DoD's bisyssla

Vädret har varit eländigt kallt hela mars med undantag för en solig dag då bina passade på att rensningsflyga. Hassel blommar för fullt men eftersom bina inte flyger kommer det inte in något nytt pollen vilket fördröjer utvecklingen. Nu är det viktigt att hålla koll så att bina har mat då det trots allt pågår yngelsättning med förhöjd matåtgång.
Eftersom vi tvingades använda delvis socker i höstas, på grund av den usla sommaren som knappt gav någon honung alls hos oss, så har vi sparat några honungsramar som vi ska tillsätta som en energiboost. Så fort det blir över 10 grader och sol kommer vi sätta dessa ramar vid yngelklotet så larverna får en bra start. Dessutom ska varroabrickorna in så fort vi har plusgrader på nätterna så vi kan se att kvalsternivån är under kontroll. I övrigt är det vaxning av gamla ramar som gäller – vi bytte in 11 kg ursmält vax från förra året och fick nytt präglat svenskt vax tillbaks.

English summary: The test report is now available: You find it under the meny “egna tester och studier” or follow link below.

Testrapport är klar för den som vill läsa, den finns under menyn “egna tester och studier” eller använd länken nedan.
dodsbisyssla.com/varroa-managment-test-2023-test-report/

Idag gick temperaturen upp mot 10 grader så då tyckte några bin det var dags. De svarta bina var mest på och där var en hel del som flög. Myten säger att svarta bin är aggressiva – här filmar vi ca 20 cm från flustret och de kunde inte bry sig mindre.

Om man har sett till att invintra unga drottningar och hållit kvalstren på en låg nivå bör vintern ha gått bra. Men mars-maj är en kritisk period då yngelsättningen kommer igång och därmed behövs mycket mat. Snålade man med maten i höstas kan det lätt bli problem, och faktum är att de flesta bin som svälter gör det på våren. Ofta hör man biodlare som oroligt undrar ifall det finns mat kvar och hur vet man ifall de lever och har tillräckligt med mat?
Så här gör vi för att inte behöva oroa oss ifall våren blir lång och kall.
1. Se till att ge minst 15 kg honung, helst 20 kg.
2. Spara honungsramar för stödmatning ifall det behövs. Ramar som blir över slungas.
3. Väg kuporna under invintring och sedan varje månad. En tom kupa väger 11-12 kg så inför vintern bör kupan väga minst 30 kg helst 35 kg. 11kg (tom kupa)+15 kg (mat) + 2 kg (bin) + 2 kg (pollen). Vår sämsta kupa väger 21,5 kg så där bör det finnas ca 6-7 kg kvar så vi sitter lugnt och väntar in första flygningen.

Februari vägningen är klar och det ser ut som om yngelsättningen ännu inte kommit igång på allvar.

Man kan se att alla kuporna har bra med mat då en tom kupa väger ca 11 kg, så de flesta har minst 8-10 kg mat kvar. Men som vi vet kommer matåtgången öka markant i mars-maj. Påståendet att svarta bin gör av med mindre mat verkar inte stämma, snittet är ca 7 kg sedan september och kupa 11, med svarta nordiska, har gjort av med 7,5 kg. Givetvis kan vi inte dra några slutsatser på bara en kupa, men kanske är det så att skillnaden är större mot gula bin. Våra andra bin är ju hybrider mellan svarta och gula bin och de kanske är mer lika svarta vad gäller övervintring. Det här ska vi titta närmare på när vi har fler svarta bin.

Nu har vi kommit till sista delen där vi diskuterar resultaten och försöker dra lite slutsatser.

4. Diskussion

I denna studie visar vi att om en tredelad drönarkam används minskar kvalsterpopulationen snabbt och med LAT-behandling, vid behov, är det möjligt att bibehålla den låga kvalsterpopulationen genom hela säsongen. Av testbikuporna (n=10) hade ingen ett kvalsternerfall i augusti som motiverade någon FA-behandling och endast en hade ett kvalsterfall i november som motiverade en OA-behandling.

Det verkar finnas ett bättre långsiktigt resultat i denna studie jämfört med tidigare studier (Charriere, 2003; Calderone. N. W, 2005; Odemer et al, 2022) och vår teori är att det beror på att kvalstren konsekvent erbjuds mogna drönarceller 4-8 veckor i följd och genom att skära ut delarna veckovis undviker man att kvalstren av misstag släpps ut av en för sen utskärning. I de flesta studier utfördes DBR med en hel ram som togs ut en gång i månaden eller var tredje vecka. Kvalstren är bara intresserade av att gå in i en cell under några dagar innan den försluts och om ramen endast byts ut månadsvis kommer det att finnas två-tre veckor där inga kvalster fångas. Under den tid det tar att ersätta ramen och nya celler har mognat kommer kvalstren att föröka sig i andra celler, vilket gör att kvalsterpopulationen kan återhämta sig mellan varje utskärning. Med metoden som presenteras i denna studie genomförs kvalsterfångningen konsekvent upp till 6 veckor i rad vilket säkerställer att ett maximalt antal kvalster avlägsnas, utan chans för kvalsterpopulationen att återuppbyggas mellan utskärningarna. Följaktligen trycks kvalsterpopulationen ner till ett mycket lågt antal i slutet av drönarsäsongen vilket ger kvalsterpopulationen en kort tidsperiod att växa, och i kombination med LAT-behandlingar kan kvalsterpopulationen hållas under den skadliga nivån över hela säsongen. Ytterligare experiment/data behövs för att avgöra om resultatet kan upprepas även i andra områden där drönarperioden är annorlunda – i vårt område (Södra Sverige) produceras de flesta drönarna under 6-8 veckor från början av maj till slutet av juni vilket ger en stor möjlighet att fånga maximalt många kvalster under den period då de annars skulle föröka sig explosionsartat. Den slutliga populationen av kvalster, efter OA-behandlingen som utfördes i slutet av november, visade en stark korrelation mellan genomsnittligt kvalsternedfall och total kvalsterpopulation (y=123x, där y = total population och x är daglig kvalsternedfall med R2=0,9588) som tyder på att det går att använda kvalsternedfallet i november för att bedöma om någon sen behandling behövs eller inte.

Tröskelangreppsnivån är 6 % för att hålla vinterförlusterna under 10 % (Genersch et al, 2010) vilket ger 600 kvalster som max tillåten vinterpopulation om starka kolonier med minst 10 000 bin anses vara normen.Även om ytterligare data behövs för att bekräfta resultatet stöder data att det kan rekommenderas att höstbehandling inte behövs om det dagliga genomsnittliga kvalsterfallet i november är under 3 kvalster/dag, vilket motsvarar en total population på cirka 400 kvalster.

Nackdelar och fördelar med DBR+LAT-behandling

Resultatet av studien visar att strategin med DBR och LAT är ett effektivt sätt att kontrollera kvalsterpopulationen och hålla den under den skadliga nivån för en frisk koloni. Det erbjuder också ett verktyg för att avgöra om och när starkare kemikalier behövs, och på så sätt undvika stressen av onödiga behandlingar. Dessutom undviks risken med en för sen behandling, eftersom FA och OA först kan användas efter att nektarflödet är över, vilket kan resultera i en stor del av skadade vinterbin.

Det är också en mycket enkel metod som inte kräver någon speciell utrustning eller någon avancerad teknik som gör det enkelt för nybörjare att implementera. Dessutom minskar det hanteringen av farliga kemikalier eftersom LA är en relativt ofarlig syra, speciellt eftersom 15 % lösning används. LA används i livsmedelsindustrin för jäsning (Barbosa ET AL, 2017), i ölindustrin och används även som kemisk peeling och anses vara säker att använda. Nackdelen med metoden är att DBR måste göras varje vecka för att vara effektiv och kvalsterfallet måste övervakas regelbundet hela säsongen för att upptäcka en plötslig ökning. I den region där denna studie genomfördes (sydväst om Sverige) sammanfaller svärmningssäsongen och drönaryngelsäsongen och således kommer den extra tiden för DBR, förutsatt att veckovis svärmkontroll utförs, att vara den tid det tar att skära ut en del av drönarramen, vilket är en fråga om en minut eller två. Kontrollen av kvalsternedfall tar väldigt kort tid om kvalsterfallet är lågt (faktisk räkning behövs bara om man ligger nära eller över tröskelvärdet) det handlar om att dra ut brädan och göra en bedömning, men måste göras regelbundet (en gång i veckan eller åtminstone varannan vecka). Appliceringen av LAT kan tyckas vara tidskrävande eftersom rekommendationen är att dra ut varje ram och spraya dem individuellt och denna process tar cirka 10 minuter. Vi har dock utvecklat ett snabbare sätt att applicera sprayningen där vi separerar två intilliggande ramar och sprayar varje sida med samma mängd lösning (i vårt fall är det 3 sprayningar per sida för att få 5-8 ml/sidan, se Fig. 11). Med denna appliceringsmetod är tiden som behövs 3–4 m per kupa och applicering.

Som beskrivits kräver metoden regelbunden övervakning och extra arbete i de fall LAT behövs men på grund av metodens enkelhet, där inga speciella verktyg eller avancerad teknik krävs, bör den passa de flesta hobby- och deltidsbiodlare (<50 bikupor).

När kolonierna var yngelfria, i slutet av november/början av december, fann vi en positiv linjär korrelation där det genomsnittliga dagliga kvalsterfallet x 124 ger en uppskattning av den totala populationen. Den funna korrelationen bekräftar resultatet av andra studier (Liebig, 1983; Brodsgaard, C.J, Brodsgaard, H.F., 1996).

Resultat

3.1 Genomsnittlig dagligt kvalster nedfall
Som visas i grafen nedan, fig 3, var det dagliga genomsnittliga kvalster nedfallet lägre i testkolonierna efter att drönarutskärningen avslutats – samtliga kupor låg också väldigt lika vilket visar att effekten är konsekvent hög hos alla kuporna. Skillnaden mellan Testkupor och Kontrollkupor var betydande (p=0,065) med 0,2 ± 0,1 respektive 2,4 ± 1,4 i dagligt genomsnittliga kvalster nedfall. I slutet av augusti (innan myrsyrebehandling) var skillnaden signifikant (P 0,035) med 1,2 ± 0,4 respektive 7,6 ± 3,1 dagligt genomsnittliga kvalster nedfall. Förändringen i genomsnittligt kvalster nedfall för Testgruppen före och efter DBR var signifikant (P=0,011) med ett startvärde på 0,9±0,2 och 0,2±0,1 efter avslutad drönarutskärning.
Från maj till slutet av augusti ökade Testgruppen det genomsnittliga dagliga kvalster nedfallet med ca 30 % (från 0,9=>1,2 kvalster per dag), fortfarande mycket under det skadliga tröskelvärdet, medan det fanns en 25-faldig ökning i Kontrollgruppen (från genomsnitt 0,3=>7,6 kvalster per dag). Baserat på den 25-faldiga ökningen för Kontrollgruppen indikerar resultaten för testgruppen att 90-95 % av den förväntade ökningen av kvalsterpopulationen, från maj till slutet av augusti, hade undvikits. När myrsyrebehandlingen applicerats minskade det dagliga kvalsterfallet för Kontrollkuporna, men med stor varians, vilket fortsatte under hösten. Att Kontrollgruppen hade stor varians indikerar att myrsyrebehandlingen är opålitlig, dvs effekten varierar betydligt. Att det förhåller sig på det viset beror på att myrsyran är temperaturberoende och fungerar bäst mellan 10-25 grader C, för låg temperatur så förångas syran för långsamt med minskad effekt och vid för höga temperaturer ökar riskerna för bina.
Det slutliga resultatet efter oxalsyre behandlingen, se fig 4, visade inga signifikanta skillnader mellan kvalster populationerna i de två grupperna (228 ± 80 och 229 ± 100 kvalster för Test respektive Kontroll).

3.2 Angreppsnivå av drönarcellerna
Kvalstren har en hög preferens för att gå in i en drönarcell (Fuchs 1992) men om det finns fler kvalster än tillgängliga drönarceller går kvalstren in i en arbetarcell istället för att dela drönarcellen med en annan kvalster. Mer än ett kvalster per drönarcell kommer att sänka fruktbarheten och därför är det bättre optimering för kvalstret att invadera en arbetarcell istället. Av resultatet ser vi att vi har en genomsnittlig maximal angreppsnivå på 15 % (maximalt var 40 %) så de tillgängliga drönarcellerna verkar räcka för att erbjuda varje moget kvalster en färsk drönarcell. Antalet fångade kvalster var stabilt de tre första utskärningarna (i genomsnitt 40-60 kvalster/utskärning) och sedan sjönk det drastiskt från 4:e skärningen och framåt. Det dagliga genomsnittliga kvalster nedfallet minskade till nära noll vilket tyder på att kvalsterpopulationen hade blivit mycket låg.

3.3 Korrelation mellan genomsnittligt kvalster nedfall (före OA-behandling) och beräknad kvalsterpopulation i november.
Alla bikupor fick OA-behandling i slutet av november (när kolonierna ovar yngelfria) för att fastställa kvalsterpopulationen efter behandlingarna. Resultatet plottades mot genomsnittligt dagligt kvalster nedfall (före behandlingen) och visade en god positiv korrelation (y=123x med R2=0,9546, där y = total kvalsterpopulation och x är dagligt kvalsterfall), se fig 7. Resultatet stöder att kvalsterfallet i november kan användas för att bedöma den totala populationen och följaktligen bedöma om ytterligare behandling behövs. Resultatet från denna studie bekräftar andra forskares resultat att det finns en linjär korrelation (Brodsgaard, C.J, Brodsgaard, H.F., 1996). (Genersch et al, 2010) fann att tröskelangreppsnivån var 6 % för att hålla vinterförlusterna under 10 %, vilket ger 600 kvalster som max tillåten vinterpopulation, om enbart starka kolonier med minst 10 000 bin övervintras. Mindre kolonier än 10 000 bin bör inte invintras eftersom det ökar risken för vinterförluster (Jeffree, E, 1956, Genersch et al, 2010).
Baserat på ovanstående så stöder resultaten att kvalsterfall på < 3 kvalster per dag (motsvarande ca 400 kvalster) kan tolereras utan ytterligare höstbehandling, markerade i grafen med gröna linjer.

I nästa avslutande del ska vi gå igenom hur resultaten kan användas praktiskt i sin biodling.

For English guests: The complete test report in English will be available soon under “egna tester och studier”.
I nästa del kommer resultaten redovisas.

2. Material och metoder

2.1 Experimentella fältplatser och kolonier

27 experimentkolonier av lokalt anpassade Apis Mellifera hölls i 7 bigårdar i Kungsbacka och Alingsås på Sveriges västkust. Bina hölls i dubbla yngelkammare med 10 standard LN-ramar (370×220 mm). Det naturliga kvalsterfallet uppmättes i april 2023 och varje bikupa med ett genomsnittligt dagligt kvalsterfall på mer än 2 kvalster per dag behandlades med 5-8 ml 15 % mjölksyra som applicerades direkt på bina med en sprayflaska. Efter en vecka mättes det dagliga genomsnittliga kvalsterfallet och mjölksyrabehandlingen upprepades vid behov tills alla bikupor hade ett dagligt genomsnittligt naturligt kvalsterfall under 2 kvalster per dag.

Vanliga metoder för bihantering användes under hela säsongen, inklusive tillsättande av skattlådor ovanför ett spärrgaller och avlägsnande av fulla honungsramar.

Kolonierna var organiserade i matchade par, dubbla lådor på LN format som blev slumpmässigt uppdelade i positiva kontrollkolonier, som fick myrsyra i augusti (40 ml 60 % myrsyra på Wettex-tyg överst på ramarna applicerade under 1 vecka) och oxalsyra syra i yngel utan kolonier slutet av november (dråpmetoden med 3,2 % oxalsyra löst i sockersirap (50 %), och testkolonier (där ett antal drönarutskärningar utfördes i maj-juni) plus mjölksyraspray, när en kolonis genomsnittliga dagliga kvalsterfall översteg 2 kvalster under juli till oktober. Totalt 11 matchade par och ytterligare 6 testkupor organiserades. Alla bikupor fick en tredelad drönarram, se fig 1, som placerades i den övre yngelkammaren intill den sista arbetarramen. I kontrollgruppen lämnades drönarramen på plats under hela säsongen, men lyftes och återsattes på samma sätt som testkolonierna för att simulera manipulationen av testkolonierna. Bina i kontrollgruppen fick använda drönarramarna som de ville (för drönare, arbetare eller för att lagra honung).

Antal nedfall: Nedfallet av kvalster för alla kolonier kontrollerades varje vecka och summan delades med antalet dagar för att beräkna det genomsnittliga dagliga nedfallet.

2.2 Tillvägagångssätt

  2.2.1 Drönaryngelperiod maj-juni

Dag 0 placerades en tredelad drönaryngelram utan vax i den övre yngellådan i varje bikupa, bredvid sista arbetarramen. Dag 7 skars del 2 och 3 av drönarramen ut, med eller utan ägg och larver ut. Dag 14 skars del 3 ut, och i slutet av vecka 3 fanns det tre delar med yngel olika utvecklingstadie av drönaryngel i var och en av de tre sektionerna. Från dag 21, och sedan var 7:e dag, skars sektionen med täckt yngel ut och de utskurna bitarna placerades i frysen, märkta med datum och bikupe nummer, för senare dissektion.

2.2.2 Efter drönarperioden, juli-mitten av oktober

Testkolonier: Om den dagliga genomsnittliga nedfallet i testkolonierna översteg tröskelvärdet på 2 kvalster per dag applicerades en LA-behandling av yngelkamrarna enligt tillverkarens instruktioner – 5 ml 15 % LA löst i vatten appliceras på varje ram genom att spraya direkt på bina. Efter en vecka kontrollerades kvalsternivån och LA-behandlingen upprepades vid behov. Datum och bikupans nummer noterades för alla LA-behandlingar.

Kontrollkolonier: Om det dagliga genomsnittliga kvalsterfallet i en kontrollkoloni översteg den övre tröskelnivån på 7 kvalster per dag, räknades det som ett “misslyckande” och erhöll lämplig behandling.

Alla kontrollkupor behandlades med myrsyra i augusti (40 ml 60% myrsyra på Wettex-duk på ovansidan av den övre lådan.

2.2.3 Slutlig bestämning av kvalsterpopulationen

 När kolonierna var yngelfria, applicerades oxalsyra, 5 ml 3,2 % oxalsyra löst i 50 % sockersirap per  ramgata innehållande bin, på alla testbikupor och kontrollbikupor. Det totala antalet kvalster som föll på den nedfallsbrickan under de kommande fyra dagarna räknades.

2.3 Datainsamling

Utskärning av drönarramar startade i början av maj och fortsatte till slutet av juni och de  utskurna delarna markerades och frystes för senare undersökning. Från de frusna drönarkakorna öppnades 100 stängda drönarceller (genom räkning) från varje del och antalet celler som angripits av ett moderkvalster räknades, se fig 2, vilket gav angreppsgraden i drönarramen. Enligt vår uppfattning är det bättre att räkna moderkvalster, I.E angripna celler, snarare än totala antalet kvalster i drönarcellerna eftersom det är svårt att avgöra om det räknade kvalstret i själva verket är ett invaderande moderkvalster eller en avkomma. Dessutom är det väldigt svårt att veta om det fanns 1, 2, 3, 4 eller 5 kvalster per drönarcell och därför vet vi inte vad vi mätte om det totala antalet kvalster räknas. När moderkvalster räknas vet vi hur många invaderande kvalster som har fångats, vi kan beräkna angreppsnivån i drönarkammen och vi kan också uppskatta antalet kvalster som vi har stoppat från att återvända till kolonin. Det totala antalet drönarceller i den utskurna delen uppskattades genom att mäta arean av täckta drönarceller och delades med den uppmätta ytan på 100 celler (i vårt fall 68×32 mm). Det totala antalet fångade grundkvalster uppskattades sedan genom multiplikation av angreppsnivån med det totala antalet slutna drönarceller. Arean av de täckta drönarna i varje division mättes och delades med arean på 100 celler för att beräkna antalet celler i varje division. Antalet täckta celler (Cc) beräknas med följande formel: C_c=A_d/A₁₀₀x100 där A_d=area för den utskurna delen, A₁₀₀ är arean av 100 celler (68×32 mm).

Summering

Effektiviteten av behandling av Varroa Destructor i kolonier av honungsbiet Apis Mellifera, baserad på Drone Brood Removal (DRB) med en trevägs drönarram tillsammans med Lactic Acid Treatment (LAT), utvärderades. DRB+LAT behandlade kolonier jämfördes med kontrollkolonier behandlade med ”standard” Varroa metod baserad på organiska syror (myrsyra och oxalsyra). Kolonierna delades slumpmässigt upp i antingen testgrupp eller kontrollgrupp där drönarramen satt på plats under hela säsongen, men inga drönare togs bort. I testgruppen gjordes en utskärning (1/3 dels ram) varje vecka under drönarsäsongen (maj-juni). Det dagliga kvalsterfallet övervakades varje vecka och jämfördes mellan de två grupperna där testgruppen hade ett signifikant lägre kvalsterfall efter att drönarsäsongen var över varvid skillnaden ökade markant i början av hösten, då myrsyra vanligtvis appliceras. I kontrollgruppen ökade kvalsterfallet med 25 gånger från maj till slutet av augusti (före appliceringen av myrsyra) medan testgruppen endast ökade med en faktor 1,3. Eftersom naturligt kvalsterfall är en indikation på den totala kvalsterpopulationen tyder det på att mer än 90 % av den förväntade ökningen av kvalster undveks (baserat på kontrollgruppens ökning) på grund av DRB+LAT behandlingen. Efter att kontrollgruppen fått myrsyrabehandlingen visade det dagliga genomsnittliga kvalsterfallet ingen signifikant skillnad mellan grupperna även om en större variation i kontrollgruppen kunde noteras, några kontrollkolonier hade således för höga kvalsterpopulationer trots behandling med myrsyra.

Sista veckan i november, när kolonierna var yngelfria, fick alla bikupor en behandling med oxalsyra för att kontrollera den slutliga kvalsterpopulationen. Resultatet stödjer att DRB + LAT behandling är ett effektivt och bra alternativ till traditionella metoder, baserade på organiska syror, eftersom 9 av 10 testkolonier hade en slutlig kvalsterpopulation som inte krävde ytterligare behandlingar. En positiv linjär korrelation mellan kvalsterfall och kvalsterpopulation i november hittades (y=124x, y = total population och x är det genomsnittliga dagliga kvalster nedfallet) vilket stöder att det dagliga kvalsternedfallet i november kan användas för att bestämma, på en koloni-till-koloni-basis, om någon höstbehandling behövs eller inte.

I nästa del går vi igenom testet mer i detalj, men så här blev resultatet

short summary in English: We weigh our hives monthly to measure how much food they consume and to be sure we have enough food in the spring since that is when most hives starve. Also, as long as the weight decreases we also know that the hives are alive. Average monthly consumtion is around 1,3-1,5 kg per month.

I skrivande stund visar termometern -10 grader och då undrar man hur bina klarar detta. Sanningen är att kyla inte är ett problem för ett starkt samhälle med rejält honungsförråd – bina har en isoleringsförmåga som motsvarar en fjällripas, dvs knappt någon värme smiter ut överhuvudtaget. Förutom Varroa, svält och fukt i kuporna är det inte mycket som rubbar bina utan de sitter lugnt i sitt kluster. Men, man oroar sig förstås ändå och för att lugna oss brukar vi väga kuporna en gång i månaden – så länge det försvinner mat finns det bin i kupan. Det ger också en hel del information, tex;
Att matförrådet är tillräckligt stort
Hur mycket mat går det åt per månad egentligen
När de börjar sätta yngel – för då går konsumtionen upp rejält

Just nu ligger matåtgången på 1,3-1,5 kg per månad i snitt men man såg att vissa kupor satte yngel sent på året eftersom de gjorde av med mycket mer mat.
Nedan visas åtgången per kupa till december, där kupa 14 och 31 har stått still vilket oroar lite. Men vågen vi använder är inte den mest känsliga och vi tror oss ha hört ljud i bägge kuporna, nästa vägning kommer det visa sig ifall de lever.
Mål för nästa år blir att skaffa en bättre våg.