DoD's bisyssla

I senaste numret av bitidningen berättar skribenten att om man ska göra avläggare måste man göra egna drottningar samt utfodra med sockerfoder och köpeprotein. Gör man inte så kommer man att misslyckas, dvs bina klarar inte av att själv välja ut bra drottningmaterial och inte heller klarar de av att hitta bra mat. Detta är förstås rent nonsens, hur har annars bina klarat av att överleva i 30, 50 eller kanske 100 miljoner år? Homo Sapiens har funnits i 200000 år och vi har manipulerat bin i några tusen år vilket ju är som en droppe vatten i en törstig kamelhals.
Så här är det: När man gör en avläggare måste man se till att det finns spätt yngel/ägg som max är tre dagar helst ännu yngre. Och hur vet man det då? Jo, dag 1 står det nylagda ägget rätt upp, dag två på sniskan och dag tre ligger det ned. Så fort de börjar korva sig är de för gamla, se bild nedan. Har man svårt att se dem kan man leta upp en ram med larver i olika stadier och så följer man dem i storleksordning och då brukar det finnas ägg längs ut. Den ramen sätter man i sin avläggare och här gäller det att vara noga så att drottningen inte följer med – är det mycket bin får man sopa bort en del så man är helt säker att drottningen inte kommer med.

Sen tar man en ram med pollen och en ram med honung, eftersom bina är rätt få har de svårt att hämta tillräckligt för egen hand. Det sista vi gör är att skaka ner lite fler bin från skattlådan så de täcker åtminstone äggramen. I filmen visar vi hur vi gör en avläggare på tre minuter- här använder vi fula ramar som är full med pollen och när de har tömts kan vi smälta ner dem.

27 Maj

Kallt och blåsigt väder men bina har ändå dragit in lite honung, runt hembigården står rapsen fortfarande gul så det är dit de flyger. Rapshonungen måste vi som vanligt burka inom en vecka.
Några drottningar har krupit ut så nu behöver vi bra väder kommande vecka så de kan bli bra parade – tyvärr ser prognoserna inte så bra ut.

Förra veckan hade ett samhälle förberett svärmning då vi hittade viseceller – kontroll av drönarram visade att drottningen definitivt var aktiv. Då vi inte hade kupmaterial med oss – samt att det är ett samhälle som vi inte vill avla på – bestämde vi oss för att försöka avbryta svärmeriet. Vi rev visecellerna och flyttade runt yngelramarna och skapade obalans och hoppades att det skulle räcka. Men när vi kom tillbaks denna veckan så hade de bara byggt nya viseceller så det var bara att ge upp och göra en konstsvärm, dvs flytta drottningen till egen låda. Vi ger henne allt öppet yngel samt ambin och i samhället lämnade vi kvar två viseceller. Så den gamla sanningen att ett samhälle som svärmar inte kan stoppas verkar vara sant. Nu får vi bara bestämma vad vi ska göra med dessa samhällen med lite ilskna anlag, troligen tar vi bort gammeldrottningen och hoppas att den nya ger snällare bin.

Så har vi kommit in i april och vi har ännu inte kunnat göra någon vårkoll eller kontroll av mat pga av för kyligt väder. Är man osäker om maten kommer räcka är nu goda råd dyra – man ska helst inte öppna ett samhälle när det är för kallt men å andra sidan riskerar de att dö av svält om maten är slut. Pest eller kolera-vad väljer man? Har man stapelkupor kan man ju väga hela kupan genom att trä ett spännband runt hela kupan och lyfta den. Sen jämför man med vad en tom kupa med ramar väger så får man en indikation hur läget ser ut (ett bisamhälle väger ca 1 kg så här års). Är det så att det råder matbrist finns ingen annan möjlighet än att snabbt öppna en täckbräda och lägga in lite mat, tex om man varit förutseende och sparat några ramar plockar man ramen längst ut, rispar den nya ramen och sätter in den. Har man ingen ram kan man göra samma sak med en bit foderdeg. En sådan manöver tar bara 1 minut att genomföra om man förbereder den och en full ram räcker gott och väl en vecka. Man bör däremot inte sätta på en hel låda för att få plats med mat för då ökar man på med en stor volym kall luft ovanpå vilket riskerar att kyla ned hela kupan så mycket att ynglet dör.

För egen del är vi fortfarande trygga i att vi matade in ordentligt i höstas så vi avvaktar en vecka till och hoppas på lite högre temperaturer. Däremot har vi satt in varroainläggen och har börjat kolla nedfall, syns några bruna rackare i mitten. Under 10 st för en vecka är mycket bra så här års men man ska vara medveten om att nedfallen kan variera rätt kraftigt på våren beroende på yngelsituationen i kupan. Varroan övervintrar ju och bara väntar på första omgångarna med yngel för att därefter dö, så därför får vi vänta några veckor innan det stabiliserar sig. Har vi mindre än 20 nedfall på en vecka gör vi ingen behandling utan drönarutskärning räcker bra. Har vi 30 nedfall/vecka eller fler överväger vi en eller flera mjölksyrabehandlingar innan drönarutskärningen börjar. En del argumenterar att eftersom mjölksyran inte går in i cellerna är det ineffektivt med mjölksyra. Vårt motargument blir att målet är att minska Varroan inte utrota den och därför går det utmärkt att göra mjölksyrabehandling. Ibland får man upprepa behandlingen för att få tillräckligt bra resultat, men eftersom mjölksyran, enligt vår erfarenhet, är en rätt harmlös syra så gör den minimal skada på bina och därför kan man vid behov upprepa. Viktigt att komma ihåg, behandling endast vid behov, aldrig i förebyggande syfte.

När man hållit på ett par år så inser man att det alltid kommer hända oförutsedda saker; Drottningar dör eller försvinner, eller så förblir de oparade eller nåt annat som gör att ett samhälle blir utan äggläggande drottning. Av det skälet är det bra att ha något extra minisamhälle att ersätta eventuella förlorade drottningar. Vi konstruerade därför denna trippellåda som tar tre vanliga ramar (viktigt att behålla samma rammått så man slipper onödigt jobb med att konvertera). I varje fack sätter vi en ram med drottningcell, en honungsram och en extra ram med lite täckt yngel och så fyller vi på med ambin så de täcker två ramar. På så sätt har vi tre extra samhällen utan att försvaga ordinarie samhällen för mycket och använder vi vid behov. Tar ett par dagar att bygga och kostar minimalt – var noga med att täta alla springor så inte bina kan smita över.

Temat för året får bli hur vi sköter våra bin – och principen är mer honung och mindre jobb. Först som sist, några saker måste man göra annars dör bina; de måste ha mat hela året och vi måste hålla koll på Varroan. Missar vi dessa punkter kommer bina garanterat att dö, så Kronbloms strategi är det tyvärr inte frågan om, men det finns olika sätt att ta sig an dessa utmaningar. Vår strategi går ut på att hålla koll och genomföra behandlingar och ingrepp när det behövs och inte slentrianmässigt agerande baserat på utdaterad kunskap eller för att man “alltid gjort så här”. En annan sak, mer honung behöver inte nödvändigtvis betyda fler kg, det kan också vara sorthonung, kanske flytande honung året om eller helt enkelt se till att bina får behålla vinterhonung. Mer om detta i senare inlägg.

I höstas vintrade vi in 13 samhällen på lika delar honung och socker (målet var/är 100% honung av flera skäl som vi kommer tillbaka till i ett kommande inlägg). Vi kollade varroanedfallet veckovis under hela säsongen och i två samhällen hade vi lite höga nivåer i augusti så de behandlade vi med myrsyra, övriga samhällen inga behandlingar alls. När vi sen vintrade in hade alla mellan 0-2 nedfall per dag vilket betyder att bina inte får några problem under vintern och således behövs ingen oxalsyra. Vi har fö inte använt oxalsyra på 5-6 år – att öppna kupor mitt i vintern och applicera syror, utan klar anledning, går inte ihop med vår princip att undvika onödiga behandlingar. Inte heller kollar vi matförråd mitt i vintern utan vi är trygga med vetskapen att de fick 16-18 kg per kupa. Även om det blir en svinkall vår så vet vi att maten räcker långt in i maj så vi har ingen stress att öppna och göra vårgenomgång. Den gör vi en varm dag i slutet på mars och det viktigaste målet med den är att ge bina ett par ramar med honung som vi sparade från i höstas. Mycket viktigt med förstklassig mat när ynglena ska drivas upp och då kan de inte ha socker som ju bara är tomma kalorier. Mer om vårgenomgången om några veckor alltså, och de kommande veckorna kommer vi stå och kolla på vilka färger pollenet har som de kommer hem med. Bara njuta av att bina i full harmoni flyger runt och gör det som bin ska göra, dvs hämta pollen och nektar.

Har man gjort sin invintring på rätt sätt – dvs två lådor och sett till att bina har drygt 15 kg mat (helst honung) samt haft koll på Varroan i augusti (inte mer än 10-15 nedfall/vecka) – kan man lugnt ta semester från allt vad bin heter fram till början av mars. Vi gör ingen oxalsyrebehandling eller kollar om de har mat mitt i vintern utan är trygga i att de mår bäst av att inte störas under vintern. Eftersom vi har kupor med bra ventilation underifrån är det inte heller någon panik ifall det blir lite snö. Vaxet smälte vi ut i somras så det ligger redan klara i fina block för inbyte längre fram. När det så småningom börjar bli vår ute kommer också suget att börja kolla när de flyger, men till dess får de vara i fred.

Översättning från: https://scientificbeekeeping.com/a-test-of-thermal-treatment-for-varroa-part-1/

Summering: På marknaden finns flera system för att behandla kupor med värmebehandling, genom att värma hela kupan med eller utan förhöjd luftfuktighet eller ta ut yngelramarna och enbart värma dem. Eftersom Varroan är känslig för värme börjar de få problem vid temperaturer över 38 grader C medan bina klarar tillfälliga ökningar bättre. Forskningen visar dessvärre att det behövs temperaturer runt 41-42 grader under relativt lång tid, för att få tillräcklig effekt på kvalstren, vilket är farligt nära vad bina klarar utan att ta skada. Konsekvensen är att man måste styra temperaturen väldigt noga och dessutom hålla den stabilt under lång tid vilket är både arbetsamt och väldigt svårt. Typiskt minst tre timmar vid 41-42 grader per kupa.

Se hela artikeln översatt under “intressant forskning – varroakontroll med värmebehandling”. För originalartikeln följ länken ovan.

Bläddrade i en gammal bitidning och då poppade en artikel upp som förklarade vad det är som gör att drottningar blir drottningar, många tror att det är drottninggelen som är orsaken. I själva verket verkar det inte vara vad ynglen får att äta som gör att de blir äggläggande utan istället vad de inte får, dvs arbetargelen. I artikeln redogör man för forskning som gjorts som tydligt visar att de yngel som får ämnen från arbetargelen inte utvecklar fortplantningsorganen även om de matats med drottninggelen, se novembernumret 2017 för hela artikeln.

Vad sa biet som flög in i väggen med rumpan först?
??????
Oh my gadd:)