DoD's bisyssla

Under årens lopp pratas det varje höst om ifall det ska bli ljung eller inte och att ljungen bara flödar vissa år vet alla. Varför det är på det viset är det svårt att få ngn klarhet i; kan det vara så att ljungen medvetet bara blommar ibland eller kräver de höga temperaturer? Dessutom verkar kusten och öar alltid få Ljung, varför är det så?
Den närmaste förklaring jag hört är att det ska vara blött i Juli och varmt i augusti för att blommorna ska ge nektar. Men det verkar konstigt att en blomma som blommar sent på året måste ha temperaturer över 20 grader för att ge nektar, det verkar kontraproduktivt om man ser det från blommans synvinkel.
Vi bestämde oss för att undersöka detta så Exceldrottningen skapade ett dokument där vi skrev in skörden för varje år (2012-2022) samt la med väder data för Juni-aug (sommardagar och regnmängd).
Dessutom gjorde vi lite research för att se om någon skrivit någon artikel om detta och det visade sig att så var det. Ljung är viktigaste draget på de brittiska öarna och där har man således mycket kunskap om Ljungen.

Det finns fö två sorters Ljung; vanlig ljung och klockljung där vanlig ljung ger den sega honungen vi är vana vi. Dess pollen är grå och honungen mörk och seg. Klockljungen har djuprött pollen och ger röd flytande honung men den får inte säljas som Ljung utan man får specifikt skriva klockljung – på Brittiska öarna alltså.

På de brittiska öarna kör man ut kuporna till ljunghedarna när ljungen blommar väl medveten om att det inte alltid blir bra drag. Men då låter de bina dra in honung som vintermat eftersom de vet att det då blir en bra invintring, jo ni läser rätt de invintrar på ljung utan problem. Nu säger säkert nån att där har de ju milda vintrar men de gör så även i Skottland och där är vintrarna rätt lika som de vi har i södra Sverige.
Vi läste många rapporter och biodlartrådar och då blev det klart att Ljungen faktiskt ger nektar varje år men mängden varierar med hur varmt och fuktigt det är. Om augusti är varmt och det har varit tillräckligt fuktigt i Juli blir det således ett bra Ljungår och bina kommer dra på det. Blir det en kall sensommar finns det annat att dra på som ger mer honung och som vi alla vet – bina drar på det som de tycker ger bäst avkastning. Det stämmer bra med vår erfarenhet eftersom vi rör oss mycket i skog och mark – ifjol var det svalt i augusti men vi kunde ändå se humlor, flugor och ett och annat bi besöka ljungen. Nektar fanns det men inget drag att prata om och när vi skattade hade vi mörk lushonung med lite inslag av ljung.
Tillbaks till vårt excelark; vi har haft två tidigare ljungår 2015 och 2020 och i båda fallen var det ca 100 mm regn i Juli samt mer än 10 varma dagar i augusti. Samma sak i år drygt 100 mm regn i Juli och Augusti kommer bli varmt och vi kan redan känna lukten av Ljung i kuporna så det stämmer också. Alla andra år har det varit mindre regn och/eller svalare i augusti och då har bina inte brytt sig om ljung utan gått på annat.
Men varför får öarna och kusterna ljung då om draget är dåligt? Troligen beror det på att på öarna får bina ta vad de kan hitta och då blir det ljung även om nektarn är sparsam i brist på annat. Dessutom gör troligen det varma havet att kusterna kan vara lite varmare i augusti än inlandet vilket då skulle förbättra draget. Inga referenser med här men för den som vill kolla själv sök på “Heather nectar temperature needed” så kommer ni rätt.

9 Juli: Linddraget som försvann

Nu när vi gått in i semestertider är det högsommar med lata dagar med glass, sol och bad för oss biskötare. För bina,däremot, är det nu slut på överflödet och de får svårt att hitta mat så det räcker att hålla samhället igång. En del biodlare stödmatar då med socker vilket vi tycker är totalt kontraproduktivt – socker innehåller ingen näring alls och är däför olämplig som biföda och skall bara användas i yttersta nödfall. Honungen behövs för att mjölksyrebakterierna ska frodas så bina är friska och då är det bara dumt att ta av dem all honung och ersätta med socker.
Så här års låter vi dem därför ha ca 4-5 ramar med honung och så går vi bara in varannan vecka alternativt gör en snabb koll i skattlådan. I yngellådan behöver man inte titta för drönarramen är ju borta och svärmeriet likaså avslutat. Har vi varit duktiga att flytta upp alla fula ramar har de enbart nytt vax i yngellådan. Får något samhälle matbrist sätter vi in någon ram från vårt förråd.
Här i vår hemgård finns det mer mat och Lindarna blommar nu för fullt – vi har alla tidigare år missat Linden eftersom rapsen blommat samtidigt och den kan inte bina motstå. I år satsade bönderna på höstraps så den blommade redan i maj och därför har vi nu gnuggat händerna inför stundande Linddrag. Häromdagen tog vi en tur norr om staden och då åkte hakorna ner för vad såg vi där om inte knallgula fält med härlig vårraps:O.
Vi får se om de föredrar att flyga 3 km för raps eller om de tar Lindarna 100 m bort.

6 Aha-upplevelser som gör att vi får friskare bin, mer honung och slipper svärmar- dessutom med mindre arbete.

När vi började med bin följde vi läroboken till punkt och pricka dvs försökte tränga ihop dem på en låda, tog bort all honung samt ersatte med socker och slabbade med syror. Bina överlevde men det var ju ingen direkt fart på vårarna och normalt brukade vi kunna slunga de första ramarna runt midsommar. Inte heller hade vi ngn riktig koll på Varroan utan vi utförde diverse syrabehandlingar efter rekommendationerna utan att egentligen förstå logiken eller nyttan i behandlingarna. Ett år dog alla samhällen för oss, pga för mycket Varroa, trots att vi gjort både myrsyra och oxalsyrabehandling. Det var fö första och enda gången som vi haft vinterförluster. Redan första året hade vi svårt att förstå hur honung skulle kunna vara dåligt för bina och lät därför bina få ha honung som vintermat. Under åren som gått har vi testat olika sätt att sköta bina på, samt läst mängder av vetenskapliga undersökningar som gett oss insikter och därmed funnit bättre sätt att sköta bina på. Här delar vi med oss av 6 “Aha-upplevelser” som gör oss till bättre biskötare.

Genom att sköta bina på detta sätt får vi helt fantastiskt vårdrag och vi kan vanligtvis slunga primörhonung i mitten av maj, vi har aldrig haft en svärm, inga vinterförluster alls, Varroan hålls på en nivå som är hanterbar för bina utan att använda syror annat än i undantagsfall. Samhällen som inte ger +50 kg hör till undantagen.

I senaste numret av bitidningen berättar skribenten att om man ska göra avläggare måste man göra egna drottningar samt utfodra med sockerfoder och köpeprotein. Gör man inte så kommer man att misslyckas, dvs bina klarar inte av att själv välja ut bra drottningmaterial och inte heller klarar de av att hitta bra mat. Detta är förstås rent nonsens, hur har annars bina klarat av att överleva i 30, 50 eller kanske 100 miljoner år? Homo Sapiens har funnits i 200000 år och vi har manipulerat bin i några tusen år vilket ju är som en droppe vatten i en törstig kamelhals.
Så här är det: När man gör en avläggare måste man se till att det finns spätt yngel/ägg som max är tre dagar helst ännu yngre. Och hur vet man det då? Jo, dag 1 står det nylagda ägget rätt upp, dag två på sniskan och dag tre ligger det ned. Så fort de börjar korva sig är de för gamla, se bild nedan. Har man svårt att se dem kan man leta upp en ram med larver i olika stadier och så följer man dem i storleksordning och då brukar det finnas ägg längs ut. Den ramen sätter man i sin avläggare och här gäller det att vara noga så att drottningen inte följer med – är det mycket bin får man sopa bort en del så man är helt säker att drottningen inte kommer med.

Sen tar man en ram med pollen och en ram med honung, eftersom bina är rätt få har de svårt att hämta tillräckligt för egen hand. Det sista vi gör är att skaka ner lite fler bin från skattlådan så de täcker åtminstone äggramen. I filmen visar vi hur vi gör en avläggare på tre minuter- här använder vi fula ramar som är full med pollen och när de har tömts kan vi smälta ner dem.

27 Maj

Kallt och blåsigt väder men bina har ändå dragit in lite honung, runt hembigården står rapsen fortfarande gul så det är dit de flyger. Rapshonungen måste vi som vanligt burka inom en vecka.
Några drottningar har krupit ut så nu behöver vi bra väder kommande vecka så de kan bli bra parade – tyvärr ser prognoserna inte så bra ut.

Förra veckan hade ett samhälle förberett svärmning då vi hittade viseceller – kontroll av drönarram visade att drottningen definitivt var aktiv. Då vi inte hade kupmaterial med oss – samt att det är ett samhälle som vi inte vill avla på – bestämde vi oss för att försöka avbryta svärmeriet. Vi rev visecellerna och flyttade runt yngelramarna och skapade obalans och hoppades att det skulle räcka. Men när vi kom tillbaks denna veckan så hade de bara byggt nya viseceller så det var bara att ge upp och göra en konstsvärm, dvs flytta drottningen till egen låda. Vi ger henne allt öppet yngel samt ambin och i samhället lämnade vi kvar två viseceller. Så den gamla sanningen att ett samhälle som svärmar inte kan stoppas verkar vara sant. Nu får vi bara bestämma vad vi ska göra med dessa samhällen med lite ilskna anlag, troligen tar vi bort gammeldrottningen och hoppas att den nya ger snällare bin.

Så har vi kommit in i april och vi har ännu inte kunnat göra någon vårkoll eller kontroll av mat pga av för kyligt väder. Är man osäker om maten kommer räcka är nu goda råd dyra – man ska helst inte öppna ett samhälle när det är för kallt men å andra sidan riskerar de att dö av svält om maten är slut. Pest eller kolera-vad väljer man? Har man stapelkupor kan man ju väga hela kupan genom att trä ett spännband runt hela kupan och lyfta den. Sen jämför man med vad en tom kupa med ramar väger så får man en indikation hur läget ser ut (ett bisamhälle väger ca 1 kg så här års). Är det så att det råder matbrist finns ingen annan möjlighet än att snabbt öppna en täckbräda och lägga in lite mat, tex om man varit förutseende och sparat några ramar plockar man ramen längst ut, rispar den nya ramen och sätter in den. Har man ingen ram kan man göra samma sak med en bit foderdeg. En sådan manöver tar bara 1 minut att genomföra om man förbereder den och en full ram räcker gott och väl en vecka. Man bör däremot inte sätta på en hel låda för att få plats med mat för då ökar man på med en stor volym kall luft ovanpå vilket riskerar att kyla ned hela kupan så mycket att ynglet dör.

För egen del är vi fortfarande trygga i att vi matade in ordentligt i höstas så vi avvaktar en vecka till och hoppas på lite högre temperaturer. Däremot har vi satt in varroainläggen och har börjat kolla nedfall, syns några bruna rackare i mitten. Under 10 st för en vecka är mycket bra så här års men man ska vara medveten om att nedfallen kan variera rätt kraftigt på våren beroende på yngelsituationen i kupan. Varroan övervintrar ju och bara väntar på första omgångarna med yngel för att därefter dö, så därför får vi vänta några veckor innan det stabiliserar sig. Har vi mindre än 20 nedfall på en vecka gör vi ingen behandling utan drönarutskärning räcker bra. Har vi 30 nedfall/vecka eller fler överväger vi en eller flera mjölksyrabehandlingar innan drönarutskärningen börjar. En del argumenterar att eftersom mjölksyran inte går in i cellerna är det ineffektivt med mjölksyra. Vårt motargument blir att målet är att minska Varroan inte utrota den och därför går det utmärkt att göra mjölksyrabehandling. Ibland får man upprepa behandlingen för att få tillräckligt bra resultat, men eftersom mjölksyran, enligt vår erfarenhet, är en rätt harmlös syra så gör den minimal skada på bina och därför kan man vid behov upprepa. Viktigt att komma ihåg, behandling endast vid behov, aldrig i förebyggande syfte.

När man hållit på ett par år så inser man att det alltid kommer hända oförutsedda saker; Drottningar dör eller försvinner, eller så förblir de oparade eller nåt annat som gör att ett samhälle blir utan äggläggande drottning. Av det skälet är det bra att ha något extra minisamhälle att ersätta eventuella förlorade drottningar. Vi konstruerade därför denna trippellåda som tar tre vanliga ramar (viktigt att behålla samma rammått så man slipper onödigt jobb med att konvertera). I varje fack sätter vi en ram med drottningcell, en honungsram och en extra ram med lite täckt yngel och så fyller vi på med ambin så de täcker två ramar. På så sätt har vi tre extra samhällen utan att försvaga ordinarie samhällen för mycket och använder vi vid behov. Tar ett par dagar att bygga och kostar minimalt – var noga med att täta alla springor så inte bina kan smita över.

Temat för året får bli hur vi sköter våra bin – och principen är mer honung och mindre jobb. Först som sist, några saker måste man göra annars dör bina; de måste ha mat hela året och vi måste hålla koll på Varroan. Missar vi dessa punkter kommer bina garanterat att dö, så Kronbloms strategi är det tyvärr inte frågan om, men det finns olika sätt att ta sig an dessa utmaningar. Vår strategi går ut på att hålla koll och genomföra behandlingar och ingrepp när det behövs och inte slentrianmässigt agerande baserat på utdaterad kunskap eller för att man “alltid gjort så här”. En annan sak, mer honung behöver inte nödvändigtvis betyda fler kg, det kan också vara sorthonung, kanske flytande honung året om eller helt enkelt se till att bina får behålla vinterhonung. Mer om detta i senare inlägg.

I höstas vintrade vi in 13 samhällen på lika delar honung och socker (målet var/är 100% honung av flera skäl som vi kommer tillbaka till i ett kommande inlägg). Vi kollade varroanedfallet veckovis under hela säsongen och i två samhällen hade vi lite höga nivåer i augusti så de behandlade vi med myrsyra, övriga samhällen inga behandlingar alls. När vi sen vintrade in hade alla mellan 0-2 nedfall per dag vilket betyder att bina inte får några problem under vintern och således behövs ingen oxalsyra. Vi har fö inte använt oxalsyra på 5-6 år – att öppna kupor mitt i vintern och applicera syror, utan klar anledning, går inte ihop med vår princip att undvika onödiga behandlingar. Inte heller kollar vi matförråd mitt i vintern utan vi är trygga med vetskapen att de fick 16-18 kg per kupa. Även om det blir en svinkall vår så vet vi att maten räcker långt in i maj så vi har ingen stress att öppna och göra vårgenomgång. Den gör vi en varm dag i slutet på mars och det viktigaste målet med den är att ge bina ett par ramar med honung som vi sparade från i höstas. Mycket viktigt med förstklassig mat när ynglena ska drivas upp och då kan de inte ha socker som ju bara är tomma kalorier. Mer om vårgenomgången om några veckor alltså, och de kommande veckorna kommer vi stå och kolla på vilka färger pollenet har som de kommer hem med. Bara njuta av att bina i full harmoni flyger runt och gör det som bin ska göra, dvs hämta pollen och nektar.

Har man gjort sin invintring på rätt sätt – dvs två lådor och sett till att bina har drygt 15 kg mat (helst honung) samt haft koll på Varroan i augusti (inte mer än 10-15 nedfall/vecka) – kan man lugnt ta semester från allt vad bin heter fram till början av mars. Vi gör ingen oxalsyrebehandling eller kollar om de har mat mitt i vintern utan är trygga i att de mår bäst av att inte störas under vintern. Eftersom vi har kupor med bra ventilation underifrån är det inte heller någon panik ifall det blir lite snö. Vaxet smälte vi ut i somras så det ligger redan klara i fina block för inbyte längre fram. När det så småningom börjar bli vår ute kommer också suget att börja kolla när de flyger, men till dess får de vara i fred.