DoD's bisyssla

Jag vet, sommaren står i sin linda och allting blommar så varför tänka på sådana tråkigheter som vinter och kyla? I binas värld är det ju så att sommaren är perioden som de dels ska föröka sig men också samla till den kommande vintern. Det är nu som vi kan hjälpa bina genom att se till att spara undan bra mat så bina får en så behaglig vinterresa som möjligt. Men vad behöver bina då för att klara av vintern på bästa sätt? De behöver näring samt en torr kupa och för att kunna hålla kupan torr behövs bra ventilation. Nedan visas en schematisk bild över hur vi försöker arrangera våra kupor inför vintern

Bina sätter sig i de tomma cellerna när det blir kallt och så äter de sig långsamt uppåt: När tarmarna blivit fulla behöver de sätta yngel för på så sätt kan de bli av med överskottsvatten (Möbus, 1, 2). Överskottsvattnet kommer då höja luftfuktigheten i kupan som då måste ventileras bort. Ventilationen behöver vara i botten eftersom bina fläktar den fuktiga luften nedåt. Detta visades i ett elegant test av (Toomema, 3) där han satte vatten kondensatorer i tak och botten på kupor och 97% av vattnet hamnade i botten.

Så här års samlar vi in överskotts pollenramar (de ska helst vara fyllda med ca 50% pollen) som vi samlar i plastbackar och senare sätter i skattlådorna så de fylls upp med honung. Sen plockskattar vi honung vartefter den kommer in och lägger i plastbackar, vi brukar budgetera för 5 ramar per kupa då resten redan finns i kuporna. När vi sen slungar så väljer vi ut de som är minst täckta- givetvis mäter vi vattenhalten på all honung som vi slungar men erfarenhetsmässigt så räcker det med att 1/4 är täckt. De som ska tillbaks till kuporna vill vi ska vara väl täckta, oklart om det är viktigt men det känns bra iaf.

Vi invintrar alltid på två lådor av flera skäl
1. Ett fullstort samhälle på 10-15000 bin behöver 20 ramar (10-12 ramar med honung, 2-3 ramar med pollen och 6-7 ramar att sitta i
2. På våren behöver de snabbt utrymme när yngelsättningen är igång. Blir det en kall period i april/maj kanske man inte vill gå in och störa och vips har bina fått det trångt och så blir det svärm så fort det blir varmt. Med två lådor har de plats för sin utveckling.
3. Samma skäl varför man ska ge dem uppemot 20 kg även om det inte går åt mer än 10 kg från oktober till mars. Men blir det en kall vår behövs maten i väntan på värmen och första draget.
4. Med två fulla lådor finns även plats för pollen som behövs dels för vinterynglet men också för den tidiga vårutvecklingen.


referenser:
1. Möbus, R (1980) Proceeds 27^th International Congress of Apiculture
2. Möbus, B (1998b) Brood rearing in the winter cluster. ABJ July 1998: 511-514
3 Toomemaa, K, et al (2013) Determining the amount of water condensed above and below the winter cluster of honey bees in a North – European Climate. Journal of Apicultural Research 52(2): 81-87.

Att få ta in en svärm är en förmån – ifall det är någon annans vill säga, hur vi undviker svärmar går vi igenom i en annan artikel – eftersom det är ett snabbt och bra sätt att dels utöka sin bigård och dels få in mer gener i sin biodling. Att enbart köpa drottningar från samma ställe kommer att utarma genpoolen och är helt förkastligt enligt vår ödmjuka åsikt. Renparningsstationer har ett starkt begränsat antal drönare – brukar ligga kring 8-9 samhällen – och det blir alldeles för snävt genmaterial för att ge bra bin på sikt.
Att ta in själva svärmen är olika svårt beroende på vilken nivå vi lägger oss; en svärm i en buske på 1m klarar i princip alla att ta hand om medan en svärm i en skorsten eller i en vägg är en helt annan sak. Här får vi själva bestämma var vi lägger oss men eftersom det finns gott om svärmar kanske vi inte ska ge oss på skorstenar och väggar – iaf inte som den fösta svärm vi tar in. I år har vi tagit tre svärmar (alla i en buske på 1 m) och missat två (en skorsten och ett högt träd).

Vi använder en vanlig plastback med lufthål i locket och sen antingen skakar vi ner svärmen eller klipper ner den försiktigt om det är möjligt. Vi ställer lådan svalt i ett par timmar men inte för länge eftersom det bildas fukt från bina som snabbt tar död på dem eller gör dem trötta (det har vi gjort så check på den).
Sen kommer viktigaste steget som samtidigt är det lättaste, man skakar ut bina på en duk, eller bättre en ramp, och låter dem klättra upp in i kupan, se filmen nedan.

I det här läget är det ett nybörjarmisstag att ge dem mat – gör absolut inte det. Bina har med sig mat för en vecka i sina magar och de behöver bestämma sig för att de tänker stanna innan man ger dem mat. Ramarna i kupan kan med fördel vara outbyggda men vi brukar sätta in en gammal yngelram för att locka in dem. Efter en dag eller två kan man titta till dem och då har de säkert börjat bygga ut ramarna och eventuellt redan hämtat in lite ny honung. I det här läget kan man ge dem en matram om man vill men vanligtvis klarar de sig utmärkt ändå. Vi brukar byta ut deras nydragna honung mot överbliven vinterhonung – obs absolut inga gamla sockerramar i det här läget eftersom de ska producera yngel och då behöver de riktig mat och inte tomma kalorier. Sen passar vi på att behandla dem med mjölksyra för att bli av med alla kvalster och i och med det brukar en svärm inte få problem under denna säsong. Sedan bygger man på med andra yngellåda samt skattlåda efter behov och så har man förhoppningsvis ännu ett bra samhälle. Är samhället snällt brukar vi snabbt göra en avläggare eftersom man inte vet hur gammal drottningen är och vi vill gärna behålla alla bra gener.
Det finns i princip tre scenarier vad gäller drottningen;
1. en parad drottning men gammal och bina kommer göra stilla byte snabbt. Man ser lite yngel och plötsligt gör de viseceller. Ingen panik det är troligen ett stilla byte på gång.
2. En parad drottning som är 1-2 år och då gör bina ingenting med henn utan hon kommer igång med äggläggning inom några dagar.
3. En nykläckt drottning som behöver paras och då dröjer det 1-2 veckor innan man ser ägg.

I del 1 gavs lite bakgrund till hur Varroan förökar sig och varför drönarutskärning kan vara effektivt om den utförs på rätt sätt.
Här kommer vi beskriva hur vi gör testet rent praktiskt.

Så fort bina börjar flyga regelbundet, dvs när dagstemperturerna börjar passera 10 grader, så sätter vi in Varroabrickorna och kontrollerar nedfallet varje vecka. Vårt tröskelvärde är 15 nedfall per vecka vilket motsvarar ca 250 kvalster i kupan (1). Vår strategi bygger på att aldrig ha fler än detta antal eftersom den nivån inte ställer till problem för kolonin. Lyckas vi hålla den nivån vid invintring behövs ingen behandling alls eftersom avsaknad av yngel gör att Varroan inte kan föröka sig under vintern (bina sätter lite vinteryngel men den mängden är inte tillräcklig för någon större ökning).

Vanligtvis får vi en långsam ökning under mars-april men nivån brukar hålla sig under tröskelvärdet och isf gör vi ingenting till dess kvalsterfällan (3 delad drönarram, se fig 1) är på plats.

I slutet på april sätts ramen in i den övre yngellådan bredvid sista yngelramen varvid vi skär ut en del varje vecka. De första två veckorna skär vi bort nybyggt vax och from tredje veckan brukar det finnas täckta drönarceller som skärs ut. Vi skär hela tiden ut en tredjedel och på så vis erbjuds kvalstren hela tiden öppna celler med drönarlarver, se nedan hur processen ser ut (fig 2,3).

De utskurna delarna läggs i frysen så dör kvalstren snabbt, man kan därefter öppna cellerna och räkna antal kvalster som fångats.
I slutet av juni avtar drönarproduktionen och bina slutar att bygga drönarceller, de brukar då lägga honung eller bygga arbeterceller vilket visar att det är dags att ta bort kvalsterfällorna. Man måste vara noga med att skära ut de täckta delarna varje vecka för om man glömmer och de får chansen att krypa ut har vi skapat en varroabomb.
Så här dags brukar nedfallet, som vi givetvis kontrollerar under behandlingstiden, ha gått ner till nära noll och vi har således nästan ingen Varroa alls i kuporna. Kvalstren kommer fortsätta att föröka sig i arbetarcellerna men där går det betydligt långsammare och i många fall behövs därför inga fler behandlingar alls. Vi fortsätter givetvis att kontrollera nedfallet, veckovis eller varannan vecka, och så länge nedfallet ligger under tröskelvärdet gör vi ingenting.
Skulle vi hamna i en situation där vi kommer över tröskelvärdet gör vi en mjölksyra behandling med 15% syra som sprayas på med en vanlig blomspruta. Eftersom Kvalstren mestadels sitter på ambina räcker vanligtvis en behandling av yngelramarna men om nivån fortfarande är hög efter en vecka kan vi upprepa behandlingen.

Om nivån ligger under tröskelvärdet när vi kommer in i september och det är dags för invintring gör vi ingen annan behandling alls eftersom det är onödigt. Orsaken är att har vi bara 150 kvalster i September kan nivån inte nå kritiskt värde (5% vilket motsvarar ungefär 500 kvalster) på det lilla yngel som sätts under september-mars.
Vi kommer ha 12 testkupor och också 12 positiva kontrollkupor där vi gör traditionell behandling med myrsyra i augusti och oxalsyra i november/december. Om kontrollgrupperna får nedfall större än 7 st per dag anser vi att vi nått en kritisk nivå och kuporna blir då satta som “fail” och behandlas med mjölksyra för att få ner antalet. Vi ska inte mista några kupor pga kvalster. I nästa del kommer vi att redovisa lite resultat.

Referenser
(1) Ergebnisse der Untersuchungen uber die Befallsentwicklung der Varroa-Milbe in Stuttgart-Hohenheim 1983

Idag blev ytterligare en svärm inhämtad och placerad i bigården så nu börjar det bli riktigt trångt och därmed är det är dags att flytta ut några mindre avläggare till vår skogsbigård

Men idag är det dags att tackla en myt – svarta yngelramar ger missfärgad honung där dessutom smaken blir försämrad. Som så ofta är det någon auktoritet som hävdat detta med det till synes rimliga argumentet att eftersom kokongerna med puppornas avföring finns där blir det givetvis både missfärgning och smakförsämring som följd när man slungar honungen. Detta påstående upprepas ett antal gånger och till sist har det blivit en sanning som inte behöver bevisas eftersom det är självklart. Den här myten har ännu inte satt sig till 100% och åsikterna går isär men de som tror sig veta att svarta ramar ger dålig honung är ofta väldigt tydliga med sin åsikt. Några bevis har jag dock aldrig sett som skulle stödja åsikten. Å andra sidan finns det heller inte så mycket bevis åt andra hållet, dvs att svarta ramar inte ger några problem. Men Rusty Berlew (1) erbjuder iaf en vetenskaplig förklaring hur bina faktiskt städar ur och desinficerar cellerna vilket i sin tur skulle betyda att honungen inte kontamineras av kokongresterna eller avföring. Men några tydliga tester har jag inte hittat så vi beslutade oss för att göra ett enkelt test för att stärka vår tro att svarta ramar inte ger några problem. Vi slungade 4 svarta ramar som vi tappade på burk och sedan slungade vi helt nya ramar och tappade på burk, på bilden till höger ser vi 4 burkar där 1,2 eller 3 kommer från de svarta ramarna. Jag har svårt att se någon skillnad och smakmässigt är det ingen skillnad som våra testpersoner kunde notera. Honungen är raps som är ljus och neutral i smaken och därmed borde eventuella kontamineringar lätt synas och smaka. Döm själva.
Men hur är det med pressad honung – där borde det väl definitivt vara så att smutsen trycks ut i honungen? Det trodde vi i alla fall men den här biskötaren hävdar motsatsen (2).

Tillrättaläggande: En uppmärksam läsare undrade ifall vi verkligen inte bytte vax överhuvudtaget och där vill jag vara tydlig – vi byter vaxet så fort inte solen lyser igenom kakan. Där finns åtminstone två goda skäl för att byta vax;

1. Det finns spår av gammalt bekämpningsmedel från tidig kvalsterbekämpning samt pesticider från lantbruket i vaxet (även det svenska) som fylls på och ansamlas ju äldre vaxet blir. Så därför är det bra biskötsel att byta vaxet med jämna mellanrum för att skydda kolonin från dessa skadliga kemikalier.
2. Gammalt vax är jättesvårt att avtäcka så det är ren arbetsbesparing att byta vaxet regelbundet.
   Men, vi har inte sett några bevis för att svarta ramar missfärgar eller ger dålig smak till honungen, och det var den myten vi ville ifrågasätta.
   

En annan sak – vi byter aldrig vax på hösten utan de utbyggda ramar de har får de behålla över vintern. Där finns flera skäl till det;
1. Det kostar för bina att bygga ut vax dels i form av honung och dels för att bina får slösa energi på att bygga vax. Energi som de behöver för att klara den tuffa vintern.
2. Kokongerna kan suga upp vatten motsvarande 12% av sin vikt – det kanske låter lite men i en värld där överlevnaden hänger på en tråd kan det vara skillnad på liv och död.
3. Ofta finns det honung och pollen i dessa ramar som legat gömda längst ner så vi flyttar gärna upp dem till övre lådan eftersom pollen behövs så bina kan sätta vinteryngel när det behövs, se artiklar om utsot.

referenser:
1) https://www.honeybeesuite.com/why-do-brood-combs-turn-black/
2) https://mudsongs.org/a-mystery-of-dark-light-honey-comb/

Det är alltid lika spännande med svärmar; ska man få med drottningen och överlever hon strapatserna. Igår så hade de strukturerat sig på ramarna och vi kunde glatt konstatera att en präktig drottning spatserade runt som den mest självklara sak i världen. Planen blir nu att dra upp en avläggare på henne så fort hon börjar lägga ägg eftersom vi inte vet hur gammal hon är. Ifall hon är överårig och de gör ett stilla byte snabbt så är det bra framförhållning att ha en avläggare redan gjord. För övrigt var det en rätt stor svärm då bina täcker 8 ramar och de flitiga tjejerna har redan dragit in en ram med honung samt byggt ut 3-4 ramar.

Vi har lite otur i år då vårt starkaste samhälle plötsligt tappade sin drottning så där håller vi på att dra upp en ny. Dessutom tyckte vårt näst starkaste samhälle att de skulle svärma så där fick vi göra en drottningavläggare. Hur det går till har vi beskrivit på annat ställe men i korthet så flyttar vi alla ägg tillsammans med drottningen till en egen kupa med tillräckligt med bin så de kan ta hand om äggen. Eftersom de inte kommer att kunna dra så mycket får de en pollenram samt honung så de klarar sig. Originalsamhället får behålla en visecell, får de fler kan de ju fortfarande dra iväg med en andra svärm och övriga viseceller använder vi till avläggare. 20 kg honung skattade vi på tre produktionssamhällen, givetvis är det bara raps och så kommer det vara en eller två veckor till. Antal kvalster minskar snabbt i våra testkupor där vi fångade ca 100 första veckan och nu endast 20-30 st samtidigt som nedfallet minskar snabbt. I kontrollkuporna ligger nedfallet rätt konstant men fortfarande under tröskelvärde. Eftersom dessa kupor är lite svagare så kommer troligen kvalstermängden öka snabbt när de väl kommer igång.

Vi har smält ur ca 150 ramar som omvandlats till bortåt 10kg fint vax som vi byter in mot nya kakor så småningom. Efter att vi trimmat smältaren genom att fylla luftrummet under plåten med skumfog blev den betydligt effektivare och numera funkar den redan vid 13-14 grader och sol.

Efter en tuff vinter och vår där vi städat och tvättat fula ramar var det äntligen dax för lite positiva nyheter. Vår starkaste kupa, som tyvärr som tappade sin drottning, hade en visecell som verkar vara bra och de två avläggarna (ena var svärmen utan drottning) som fick varsina viseceller hade nu kläckta drottningar. Så då hoppas vi på bra parningsväder nästa vecka så kanske vi har två nya fina samhällen på gång. Vi passade dessutom på att ta en ram med ägg från vår gamla superdrottning som vi vill avla på. Hon är inne på sin tredje sommar, kan vara ännu äldre eftersom det var en svärm, så det gäller att passa på för hon kan ju plötsligt få slut på skott. I övrigt så hade alla kupor hittat honung – ungefär 10 kg fick vi ut genom vår vanliga plockskattnignsmetod. Vi gissar väl på raps så då blir det att slunga i helgen.
Vi brukar ju prata om att “läsa av drönarramen” och när ramen ser ut på det här viset berättar den allt vi behöver veta om samhället. Samhället är urstarkt eftersom de kan lägga energi på att dra upp så många drönare. Drottningen är fertil eftersom hon fyller en sida utan problem på en dag – det ser vi eftersom alla äggen har samma orientering och således lagda samma dag. Vi har inga viseceller och kommer därmed inte att få någon svärm kommande vecka eftersom hon är äggläggande. Det tar ca en vecka att gå från äggläggande till svärmläge så vi kan lugnt vänta in nästa vecka.

Del 1.

Inledning:
Vi har under flera år utvecklat en metod som bygger på att hålla koll på antalet kvalster och behandla med i första hand mekaniska metoder (drönarutskärning) och i andra hand mjölksyra som är en relativt ofarlig syra. Starkare syror tar vi endast till i nödfall eftersom både myrsyra och oxalsyra är starka kemikalier som ger högre risk för både bin och yngel (1). Vi har under 8 år inte haft en enda vinterförlust som kan spåras till kvalsterproblem. För 5 år sedan tog vi helt bort Oxalsyra och Myrsyra har vi behövt använda i endast 5% av samhällena som en sista utväg. För att dokumentera metodens goda resultat har vi bestämt att genomföra en jämförande studie med positiv kontrollgrupp där kontrollgruppen får myrsyra i augusti och oxalsyra i december.

Teamet
Eftersom det behövs minst 12+12 kupor för att få till ett test där man får ett resultat som är statistiskt säkerställt har vi tagit hjälp av olika biskötare:
Från Alingsås: Jerker Andersson och Staffan Görander
Från Lerum: Malin Sundelin
Från Mölndal: KJ Holmstrand
Från Kungsbacka: Åsa Henry, Karin Gransvik Nilsson
Testledare: Ewa Nordin, Mikael Bjusen
Mentor och teknisk rådgivare: Randy Oliver
Del 1- hur strategin ser ut
Vi har en egen utvecklad metod för att hantera Varroan som har likheter med Integrated Pest Management strategin (IPM), där man håller koll på kvalstertrycket i kupan och behandlar vid behov och med så “snälla” medel som möjligt.

Alla kemikalier belastar bina mer eller mindre och så gör även de organiska syrorna där både myrsyra och oxalsyra har visat negativa effekter på bina (1). Vår metod går ut på att göra drönarutskärning med tredelad ram där vi skär ut en del varje vecka under drönarperioden och under resten av säsong endast behandla vid behov med mjölksyra – mjölksyra är, enligt vår erfarenhet, den snällaste syran och vi har heller inte funnit några studier som anger att mjölksyra skulle orsaka bidöd eller problem med ägg och yngel. Endast vid enstaka tillfällen behöver vi ta till myrsyra och oxalsyra använder vi inte alls. Detta innebär mindre stress för bina och mindre slabb med starka syror för oss.
Bakgrund
Ni har säkert hört talas om att 5% kvalster är en tröskel där bina inte klarar kvalstertrycket och kanske ni även hört att 2% är en säker nivå. Problemet är att eftersom binas antal varierar stort så betyder inte 2% samma sak i antal under säsong, tex; Vi har ett starkt samhälle på 50000 bin där vi konstaterar 2% tryck genom att tvätta ett biprov. 2% av 50000=1000 kvalster. Kommer vi sen in i augusti och bina minskar i antal till ca 10000 så har vi plötsligt 1000 kvalster på 10000 bin och vårt samhälle är i kris och måste snabbt ha behandling. Med den strategin som vanligtvis används med myrsyra i augusti, samt oxalsyra i december får man relativt ofta ett sådan läge där bina plötsligt har ett kvalstertryck som ligger över gränsen. Ibland kommer det att vara försent eftersom det inte finns ett specifikt datum när de bin som ska övervintra föds och har vi otur kommer de att vara försvagade av kvalstren och därmed ge ett svagt samhälle även om vi behandlar med myrsyra och det är kvalsterfritt i december.

Vårt upplägg
I vår strategi struntar vi i angreppsgraden under säsong och istället fokuserar vi på att hålla den totala populationen av kvalster på en så låg nivå att vi aldrig kommer över 2 %, extra viktigt på hösten när bina ska invintras. Av den anledningen siktar vi på att alltid hålla oss under 200 kvalster eftersom det ger 2% ifall vi har 10000 bin vid invintringen.
Då har vi två mål; Estimera totalen så vi vet när vi ska behandla så att vi hindrar kvalsterantalet från att gå över 200 st.

Kvalstrets reproduktion
När det gäller hur, var och när Kvalstren reproducerar sig och varför de föredrar drönare så finns det att läsa mer detaljerat på vår hemsida under Varroa management, för den som själv vill läsa en studie så kommer referens här (2). Men lite kort så kryper kvalsterhonan ner i cellerna strax innan de försluts vilket ger ett fönster på 2-3 dagar max för att fånga kvalstret. I en arbetarcell blir det ca 1.3 nya honor per invaderad cell medan det i en drönarcell blir ca 2.5 (pga drönarens längre yngeltid) och det är troligtvis den stora anledningen till att kvalstren föredrar drönare framför arbetare. Det är definitivt anledningen till att kvalstermängden exploderar på försommaren och varför vår metod är så pass effektiv, vi motar Olle i grind så att säga.
Vi använder således drönarramen eftersom kvalstren föredrar drönarceller ratio 1:8 ungefär (2).
Då undrar kanske någon om inte sådana studier genomförts och visst har de det. I denna studien (3) fann de att med hjälp av drönarutskärning höll de nere angreppsgraden i oktober till under 3 % i snitt (men det varierade upp till 7% i vissa kupor) medan kontrollgrupperna varierade mellan 5-20 %. Detta test gjordes på gula bin i varmare trakter där produktionen av drönarna är mer utspridda över hela säsongen.

Vår metod är effektivare eftersom
1. de bara gjorde 4 utskärningar (en gång i månaden) medan vi kan göra upp till 6 utskärningar under de 6-7 veckor som vi har hög drönarproduktion.
2. kvalstren smiter ner i cellerna 2-3 dagar innan cellerna täcks och därför är det en fördel med en tredelad ram där vi varje vecka erbjuder nya fräscha celler.
3. Dessutom ger vi en extra smäll med mjölksyra ifall det behövs.

En del hävdar att mjölksyra inte kan användas eftersom den inte går in i cellerna och de flesta kvalstren sitter där. Det är delvis korrekt eftersom mjölksyra inte går igenom cellerna (vilket fö är bra för då blir inte täckt honung påverkad) men det är samtidigt fel eftersom vi inte har som mål att utrota kvalstren utan bara hålla ner antalet och till det fungerar mjölksyra utmärkt.

Vi tar ett exempel, säg att vi har 4,5 nedfall per dag vilket med vår modell ger 450 kvalster. Ungefär 1/3 sitter på bina och 2/3 sitter i cellerna (1) dvs vi kommer åt ca 150 kvalster och med en effektivitet på 90 % (4) blir vi av med 120. Då har vi kanske 320 kvar och vi får således göra en behandling till efter en vecka varvid vi kommer åt ytterligare ca 100 st och voila vi är nere på våra 2 nedfall per dag igen. Att metoden fungerar ser vi eftersom vi lyckas hålla nedfallet lågt under hela säsongen och nästkommande vår har vi fortfarande kvalsternedfall på under 15 st per vecka, oftast mycket lägre. Vi har inga samhällen som dött pga Kvalsterangrepp sedan vi började med den här metoden. De gånger vi kollat med oxalsyra på hösten har vi fått antalet bekräftat som matchar vårt nedfall.
I nästa del kommer vi gå igenom hur testet är upplagt samt lite del resultat.

Referenser:
1. https://www.researchgate.net/profile/Erik-Tihelka/publication/328200942_Effects_of_synthetic_and_organic_acaricides_on_honey_bee_health_A_review/links/5bc24d02a6fdcc2c91fb762d/Effects-of-synthetic-and-organic-acaricides-on-honey-bee-health-A-review.pdf
2. http://www.ask-force.org/web/Bees/Rosenkranz-Biology-Control-Varroa-2010.pdf
3. Evaluation of Drone Brood Removal for Management of Varroa
destructor (Acari: Varroidae) in Colonies of Apis mellifera
(Hymenoptera: Apidae) in the Northeastern United States
4. Study of effectiveness of lactic acid at varroatosis in the apiaries of Tyumen region, Russia

Vid genomgång förra helgen hittade vi viceceller i kupan på vårt starkaste samhälle så den omedelbara tanken var: attans vi har inte gett utrymme så nu är det svärm på gång. Eftersom det känns för tidigt att låta dem dra upp ny drottning nu för parning runt den 22:a maj beslöt vi oss för att försöka stoppa svärmningen eller åtminstone fördröja den en vecka. Vi rev alla viseceller samt rumsterade om i kupan, satte på en skattlåda och lyfte upp en ram med yngel och ett extra spärrgaller i botten så att drottningen i vart fall inte kan dra sin väg. Sen letade vi efter drottningen utan att hitta henne och i tisdags kollade vi igen. Då ser vi två nya viseceller men ingen drottning. Nu lutar vi istället åt att drottningen helt enkelt har dött – vi tror inte svärmen har gått eftersom vi såg visecellerna innan de var täckta samt att det fanns gott om bin. Om 10-15000 bin hade försvunnit hade det synts.
Således får vi göra en ny plan där vi tror att ingen drottning finns.
Då gör vi såhär – vi sätter varje yngellåda på egen botten med extra spärrgaller som säkerhet, skär ut en liten vaxbit med ägg från en annan kupa och sätter in hälften i respektive kupa. Vi skär ut två trekanter i nya ramar och nålar fast kakbitarna där. Troligen kommer båda kuporna att bygga vise celler, dvs drottningen är borta men om hon mot förmodan finns kommer bara den drottninglösa att bygga ut viseceller. När vi konstaterat vilket det är slår vi ihop kuporna igen och låter den kupan behålla exakt en visecell – så de inte kan få för sig att ändå svärma. Drottningen eller den andra visecellen får bli en ny egen avläggare.
Planen är klar bara att genomföra – vi får se hur det går i praktiken.

14 maj – ingen Drottning

Efter att ha letat, letat och letat igen är vi nu övertygade att drottningen har gått och dött. Således slog vi ihop samhället igen och lät dem behålla två viseceller vi hittade i nedersta lådan. Får vi hoppas någon av dessa blir till en bra drottning och att samhället nu drar som sjutton på rapsen.

Idag har vi kollat vår avläggare som vi fiskade upp ur skorstenen och tyvärr fick vi inte med drottningen. I ett sådant läge har man i princip två möjligheter; endera stärker man upp ett befintligt samhälle eller så sätter man in en ram med ägg från ett bra samhälle. Eftersom vi i år vill utöka med kanske 10 samhällen så tar vi varje chans vi får att skapa en ny koloni så vi flyttade över en ram från en av våra bästa kupor som är både produktiv och snäll. Förhoppningsvis blir det en liten fin avläggare av den svärmen så småningom. Hade vi valt att slå ihop istället brukar det så här års gå bra att bara sätta in en ram eller två i vilken kupa som helst utan problem.
Vårt samhälle i Öxabäck börjar bli starkt och kommer nog bli kanon lagom till hallondraget som brukar starta i mitten av juni. Konstruktionen vi gjorde för att hålla myrorna borta funkade klockrent – inte ne enda stackmyra bara 2 svartmyror hade hittat dit. Låg kvalsternivå men eftersom yngelmängden ökar snabbt nu är det troligt att de allra flesta kvalstren befinner sig i cellerna och att vi får en rejäl eftersläpning i nedfallet. Det visar sig om 10 dagar eller så. En rolig detalj vi noterade är att samhället tycker sig vara halvstarka, dvs de har byggt ut drönarramen bra men bara hälften med drönarceller och resten arbetarceller. Eftersom detta är vår kontroll så skar vi bort allt vaxet som blir finfint jungfruvax. Det vaxet säljer vi i bitar om ca 40 gram för 1 kr/gram när vi står på marknader – det är sådant vax som används vid tillverkning av salvor eftersom det är absolut rent.