DoD's bisyssla

Våren är sen med låga temperaturer och det innebär att bina inte riktigt kan dra fördel av det fantastiska utbudet som finns just nu då allting blommar; Lönn, Spirea, fruktträd mmmm. Men pass på, bina drar ändå in hel del honung och sätter yngel för fullt och har man inte koll på samhället kan det lätt bli trångt och därmed stor risk för svärmning. Det är bra bihantering att kolla varje vecka hur det ser ut med mat och yngel och när bina fyller bägge yngellådorna är det dags att sätta på en skattlåda så man kan flytta upp nydragen honung.
En annan sak som är bra att göra nu är att hantera fula ramar – vi har en enkel men effektiv solvaxsmältare som fungerar vid 14 grader och sol. Vi har redan smält ur ca 80 ramar denna vår och därmed fått ut 4-5 kg vax. Tack vare detta slipper vi hantera fula ramar som är mumma för vaxmotten. Det ursmälta vaxet får man flytta när som helst och byta in mot nytt vax när det passar. För den som vill bygga en egen smältare finns enkel beskrivning under tips och trix.

Våren är kall och det ser inte ut att bli någon värme kommande veckor och då är det stor risk för svärmar när värmen väl kommer. Svärmar är nåt vi kan förvänta oss efter en kall vår där bina sitter sysslolösa och trångt och om vi inte har koll drar de så fort det blir varmt. Egentligen är det rätt lätt att undvika svärmar; så här gör vi; byt gammalt svart vax mot nytt vax så de får bygga, sätt på en skattlåda när det börjar bli fullt i yngellådorna (de drar nektar även om temperaturen ligger runt 13-14 grader) så de har gott om plats att lägga honung som de drar in samt läs av drönarramen varje vecka att där finns nylagda ägg i en del (vi använder en tredelad ram). Finns ägg är det ingen fara på taket (till nästa veckokoll) då det tar mer än en vecka att gå från nylagda ägg till att drottningen svärmar. Ser man inga ägg måste man genast kolla igenom och avgöra ifall det är svärm eller stilla byte. Stilla byte då finns det bara någon enstaka drottningcell och begränsat med yngel i alla åldrar. Vid svärm finns mååånga celler, massor av yngel och samhället är urstarkt. Vi brukar utnyttja drottningcellerna till avläggare och bara spara en drottningcell i modersamhället (viktigt annars går en eftersvärm iaf)- vi tror inte på myten att vissa samhällen är svärmningsbenägna. Vi tror att starka samhällen som sitter trångt svärmar medan starka samhällen med gott om plats där bina är sysselsatta är mindre benägna att svärma. Och starka samhällen vill vi ha. Drottningen flyttas till en egen avläggare med lite bin och allt öppet yngel. Vill man inte utöka slår man ihop på hösten och tar bort den gamla drottningen – bra med unga fertila drottningar för en bra övervintring. Med dessa enkla metoder kan man undvika svärmar – vi har aldrig haft någon.

I och med att drönarramarna åkte in så börjar biodlingssäsongen på riktigt. Vi har rätt låga nedfall i alla kuporna men är lite fundersamma på ifall myrorna bär bort Kvalster. Därför ska vi prova med veg olja på brickorna så att inga kvalster försvinner så får vi se om det blir någon skillnad. Eftersom nedfallet är vår viktigaste verktyg för att hålla koll på Varroanivån vore det illa ifall myrorna förstör mätresultatet.

En annan sak som slog oss i år är att vi har en teori hur Ljungmyten har uppstått.
Ljung påstås orsaka utsot och därför ska ljungen bort ur kuporna. Vi har i år för egen del haft problem med kupor som haft utsot och fått mögliga ramar och vår teori är att huvudorsaken var den sena honungen som de drog in ända till mitten av november. Den honungen hann de inte fläkta ner för i mitten av november blev det riktigt kallt och bina tvingades i kluster. Troligen hamnade klustret i den nedre lådan där nyhonungen fanns och den innehöll då för mycket vatten vilket gjorde att tarmen snabbt fylldes på bina och de behövde transpirera bort vattnet (via andningen). Har man då gott om pollen i den lådan kan den suga upp den fuktiga luften och så börjar det mögla och luftfuktigheten stiger i kupan. Med för hög luftfuktighet kan bina heller inte sätta yngel eftersom de inte kan hålla värmen i den kalla fuktiga luften och till slut dör en del samhällen. Vi har kollat en del ramar med honung som ser nydragen ut och visst är det ljung.
När de förr i tiden fick utsot drog de således slutsatsen att det var ljungen som ställde till problemet och de förstod helt enkelt inte att det var honung med för hög vattenhalt som ställde till det på samma sätt som sockerlösning kan ställa till det om man ger den för sent på året. Ljung med rätt vattenhalt ger däremot inga problem.
Nå, hur ska man undvika dessa problem? Först och främst att bina drar in honung i November får nog anses som rätt ovanligt -de två tidigare ljungåren (2015, 2020 såg vi inte dessa problem. För övrigt kommer vi se till att ha bra bottenventilation samt se till att det mesta pollenet finns i den översta lådan. Då undviker man att pollenet suger upp den fuktiga luften som bina fläktar neråt och minskar risken för att mögel ska börja växa. Vi kommer nog sätta 2-3 ramar blandat pollen och honung i den övre lådan och sen fylla på med honungsramar.

Som nybörjare blev vi skrämda till att plocka ur all honung på hösten för kom det med lite ljunghonung så var kolonin dödsdömd. Öppnar man vilken svensk bibok som helst, tex Åke Hansson stora bok, Fries bok om bisjukdomar (1) eller varför inte kursboken – alla är de överens om att ljunghonung (och honungsdagg) är fantastisk honung fast inte för bina. Det lustiga är att börjar man leta referenser till någon studie så är det magert – vi har i själva verket inte hittat en enda studie som visar att ljunghonung skulle vara farligt. Förklaringsmodellen att mineralerna i ljunghonungen skulle ansamlas och därmed fylla tarmen och ge utsot håller inte för en enklare räknekontroll. Redan 1935 slog Alfonsus (2) fast att det var kristallisering av mat samt problem med att bli av med överskottsvatten som påverkade ifall det blir utsot eller ej.
Men eftersom vi inte hittade några studier bestämde vi oss för att själva testa att invintra på ljunghonung. 2020/21 testade vi 30-50% ljung i 9 st kupor där samtliga klarade sig galant utan tillstymmelse till nedsmutsade kupor.
jaja, en liten skvätt ljung kanske går bra men hur blir det om man har enbart Ljung? Nu hör det till saken att ingen har någonsin nämnt en andel där Ljung skulle vara farligt utan all ljung måste bort annars går det på tok. Hur som helst, denna vintern 2022/23 testade vi en kupa med enbart Ljung för att se om den skulle få problem. “Otroligt nog” överlevde även denna utan tillstymmelse till problem, knappt någon smuts alls, se bild nedan på den nedersta lådan. Alla lådorna lika torra, rena och snygga. Bina sitter på ca 15 ramar idag (20230408) och är urstarka. Nu kommer säkert någon att säga att vintern var så mild att bina har kunnat flyga och tömma tarmarna regelbundet. Av det skälet har vi noterat temperaturen under bägge testen och sätter vi gränsen där bina kan flyga till +6 grader kan vi konstatera att de har suttit minst 8 veckor utan att kunna flyga ut, den här vintern blev det nästan tre månader (kanske ännu längre) som de fick sitta stilla. Praktiska försök av bla Möbus, där han burade drottningar under vintertest så de inte kunde lägga yngel för att bli av med överskottsvatten, visade att bina började få utsot efter 3-4 veckor. Så om Ljunghonung skulle ge utsot, pga mineralansamling, borde bina inte klara 8 veckor instängda utan att utsot skulle uppstå.
En annan sak som vi lärde oss är hur litet mat det faktiskt går åt under en vinter, se diagram 2.
Givetvis måste man ha klart för sig att ett enda test (2 om vi ska vara petiga) inte är något bevis men våra test visar att påståendet att bina är dödsdömda om det finns ljung i kuporna inte stämmer. Och några studier som stöder påståendet att ljung är farligt har vi inte lyckats hitta, så ifall någon har en sådan får man gärna skicka den till oss.

Referenser:
(1) Fries, Kristiansen, Sjukdomar, parasiter och skadegörare i bisamhället sid 172
(2) Alfonsus, E. C. (1935). The cause of dysentery in honeybees. Journal of Economic Entomology, 28(3): 568-576.

Hur mycket vintermat går det egentligen åt?
Vi gjorde ett vintertest denna vinter för att utmana myten om ljunghonungens farlighet där vi utfodrade en kupa med 100% ljunghonung. Dessutom har vi mätt kupans vikt under hela vintern för att se hur mycket som faktiskt går åt och resultatet är minst sagt förvånande då det visade sig att under hela hösten ökade kupans vikt. Till och med i november-december fann bina någonting som gjorde att vi hade 4-5 kg plus sista december.
Nedanstående graf visar utvecklingen på kupans vikt där vi startade på 34 kg (drygt 20 kg honung och pollen) och nu i början av april vägde kupan 30 kg.

Diskussion:
Givetvis är en kupa för lite för att dra några säkra slutsatser men det är ändå klart att bina drar in mat sent på året, vilket man missar om man ger socker i början på september. I år var det extremt varmt i November vilket säkert påverkade resultatet positivt men att de som vintrar in på socker går miste om bra höstdrag kan vi lugnt slå fast. Dessutom, överskottet vi har i vår går bra att slunga om man vill eller så låter man det vara och tar reda på vårhonungen istället. Sliskiga sockerramar som är kvar kvar i maj får man ju bara slänga – de duger inte som mat åt avläggare eller nåt annat. Eftersom man får inte slunga ramar som är sockerkontaminerade så missar man också en stor del av vårdraget vilket enligt vår erfarenhet brukar bli ca 10 kg. Dessa 10 kg täcker gott och väl de 5-8 kg som vintern verkar kosta oss (om vi antar att april kostar lika mycket som mars har gjort).
Man ser också en stor ökning av matåtgången i februari- mars vilket indikerar att yngelsättningen är i full gång.

I aprilnumret av bitidningen visar artikelförfattaren stolt upp sitt inköpta sockerförråd innan priserna gick upp. Man hör dessutom många som nöjt konstaterar att “sockret visserligen är dyrt men fortfarande billigare än honung”. Uppenbarligen är det viktigare att spara några kronor än att se till att bina har bra mat.
Nedanstående bild kommer från en broschyr från Allt om Honung

Den kan användas för att visa våra kunder hur nyttig honung är, då den förutom frukt- och druvsocker, även innehåller mineraler och enzymer som vi människor behöver för att må bra.
Den har även en jämförelse med socker som endast innehåller tomma kalorier.

Om man tänker ett steg till så borde rimligtvis samma sak gälla för våra bin, dvs att den nektar de samlar in och omvandlar till honung innehåller nödvändiga mineraler och enzymer som de behöver och att socker räcker till för överlevnad men inte värst mycket mer än så.

Nästa steg i tankeprocessen är att fundera på varför Allt om Honung och merparten av Sveriges biodlare förordar att man i September ska ersätta binas honung med sockerlösning. Kommer tyvärr bara fram till två möjliga svar på detta: antingen okunskap eller girighet.

Sista steget i tankeprocessen är denna: Socker är en kostnad men honungen är “gratis” så i själva verket spar vi pengar genom att ge bina honung. Då kanske någon invänder att man ju då förlorar pengar eftersom honungen kan säljas. Hmm, var det någon som nämnde omtanke om bina?
Hur som helst, motargumentet blir att våra starka bin som får naturlig vintermat (honung och pollen) orkar producera så mycket honung att det räcker både till dem och till oss. Kanske ska man fundera på om 25 kg, som ju snittet är i Sverige, är ett bra resultat – läser man gamla rapporter var 100 kg per kupa inget ovanligt. Varför blir det så lite idag? Varroa, kommer många att svara men kanske det också beror på att vi försvagar bina med sockret? För vår del är givetvis Varroa ett problem som kräver extra insatser men att det skulle dra ner resultatet till 25 kg är bara nys.
Nästa del kommer handla om hur mycket honung som går åt under en vinter, tror många kommer bli förvånad hur lite som faktiskt går åt.

Från QSI, Tentamus labarotory

Att Rapshonung kristalliserar blixtsnabbt och att Ljung knappast kristalliserar alls är nog känt av de flesta. Honung i burk kristalliserar snabbare än honung i ram – varför då kan man fråga sig. Här kommer ett faktablad som går igenom vilka faktorer som påverkar hur kristallisation av honung förlöper.

Det visar sig att följande faktorer påverkar:

• Socker fördelning
• Vattenhalt
• Förvaringstemperatur
• Hur länge man förvarar honungen
• Närvaro av kristallisationskärnor
• Honungshantering

Utgångspunkten för kristalliseringen av honung är så kallade kristallkärnor, mikroskopiskt små partiklar som pyttesmå glukoskristaller, pollenkorn, dammpartiklar eller luftbubblor. De primära kristallerna växer genom att fästa ytterligare glukoskristaller till dem.

Tab. 1: Faktorer som påverkar kristallisation [2]

	no crystallization	rapid crystallization
glucose/water ratio	< 1,70	> 2,16
fructose/glucose ratio	> 1,33	< 1,11
(glucose-water)/fructose ratio	< 0,30	> 0,49
% glucose	< 27,7	> 35
coeffizient of supersaturation on glucose	< 1,8	> 2,6

Honung med hög fruktoshalt kristalliserar långsamt, medan honung med hög glukoshalt kristalliserar snabbt.

Processad

Honung som inte förblir flytande under lång tid bör specifikt kristalliseras. I fallet med snabbkristalliserande honung kan detta uppnås genom omrörning. Vid mycket långsamt kristalliserande honung bör denna honung inokuleras (ympas) med en fin kristallin honung (ca 5 – 10%), därefter rörs honungen om tills en fin kristallin, bredbar konsistens erhålles

Om honungen ska förbli flytande rekommenderas att klarna den. För detta lämnas honungen i rumstemperatur så att vaxpartiklar och luftbubblor, som skulle kunna fungera som kristallisationskärnor, separeras vid ytan.
När man blandar honungen efteråt ska detta göras försiktigt så att inga luftbubblor kommer in i honungen

Förvaring

Låga lagringstemperaturer har en hämmande effekt på kristallisationen, eftersom honungens ökade viskositet minskar diffusionshastigheten för molekylerna. Vid högre temperaturer kristalliserar honung och bildar grova kristaller. Enligt Dyce [1] kristalliserar honung snabbast vid en konstant temperatur på 14 °C.

Tab. 2: Temperaturens påverkan på kristallisation

< 4°C	high viscosity, low crystallization tendency
5 – 7 °C	Primary crystals form preferably
14 °C	optimum growth of crystals
> 30 °C	crystals melt

Innan flytande honung lagras bör de värmas upp för att smälta alla befintliga kristaller. Om den omedelbart följs av snabb nedkylning till 0 °C och förvaring vid 0 °C i 5 veckor, kan honungen förbli flytande i upp till 2 år om den därefter förvaras vid 14 °C. Honung som förvaras direkt vid 14 °C utan tidigare svalare förvaring kommer att kristalliseras inom 5 veckor. [3]

När honungen värms upp måste detta göras försiktigt för att inte värma honungen så mycket att de naturliga enzymerna antingen har förstörts eller avsevärt inaktiverats. Om så är fallet skulle honungen, med undantag för bagarhonung, inte längre uppfylla bestämmelserna i rådets direktiv 2001/110/EG om honung.

[1] Dyce, E.J.: Crystallization of honey. J. econ. Ent. 24, 597-602 (1931b) und Dyce, E.J.: Fermentation and crystallization of honey. Bull. Cornell agric. Exp. Sta. No. 528 (1931a)).

[2] Bhandari, B., D´Arcy, B., Kelly, C.: Rheology and crystallization of honey: present status. International Journal of food properties, 2 (3), 217-226 (1999)

[3] Austin, G.H.: Maintaining high quality in liquid and recrystallized honey. Can. BeeJournal 61 (1), 10-12, 20-23 (1953)

Man kan ha en jättebra plan men sen händer det alltid oförutsedda saker; en drottning går inte till eller hon försvann i parningen, kanske var vi lite oförsiktiga vid märkningen så vi tog kål på henne eller kanske bara är hon plötsligt borta. Har vi kommit en bit in på året så räcker inte tiden till för att dra fram en ny – då är det en bra ide att ha några småsamhällen i reserv. Då kan man bygga en trippelkupa med samma innermått som en standardkupa men med tre små bibostäder i en kupa. På detta spar man plats och så kan man lätt slå ihop med annat samhälle om det behövs. Fördel att använda samma rammått så kan man flytta ramar utan problem vid tex stödmatning – bara att ta en honungsram från annat starkt samhälle. Viktigt att man gör ett inre lock för varje del som kan öppnas separat och att man sätter öppningarna långt från varandra. Här satte jag ett på varje sida och ett på mitten.

Byggbeskrivning: Vi använder 16 mm plywood, träfiber går också bra.
1. Såga ut 2 sidor 440×250 mm och två sidor 420×250 mm
2. Skruvlimma ihop sidorna till en låda med samma mått som en LN fast något högre så vi får plats med de inre locken.

3. Såga till en botten med ca 30 mm utsprång på tre sidor 460×480 mm
4. Borra ventilationshål spår i botten, sätt fast insektsnät med häftklammer

5. Såga ut de inre sidorna som separerar de tre rummen, 420×250 mm
6. Skruvlimma fast dem med cc ca 135 mm, inte noga med toleranserna.
7. Skruva fast distanser på undersidan av innerlocken så de hålls på plats,
Gör tre st innerlock, vi använder färdiga täckbrädor av den bredare modellen, 175 mm bred.
8. såga till 6 träbitar som fungerar som ramhållare, ca 150×40 mm
9. Skruva fast dem ca 25 mm från övre kant. Kolla med en ram och innerlock att de får plats utan att sticka upp ovan kant eller slå i botten, se översta bilden.
10. Täta alla fogar med silikon. Se till att inga kanter sticker upp och skapar otätheter. Raspa bort om det behövs.
10. Borra små flusterhål, två på sidorna och mittersta framåt. Ca 8 mm borr blir bra
11. Måla alla yttersidor med olja och utefärg. Några extravarv på ändträ
12. Montera handtag.
13. Vi använder ett vanligt frigolittak som yttertak även för denna.

Eftersom vi alltid sparar lite ramar i plastbackar har vi möjlighet att slunga dessa vid senare tidpunkter och därmed erbjuda flytande honung när det annars inte finns sådan. Så detta är egentligen inte årets första utan snarare förra årets sista slungning.
Det är trevligt att kunna erbjuda nyslungad honung i mars men dessutom kan vi härmed slå fast att försommarhonung klarar sig utmärkt under lång tid i ram utan att kristallisera.
Vi slungade 14 ramar och endast 1,5 kg blev kvar i ramarna vilket gav ett utbyte på 90%. Vi hade en hel del Lindhonung som vi vet av erfarenhet kristalliserar efter ca 2 månader i burk men här har den stått i 8 månader utan problem.
Varför klarar sig honungen bättre i ram än i burk? Vi har noterat att ju mer man rör i en burk desto snabbare kristalliserar den så vår hypotes är att slungningen i sig är boven, dvs rörelsen när man kör slungan sätter igång tillväxten av kristaller. Men, oavsett orsak så är det uppenbarligen så att honung i ram klarar sig utmärkt iaf knappt ett år vilket gör att man kan slunga under hela året om man så vill.
En annan aspekt är betydelsen för bina – då det innebär att risken för utsot hos bina under vintern minskar eftersom honungen uppenbarligen inte kristalliserar (om man använder honung som vintermat, vill säga) Jag ser att möjligt test här där sockerramar förvaras på samma sätt som vi förvarar honungsramarna för att se om sockerramar tenderar att kristallisera lättare.

I del 1 gavs lite bakgrund till hur Varroan förökar sig och varför drönarutskärning kan vara effektivt om den utförs på rätt sätt.
Här kommer vi beskriva hur vi gör rent praktiskt.

Så fort bina börjar flyga regelbundet, dvs när dagstemperturerna börjar passera 10 grader, så sätter vi in Varroabrickorna och kontrollerar nedfallet varje vecka. Vårt tröskelvärde är 15 nedfall per vecka vilket motsvarar 150-200 kvalster i kupan. Vår strategi bygger på att aldrig ha fler än detta antal eftersom den nivån inte ställer till problem för kolonin. Lyckas vi hålla den nivån vid invintring behövs ingen behandling alls eftersom avsaknad av yngel gör att Varroan inte kan föröka sig under vintern

Vanligtvis får vi en långsam ökning under mars-april men nivån brukar hålla sig under tröskelvärdet och isf gör vi ingenting till dess kvalsterfällan (3 delad drönarram, se fig 1) är på plats.

I slutet på april sätts ramen in i den övre yngellådan bredvid sista yngelramen varvid vi skär ut en del varje vecka. De första två veckorna skär vi bort nybyggt vax och from tredje veckan brukar det finnas täckta drönarceller som skärs ut. Vi skär hela tiden ut en tredjedel och på så vis erbjuds kvalstren hela tiden öppna celler med drönarlarver, se nedan hur processen ser ut (fig 2,3).

De utskurna delarna läggs i frysen så dör kvalstren snabbt, man kan därefter öppna cellerna och räkna antal kvalster som fångats.
I slutet av juni avtar drönarproduktionen och bina slutar att bygga drönarceller, de brukar då lägga honung eller bygga arbeterceller vilket visar att det är dags att ta bort kvalsterfällorna. Man måste vara noga med att skära ut de täckt delarna varje vecka för om man glömmer och de får chansen att krypa ut har vi skapat en varroabomb.
Så här dags brukar nedfallet, som vi givetvis kontrollerar under behandlingstiden, ha gått ner till nära noll och vi har således nästan ingen Varroa alls i kuporna. Kvalstren kommer fortsätta att föröka sig i arbetarcellerna men där går det betydligt långsammare och i många fall behövs därför inga fler behandlingar alls. Vi fortsätter givetvis att kontrollera nedfallet, veckovis eller varannan vecka, och så länge nedfallet ligger under tröskelvärdet gör vi ingenting.
Skulle vi hamna i en situation där vi kommer över tröskelvärdet gör vi en mjölksyra behandling med 15% syra som sprayas på med en vanlig blomspruta. Eftersom Kvalstren mestadels sitter på ambina räcker vanligtvis en behandling av yngelramarna men om nivån fortfarande är hög efter en vecka kan vi upprepa behandlingen.

Om nivån ligger under tröskelvärdet när vi kommer in i september och det är dags för invintring gör vi ingen annan behandling alls eftersom det är onödigt. Orsaken är att har vi bara 150 kvalster i September kan nivån inte nå kritiskt värde (5% vilket motsvarar ungefär 500 kvalster) på det lilla yngel som sätts under september-mars.
Vi har använt denna strategi under 6-8 år och använt myrsyra på totalt 3 samhällen av drygt 50 och helt slutat med oxalsyra sedan 4-5 år. Vi har inte förlorat ett enda samhälle pga Varroa, endast någon drottning som gått förlorad eller blivit infertila.