

Ett samhälle började plötsligt visa vakttendenser och det blev bara värre och värre och till slut kunde man inte gå ut utan att det kom nåt surrigt bi. Så kan vi inte ha det eftersom vi har kuporna i vår trädgård, och vi och bina måste kunna samsas. Så vi bestämde att de skulle flyttas till Sing Sing, en avlägsen del av vår lilla skogsplätt där brukar förvisa ilskna bin. Vi hade gjort i ordning kupan kvällen innan och stängt flustret samt satt på spännbanden och upp med kupan på släpet. Ganska snart märkte vi att det började rinna lite honung men det var små mängder så vi tänkte inte mer på det.
Så kommer vi fram till nya platsen och upptäcker att de är rätt mycket honung som runnit ut så vi bestämmer oss för att kolla läget. Döm om vår förvåning och chock när vi upptäcker att vi har fått kakras på 10 fulla honungsramar. Honungen hade runnit fram som en mindre flodvåg och dränkt allt i sin väg – de stackars bina hade ingen chans alls och på botten låg 50000 döda bin staplade.
Vi fick hastigt initiera en plan B – vi hade tänkt bura drottningen och vänta några dagar innan vi introducerade den nya snälla Drottningen som vi hade i vår drottningbank(trippelkupan). Vi fick gräva ur alla döda bin och försöka få ihop två lådor med yngel och de bin som överlevt och så satte vi dit de tre ramarna med nya drottningen. Vi hoppades att chocken med all honung skulle göra att de accepterade en ny drottning utan problem eftersom bina behövdes för att rädda de yngel som fortfarande var vid liv. Två dagar sedan åkte vi tillbaks och kollade läget och minsann där gick den nya drottningen och la ägg för fulla muggar och allt verkade lugnt och harmoniskt trots allt. Två veckor senare hade de arbetarbin som klarat sig kläckts och hjälpte till i utstädningen av döda yngel så snart var alla spår av förödelsen borta. En månad senare är de ett stark och friskt samhälle som bara väntar på att ljungen ska börja ge nektar så de kan flyga ut och hämta. Bin har en otrolig förmåga att anpassa sig så allt slutade lyckligt trots allt.