Varroa kontroll med värmebehandling

Översättning från: https://scientificbeekeeping.com/a-test-of-thermal-treatment-for-varroa-part-1/

BAKGRUND OCH HISTORIK

Vuxna Varroa kvalster föredrar temperaturer i kupan mellan 79 and 91 F (26 and 33 C) [1].  När det gäller deras reproduktionsförmåga fann Le Conte [2] att den optimala
temperaturen ligger mellan 90 and 94 F (32.5 and 33.4 C).  Notera att det ligger något lägre än temperaturen som Apis mellifera har för sina yngel 94–95 F (34.5–35 C).  Vid temperaturer över 100 F (38 C), dör kvalstren utan att reproducera sig.

Kraus [3] tog vid Le Conte’s undersökning, och undersökte noggrant yngeltemperaturerna i kupor med Apis cerana.  De fann att A. cerana inte styr yngeltemperaturerna lika noggrant som A. mellifera, och författarna drar slutsatsen att varroakvalstren är bättre anpassade till yngeltemperaturen 92 F (33 C), än de högre temperaturerna som är typiskt för A. mellifera.  Kraus föreslår att detta kan vara ett sätt att kontrollera Varroan som de Asiatiska bina använder.

Praktisk slutsats: det verkar som om Varroan fortfarande är bättre anpassade till de lägre temperaturerna som deras ursprungsvärd håller, och att de inte ännu anpassat sig till Apis mellifera.  Dessutom, enligt den här artikeln, verkar det som om Varroan börjar stressas av temperaturer som är lägre än vad bina klarar av.

Dock, för att kunna ta sig från kupa till kupa, måste Varroa destructor klara av kortvariga temepraturpeakar eftersom kvalster som liftar med bin överlever temperaturer uppåt 105 F (40 C).  Le Conte utsatte kvalster för olika temperaturer och varaktighet och fann att 106 F (41 C) i 12 timmar dödar ungefär hälften av alla kvalster och 6 timmar vid 108 F (42 C) dödar i princip alla. Men, efter 2 timmars varaktighet vid 108 F (42 C) överlevde alla.

Vuxna honungsbin klarar å andra sidan kortvariga temperaturer på upp till 110F (44 C) [4].  Det tog följdaktligen inte lång tid för forskare att inse att denna skillnad i temperaturtålighet eventuellt skulle kunna användas som ett vapen att ta död på kvalstren.

I tabellen nedan sammanfattas Varroan och binas temperaturtolerans (Table 1).

Praktisk tillämpning: Notera i tabellen ovan det relativt snäva intervallet där vi kan döda kvalstren utan att bina tar skada. Gulmarkerat är den minimala temperaturen där de flesta kvalstren dör i ynglet med max 3 timmars behandling.

HUR MYCKET MARGINAL FINNS DET?

Harbo [5] slog år 2000, efter att ha testat värmebehandling för att ta bort kvalster på vuxna bin år 2000, fast:

Även vid 40°C, den lägsta temperatur som kan döda alla kvalster [från burade vuxna bin], ligger farligt nära den temperatur som även dödar bin.

Exakt hur mycket marginal har vi? Om vi vill döda en parasit när den sitter på sin värd, vill vi använda en behandling som har en stor säkerhetsmarginal mellan dödligheten av de två arterna. Den här marginalen kallas ofta för selektivitetsförhållande – och för Varroabehandlingar, beräknas förhållandet mellan den dos som dödar bin och den dos som dödar kvalster. I tabell två listas uppskattade selektivitetsförhållanden för några vanliga Varroabehandlingar.

Table 2.  Uppskattade selektivitetsförhållanden för några vanliga Varroabehandlingar.
Treatment	Selectivity ratio	Author
Amitraz	7000:1	Santiago[6]
Fluvalinate	1000-4000:1	Santiago, Lindberg[7]
Oxalic acid	400:1	Aliano [8]
Formic acid	2-4:1	Lindberg
Thymol	3-4:1	Lindberg, Imdorf [9]

Notera hur mycket större säkerhetsmarginalen är för de syntetiska akariciderna jämfört med de organiska syrorna eller Thymol. I jämförelse är säkerhetsmarginalen för termisk behandling minimal, notera i tabell 1 att det handlar om någon enstaka grad mellan temperaturen som dödar kvalster och där det börjar skada bina.

Dalman [10] bekräftade nyligen att arbetsbin drabbas av ogynnsamma effekter vid långtidsexponering av temperaturer över 40 C (104 F), och efter bara en timmes exponering vid 43 C (110 F). Som en sidonotering, även om de fann att höga temperaturer kan hejda ökningen av virus, slog de fast att termisk behandling inte är lämpligt verktyg att kontrollera virus hos bin.

Praktisk tillämpning: Exponering av bin för temperaturer bara ett par grader över deras yngeltemperatur kan potentiellt skada dem. Utmaningen är således att det krävs en hög temperatur under relativt lång tid för att döda kvalstren. Av det skälet måste en termisk behandling kontrollera temperaturen väldigt exakt under en tämligen lång tid.

Låt oss titta närmare på vad vi vet om de temperaturer och tider som behövs för en effektiv behandling.

Termiska behandlingar för att döda kvalster

För många år sedan besökte jag biodlaren Leonid Zaytsev in Oregon som visade mig en tumlare som ryska biodlare använde för att skaka bin i för att kortvarigt värma upp dem så att kvalstren dog. Som Harbo förklarade:

Bina flyttas från sin koloni på våren när det är väldigt lite yngel. De buras, placeras i en kammare och hettas snabbt upp till 46 °-48°C (RH ~ 20%) tills det slutar falla kvalster från bina (c. 2-15 min). Effektiviteten är 85-95%.

Uppdatering:  Jeff Cunningham testade metoden i ett SARE projekt 1996.  Läs den på https://projects.sare.org/project-reports/lne96-066/

Ovan beskrivna metod är arbetsam och dessutom verkningslös när kolonin har yngel (där finns vanligtvis 50-75% av Varroan i en kupa).  Appel and Büchler [¹¹] 1991 testade en termisk kammare för att behandla ramar med yngel utan vuxna bin:

100% av kvalstren dödades efter 4 h behandling 44 ° – En 4h behandling vid 44 °C hade begränsad men inte signifikant effekt på binas livslängd; ingen skillnad noterades vad gäller urkrypning och matåtgång. Kraftigare behandling, speciellt en höjning av temperaturen till
45 °C, hade en negativ och signifikant effekt på både urkrypningsgraden och livslängd. Yngre yngel (9 -10 d) visade sig vara mest känslig…I princip, värmebehandling av yngelramar verkar lämplig för varroabehandling , men tekniken kräver exakt precision i kontrollen av temperaturen.

En annan apparat är Thermosolar Hive [12].  Konstruktionen använder sig av glasfönster för att absorbera solens värme, och håller kvar en förhöjd temperatur under hela behandlingen. Biodlaren måste kontrollera temperaturen och manuellt dra för eller öppna fönsterskydden för att undvika överhettning. En öppning för de vuxna bina att komma ut finns hela tiden. Det är förvånande vilka höga temperaturer tillverkaren mätt upp i yngelnästet – ända upp till 117 F (46.7 C).  Deras data [13] indikerar god effekt på Varroan. De rekommenderar en upprepning av behandlingen för att komma åt de kvalster som satt på de vuxna bina och som då kommer att invadera ynglet.

Sen har vi Varroa Controller, där yngelkakor utan vuxna bin placeras för värmebehandling (temperatur ej specad). De har en väldigt informativ nätbok om Varroa management [14], som beskriver hur apparaten ska användas, med klassisk tysk noggrannhet.  Av särskilt intresse kan noteras att denna apparat använder destillerat vatten för att hålla hög luftfuktighet under behandlingen. De hävdar att 60-80% av kvalstren dödas i de behandlade yngelramarna. En intressant poäng , som de hävdar, är att kvalstren fortsätter dö upp till 50 h efter avslutad behandling, en detalj som författaren la på minnet när han dissekerade yngel i sin egen undersökning av värmebehandling.

Apparaten testades av Bičík [15], som bekräftade 99-100% dödade kvalster i yngelramarna efter att hållit dem vid 40 – 47 °C (104 – 116.6 °F) i 2½ h.

Nödvändig exponeringstid av behandlingen

Ett Grekiskt företag patenterade Thermovar apparaten, som sätts på en koloni med minimalt med yngel och skapar ett slutet system där bina inte kan komma ut. Apparaten cirkulerar upphettad luft genom kupan, och av särskilt intresse är de noggranna data från test gjord av Goras [16]. I deras test, där de mätte lufttemperaturen mellan ramarna:

Temperaturen var satt till 42°C och värmebehandlingen gjordes på 27 kompletta bisamhällen med tider mellan 12 och 480 minuter. Vi fokuserade på följande tider: 12, 20, 30, 40, 60, 120, 240, 360 and 480 minute. Under testet varierade temperaturen mellan 42.3 till [över] 46.5 C.  Den högsta temperaturen varade inte länge eftersom bina lyckades sänka den genom att avdunsta vatten.

Sen räknade de döda bin, fallna kvalster och dissekerade ynglet för att beräkna andel dödade kvalster.

 Inga döda bin observerades ens efter 480 minuters behandling. Upp till 120 minuters behandling påverkade inte heller ynglen, men efter 240 minuter så dog en andel av larverna, mellan 6% och 50%. Utvecklingen av de behandlade kolonierna var normal och ingen försämring kunde observeras de kommande månaderna jämfört med andra samhällen i samma bigård.

Se resultat i grafen nedan (Figur 1).

Figur 1.  Resultaten av Goras, efter behandling med Thermovar, vid 42 C.  Notera att även om kvalster ramlade ner från bina innebar inte att de nödvändigtvis dog (minst 55% återhämtade sig). Notera även att det tar 2 timmar innan någon större effekt uppnåtts och det tog 6 timmars behandling för att döda 90% av kvalstren i ynglen.

Praktisk lärdom: Goras’ data är utmärkt för att se effekten av behandling vid 42 C (108 F).  Inga vuxna bin dog men ynglen började dö efter 4 timmars behandling. Massor av kvalster ramlade ner, men många levde fortfarande efter 8 timmars värmebehandling. Det tog 4 timmar för att uppnå acceptabel nivå på döda kvalster och 8 timmar för att döda 100% i ynglen. Slutsatsen blir att även en så hög temperatur som 42 C bara nätt och jämt uppnår en tillräcklig effektivitet på kvalstren.

En alldeles färsk rapport från Kablau är också intressant [17], data ses nedan (Figur 2).  Kablau placerade ramar med drönaryngel utan vuxna bin i en inkubator med hög luftfuktighet
(70-90% RH), och mätte temperaturen i yngelcellerna.

Fig. 2. Vi har förenklat resultaten en aning genom att bara visa kvalsterdödligheten efter 48 timmar, eftersom det var endast liten ökning från 24 timmars nivån. Noterbart, och det är inte visat i figuren, är att de fann att outvecklade kvalster hade 100% dödlighet av alla fyra behandlingarna. Notera att 41 C hade ringa effekt på de vuxna kvalstren och vid 42 C behövdes 3 timmar för god effekt.

Kablau har rett ut skillnaden i effektivitet mellan temperaturerna 41 C and 42 C, där resultaten indikerar att 42 C är en praktisk minitemperatur. En viktig iakttagelse är att Kablau fann att endast en grad högre (43 C (110 F)) även dödade drönarynglen, men vid 41 C så överlevde drönarynglen och deras spermakvalite var oskadad.  Kablau konstaterar därför:

Värmebehandling över 42°C dödar effektivt både vuxna och outvecklade kvalster, överensstämmer bra med vad Goras fann. Dessvärre, dessa höga temperaturer dödar även drönaryngel. Av det skälet är denna typ av behandling inte lämplig att behandla ett bisamhälle mot Varroa kvalster. Behandling vid 41°C i två timmar dödar effektivt outvecklade kvalster utan att skada drönarnas vitalitet eller fertilitet. Denna behandling kan således effektivt avbryta kvalstrens reproduktiva cykel utan att skada drönarbina.

Praktisk tillämpning: Kablau’s oro att skada drönaryngel är inte delad av de flesta biodlare, eftersom det är en vedertagen teknik att offra drönare i kampen mot Varroa.  Man kan även ifrågasätta om endast 30% avdödade vuxna kvalster gör en värmebehandling mödan värd. Lärdomen verkar vara att det krävs minst 3 timmars behandling vid 42 C (108 F) för att döda tillräckligt många kvalster i yngelramarna, under förutsättning att luftfuktigheten samtidigt hålls hög.

Detta för oss fram till en viktig poäng — Kablau uppnådde högre kvalsterdöd i ynglen på 3 timmar vid 42 C än vad Goras gjorde på 6 timmar. Varför?  Det verkar som det beror på det faktum att Kablau’s apparat uppehöll hög luftfuktighet. Men Kablau testade inte för negativa effekter av den höga luftfuktigheten på de vuxna bina i sin behandlingskammare. Och det för oss till den stora frågan…

Är luftfuktighet viktig?

När man undersöker värmebehandling, noterar man att i vissa försök tillåts bina att flyga ut, i några andra så stängs yngel och bin in i en värmekammare och en tredje grupp placeras enbart yngelramarna i värmekammaren. I några försöksuppställningar håller man en hög luftfuktighet med hjälp av vattenreservoar. Men endast några få studier har testat kvalster- och bi-dödlighet under värmebehandling med varierad luftfuktighet.

När man värmer flytande vatten, kommer ångtrycket att öka snabbare än för andra gaser som finns i luften vilket resulterar i snabbare förångning av vattnet. I motsats till vad man intuitivt kanske tror, ju mer ånga som finns i luften desto lägre blir densiteten, vilket resulterar i en värmestrålning från vattenångan riktad uppåt. Denna detalj kan vara viktig när man designar värmebehandlings apparater som inte har en fläkt eller lämnar flustret öppet.

Under värmebehandlingen kommer bina på ramarna att försöka sänka temperaturen genom att fläkta med vingarna och avdunsta vatten. Om apparaten är designad att bibehålla hög luftfuktighet är det möjligt att undvika nedkylning pga av avdunstning.

Å andra sidan, om vattenånga försvinner och ersätts med kall luft kommer eventuellt både vuxna bin och yngel tillsammans med kvalstren att bli uttorkade av behandlingen. Varroa kvalster absorberar vatten direkt från luften vid relativ fuktighet på 85% [18].  Men både kvalster och biyngel blir snabbt uttorkade vid temperaturer över 30 C.  Så vid långa värmebehandlingar är det troligt att vätskebrist blir ett problem för båda arterna.

Men å andra sidan, för hög luftfuktighet kan minska överlevnadsgraden hos vuxna bin (Figur 3).

Fig. 3. Förvånansvärt så minskar överlevnadsgraden för bin som utsätts för värme under högluftfuktighet. Noterbart att vid 45 C överlevde få bin längre än 2 timmar oavsett luftfuktighetens nivå. Grafen baseras på data från Li [19].

Praktisk tillämpning: Det är inte bara temperaturen – värmebehandling måste också inkludera effekten av luftfuktigheten. Men det saknas data om effekten av luftfuktigheten på vuxna bin, yngel och kvalster.

TDT kurvor

Det finns ytterligare en intressantstudie – en doktorsavhandling från 2020 av Patricia Loreto Aldea Sánchez från Chile [20].  Hon undersökte konceptet “Thermic death time” (TDT) kurvor som utvecklats av Tang [21] för att desinfektera basgrödor.  Aldea var intresserad av att hitta optimala kombinationer av temperatur och exponeringstider för att kontrollera Varroa.  Hon slog fast att ett grundkoncept i termisk behandling är att organismer kan klara en kortvarig hög temperaturstress, men att en långvarig exponering vid lägre temperatur kan vara mer skadlig.

Praktisk tillämpning: Termisk behandling av Varroa inkluderar en förståelse av den kombinerade effekten av intensiteten och varaktigheten av den termiska stressen med avseende på överlevnad och andra friskhetstecken för både kvalstren och bina (inkluderat deras yngel)[22].

Aldea analyserade existerande litteratur men gjorde även egna experiment för att undersöka effekten av acklimatisering av bin till förhöjda temperaturer under flera dagar innan hon utsatte dem för höga temperaturer. I korthet fann hon att acklimatisering gjorde bina bättre rustade att motstå högre temperaturer (det höjde deras termiska tolerans).

Men det var inte allt. Aldea jämförde även den termiska toleransen mellan bin som parasiterats av Varroa och bin som inte utsatts för dem. Större delen av den termiska toleransen försvann på bin som parasiterats av kvalster.

Praktisk tillämpning: Termisk behandling har eventuellt bäst effekt på sommaren när bina är acklimatiserade till högre temperaturer men det är kanske bäst att använda metoderna preventivt, innan kolonin har fått en stor Varroainvasion.

Aldea noterade även en annan viktig observation från existerande studier:

Intressant nog, en högre dödlighet hos bina noterades generellt vid längre exponeringstider men lägre temperaturer (48 to 76 h…), medan en kort behandling vid en extrem temperatur >42°C generellt var mindre problematisk för bina.

Baserad på Aldea’s fängslande studie, gjordes en enkel graf som hjälp att visualisera “The sweet spot” över värme och exponeringstid för att döda kvalster men inte bina (Figur 4).

Figur 4.  För att döda kvalster behövs väldigt lång tid vid 40 C, men betydligt kortare tid vid tex 46 C.  Eftersom bina kan tolerera kortvarig hög temperatur bättre än lång exponering till relativt lägre temperaturer, är en kortvarig termisk behandling att föredra (och har även en logistisk fördel i form av en snabbare applicering). Denna förenklade graf visar de två olika “termiska dödstid” kurvorna för bin och Varroa, och kan hjälpa oss att hitta den optimala värmebehandlingen (någonstans i närheten av “sweet spot”). Notera att vi behöver mycket mer data för bin och Kvalsters tolerans för temperatur och relativ fuktighets — de tre data punkterna (fig 3) jag använde för vuxna bin vid 50% RH kommer från ett enda experiment av Li [23].

Praktisk tillämpning:  Tar man med alla ovan studierna i beräkningen, gäller för en effektiv värmebehandling:

• När det gäller temperaturen bör man hålla både bin och yngel vid eller över
  42 C (108 F).
• Behandlingen bör vara kortvarig (inte längre än2-3 h).
• Eventuellt måste man även kontrollera luftfuktigheten.
• En effektiv behandling bör döda kvalster både på vuxna bin och yngel.
• Kvalster som ramlar av bina är inte nödvändigtvis döda och måste förhindras att klättra tillbaks på bina efter värmebehandlingen.

Design av apparater för värmebehandling

Högtemperatur apparater använder vanligtvis konvektiv värme överföring för att döda kvalster på de vuxna bina (istället för strålning, konduktiv eller elektromagnetisk värmeöverföring) [24], och både konvektiv och konduktiv överföring för att döda kvalster under de täckta cellerna (Mighty Mite använder även konduktiv och strålningsöverföring för att döda kvalster som faller ner på värmeplattan). Det innebär att den mesta värmeöverföringen till kvalstren görs via upphettad luft, möjligen förstärkt av fasförändringen av vattenångan när den träffar ett kallare kvalster. Apparaterna bygger på två olika former av konvektions överföring:

• Fri konvektion, som tex Mighty Mite apparaten, där en värmeplatta sätts in under ramarna, eller
• Påtvingad konvektion, som i Thermovar, där varm luft cirkuleras av en fläkt.

För apparater som arbetar med luftfuktighet, kan apparater som helt omsluter yngelkakorna dra fördel av den förstärkta värmeöverföringen från vattenånga.
De två alternativa principerna är:

• Stängda, ångmättade apparater, som tex Varroa Controller, eller
• Öppna, “torr luft” apparater, som tex Mighty Mite eller Victor.

Värmeöverföring är effektivare via ångmättad luft, pga den extra nedkylningseffekten av vattenånga som kondenseras när den träffar en kallare yta.  Om luften istället är upphettad kommer den relativa fuktigheten att sjunka, och bina och kvalstrens temperatur kommer inte öka lika fort tack vare nedkylningseffekten av avdunstningen från deras kroppar.  Omvänt kan denna avdunstning leda till uttorkning, vilket möjligen kan förväntas ha bättre effekt på kvalster utanför yngelcellerna.

Diskussion

Olika konstruktörer har utvecklat tämligen varierande värmebehandlingsutrustning. För att uppnå god effekt på kvalstren verkar det som om temperatur och varaktighet är, som Harbo träffande formulerade det, farligt nära där det skadar bina. Det är osannolikt att Amerikanska biodlare skulle ta till sig en apparat som kräver att man borstar bort arbetsbina från yngelramarna, för över ramarna till en behandlingslådan, och slutligen sätta tillbaks dem i kupan, utan att samtidigt behandla de vuxna bina.  En anordning som enkelt kan sättas in i, eller fästas på kupan är mest attraktiv.

Thermovar från Grekland är intressant, eftersom den kan användas på en standard kupa, under förutsättning att elektricitet finns tillgänglig, och den fläktdrivna luften ger temperaturökningen, som ligger mellan 108-122 F (42-50 C). 108-122 F (42-50 C).  Victor sitter ovanpå yngellådan och använder en fläkt för att driva uppvärmd luft 117 F (47 C) nertill yngelramarna, och skapar en temperaturgradient ner genom kupan. Mighty Mite sätts enkelt in i kupans ingång och hettar upp ramarna till ca 106 F (41 C).  Jag är för övrigt väldigt nyfiken på hur viktigt det är att kontrollera fuktigheten.  Jag håller helt med Alison McAfee [[25]] att många frågor fortfarande är obesvarade.  Avslutningsvis citerar jag Aldea:

Således, mer detaljerade studier av den termiska toleransen hos både bin och Varroa i kupan är nödvändiga för att kunna bestämma TDT kurvor under mer realistiska villkor och för att konstruera effektiva kontrollstrategier mot parasiten.

Kommande

Författaren har genomfört en egen värmebehandlings studie och analyserat data från andra biodlare som genomfört värmebehandling. Resultaten redovisas kommande månad.

Referenser

[1] Rosenkranz, P, et al (2010) Biology and control of Varroa destructor.  Journal of Invertebrate Pathology 103: S96–S119.

[2] Le Conte, Y, et al (1990) Influence of brood temperature and hygrometry variations on the development of the honey bee ectoparasite Varroa jacobsoni (Mesostigmata: Varroidae).  Environmental Entomology  19(6):  1780–1785.

[3] Kraus, B, et al (1998) Temperature profiles of the brood nests of Apis cerana and Apis mellifera colonies and their relation to varroosis. Journal of Apicultural Research 37:3, 175-181

[4] Free, JB & Y Spencer-Booth (1962) The upper lethal temperatures of honeybees. Ent. Exp. et Appl. 5: 249–254.

[5] Harbo, J (2000) Heating adult honey bees to remove Varroa jacobsoni. Journal of Apicultural Research 39(3-4): 181-182.

[6] Santiago, G, et al (2000) Comparing effects of three acaricides on Varroa jacobsoni (Acari: Varroidae) and Apis mellifera (Hymenoptera: Apidae) using two application techniques.  The Florida Entomologist . 83(4): 468-476.

[7] Lindberg, C, et al (2000) Laboratory evaluation of miticides to control Varroa jacobsoni (Acari: Varroidae), a honey bee (Hymenoptera: Apidae) parasite.  Journal of Economic Entomology 93(2): 189–198.

[8] Aliano, N, et al (2006) Acute contact toxicity of oxalic acid to Varroa destructor (Acari: Varroidae) and their Apis mellifera (Hymenoptera: Apidae) hosts in laboratory bioassays.  J. Econ. Entomol. 99(5): 1579-1582.

[9] Imdorf A, et al (1995) Toxic effect of thymol, camphor, menthol, and eucaliptol on Varroa jacobsoni Oud. and Apis mellifera L. a laboratory test. Apidologie, 26: 27-31.

[10] Dalmon, A, et al (2019) Temperature-driven changes in viral loads in the honey bee Apis mellifera.  Journal of Invertebrate Pathology Volume 160: 87-94.

[11] Appel, H & R Büchler (1991) Heat treatment of brood combs for Varroa control Apidologie 22(4): 470–472.

[12] https://www.thermosolarhive.com/

[13] https://www.thermosolarhive.com/images/clanky/thermotherapy_2015_EN.pdf

[14] Wimmer, W (2019) Handbook of heat treatment against the Varroa.  https://www.varroa-controller.com/wp-content/uploads/2020/05/Handbook-of-heat-treatment-against-the-Varroa.pdf

[15] Bičík, V, et al (2016) The effectiveness of thermotherapy in the elimination of Varroa destructor.  Acta Mus. Siles. Sci. Natur 65: 263-269.

[16] Goras, G, et al (2018). Hyperthermia -a non-chemical control strategy against varroa. Journal of the Hellenic Veterinary Medical Society, 66(4), 249-256.

[17] Kablau, A, et al (2020) Hyperthermia treatment can kill immature and adult Varroa destructor mites without reducing drone fertility.  Apidologie 51:307–315.

[18] Yoder, J, et al (1999) Water requirements of adult females of the honey bee parasitic mite, Varroa jacobsoni (Acari: Varroidae) and implications for control.  International Journal of Acarology Volume 25(4): 329-335.

[19] Li, X, op cit.

[20] Aldea, P (2020) The physiological and life-history costs of parasitism: effect of the interaction between temperature and the ectoparasite Varroa destructor on Apis mellifera.  Pontificia Universidad Católica de Chile Facultad de Agronomía e Ingeniería Forestal.

[21] Tang, J, et al (2007) Heat Treatment for Postharvest Pest Control. Cromwell Press, Trowbridge.

[22] Rezende, E, et al (2014) Tolerance landscapes in thermal ecology. Functional Ecology 28: 799- 809

[23] Li, X, op cit.

[24] Tang, J, op cit.

[25] McAfee, A (2020) Thermal treatments for varroa.  ABJ 160 (1): 49-51