DoD's bisyssla

Idag har vi kollat vår avläggare som vi fiskade upp ur skorstenen och tyvärr fick vi inte med drottningen. I ett sådant läge har man i princip två möjligheter; endera stärker man upp ett befintligt samhälle eller så sätter man in en ram med ägg från ett bra samhälle. Eftersom vi i år vill utöka med kanske 10 samhällen så tar vi varje chans vi får att skapa en ny koloni så vi flyttade över en ram från en av våra bästa kupor som är både produktiv och snäll. Förhoppningsvis blir det en liten fin avläggare av den svärmen så småningom. Hade vi valt att slå ihop istället brukar det så här års gå bra att bara sätta in en ram eller två i vilken kupa som helst utan problem.
Vårt samhälle i Öxabäck börjar bli starkt och kommer nog bli kanon lagom till hallondraget som brukar starta i mitten av juni. Konstruktionen vi gjorde för att hålla myrorna borta funkade klockrent – inte ne enda stackmyra bara 2 svartmyror hade hittat dit. Låg kvalsternivå men eftersom yngelmängden ökar snabbt nu är det troligt att de allra flesta kvalstren befinner sig i cellerna och att vi får en rejäl eftersläpning i nedfallet. Det visar sig om 10 dagar eller så. En rolig detalj vi noterade är att samhället tycker sig vara halvstarka, dvs de har byggt ut drönarramen bra men bara hälften med drönarceller och resten arbetarceller. Eftersom detta är vår kontroll så skar vi bort allt vaxet som blir finfint jungfruvax. Det vaxet säljer vi i bitar om ca 40 gram för 1 kr/gram när vi står på marknader – det är sådant vax som används vid tillverkning av salvor eftersom det är absolut rent.

Tänkte utveckla angående svärmning eftersom det är relevant just nu. Våra ledord i vår bihantering är mer honung och mindre arbete och att undvika svärmar är för oss en av de mest arbetsbesparande åtgärder man kan ägna sig åt. Att klänga på rangliga stegar är bara dumt (har vi förstås gjort) eller klättra på tak utan säkring (japp senast igår) eller klättra i höga träd utan säkring (check på den). När man är aningens filterlös är det inte alltid man följer sina egna regler men; vi har för egen del aldrig haft en svärm utan vi har än så länge enbart tagit in andras svärmar. Bra för bina, bra för oss då vi får in nya gener till bina samt bra för våra medmänniskor så de fortsätter tycka det är coolt med bin. Bästa sättet att undvika att en svärm går är att regelbundet kontrollera samhället att drottningen är äggläggande. Har man som vi en tredelad drönarram läser vi av ramen som jag beskrev tidigare, dvs ser jag nylagda ägg blir det ingen svärm den här veckan och så kollar vi nästa vecka igen. Använder vi ingen ram får vi vackert kolla ramarna efter ägg eller svärmceller. Bilden nedan har jag lånat från nätet (Klingstaberget) och första gången man får se detta drabbas man lätt av panik (det gjorde vi) och första impulsen är att riva alla cellerna (gjorde vi också).

Men gör inte det – det är ingen panik bina kommer inte svärma de närmaste 30 minuterna ifall de inte redan gjort det. Har de redan svärmat så har ni förmodligen märkt det. Leta reda på drottningen och sätt henne i en egen låda så ni vet var hon är – och hittar man henne inte efter 2 genomgångar så kan hon fortfarande finnas och jag återkommer till det. Har vi hittat drottningen så sätter vi henne i en egen låda – det kommer för bina betyda att svärmen gått och de kommer återgå till sitt normala sätt och börja samla mat igen. Med drottningen låter vi allt spätt yngel följa med, dvs inga ägg lämnas kvar i modersamhället förutom visecellen. De börjar korva sig efter 3-4 dagar och vi tar hellre lite för mycket än för lite då vi inte vill att de ska börja bygga fler celler. Sen väljer vi ut en ram med en riktigt fin vise cell, men bara en! Ger vi fler kan en eftersvärm gå så bara en cell i kupan. Jamen tänk om den inte går fram då blir de ju utan? Jo, så är det och är det ett bra samhälle som vi absolut vill behålla generna på gör vi en eller flera avläggare av svärmcellerna. Eventuellt tar vi hela ramen med viseceller eller så skär ut trekanter med två-tre viseceller och sätter i våra trippelkupor meden ram pollen, en ram honung och viseramen. Vi fyller på med bin från annan kupa för att behålla svärmsamhället så starkt som möjligt. Svärmsamhället kommer nu bli vårt superproducerande samhälle då de kommer ha massor av bin och väldigt lite yngelvård. Sådana samhällen kan genererar 100kg eller mer. Någon kanske undrar varför avläggaren får ha fler viseceller och det beror på att avläggaren kan inte svärma då det är för lite bin och med fler celler är chansen större att vi åtminstone har en bra och levande drottning. resten sköter bina om själva. Men man bör inte spara för många då drottningarna slåss inbördes och med för många kan det hända att de allihopa dör (hände oss när vi satte in en ram med 8 viseceller och alla låg döda på botten efteråt)😢, den gången var vi inte kaxiga, men vi lärde oss något. Som vår granne säger; det är av mina misstag jag lär mig det är därför han kan så mycket. Nå, om allting går bra så har vi nu ett superdragsamhälle med en ny finfin drottning, gammeldrottningen bygger upp ett nytt samhälle och avläggaren har också tagit sig. Skulle drottningen i dragsamhället inte gå fram har vi många alternativ; slå ihop med avläggaren, sätta tillbaks gammeldrottningen (undviker vi om hon är två år eller äldre) eller ge en ny ram med ägg från annat samhälle och dra upp en ny drottning. Om vi inte hittade drottningen i början vad gör vi då? Vi letar igen, igen och igen tills vi hittar henne eller är säkra på att hon inte finns. Är vi helt säkra på att hon inte finns då sätter vi in visecellen som jag tidigare sa men är vi fortfarande osäkra finns en metod till – desperatmetoden. Då splittar vi helt enkelt yngellådorna rakt av och skapar två samhällen. Där sätter vi in ägg i bägge lådorna och ser vad som händer, bygger de viseceller ingen drottning och låter de bli så har de gömt henne. När vi konstaterat vilket det är så flyttar vi ramar så vi får det läget vi ville ha dvs super starkt dragsamhälle med allt täckt yngel och de flesta vuxna bina, moderdrottnignen (om hon nu fanns där) med alla ägg om det nu finns något kvar och några tusen bin som kan stjäla från ett svagare samhälle. Nu reagerar någon på att vi tar bin från svaga samhällen?? Japp det gör vi, vi vill ju ha starka dragsamhällen som ger mycket honung och här blir 1+1=3. De svaga samhällen ger inget överskott till kommande drag så att man tar några tusen bin har ingen betydelse de har kommer ha gott om tid att bygga upp samhället till nästa dra. Vi tar givetvis inte fler bin än att de täcker allt yngel som de har men de extra bina gör susen i vårt dragsamhälle. Så ser vår metod för svärmförebyggande åtgärder ut och med den metodiken har vi undvikit svärmar helt – men vi kommer såklart få en svärm förr eller senare, det är givet. Så poängen är inte att man ska känna sig misslyckad ifall det går en svärm utan poängen är två; det går att i de flesta fall undvika att svärmen går genom att jobba metodiskt. Om det går en svärm så får man ta det som en läxa och lära sig av det. Sen finns det situationer som man inte kan förutse, dvs Force Majeur och det är en annan sak. Avslutningsvis – vi vill inte ta bort svärminstinkten eftersom vi vill att bina ska ha kvar sin möjlighet att leva vilt och fritt den dagen förutsättningarna finns. Vi vill däremot förebygga att inte svärmarna går iväg okontrollerat eftersom vi har bin på vår tomt. Vi har ett ansvar mot våra grannar – de ska inte behöva ha bin i sina ventilationsrör eller skorstenar och vi har ett ansvar mot våra bin att ta hand om dem. Lycka till och när ni ser viseceller få inte panik utan se dem som en resurs för nya starka samhällen.

Ibland får man gäddor, ibland abborrar och ibland nåt helt annat när man fiskar…
Svärm som vi tog i en skorsten med hjälp av ett par gamla tomma yngelramar. Imorgon vet vi om drottningen kom med.
Svärmsäsongen är alltså igång och har ni inte kollat era bin på en vecka eller så rekommenderar jag att titta igenom. Det är bra bihantering att kolla en gång i veckan efter svärmceller (och skära ut drönarceller förstås). Ser ni svärmceller rekommenderar jag att göra en drottningavläggare -det är svårt att stoppa svärm-lusten när de bestämt sig. Bättre då att låta dem göra en konstsvärm. Hur en konstsvärm går till finns beskrivet under fliken nybörjarmanual.

Svartmyror brukar vi hitta i nedfallsbrickan och är en osäkerhet ifall de bär bort kvalster vilket därmed ställer till det i beräkningen av hur många kvalster som finns i kupan. Men vi har aldrig hittat dem i kupan och verkar därmed vara rätt harmlösa. Stackmyrorna däremot invaderar kupan och bina verkar inte försvara sig mot dem så vi hade massor i en av våra kupor. Därför gjorde vi denna konstruktion som förhoppningsvis ska stoppa myrornas invasion. Skulle de ändå hitta väg genom petflaskorna kommer vi fylla dem med fett och då var det själva den om de inte ska stoppas.

Våren är sen med låga temperaturer och det innebär att bina inte riktigt kan dra fördel av det fantastiska utbudet som finns just nu då allting blommar; Lönn, Spirea, fruktträd mmmm. Men pass på, bina drar ändå in hel del honung och sätter yngel för fullt och har man inte koll på samhället kan det lätt bli trångt och därmed stor risk för svärmning. Det är bra bihantering att kolla varje vecka hur det ser ut med mat och yngel och när bina fyller bägge yngellådorna är det dags att sätta på en skattlåda så man kan flytta upp nydragen honung.
En annan sak som är bra att göra nu är att hantera fula ramar – vi har en enkel men effektiv solvaxsmältare som fungerar vid 14 grader och sol. Vi har redan smält ur ca 80 ramar denna vår och därmed fått ut 4-5 kg vax. Tack vare detta slipper vi hantera fula ramar som är mumma för vaxmotten. Det ursmälta vaxet får man flytta när som helst och byta in mot nytt vax när det passar. För den som vill bygga en egen smältare finns enkel beskrivning under tips och trix.

Våren är kall och det ser inte ut att bli någon värme kommande veckor och då är det stor risk för svärmar när värmen väl kommer. Svärmar är nåt vi kan förvänta oss efter en kall vår där bina sitter sysslolösa och trångt och om vi inte har koll drar de så fort det blir varmt. Egentligen är det rätt lätt att undvika svärmar; så här gör vi; byt gammalt svart vax mot nytt vax så de får bygga, sätt på en skattlåda när det börjar bli fullt i yngellådorna (de drar nektar även om temperaturen ligger runt 13-14 grader) så de har gott om plats att lägga honung som de drar in samt läs av drönarramen varje vecka att där finns nylagda ägg i en del (vi använder en tredelad ram). Finns ägg är det ingen fara på taket (till nästa veckokoll) då det tar mer än en vecka att gå från nylagda ägg till att drottningen svärmar. Ser man inga ägg måste man genast kolla igenom och avgöra ifall det är svärm eller stilla byte. Stilla byte då finns det bara någon enstaka drottningcell och begränsat med yngel i alla åldrar. Vid svärm finns mååånga celler, massor av yngel och samhället är urstarkt. Vi brukar utnyttja drottningcellerna till avläggare och bara spara en drottningcell i modersamhället (viktigt annars går en eftersvärm iaf)- vi tror inte på myten att vissa samhällen är svärmningsbenägna. Vi tror att starka samhällen som sitter trångt svärmar medan starka samhällen med gott om plats där bina är sysselsatta är mindre benägna att svärma. Och starka samhällen vill vi ha. Drottningen flyttas till en egen avläggare med lite bin och allt öppet yngel. Vill man inte utöka slår man ihop på hösten och tar bort den gamla drottningen – bra med unga fertila drottningar för en bra övervintring. Med dessa enkla metoder kan man undvika svärmar – vi har aldrig haft någon.

I och med att drönarramarna åkte in så börjar biodlingssäsongen på riktigt. Vi har rätt låga nedfall i alla kuporna men är lite fundersamma på ifall myrorna bär bort Kvalster. Därför ska vi prova med veg olja på brickorna så att inga kvalster försvinner så får vi se om det blir någon skillnad. Eftersom nedfallet är vår viktigaste verktyg för att hålla koll på Varroanivån vore det illa ifall myrorna förstör mätresultatet.

En annan sak som slog oss i år är att vi har en teori hur Ljungmyten har uppstått.
Ljung påstås orsaka utsot och därför ska ljungen bort ur kuporna. Vi har i år för egen del haft problem med kupor som haft utsot och fått mögliga ramar och vår teori är att huvudorsaken var den sena honungen som de drog in ända till mitten av november. Den honungen hann de inte fläkta ner för i mitten av november blev det riktigt kallt och bina tvingades i kluster. Troligen hamnade klustret i den nedre lådan där nyhonungen fanns och den innehöll då för mycket vatten vilket gjorde att tarmen snabbt fylldes på bina och de behövde transpirera bort vattnet (via andningen). Har man då gott om pollen i den lådan kan den suga upp den fuktiga luften och så börjar det mögla och luftfuktigheten stiger i kupan. Med för hög luftfuktighet kan bina heller inte sätta yngel eftersom de inte kan hålla värmen i den kalla fuktiga luften och till slut dör en del samhällen. Vi har kollat en del ramar med honung som ser nydragen ut och visst är det ljung.
När de förr i tiden fick utsot drog de således slutsatsen att det var ljungen som ställde till problemet och de förstod helt enkelt inte att det var honung med för hög vattenhalt som ställde till det på samma sätt som sockerlösning kan ställa till det om man ger den för sent på året. Ljung med rätt vattenhalt ger däremot inga problem.
Nå, hur ska man undvika dessa problem? Först och främst att bina drar in honung i November får nog anses som rätt ovanligt -de två tidigare ljungåren (2015, 2020 såg vi inte dessa problem. För övrigt kommer vi se till att ha bra bottenventilation samt se till att det mesta pollenet finns i den översta lådan. Då undviker man att pollenet suger upp den fuktiga luften som bina fläktar neråt och minskar risken för att mögel ska börja växa. Vi kommer nog sätta 2-3 ramar blandat pollen och honung i den övre lådan och sen fylla på med honungsramar.

Som nybörjare blev vi skrämda till att plocka ur all honung på hösten för kom det med lite ljunghonung så var kolonin dödsdömd. Öppnar man vilken svensk bibok som helst, tex Åke Hansson stora bok, Fries bok om bisjukdomar (1) eller varför inte kursboken – alla är de överens om att ljunghonung (och honungsdagg) är fantastisk honung fast inte för bina. Det lustiga är att börjar man leta referenser till någon studie så är det magert – vi har i själva verket inte hittat en enda studie som visar att ljunghonung skulle vara farligt. Förklaringsmodellen att mineralerna i ljunghonungen skulle ansamlas och därmed fylla tarmen och ge utsot håller inte för en enklare räknekontroll. Redan 1935 slog Alfonsus (2) fast att det var kristallisering av mat samt problem med att bli av med överskottsvatten som påverkade ifall det blir utsot eller ej.
Men eftersom vi inte hittade några studier bestämde vi oss för att själva testa att invintra på ljunghonung. 2020/21 testade vi 30-50% ljung i 9 st kupor där samtliga klarade sig galant utan tillstymmelse till nedsmutsade kupor.
jaja, en liten skvätt ljung kanske går bra men hur blir det om man har enbart Ljung? Nu hör det till saken att ingen har någonsin nämnt en andel där Ljung skulle vara farligt utan all ljung måste bort annars går det på tok. Hur som helst, denna vintern 2022/23 testade vi en kupa med enbart Ljung för att se om den skulle få problem. “Otroligt nog” överlevde även denna utan tillstymmelse till problem, knappt någon smuts alls, se bild nedan på den nedersta lådan. Alla lådorna lika torra, rena och snygga. Bina sitter på ca 15 ramar idag (20230408) och är urstarka. Nu kommer säkert någon att säga att vintern var så mild att bina har kunnat flyga och tömma tarmarna regelbundet. Av det skälet har vi noterat temperaturen under bägge testen och sätter vi gränsen där bina kan flyga till +6 grader kan vi konstatera att de har suttit minst 8 veckor utan att kunna flyga ut, den här vintern blev det nästan tre månader (kanske ännu längre) som de fick sitta stilla. Praktiska försök av bla Möbus, där han burade drottningar under vintertest så de inte kunde lägga yngel för att bli av med överskottsvatten, visade att bina började få utsot efter 3-4 veckor. Så om Ljunghonung skulle ge utsot, pga mineralansamling, borde bina inte klara 8 veckor instängda utan att utsot skulle uppstå.
En annan sak som vi lärde oss är hur litet mat det faktiskt går åt under en vinter, se diagram 2.
Givetvis måste man ha klart för sig att ett enda test (2 om vi ska vara petiga) inte är något bevis men våra test visar att påståendet att bina är dödsdömda om det finns ljung i kuporna inte stämmer. Och några studier som stöder påståendet att ljung är farligt har vi inte lyckats hitta, så ifall någon har en sådan får man gärna skicka den till oss.

Referenser:
(1) Fries, Kristiansen, Sjukdomar, parasiter och skadegörare i bisamhället sid 172
(2) Alfonsus, E. C. (1935). The cause of dysentery in honeybees. Journal of Economic Entomology, 28(3): 568-576.

Hur mycket vintermat går det egentligen åt?
Vi gjorde ett vintertest denna vinter för att utmana myten om ljunghonungens farlighet där vi utfodrade en kupa med 100% ljunghonung. Dessutom har vi mätt kupans vikt under hela vintern för att se hur mycket som faktiskt går åt och resultatet är minst sagt förvånande då det visade sig att under hela hösten ökade kupans vikt. Till och med i november-december fann bina någonting som gjorde att vi hade 4-5 kg plus sista december.
Nedanstående graf visar utvecklingen på kupans vikt där vi startade på 34 kg (drygt 20 kg honung och pollen) och nu i början av april vägde kupan 30 kg.

Diskussion:
Givetvis är en kupa för lite för att dra några säkra slutsatser men det är ändå klart att bina drar in mat sent på året, vilket man missar om man ger socker i början på september. I år var det extremt varmt i November vilket säkert påverkade resultatet positivt men att de som vintrar in på socker går miste om bra höstdrag kan vi lugnt slå fast. Dessutom, överskottet vi har i vår går bra att slunga om man vill eller så låter man det vara och tar reda på vårhonungen istället. Sliskiga sockerramar som är kvar kvar i maj får man ju bara slänga – de duger inte som mat åt avläggare eller nåt annat. Eftersom man får inte slunga ramar som är sockerkontaminerade så missar man också en stor del av vårdraget vilket enligt vår erfarenhet brukar bli ca 10 kg. Dessa 10 kg täcker gott och väl de 5-8 kg som vintern verkar kosta oss (om vi antar att april kostar lika mycket som mars har gjort).
Man ser också en stor ökning av matåtgången i februari- mars vilket indikerar att yngelsättningen är i full gång.

I aprilnumret av bitidningen visar artikelförfattaren stolt upp sitt inköpta sockerförråd innan priserna gick upp. Man hör dessutom många som nöjt konstaterar att “sockret visserligen är dyrt men fortfarande billigare än honung”. Uppenbarligen är det viktigare att spara några kronor än att se till att bina har bra mat.
Nedanstående bild kommer från en broschyr från Allt om Honung

Den kan användas för att visa våra kunder hur nyttig honung är, då den förutom frukt- och druvsocker, även innehåller mineraler och enzymer som vi människor behöver för att må bra.
Den har även en jämförelse med socker som endast innehåller tomma kalorier.

Om man tänker ett steg till så borde rimligtvis samma sak gälla för våra bin, dvs att den nektar de samlar in och omvandlar till honung innehåller nödvändiga mineraler och enzymer som de behöver och att socker räcker till för överlevnad men inte värst mycket mer än så.

Nästa steg i tankeprocessen är att fundera på varför Allt om Honung och merparten av Sveriges biodlare förordar att man i September ska ersätta binas honung med sockerlösning. Kommer tyvärr bara fram till två möjliga svar på detta: antingen okunskap eller girighet.

Sista steget i tankeprocessen är denna: Socker är en kostnad men honungen är “gratis” så i själva verket spar vi pengar genom att ge bina honung. Då kanske någon invänder att man ju då förlorar pengar eftersom honungen kan säljas. Hmm, var det någon som nämnde omtanke om bina?
Hur som helst, motargumentet blir att våra starka bin som får naturlig vintermat (honung och pollen) orkar producera så mycket honung att det räcker både till dem och till oss. Kanske ska man fundera på om 25 kg, som ju snittet är i Sverige, är ett bra resultat – läser man gamla rapporter var 100 kg per kupa inget ovanligt. Varför blir det så lite idag? Varroa, kommer många att svara men kanske det också beror på att vi försvagar bina med sockret? För vår del är givetvis Varroa ett problem som kräver extra insatser men att det skulle dra ner resultatet till 25 kg är bara nys.
Nästa del kommer handla om hur mycket honung som går åt under en vinter, tror många kommer bli förvånad hur lite som faktiskt går åt.