Avläggare

I senaste numret av bitidningen berättar skribenten att om man ska göra avläggare måste man göra egna drottningar samt utfodra med sockerfoder och köpeprotein. Gör man inte så kommer man att misslyckas, dvs bina klarar inte av att själv välja ut bra drottningmaterial och inte heller klarar de av att hitta bra mat. Detta är förstås rent nonsens, hur har annars bina klarat av att överleva i 30, 50 eller kanske 100 miljoner år? Homo Sapiens har funnits i 200000 år och vi har manipulerat bin i några tusen år vilket ju är som en droppe vatten i en törstig kamelhals.
Så här är det: När man gör en avläggare måste man se till att det finns spätt yngel/ägg som max är tre dagar helst ännu yngre. Och hur vet man det då? Jo, dag 1 står det nylagda ägget rätt upp, dag två på sniskan och dag tre ligger det ned. Så fort de börjar korva sig är de för gamla, se bild nedan. Har man svårt att se dem kan man leta upp en ram med larver i olika stadier och så följer man dem i storleksordning och då brukar det finnas ägg längs ut. Den ramen sätter man i sin avläggare och här gäller det att vara noga så att drottningen inte följer med – är det mycket bin får man sopa bort en del så man är helt säker att drottningen inte kommer med.

Sen tar man en ram med pollen och en ram med honung, eftersom bina är rätt få har de svårt att hämta tillräckligt för egen hand. Det sista vi gör är att skaka ner lite fler bin från skattlådan så de täcker åtminstone äggramen. I filmen visar vi hur vi gör en avläggare på tre minuter- här använder vi fula ramar som är full med pollen och när de har tömts kan vi smälta ner dem.