Svärmning är naturligt och det är min mänskliga rätt att sprida mina bin
Som hundägare är man strikt ansvarig för sin hund och om den springer bort har man gjort bort sig och då är det skämsstrut på. Då är det bara att hämta sin hund samt be alla som eventuellt har blivit störda om ursäkt för att man har klantat sig. Borde inte samma resonemang gälla för svärmar och borde inte varje person som vill kalla sig biskötare ta fullt ansvar för att hindra svärmar samt, om det blir en miss, se till att hämta in sin svärm?
Det tycker i vart fall vi men vi upplever dessvärre att en del biodlare, (biodlare har bin men Biskötare sköter om sina bin), har en något lättsinnig inställning till svärmning och nästan skryter om hur många svärmar som gått, inte minst i år då det var lätt att skylla på att det var ett svärmår. Vi anser att alla bör utföra svärmdämpande åtgärder och gör man det på rätt sätt är det lätt att undvika svärmar (1). Den här artikeln kommer inte ha så många referenser för det mesta är faktiskt väldigt självklart för det handlar om att ha en plan samt följa den, se Jano’s artiklar bitidningen och Jano’s blogg.
Vill man undvika svärmar så handlar det om utrymme, utrymme och utrymme på våren. När expansionen går snabbt måste de ha massor av nytt utrymme och det är därför 2 lådor med ramar är så bra – en vår som i år när hela maj regnade bort har de gott om utrymme hela maj. Dessutom behöver de sysselsättas – en del bin är vaxbyggare och deras behov måste tillfredsställas genom att man flyttar upp gammalt vax till skattlådan och ersätter med mellanramar som de får bygga ut. Den tredje parametern som triggar svärmlust är om samhället har för mycket mat i början på juni så man ser till att plocka undan ramar kontinuerligt så att de alltid har precis så mycket mat att de törs sätta yngel men inte finns överskott så de kan svärma. Proffsodlare och en del bekväma biodlare skattar bara två-tre gånger per år – jag kan förstå proffsodlarna eftersom de måste prioritera sin tid men det finns inget skäl för oss hobbyodlare att låta skattlådorna bli fulla.
Sammanfattningsvis: Ett trångbott samhälle på en låda eller 10 ramar i trågkupa, som sitter sysslolösa med för mycket mat kommer med stor sannolikhet att svärma. Ett samhälle med gott om utrymme med nytt fräscht vax att jobba med och har lagom med mat kommer ägna sig åt att dra upp yngel, hämta honung och pollen. Kort sagt ett harmoniskt samhälle.
Under andra halvan av maj samt hela Juni är det sen viktigt att hålla koll på svärmlusten som kan blossa upp även om man gjort sin läxa och därför är det bra biskötarpraxis att gå in en gång i veckan då man kollar varroanedfallet, skär ut drönare för att minska varroatrycket, byter ut gammalt vax, tar bort överflödig mat samt kollar efter viseceller. Låter det krångligt och tidsödande? Inte alls om man har en plan på vad som ska göras och det jag beskriver tar ca 15 m per kupa och betyder att man har full kontroll på läget hos sina bin.
Varför är det så dåligt med svärmar – det är ju ett naturligt beteende, eller hur?
Jo det är det men:
1. När svärmen går sprids sjukdomar och varroa
2. Dålig etik eftersom vi människor valt att ha bin så då ska vi sköta dem på ett etiskt sätt, dvs ta hand om dem.
3. En svärm har svårt att klara sig över vintern pga Varroa samt brist på bra bostäder.
4. Eftersom det knappt finns ihåliga träd så blir det skorstenar, väggar tak och andra olämpliga ställen som stör och irriterar våra grannar. Resultatet blir att Anticimex får komma och ta död på dem pga bristfällande biskötsel.
Nåväl, skulle trots allt någon kupa visa svärmlust genom att börja bygga viseceller är det meningslöst att försöka hindra detta (1) eftersom det är en så stark instinkt att samhället till slut blir passivt om de hela tiden stoppas. Istället gör man en drottningavläggare (se tidigare inlägg om drottningavläggare, behandlas på annat ställe) och får på så sätt ett superbra dragsamhälle som dessutom får en månads yngelfritt liv (1) som ytterligare trycker ner varroan.
Resultatet vi har fått med detta sätt att sköta bina är 0 (noll) svärmar på 8-10 år – inte ens ett sådant svärmarår som i år ändrade på det faktumet. Vi hade två samhällen som gjorde stilla byte (det fick de göra) ett samhälle som behövde utrymme och därför gjorde en visecell. Det var allt.
referenser
(1) Jano’s artiklar i bitidningen 2017 samt Jano’s blogg