DoD's bisyssla

Short summary in English: The Varroa test with drone cutout + Lactic acid treatment instead of traditional treatment with strong acids or chemical acaricides is coming to an end. The result is shown in the graph below and the test group have a significantly lower mitefal after the drone cutout is completed and the low mitefall is kept all the way through the season. Only one of 10 hives in the test group have a mite fall in september that require a treatment with formic acid or other strong acaricide.

Nu börjar vi närma oss mål i vårt Varroa test, vi startade med 16 test och 11 kontroll och kommer i mål med 10 respektive 6. Resultatet är en statistiskt säkerställd skillnad i nedfall av kvalster mellan kontroll och testgrupp vilket var väntat efter att drönarutskärningen var avklarad. Att den skulle hålla i sig även fram till slutet av augusti var glädjande, men inte självklart, men visar att med vår metod håller vi kvalsternivån låg över hela säsongen. I oktober har en testkupa av 10 fått för höga nivåer och den kupan skulle vi i normala fall behandla med myrsyra. I år låter vi den stanna i testgruppen för att se om vi kan rädda den med enbart mjölksyra.

Short English summary:
How nectar turns to honey. Foraging bees can carry up to 90% of their body weight with nectar. When they arrive to the colony they give the nectar to nurse bees that regurgigate and exchange the nectar to other bees, thus constantly add enzymes to the nectar. This process ends when the water content is about 30% and then the unripe honey is placed in a cell in the brood chamber where the high temperature in combination with low humidity reduce the water content to about 20%. The almost finished honey is then placed in a cell far away from the fluster and is capped once the honey is fully riped. Due to the high sugar content no microbes can survive there and hence ripe honey have almost unlimited shelf life.
När biet Berta kommer hem från sin tur är honungsmagen fylld med nektar, upp till 90 % av biets vikt (1) kan den bära med sig, ca 80-90 mg.
Nektar innehåller 20-40% sockerarter beroende på vilken sorts blomma det är, samt en mängd andra ämnen som härrör från blommorna. I den färdiga honungen har man fö identifierat över 200 olika kemiska ämnen (1); bla sockerarter, proteiner, aminosyror, mineraler mm vilket visar vilken komplex produkt honung är.
När flygbiet kommer till kupan lämnas nektarn över till ambina som börjar bearbeta honungen – de stöter upp honungsdroppen som hamnar på tungan där värmen gör att vatten förångas (1). Detta förfarande upprepas samtidigt som nektarn förs från bi till bi och när sockerhalten nått 70% placeras honungen i en tom cell mitt i yngelklotet. Under denna behandling tillsätts enzymerna från bina, ju fler bin som deltar desto mer enzymer, vilket bla delar sackaros till fruktos och glukos (nektar innehåller en del sackaros) vilket är de enda sockerarter som bina kan tillgodogöra sig direkt. Temperaturen i yngelkammaren är 34-35 grader och för att kunna dra ur ytterligare vatten håller bina luftfuktigheten låg med hjälp av luftströmmar. Speciellt på kvällen fläktar bina in kall luft som värms upp och som därmed får låg luftfuktighet och därmed sjunker vattenhalten ca 20% och därefter förs den till en cell så långt från flustret som möjligt där bina till slut stänger igen cellen när honungen är mogen, dvs håller en fukthalt på 17-18%. Under hela mognadsprocessen förändras de kemiska föreningarna pga fortsatt enzympåverkan, vilket förbättrar smak och doft. När sackaros, med hjälp av enzymet invertase, omvandlas till fruktos och glukos binds samtidigt en vattenmolekyl vilket drar ur det sista vattnet (1) och ger den färdiga mogna honungen. I den färdiga honungen kan inga mikrober föröka sig och honungen har därför närmast obegränsad hållbarhet så länge som fuktkvoten hålls låg och honungen skyddas från ljus.

Referenser: 1. Horn, Lullman 2019. The honey

Short summary in English:
How many mites are in a colony?
we have an idea of a model how to determine the total number of mites in the colony which uses the cut out drones from the drone combs to estimate the total population. Since the mayoriy of the mites prefer to enter a drone cell, and the ratio is known, it should be possible to give a decent estimation of the total mite population, see below how the formula is built up and the first preliminary results.

Varroakvalster är som bekant den enskilt värsta parasiten som, om den inte bekämpas, tar död på de flesta kolonier inom 2 år. Trots mängder av forskning finns det många frågetecken kvar;
tex hur länge lever ett kvalster, hur snabbt förökar de sig, och hur beräknar man antalet kvalster som finns i en koloni?
För att kunna anpassa behandling (så lite som möjligt) behöver man veta hur många kvalster som finns men det är omöjligt att veta säkert utan att döda samhället eller använda starka pesticider eller acaracider, vilket vi vill undvika.
Av den anledningen behöver vi en metod där vi kan uppskatta antalet men de metoder som finns har alla inbyggda osäkerheter och/eller är besvärliga att utföra:

1. Skaka bin i alkohol ger en uppfattning om hur stor andel bin som finns på vuxna bin.
   Nackdelar: tar mycket tid, dödar bin, måste först leta upp drottningen så man inte får med henne, väldigt beroende på var man tar bina, de flesta kvalster sitter inne i cellerna så ger en dålig bild av totala antalet kvalster, måste veta hur många bin som finns i kupan för att kunna beräkna totalen, ger oprecist resultat vid låga kvalsternivåer, behöver upprepas ofta för att se utvecklingen men då dödar man många bin samt att det tar mycket tid.
2. Skaka bin i florsocker, samma som ovan minus att man inte dödar bina.
3. Räkna naturligt nedfall ger en uppfattning hur stor population som finns i kupan.
   Nackdelar: Svårt att veta hur korrelationen ser ut mellan nedfall och antal kvalster i kolonin och korrelationen kan dessutom ändras under säsong. Svårt att bedöma felkällorna (myror och andra insekter äter eventuellt kvalster, bina städar eventuellt bort kvalster, kvalster följer med flygbina och försvinner etc).
4. Skära ut arbetaryngel och räkna kvalster och få en bild av hur stor andel celler som är angripna.
   Nackdelar: Dålig tillförlitlighet, man dödar många bin vid upprepade test

Vi föreslår en metod där vi använder det faktum att kvalstret föredrar att krypa in i drönarceller – det är mellan 6-11x större sannolikhet att kvalsterhonan kryper in i en drönarcell än en arbetar cell (Beetsma et al., 1999; Fuchs, 1990). Om vi använder det lägre värdet , dvs 6, innebär det att drygt 80% av kvalstren väljer en drönarcell. När vi använder en drönarram (fig 1.) kommer bina att koncentrera drönarna där och vi kan relativt enkelt enkelt räkna hur många kvalster som befinner sig där.

Utifrån det värdet kan vi sedan beräkna hur många kvalster som sitter i en arbetar cell och slutligen hur många kvalster som befinner sig i den phoretiska fasen dvs sitter på vuxna bin. Om vi sedan summerar alltihop har vi fått en hygglig uppfattning hur många kvalster som totalt finns i kupan.

Ett exempel: I ramen i fig 1 har vi ca 700 täckta drönare. Vi öppnar 100 st och hittar 8 st kvalster => 56 kvalster (7×8) i hela täckta kakan. Det finns lite drönare på andra ramar vilket vi uppskattar (får man göra vid varje enskilt tillfälle) till 25 st per ram a 10 ramar med täckt arbetar yngel=> 250 drönare till dvs 20 kvalster (vi använder 8/100 celler även här). Då har vi totalt 76 kvalster i våra drönare (som representerar 80% av alla kvalster i celler) och vi behöver beräkna de som sitter i arbetarcellerna. 76/0,80=> 95 kvalster totalt (så då 19 sitter i arbetarynglet).
Nu har vi en sak kvar och det är att beräkna hur stor andel som sitter på de vuxna bina (phoretiska fasen). Mellan 10-35% av kvalstren sitter på vuxna bin i en sk phoretisk fas (Martin et al. 1998, Rosenkrantz et al, 2010). Vi håller oss till en konservativ modell och väljer en högre siffra, 30%, och då representerar ovanstående 95 kvalster 70% av alla kvalster i kolonin. Totalen blir då 95/0,70=136 kvalster.
Vi summerar:

Från drönarram (8 /100 celler ger 7×8, 700 drönare i en utskärning)	56
Från övriga drönare	20
Från arbetarceller (20% =>15 st)	19
Från vuxna bin (30% => 41 st)	41
Summa	136

Den matematiska formeln ser då ut på följande vis:

x=total mite population in the hive

a=infestation rate of drone brood (calculated by result from drone comb calculations)

Dr_drc= number of capped drone cells in the drone comb (calculated by measure the area of the capped drones in the drone comb)

Dr_drh= number of capped drone cells in the worker brood combs (counted/estimated)

Diskussion
Om man gör drönarutskärning kan man således räkna med att man får bort drygt 1/3 av alla kvalster per utskärning (56 av 136) vilket skulle hålla kvalsterpopulationen relativt stabil under de veckor man gör drönarutskärning. Vi tar ju bort 56 kvalster men de 39 (20+19) som sitter i andra celler kommer att föröka sig och i princip ersätta de som vi skar bort och därmed borde totalen hållas konstant. I praktiken ser vi oftast en rejäl minskning redan efter 3-4 utskärningar (dagliga nedfallet minskar kraftigt) vilket tyder på att modellen är aningens konservativ, se fig 2, Drönarutskärning 2023. Vi kommer ihåg att vi använde konservativa siffror för fördelningen var kvalstren sitter (30% istället för 10% på de vuxna bina) samt även på fördelningen mellan drönar celler och arbetar celler vilket eventuellt förklarar skillnaden.

Modellen tar inte hänsyn till invasion utifrån av kvalster eller kvalster som försvinner med flygbin men eftersom det ger en ögonblicksbild av kupans totala antal kvalster spelar det mindre roll. Metoden är dessutom relativt enkel att upprepa vilket då ger en bra bild av förändringen under den tid då varroan förökar sig snabbast. Nedan har vi en plott baserad på våra drönarutskärningar vi gjorde i somras – här har vi bara gissat att antal drönare på andra kakor är ca 25%. Nästa år kommer vi starta ett projekt där vi ska undersöka ifall modellen är användbar.

Referenser:
1. Beetsma, J., Boot, W. J., & Calis, J. (1999). Invasion behaviour of Varroa jacobsoni Oud.: from bees into brood cells. Apidologie, 30, 125–140. https://doi.org/10.1051/apido:19990204

2. Fuchs, S. (1990). Preference for drone brood cells by Varroa jacobsoni Oud in colonies of Apis mellifera carnica. Apidologie, 21, 193–199. https://doi.org/10.1051/apido:19900304

3. Martin, S., 1998. A population model for the ectoparasitic mite Varroa jacobsoni in
honey bee (Apis mellifera) colonies. Ecol. Model. 109, 267–281.

4. Rosenkrantz P, Aumeier P, Ziegelmann B. 2010. Biology and control of Varroa destructor

5. Bjusen, Nordin, (2023). Varroa management by drone cutout and Lactic Acid Treatment (LAT)

Vi använder mjölksyra för att trycka ner kvalsternivåerna och någon kupa har fortfarande lite för högt nedfall och därmed för stort kvalstertryck. En nackdel med mjölksyra är att det tar tid att lyfta varje ram och av den anledningen har vi kommit på ett nytt sätt att applicera mjölksyran. Med vår nya metod tar det bara en dryg minut att spraya en låda vilket gör att vi inte riskerar att kyla ner samhället vilket är viktigt när det bara är 12-13 grader utomhus.
Short summary in English: Our newly developed technique to apply Lactic acid for a quick Mite treatment.

Hösten har anlänt med kalla nätter men dagtid kan bina fortfarande flyga när temperaturen stiger uppåt 12-13 grader. Idag fick vi stöd för ett påstående om svarta bin – de flyger vid lägre temperaturer än andra bin. Idag vid 1600 tiden var det 11 grader och alla bin hade lagt av för dagen förutom de svarta som fortsatte flyga för fullt.

Två andra påståenden verkar också stämma – de kör på längre på hösten med yngel och de verkar invintra mindre kolonier. När vi gjorde mjölksyran idag såg vi yngel i bägge kuporna och båda hade ca 5 ramar med bin. Våra andra kupor har alla slutat med yngel och har ca 10 ramar med bin så en rejäl skillnad. Vi får se hur det ser ut till våren.

Så var sommaren 2023 över och för vår del den tuffaste säsongen någonsin med mycket problem och därmed klen honungsskörd. Nå, vi har i vart fall invintrat 13 hyggligt starka samhällen med två nordiska svarta nykomlingar. Det ska bli oerhört spännande att följa dem och se vilka påståenden som håller och vilka som kan avfärdas som myter; de äter mindre under vintern, de har mindre kluster, de har långsammare vårutveckling, de sätter inget vinteryngel och klarar därmed Varroan bättre, visst ja vi får inte glömma att de är ilskna. Det sista påståendet avfärdar vi direkt som en myt då vi var in i kuporna senast idag och gjorde mjölksyra då de har något för högt nedfall. Snällare bin får man leta efter och dessutom är det två andra myter till som vi kan slänga på sophögen. Inte sjutton är bina ilskna på hösten och inte heller är det någon särskilt stor risk för röveri om man öppnar på hösten.
Vad gäller att bina skulle vara ilskna på hösten hänger det nog ihop med att många biodlare tömmer kuporna vid den sk slutskattningen för att något senare ge sockervatten. När all maten försvinner blir bina givetvis desperata och försöker förtvivlat hitta mat och då blir de irriterade eftersom det inte finns någon nektar (dödsdom för dem) samt ger sig på svagare samhällen som eventuellt har lite mat. Inte alls konstigt.
Eftersom vi aldrig gör någon slutskattning där vi tömmer kuporna på mat upplever inte våra bin att de svälter och behöver således inte ägna sig åt röveri utan kan lugnt fortsätta med sitt samlande.

Idag var en hyggligt varm höstdag och bina flög som bara den – de var alldeles vita så det är jättebalsamin som de har hittat. Många hade ljust pollen med sig så det blir bra reserv för vinteryngel längre fram.

Vi har också kommit till slutet på vårt Varroa test där vi gjort en kontrollerad studie för att visa att man kan klara sig med drönarutskärning och mjölksyrebehandling och därmed helt slippa använda myrsyra och oxalsyra. Vi startade med 14 testkupor (drönarutskärning och mjölksyra) och 11 kontrollkupor som får traditionell behandling med myrsyra och oxalsyra som positiv kontroll. Nedan ses delresultat efter att drönarutskärnigen avslutats kvar är att göra oxalsyra på samtliga kupor för att jämföra hur många kvalster som finns kvar i de bägge grupperna. Ett oväntat sidoresultat är att det ser ut som om vissa kupor har VSH egenskaper då de har klarat en hel säsong utan någon behandling alls – detta ska vi titta närmare på. Det är stor skillnad på hur olika kupor klarar sig trots att de står bredvid varandra och förklaringen kan vara VSH egenskap hos några kupor.

Som biodlare undrar man ständigt vad bina hittar att dra på och man blir hela tiden överraskad på vad de hittar på. Nu är det uppenbarligen vindruvor som är favoriten, det lustiga är att björnbären som växer på samma ställe är ointressant. Uppenbarligen är det mer socker i druvorna än björnbären.

Varför kristalliserad honung ger utsot (och orsakar svält) på vintern
Många frågor ang vilken honung som är lämplig som vintermat och några tror (felaktigt) att ljung skulle ge utsot, (se artikel om orsak till utsot för referenser https://dodsbisyssla.com/orsaker-till-utsot/).
I honung är det glukos som kristalliserar och honung med hög andel glukos kristalliserar således snabbare än honung med låg andel. Kristallisering börjar med att en kärna (pollenkorn tex) drar till sig en sockermolekyl som sen drar till sig ytterligare molekyler och så har en kristall skapats. Den växer mer och mer och till slut har all glukos kristalliserats och vi har en hård honung med stora socker kristaller. Kristallerna bär inget vatten utan vattnet kommer då att blandas med fruktosen och vattenhalten stiger i fruktosdelen. När bina sen ska äta honungen kan de bara tillgodogöra sig fruktosdelen (med alldeles för hög vattenhalt) som då ger mer överskottsvatten och stor risk för utsot. Glukosdelen kan de inte använda och således riskerar de dessutom att svälta ifall en stor del av vinterförrådet har kristalliserats. Det här kan man lätt kolla genom att ställa in en burk med hård rapshonung i en kupa. Ungefär hälften försvinner snabbt och det som blir kvar är ren glukos som det tar lång tid, även på sommaren, för bina att lösa upp.
Ympning av honungen ger snabb kärnbildning vilket stoppar kristalliseringen och vi får en slät honung utan stora sockerkristaller.

Ibland hör man att i år var ett dåligt honungsår och detta året är ett år då många fått extremt lite honung samtidigt som en del hävdar att de haft ett rekord år. Vi har för egen del fört statistik över alla år vi haft bin och då kan man se en del intressanta saker – de dåliga åren har haft lite med vädret att göra och mer med hur vi har skött bina.
De år vi gjort misstag har resulterat i dålig skörd medan torka och dåligt väder har haft relativt lite påverkan på resultatet.
2018 var ett år med extrem torka men vår skörd var ändå bra eftersom maj och juni gav mycket honung. 2019 däremot, som var bra vädermässigt, ställde vi till det för oss och lät oss påverkas av att biodlare påstod att det var svärmår. Vi gjorde avläggare helt i onödan och alldeles för tidigt och sen kom kylan och utvecklingen av samhällena gick i stå. Det året fick vi knappt någon honung alls och tvingades att använda socker för invintringen. Resultatet blev att bina var svaga i maj året efter och drog ingenting med uselt honungsresultat. Det året räddades vi av ljungdraget som gjorde att vi kunde invintra på honung och året efter var allt som vanligt igen. Normalt för våra starka bin som bara får honung och naturpollen är att ge 50 kg i skogsgården och 70-80 kg i vår hemgård där vi har raps. Det ska jämföras med Sverigesnittet på 25-30 kg vilket innebär att även om vi låter bina behålla 15-20 kg har vi ändå minst lika mycket kvar åt oss själva som de som tömmer kuporna fullständigt. En annan intressant sak är att en stor del av vår skörd får vi i maj vilket möjliggörs av att bina är starka redan i slutet av april och när väl första draget kommer är de redo. När vi invintrade på rent socker blev det inte så utan maj användes för uppbyggnad och först i juni var de redo att dra in honung. Men så dags på året är många drag redan slut – på västkusten blommar Lönn i början av maj och detsamma gäller de flesta bär och fruktträd, höstrapsen andra veckan i maj, hallonen i början på juni. Det enda drag som återstår i slutet på juni är Linden och med bara ett drag kan man inte förvänta sig några jätteskördar. Nedan finns två grafer och den nedersta visar skörd per månad av två år med ljungdrag, 2020 hade bina vintrats in med socker och 2022 med honung och eftersom båda åren var ljungår var även vädret rätt likartat.

Så närmar vi oss slutet på biåret där det endast återstår att se till att matförrådet är stort nog (18-20 kg +2-3 kg pollen) samt kolla kvalsternivåerna och avgöra ifall behandling behövs och isf vilken. För vår del har alla samhällen relativt låga nedfall så vi behöver inga behandlingar utöver mjölksyra. Men eftersom vi gör ett Varroatest där kontroll ska ha myrsyra får vi också göra det.
Honungsresultatet har varit rätt usel och vi har gett tillbaks all honung förutom rapsen och vi får leva på vårt lager. Vi är glada att vi faktiskt hade en liten buffert och “lessons learned” får bli att vi behöver skapa en buffert som är lika med ett årsbehov.

Planera nästa år
Vi rekommenderar att man gör en verksamhetsplan för kommande år – den behöver inte vara detaljerad eller högtravande men skulle kunna se ut såhär för en nybörjare:
Vi invintrar två samhällen och vi har fått 35 kg honung

Nästa år planerar vi att utöka till tre samhällen. Då behöver vi köpa en kupa, en avläggarekupa samt 60 nya ramar med vax.
Vi vill öka honungsmängden från 35 kg till 50 kg och då behöver vi 100 glasburkar + etiketter.

För vår del ser det ut såhär:
vi invintrar 13 kupor och siktar på 17-20 kupor nästa år. Vi har redan kupmaterial så ingen investering där. Vi behöver 200kg för egen del, bygga buffert med 100-200 kg samt 300 kg som vintermat. Totalt ca 700 kg varav 3-400 behöver burkas. Vi behöver köpa ca 800 burkar samt etiketter. Vi har även som mål att skaffa en stor kund till vilket isf kommer kräva ytterligare honung. Vi har rammaterial så vi klarar oss men vi kan behöva köpa till vax, vi får inventera vaxförrådet. Vi har 2 svarta drottningar (AMM) och där kommer vi jämföra produktion, humör, kvalstermotstånd med våra befintliga bin och om de klarar sig bra kommer vi successivt gå över till enbart svarta bin.

Så kan en enkel plan se ut
Lycka till med nästa år