet (7), iaf i USA där man använde 15% angreppsgrad för gräns när Varroan först kom. Nu är vi nere på 5% då vi konstaterar att samhället måste behandlas eller så är det kört. För det andra är vi inne på en dålig väg där vi behandlar mer preventivt vare sig det behövs eller ej och det är alltid dåligt. För det tredje är det inte varroan i sig som dödar samhällena utan följdsjukdomarna, Nosema, DWS, AY osv. Dessa sporer och virus finns ofta i kuporna men binas immunförsvar kan normalt hålla dem i schack men eftersom vi envisas med att ta av bina honungen på vintern och därmed stoppar deras immunförsvar (8) så har binas förmåga att stå emot sjukdomarna försämrats och en lägre varroanivå är numera dödlig. Vi behöver byta strategi och jobba för att hjälpa bina att hantera Varroan på egen hand (7).

Den gängse metoden i Sverige är för övrigt ganska spretig för det varierar mellan drönarutskärning, myrsyrebehandling i juni, juli eller kanske augusti eller möjligen alla tre månaderna samt, av någon outgrundlig anledning, oxalsyrebehandling i december. Så kanske man kan använda mjölksyra också men det verkar oklart om eller när den har effekt. Eller så ska vi göra allt på en gång.
När det gäller syrornas effekt så går vi igenom det i en egen artikel så det tänker jag inte ta här men referenser till studien finns med (4, 13). Nämner bara kort att myrsyra fungerar bäst i höga doser (85%) men då är den å andra sidan riktigt elak för bina där man funnit att drottningen löper risk att dödas – om hon dör av själva syran eller om bina bollar henne är oklart. Oxalsyran gav bra effekt men bara om man upprepade proceduren 3 ggr – och den dödar också bin. Mjölksyra ger minimal negativ effekt på bina och man behöver upprepa behandlingen, men eftersom den är snäll mot bina är det vad vi i första hand använder om vi måste behandla.
När man läser vad Preben brukade skriva så spretade det också – å ena sidan rekommenderade han behandling bara när det behövdes (applåder) men å andra sidan så fort det blev augusti så var det alltid dags att behandla med myrsyra (5)
Så, min approach här blir att undersöka om det går att hitta en ”naturligare” väg i varroakampen där man använder kemikalier bara när det behövs. Jag kommer överhuvudtaget inte att titta på ”hard synthetic chemicals” utan bara ”soft organic methods” (1) samt mekaniska metoder (drönarutskärning (2) och drottningavläggare (3)
Dags att se vad vetenskapen säger, och igen, jag fokuserar på behandling bara när det behövs, inte preventiv behandling.
Innan vi går in på hur man kan hantera varroan så måste man förstå dess fortplantning som bara kan ske i yngelceller, se bild för hur en cykel ser ut. Det har visat sig att varroan föredrar drönarceller framför arbetaryngel, troligen för att drönarna ger 3 dagar till att lägga ägg och då ökar antalet varroa som kommer ut ur cellerna från 2 till 3-4. Det innebär att ökningen av varroa går nästan dubbelt så fort i drönarceller än i arbetarceller och det är säkert skälet till att ratiot är ungefär 1:8, dvs 8-9 ggr fler drönarceller blir invaderade (1).

Tittar man sen på hur Varroan ökar så släpar det av naturliga skäl efter biets utveckling så binas antal exploderar i april- maj och varroan i slutet av Juli för obehandlade samhällen (6).
En annan sak som påverkar hur snabbt Varroan ökar är hur länge de lever och därmed hur många cykler de kan genomföra. Det visar sig att de inte lever så länge utan att genomsnittslängden är 27 dagar och det betyder att de kan genomföra 2-3 cykler maximalt (9). Finns det inget yngel (under vintern) så kan de leva betydligt längre, upp till flera månader.

Vi sammanfattar: Varroan förökar sig bara i celler och i arbetarceller fördubblas antalet och i drönarceller så 3-4 dubblas antalet per cykel. Dessutom blir inte varroan ett problem om angreppsgraden ligger under 5% dvs ca 500 varroa om vi har 10000 bin.
Slår man ihop denna kunskap så är det lätt att tänka tanken att om man kan stoppa Varroans utveckling i april-maj då får man ingen topp i juli eftersom förökningen stoppas. Konsekvensen blir att om vi kan hålla varroan under 5% när vi går in i september så behövs inga andra behandlingar alls. Faktum är att vi har faktiskt redan dessa verktyg för att hålla varroan på en hanterlig nivå – i biutbildningen så är drönarutskärning (men from nu kommer jag kalla det för Varroafälla eftersom det beskriver vad syftet är) en central behandling för att få ner varroan. Behandligen kan få ner angreppsgraden med ca 50% om man upprepar det två veckor i rad (2, 11). I Sverige har vi möjlighet att upprepa behandlingen upp till 6 veckor vilket får upp effektiviteten till riktigt höga nivåer, uppemot 85-90 %.

Drottningavläggare innebär en delning av samhället så att varroan i princip halveras och därefter kommer in yngelfri period på ca 30 dagar som det tar för en ny drottning att bli äggläggande. Under den tiden dör ca 30% av Varroan och så har man kraftigt reducerat angreppsgraden (3).
Vår egen erfarenhet, vilket även bekräftas i studier (10), är att när Varroan inte reproducerar så lever de längre vilket troligen får som konsekvens att den 30% minskningen under den yngelfria perioden troligtvis inte inträffar. Mer effektivt är att ge en mjölksyrebehandling när mesta ynglet kläckts ut men innan den nya drottningen börjat lägga ägg. Då kan man reducera kvalsternivån till nära noll och det nya samhället får en bra start.

Hur gör vi och hur ser resultatet ut? Vi är extremt noga med att kolla nedfallet varje vecka och i april tolererar vi max 15 nedfall per vecka = ca 1,5% angreppsgrad (ifall vi har 10000 bin), vid högre angrepp så blir det mjölksyra.
Sedan sätter vi in varroafällorna (en tredelad ram utan vax) och skär ut en tredjedel varje vecka from 1:a veckan i maj, viktigt att cellerna är täckta så Varroan har hunnit krypa in. Vi upprepar detta fram till midsommar ungefär och resultatet är enastående bra eftersom vi brukar ha nära noll nedfall efter tre – fyra veckor. I år (2021) har vi 14 kupor och alla var varroafria mitten av Juni (inget nedfall kan ses). Vi fortsätter att kolla nedfallet och om det fortfarande är under 15 per vecka när det är dags för invintring så gör vi ingen behandling alls, vare sig myrsyra, oxalsyra eller mjölksyra. Skulle något samhälle ha blivit återinfekterat så gör vi en eller två mjölksyrebehandlingar och kollar att nedfallet återigen är lågt. Har vi lågt nedfall i september kan det inte bli högt fram till december eftersom det endast finns begränsat med yngel, och därmed är det omöjligt för varroan att föröka sig, och då behövs ingen kemisk behandling.
I figuren nedan visas schematiskt hur Varroa strategin vi beskrivit ovan kan se ut (10, 12). Med en optimalt utförd Drönarutskärning kan vi hålla oss inom den gröna och gula nivån (mjölksyra) och endast undantagsvis behöver vi ta till kraftigare kemikalier som myrsyra.

Drottningavläggare gör vi men det använder vi mer som svärmförebyggande åtgärd, eventuell minskning av Varroa blir en bonus. Alla avläggare, svärmar och samhällen som gör stilla byte och vi därför inte kan använda fällorna får mjölksyrebehandlingar så vi vet att Varroanivåerna är låga även på dem.
Det blir tredje säsongen vi kör efter denna modell och vi har noll vinterförluster och har gjort några enstaka mjölksyrebehandlingar (dvs ingen upprepning har behövts), inga andra behandlingar överhuvudtaget.

(1) http://www.ask-force.org/web/Bees/Rosenkranz-Biology-Control-Varroa-2010.pdf
(2) https://etd.ohiolink.edu/apexprod/rws_etd/send_file/send?accession=osu1481534982440449&disposition=inline
(3) Jano’s artiklar i bitidningen 2017
(4) https://www.beeculture.com/comparing-mite-treatments/
(5) bitidningen från 2020 nr 6, Prebens sidor.
(6) https://sassafrasbeefarm.wordpress.com/2018/08/02/mite-treatments-by-what-should-i-be-doing-with-my-bees-this-month/  (bild på utv)
(7) Bitidningen 2021 nr 4 sid 10
(8) Se artikel invintring på honung
(9) https://entnemdept.ufl.edu/creatures/misc/bees/varroa_mite.htm
(10) https://pollinators.msu.edu/sites/_pollinators/assets/File/Mississippi%20State%20Varroa.pdf
(11) https://www.academia.edu/19046309/Strat%C3%A9gie_de_lutte_alternative_contre_Varroa_destructor_en_Europe_centrale?email_work_card=view-paper
(12) https://academic.oup.com/jinsectscience/article/21/5/6/6372257
(13) https://www.researchgate.net/profile/Erik-Tihelka/publication/328200942_Effects_of_synthetic_and_organic_acaricides_on_honey_bee_health_A_review/links/5bc24d02a6fdcc2c91fb762d/Effects-of-synthetic-and-organic-acaricides-on-honey-bee-health-A-review.pdf