DoD's bisyssla

Vi har bara haft förmånen att få honungsdagg 1 gång och det var en höst för några år sedan. Då fick vi en fantastisk mörk honung som smakade lite som smörkola och höll sig flytande länge. Pga ovanstående trodde vi länge att honungsdagg är sällsynt, mörk och endast finns på hösten. Men det är förstås inte korrekt utan det finns under hela sommaren och många olika träd har löss som därmed producerar honungsdagg med olika färg och smak. Nedan ses ek och björk och man ser tydligt honungsdaggen på bladen.

Men om det finns honungsdagg hela sommaren hur kommer det sig att vi inte får stora drag under hela säsongen? Vi tror att det beror på att bina är kräsna och om det finns ett stort drag på något som de tycker bättre om så struntar de i allt annat – tex är raps helt oemotståndligt och de bevärdigar inte lönn, äpple och andra bra drag med besök när rapsen blommar. Ett annat exempel; förra veckan drog de som sjutton på lingon som blommar för fullt i vår skogsbigård men två dagar senare hade de försvunnit fullständigt. När vi gick ut på hygget så såg vi dem för då hade hallonen börjat blomma och då var uppenbarligen lingonblommor ointressant. Troligen är det samma med honungsdagg att de bara går på den ifall det inte finns något annat som de gillar bättre.

Vi hade en lite jobbig start med några vinterförluster men nu ser det annorlunda ut – 16 kupor tror jag vi har men det är lite oklart. Vi har tagit in 5 st svärmar och alla samhällen har återhämtat sig. Vårt starkaste samhälle är nu ett monstersamhälle som kan slå rekord för en veckas skattning – det tidigare rekordet ligger på 19 ramar men vi tror vi har två helt fulla lådor nu.
Det varma vädret har gjort att parningarna gått väldigt bra men å andra sidan är det risk att det blir dåligt med drag framöver. Så, den kloke biskötaren ser till att ha lite ramar i reserv för bina får inte känna att det är svält för då slutar de lägga yngel. Mycket bin behövs för senare drag tex Linden så fall inte för frestelsen att slunga all honung.

I tidigare delar gick vi igenom upplägget – bara scrolla ner så kommer ni till dessa artiklar.
Här kommer en första delrapport.
I skrivande stund håller vi på att samla in data men alla kupor som genomfört drönarutskärning visar lågt nedfall. Någon kontrollkupa har redan fallerat, dvs hamnat över vårt stoppvärde som är 7 nedfall per dag och dessa kupor får nu behandling med drönarutskärning +mjölksyra till dess nivåerna är bra igen. I en testkupa som var sen i utvecklingen och därför inte producerat några drönare stack nedfallet plötsligt iväg vilket sammanföll med att ett antal drönare, som producerats på yngelramar, kläckts och följaktligen skapat en kvalsterbomb. Vid första drönarutskärningen var 46% av cellerna invaderade vilket betyder att ca 300 kvalster fångats samtidigt som nedfallet ökat enormt från veckan innan

Av detta kan man lära sig flera saker;
1. Ökningen kan gå blixtsnabbt vilket innebär att ifall man bara kollar någon gång per år kan man helt missa att kvalstermängden är på väg att sticka iväg.
2. Genom att kolla regelbundet så ser man en plötslig ökning i tid och kan reagera innan det är för sent.
3. Finns det kvalster i kupan kommer Varroafällan att effektivt fånga dem.

Vi får se om vi kan få ner nivån till oskadlig nivå enbart med drönarutskärning och mjölksyra.
I en annan testkupa började nedfallet på 2,2 per dag vilket indikerar ca 200 kvalster. Efter fyra veckors utskärning där totalt 88 kvalster fångats samt 18 hittats i nedfallet är nu nedfallet 0 och likaså antalet fångade kvalster i fällan. Den kupan verkar nu vara i princip tömd på kvalster och därför slutar vi skära ut drönare. Där blev totalt 106 kvalster räknade och tittar man på bara den kupan verkar 50 x nedfall vara en korrekt korrelation mellan nedfall och antal kvalster i kupan. Men, en del kvalster kan befinna sig i arbetarynglet och en del kvalster kan ha följt med flygbin ut och försvunnit.
I samma bigård verkar det generellt vara väldigt lite kvalster då kontrollkuporna visar 0 nedfall. Kanske har dessa kupor resistens i sig?
Nu ska det bli spännande att se hur nedfallet ändrar sig under resten av säsongen.

Eftersom det går mycket svärmar nu kör jag denna i repris och kanske någon testar och därmed undviker en svärm. Håll till godo.

Tänkte utveckla angående svärmning eftersom det är relevant just nu. Våra ledord i vår bihantering är mer honung och mindre arbete och att undvika svärmar är för oss en av de mest arbetsbesparande åtgärder man kan ägna sig åt. Att klänga på rangliga stegar är bara dumt (har vi förstås gjort) eller klättra på tak utan säkring (japp senast igår) eller klättra i höga träd utan säkring (check på den). När man är aningens filterlös är det inte alltid man följer sina egna regler men; vi har för egen del aldrig haft en svärm utan vi har än så länge enbart tagit in andras svärmar. Bra för bina, bra för oss då vi får in nya gener till bina samt bra för våra medmänniskor så de fortsätter tycka det är coolt med bin. Bästa sättet att undvika att en svärm går är att regelbundet kontrollera samhället att drottningen är äggläggande. Har man som vi en tredelad drönarram läser vi av ramen som jag beskrev tidigare, dvs ser jag nylagda ägg blir det ingen svärm den här veckan och så kollar vi nästa vecka igen. Använder vi ingen ram får vi vackert kolla ramarna efter ägg eller svärmceller. Bilden nedan har jag lånat från nätet (Klingstaberget) och första gången man får se detta drabbas man lätt av panik (det gjorde vi) och första impulsen är att riva alla cellerna (gjorde vi också).

Men gör inte det – det är ingen panik bina kommer inte svärma de närmaste 30 minuterna ifall de inte redan gjort det. Har de redan svärmat så har ni förmodligen märkt det. Leta reda på drottningen och sätt henne i en egen låda så ni vet var hon är – och hittar man henne inte efter 2 genomgångar så kan hon fortfarande finnas och jag återkommer till det. Har vi hittat drottningen så sätter vi henne i en egen låda – det kommer för bina betyda att svärmen gått och de kommer återgå till sitt normala sätt och börja samla mat igen. Med drottningen låter vi allt spätt yngel följa med, dvs inga ägg lämnas kvar i modersamhället förutom visecellen. De börjar korva sig efter 3-4 dagar och vi tar hellre lite för mycket än för lite då vi inte vill att de ska börja bygga fler celler. Sen väljer vi ut en ram med en riktigt fin vise cell, men bara en! Ger vi fler kan en eftersvärm gå så bara en cell i kupan. Jamen tänk om den inte går fram då blir de ju utan? Jo, så är det och är det ett bra samhälle som vi absolut vill behålla generna på gör vi en eller flera avläggare av svärmcellerna. Eventuellt tar vi hela ramen med viseceller eller så skär ut trekanter med två-tre viseceller och sätter i våra trippelkupor meden ram pollen, en ram honung och viseramen. Vi fyller på med bin från annan kupa för att behålla svärmsamhället så starkt som möjligt. Svärmsamhället kommer nu bli vårt superproducerande samhälle då de kommer ha massor av bin och väldigt lite yngelvård. Sådana samhällen kan genererar 100kg eller mer. Någon kanske undrar varför avläggaren får ha fler viseceller och det beror på att avläggaren kan inte svärma då det är för lite bin och med fler celler är chansen större att vi åtminstone har en bra och levande drottning. resten sköter bina om själva. Men man bör inte spara för många då drottningarna slåss inbördes och med för många kan det hända att de allihopa dör (hände oss när vi satte in en ram med 8 viseceller och alla låg döda på botten efteråt)😢, den gången var vi inte kaxiga, men vi lärde oss något. Som vår granne säger; det är av mina misstag jag lär mig det är därför han kan så mycket. Nå, om allting går bra så har vi nu ett superdragsamhälle med en ny finfin drottning, gammeldrottningen bygger upp ett nytt samhälle och avläggaren har också tagit sig. Skulle drottningen i dragsamhället inte gå fram har vi många alternativ; slå ihop med avläggaren, sätta tillbaks gammeldrottningen (undviker vi om hon är två år eller äldre) eller ge en ny ram med ägg från annat samhälle och dra upp en ny drottning. Om vi inte hittade drottningen i början vad gör vi då? Vi letar igen, igen och igen tills vi hittar henne eller är säkra på att hon inte finns. Är vi helt säkra på att hon inte finns då sätter vi in visecellen som jag tidigare sa men är vi fortfarande osäkra finns en metod till – desperatmetoden. Då splittar vi helt enkelt yngellådorna rakt av och skapar två samhällen. Där sätter vi in ägg i bägge lådorna och ser vad som händer, bygger de viseceller ingen drottning och låter de bli så har de gömt henne. När vi konstaterat vilket det är så flyttar vi ramar så vi får det läget vi ville ha dvs super starkt dragsamhälle med allt täckt yngel och de flesta vuxna bina, moderdrottnignen (om hon nu fanns där) med alla ägg om det nu finns något kvar och några tusen bin som kan stjäla från ett svagare samhälle. Nu reagerar någon på att vi tar bin från svaga samhällen?? Japp det gör vi, vi vill ju ha starka dragsamhällen som ger mycket honung och här blir 1+1=3. De svaga samhällen ger inget överskott till kommande drag så att man tar några tusen bin har ingen betydelse de har kommer ha gott om tid att bygga upp samhället till nästa dra. Vi tar givetvis inte fler bin än att de täcker allt yngel som de har men de extra bina gör susen i vårt dragsamhälle. Så ser vår metod för svärmförebyggande åtgärder ut och med den metodiken har vi undvikit svärmar helt – därmed inte sagt att vi aldrig kommer få en svärm, det kommer säkert hända förr eller senare. Så poängen är inte att man ska känna sig misslyckad ifall det går en svärm utan poängen är två; det går att i de flesta fall undvika att svärmen går genom att jobba metodiskt. Om det går en svärm så får man ta det som en läxa och lära sig av det. Sen finns det situationer som man inte kan förutse, dvs Force Majeur och det är en annan sak. Avslutningsvis – vi vill inte ta bort svärminstinkten eftersom vi vill att bina ska ha kvar sin möjlighet att leva vilt och fritt den dagen förutsättningarna finns. Vi vill däremot förebygga att svärmarna går iväg okontrollerat eftersom vi har bin på vår tomt. Vi har ett ansvar mot våra grannar – de ska inte behöva ha bin i sina ventilationsrör eller skorstenar och vi har ett ansvar mot våra bin att ta hand om dem. Lycka till och när ni ser viseceller få inte panik utan se dem som en resurs för nya starka samhällen.

Jag vet, sommaren står i sin linda och allting blommar så varför tänka på sådana tråkigheter som vinter och kyla? I binas värld är det ju så att sommaren är perioden som de dels ska föröka sig men också samla till den kommande vintern. Det är nu som vi kan hjälpa bina genom att se till att spara undan bra mat så bina får en så behaglig vinterresa som möjligt. Men vad behöver bina då för att klara av vintern på bästa sätt? De behöver näring samt en torr kupa och för att kunna hålla kupan torr behövs bra ventilation. Nedan visas en schematisk bild över hur vi försöker arrangera våra kupor inför vintern

Bina sätter sig i de tomma cellerna när det blir kallt och så äter de sig långsamt uppåt: När tarmarna blivit fulla behöver de sätta yngel för på så sätt kan de bli av med överskottsvatten (Möbus, 1, 2). Överskottsvattnet kommer då höja luftfuktigheten i kupan som då måste ventileras bort. Ventilationen behöver vara i botten eftersom bina fläktar den fuktiga luften nedåt. Detta visades i ett elegant test av (Toomema, 3) där han satte vatten kondensatorer i tak och botten på kupor och 97% av vattnet hamnade i botten.

Så här års samlar vi in överskotts pollenramar (de ska helst vara fyllda med ca 50% pollen) som vi samlar i plastbackar och senare sätter i skattlådorna så de fylls upp med honung. Sen plockskattar vi honung vartefter den kommer in och lägger i plastbackar, vi brukar budgetera för 5 ramar per kupa då resten redan finns i kuporna. När vi sen slungar så väljer vi ut de som är minst täckta- givetvis mäter vi vattenhalten på all honung som vi slungar men erfarenhetsmässigt så räcker det med att 1/4 är täckt. De som ska tillbaks till kuporna vill vi ska vara väl täckta, oklart om det är viktigt men det känns bra iaf.

Vi invintrar alltid på två lådor av flera skäl
1. Ett fullstort samhälle på 10-15000 bin behöver 20 ramar (10-12 ramar med honung, 2-3 ramar med pollen och 6-7 ramar att sitta i
2. På våren behöver de snabbt utrymme när yngelsättningen är igång. Blir det en kall period i april/maj kanske man inte vill gå in och störa och vips har bina fått det trångt och så blir det svärm så fort det blir varmt. Med två lådor har de plats för sin utveckling.
3. Samma skäl varför man ska ge dem uppemot 20 kg även om det inte går åt mer än 10 kg från oktober till mars. Men blir det en kall vår behövs maten i väntan på värmen och första draget.
4. Med två fulla lådor finns även plats för pollen som behövs dels för vinterynglet men också för den tidiga vårutvecklingen.


referenser:
1. Möbus, R (1980) Proceeds 27^th International Congress of Apiculture
2. Möbus, B (1998b) Brood rearing in the winter cluster. ABJ July 1998: 511-514
3 Toomemaa, K, et al (2013) Determining the amount of water condensed above and below the winter cluster of honey bees in a North – European Climate. Journal of Apicultural Research 52(2): 81-87.

Att få ta in en svärm är en förmån – ifall det är någon annans vill säga, hur vi undviker svärmar går vi igenom i en annan artikel – eftersom det är ett snabbt och bra sätt att dels utöka sin bigård och dels få in mer gener i sin biodling. Att enbart köpa drottningar från samma ställe kommer att utarma genpoolen och är helt förkastligt enligt vår ödmjuka åsikt. Renparningsstationer har ett starkt begränsat antal drönare – brukar ligga kring 8-9 samhällen – och det blir alldeles för snävt genmaterial för att ge bra bin på sikt.
Att ta in själva svärmen är olika svårt beroende på vilken nivå vi lägger oss; en svärm i en buske på 1m klarar i princip alla att ta hand om medan en svärm i en skorsten eller i en vägg är en helt annan sak. Här får vi själva bestämma var vi lägger oss men eftersom det finns gott om svärmar kanske vi inte ska ge oss på skorstenar och väggar – iaf inte som den fösta svärm vi tar in. I år har vi tagit tre svärmar (alla i en buske på 1 m) och missat två (en skorsten och ett högt träd).

Vi använder en vanlig plastback med lufthål i locket och sen antingen skakar vi ner svärmen eller klipper ner den försiktigt om det är möjligt. Vi ställer lådan svalt i ett par timmar men inte för länge eftersom det bildas fukt från bina som snabbt tar död på dem eller gör dem trötta (det har vi gjort så check på den).
Sen kommer viktigaste steget som samtidigt är det lättaste, man skakar ut bina på en duk, eller bättre en ramp, och låter dem klättra upp in i kupan, se filmen nedan.

I det här läget är det ett nybörjarmisstag att ge dem mat – gör absolut inte det. Bina har med sig mat för en vecka i sina magar och de behöver bestämma sig för att de tänker stanna innan man ger dem mat. Ramarna i kupan kan med fördel vara outbyggda men vi brukar sätta in en gammal yngelram för att locka in dem. Efter en dag eller två kan man titta till dem och då har de säkert börjat bygga ut ramarna och eventuellt redan hämtat in lite ny honung. I det här läget kan man ge dem en matram om man vill men vanligtvis klarar de sig utmärkt ändå. Vi brukar byta ut deras nydragna honung mot överbliven vinterhonung – obs absolut inga gamla sockerramar i det här läget eftersom de ska producera yngel och då behöver de riktig mat och inte tomma kalorier. Sen passar vi på att behandla dem med mjölksyra för att bli av med alla kvalster och i och med det brukar en svärm inte få problem under denna säsong. Sedan bygger man på med andra yngellåda samt skattlåda efter behov och så har man förhoppningsvis ännu ett bra samhälle. Är samhället snällt brukar vi snabbt göra en avläggare eftersom man inte vet hur gammal drottningen är och vi vill gärna behålla alla bra gener.
Det finns i princip tre scenarier vad gäller drottningen;
1. en parad drottning men gammal och bina kommer göra stilla byte snabbt. Man ser lite yngel och plötsligt gör de viseceller. Ingen panik det är troligen ett stilla byte på gång.
2. En parad drottning som är 1-2 år och då gör bina ingenting med henn utan hon kommer igång med äggläggning inom några dagar.
3. En nykläckt drottning som behöver paras och då dröjer det 1-2 veckor innan man ser ägg.

I del 1 gavs lite bakgrund till hur Varroan förökar sig och varför drönarutskärning kan vara effektivt om den utförs på rätt sätt.
Här kommer vi beskriva hur vi gör testet rent praktiskt.

Så fort bina börjar flyga regelbundet, dvs när dagstemperturerna börjar passera 10 grader, så sätter vi in Varroabrickorna och kontrollerar nedfallet varje vecka. Vårt tröskelvärde är 15 nedfall per vecka vilket motsvarar ca 250 kvalster i kupan (1). Vår strategi bygger på att aldrig ha fler än detta antal eftersom den nivån inte ställer till problem för kolonin. Lyckas vi hålla den nivån vid invintring behövs ingen behandling alls eftersom avsaknad av yngel gör att Varroan inte kan föröka sig under vintern (bina sätter lite vinteryngel men den mängden är inte tillräcklig för någon större ökning).

Vanligtvis får vi en långsam ökning under mars-april men nivån brukar hålla sig under tröskelvärdet och isf gör vi ingenting till dess kvalsterfällan (3 delad drönarram, se fig 1) är på plats.

I slutet på april sätts ramen in i den övre yngellådan bredvid sista yngelramen varvid vi skär ut en del varje vecka. De första två veckorna skär vi bort nybyggt vax och from tredje veckan brukar det finnas täckta drönarceller som skärs ut. Vi skär hela tiden ut en tredjedel och på så vis erbjuds kvalstren hela tiden öppna celler med drönarlarver, se nedan hur processen ser ut (fig 2,3).

De utskurna delarna läggs i frysen så dör kvalstren snabbt, man kan därefter öppna cellerna och räkna antal kvalster som fångats.
I slutet av juni avtar drönarproduktionen och bina slutar att bygga drönarceller, de brukar då lägga honung eller bygga arbeterceller vilket visar att det är dags att ta bort kvalsterfällorna. Man måste vara noga med att skära ut de täckta delarna varje vecka för om man glömmer och de får chansen att krypa ut har vi skapat en varroabomb.
Så här dags brukar nedfallet, som vi givetvis kontrollerar under behandlingstiden, ha gått ner till nära noll och vi har således nästan ingen Varroa alls i kuporna. Kvalstren kommer fortsätta att föröka sig i arbetarcellerna men där går det betydligt långsammare och i många fall behövs därför inga fler behandlingar alls. Vi fortsätter givetvis att kontrollera nedfallet, veckovis eller varannan vecka, och så länge nedfallet ligger under tröskelvärdet gör vi ingenting.
Skulle vi hamna i en situation där vi kommer över tröskelvärdet gör vi en mjölksyra behandling med 15% syra som sprayas på med en vanlig blomspruta. Eftersom Kvalstren mestadels sitter på ambina räcker vanligtvis en behandling av yngelramarna men om nivån fortfarande är hög efter en vecka kan vi upprepa behandlingen.

Om nivån ligger under tröskelvärdet när vi kommer in i september och det är dags för invintring gör vi ingen annan behandling alls eftersom det är onödigt. Orsaken är att har vi bara 150 kvalster i September kan nivån inte nå kritiskt värde (5% vilket motsvarar ungefär 500 kvalster) på det lilla yngel som sätts under september-mars.
Vi kommer ha 12 testkupor och också 12 positiva kontrollkupor där vi gör traditionell behandling med myrsyra i augusti och oxalsyra i november/december. Om kontrollgrupperna får nedfall större än 7 st per dag anser vi att vi nått en kritisk nivå och kuporna blir då satta som “fail” och behandlas med mjölksyra för att få ner antalet. Vi ska inte mista några kupor pga kvalster. I nästa del kommer vi att redovisa lite resultat.

Referenser
(1) Ergebnisse der Untersuchungen uber die Befallsentwicklung der Varroa-Milbe in Stuttgart-Hohenheim 1983

Idag blev ytterligare en svärm inhämtad och placerad i bigården så nu börjar det bli riktigt trångt och därmed är det är dags att flytta ut några mindre avläggare till vår skogsbigård

Men idag är det dags att tackla en myt – svarta yngelramar ger missfärgad honung där dessutom smaken blir försämrad. Som så ofta är det någon auktoritet som hävdat detta med det till synes rimliga argumentet att eftersom kokongerna med puppornas avföring finns där blir det givetvis både missfärgning och smakförsämring som följd när man slungar honungen. Detta påstående upprepas ett antal gånger och till sist har det blivit en sanning som inte behöver bevisas eftersom det är självklart. Den här myten har ännu inte satt sig till 100% och åsikterna går isär men de som tror sig veta att svarta ramar ger dålig honung är ofta väldigt tydliga med sin åsikt. Några bevis har jag dock aldrig sett som skulle stödja åsikten. Å andra sidan finns det heller inte så mycket bevis åt andra hållet, dvs att svarta ramar inte ger några problem. Men Rusty Berlew (1) erbjuder iaf en vetenskaplig förklaring hur bina faktiskt städar ur och desinficerar cellerna vilket i sin tur skulle betyda att honungen inte kontamineras av kokongresterna eller avföring. Men några tydliga tester har jag inte hittat så vi beslutade oss för att göra ett enkelt test för att stärka vår tro att svarta ramar inte ger några problem. Vi slungade 4 svarta ramar som vi tappade på burk och sedan slungade vi helt nya ramar och tappade på burk, på bilden till höger ser vi 4 burkar där 1,2 eller 3 kommer från de svarta ramarna. Jag har svårt att se någon skillnad och smakmässigt är det ingen skillnad som våra testpersoner kunde notera. Honungen är raps som är ljus och neutral i smaken och därmed borde eventuella kontamineringar lätt synas och smaka. Döm själva.
Men hur är det med pressad honung – där borde det väl definitivt vara så att smutsen trycks ut i honungen? Det trodde vi i alla fall men den här biskötaren hävdar motsatsen (2).

Tillrättaläggande: En uppmärksam läsare undrade ifall vi verkligen inte bytte vax överhuvudtaget och där vill jag vara tydlig – vi byter vaxet så fort inte solen lyser igenom kakan. Där finns åtminstone två goda skäl för att byta vax;

1. Det finns spår av gammalt bekämpningsmedel från tidig kvalsterbekämpning samt pesticider från lantbruket i vaxet (även det svenska) som fylls på och ansamlas ju äldre vaxet blir. Så därför är det bra biskötsel att byta vaxet med jämna mellanrum för att skydda kolonin från dessa skadliga kemikalier.
2. Gammalt vax är jättesvårt att avtäcka så det är ren arbetsbesparing att byta vaxet regelbundet.
   Men, vi har inte sett några bevis för att svarta ramar missfärgar eller ger dålig smak till honungen, och det var den myten vi ville ifrågasätta.
   

En annan sak – vi byter aldrig vax på hösten utan de utbyggda ramar de har får de behålla över vintern. Där finns flera skäl till det;
1. Det kostar för bina att bygga ut vax dels i form av honung och dels för att bina får slösa energi på att bygga vax. Energi som de behöver för att klara den tuffa vintern.
2. Kokongerna kan suga upp vatten motsvarande 12% av sin vikt – det kanske låter lite men i en värld där överlevnaden hänger på en tråd kan det vara skillnad på liv och död.
3. Ofta finns det honung och pollen i dessa ramar som legat gömda längst ner så vi flyttar gärna upp dem till övre lådan eftersom pollen behövs så bina kan sätta vinteryngel när det behövs, se artiklar om utsot.

referenser:
1) https://www.honeybeesuite.com/why-do-brood-combs-turn-black/
2) https://mudsongs.org/a-mystery-of-dark-light-honey-comb/

Det är alltid lika spännande med svärmar; ska man få med drottningen och överlever hon strapatserna. Igår så hade de strukturerat sig på ramarna och vi kunde glatt konstatera att en präktig drottning spatserade runt som den mest självklara sak i världen. Planen blir nu att dra upp en avläggare på henne så fort hon börjar lägga ägg eftersom vi inte vet hur gammal hon är. Ifall hon är överårig och de gör ett stilla byte snabbt så är det bra framförhållning att ha en avläggare redan gjord. För övrigt var det en rätt stor svärm då bina täcker 8 ramar och de flitiga tjejerna har redan dragit in en ram med honung samt byggt ut 3-4 ramar.

Vi har lite otur i år då vårt starkaste samhälle plötsligt tappade sin drottning så där håller vi på att dra upp en ny. Dessutom tyckte vårt näst starkaste samhälle att de skulle svärma så där fick vi göra en drottningavläggare. Hur det går till har vi beskrivit på annat ställe men i korthet så flyttar vi alla ägg tillsammans med drottningen till en egen kupa med tillräckligt med bin så de kan ta hand om äggen. Eftersom de inte kommer att kunna dra så mycket får de en pollenram samt honung så de klarar sig. Originalsamhället får behålla en visecell, får de fler kan de ju fortfarande dra iväg med en andra svärm och övriga viseceller använder vi till avläggare. 20 kg honung skattade vi på tre produktionssamhällen, givetvis är det bara raps och så kommer det vara en eller två veckor till. Antal kvalster minskar snabbt i våra testkupor där vi fångade ca 100 första veckan och nu endast 20-30 st samtidigt som nedfallet minskar snabbt. I kontrollkuporna ligger nedfallet rätt konstant men fortfarande under tröskelvärde. Eftersom dessa kupor är lite svagare så kommer troligen kvalstermängden öka snabbt när de väl kommer igång.

Vi har smält ur ca 150 ramar som omvandlats till bortåt 10kg fint vax som vi byter in mot nya kakor så småningom. Efter att vi trimmat smältaren genom att fylla luftrummet under plåten med skumfog blev den betydligt effektivare och numera funkar den redan vid 13-14 grader och sol.