7 Juli – överrasknings drottningen

Vårt starkaste samhälle strulade till det i våras och redan i början av maj hittade vi viseceller och drottningen var borta. Vi tog bort alla viseceller utom en och lät dem som vanligt dra upp sin egen drottning. Efter lite strul så fick de fram en drottning som var äggläggande 15 juni enligt anteckningarna och vi kunde se att det här var en riktigt produktiv drottning som fullkomligt sprutade ur sig ägg. Igår fick vi förklaringen till detta då vi gick igenom samhället för där spatserade den rödmärkta drottningen och på ramen intill fanns en stor fin omärkt drottning:O. Den enda möjliga förklaringen är, även om den är otrolig, att där måste ha funnits en gömd visecell och båda kläcktes samtidigt och fick gå fram. Båda blev parade och samhället accepterade uppenbarligen bägge drottningarna. Dessa bin hittar alltid på en massa hyss men hur som helst – nu har vi märkt henne och satt henne i en egen kupa.

omärkt drottning som gick bredvid den märkta

2 Juli – drottningen som försvann

Vi skulle sälja en avläggare till en bekant och vi kontrollerade samhället för några dagar sedan och konstaterade att där gick en äggläggande drottning som vi rödmärkte. För att boosta kupan satte vi till en ram med yngel från en annan kupa som även hade lite bin med sig. Fast då kom vi på att det kanske inte var så smart att låta bin följa med så här års så vi lyfte upp ramen och borstade tillbaks bina.
När vi sen skulle förbereda för hämtning tog vi en sista titt och då hittade vi ingen drottning – hon var borta! Vi letade igenom kupan 5 ggr men ingen drottning – vad kan ha hänt? Ajajaj följde hon med när vi borstade tillbaks bina? Så då fick vi leta igenom donationskupan vilket vi gjorde två gånger men ingen röd drottning någonstans och ingen död drottning heller.
Ingen drottning i avläggaren så det blev till att slå ihop samhället med ett annat mindre samhälle samt skicka iväg en annan avläggare.
Så skulle vi titta in i vår trippelkupa där vi hade tre viseceller från samma datum. I två av dem hittade vi nykläckta drottningar men i den tredje spatserade det en rödmärkt drottning och visecellen var borta! När vi kollade anteckningarna visade det sig att den borttappade drottningen hade kläckts i trippelkupan i just den delen som nu beboddes av en rödmärkt drottning. Hur otroligt det än verkar måste hon ha hamnat på bänken när vi velade med yngelramen, spatserat tillbaks till den kupan hon flög ut från när hon parade sig, presenterade sig och blev accepterad av de nya bina som då rev den visecell de hade:O. Bina gör inte som man förväntar och det händer alltid något oväntat.

27 Juni – halva säsongen har gått

Känns som det var bara någon vecka sedan som värmen kom och bina började flyga ordentligt. Otroligt nog har vi redan kommit till slutet av Juni och därmed har både rapsdraget och hallondraget avslutats. För vår del började säsongen dåligt eftersom vi fick problem med fukt i kuporna och därmed har vi fokuserat på att bygga upp antalet kupor och styrkan i dem. Det har vi lyckats med så nu har vi drygt 15 kupor stående i våra två bigårdar men honungsresultatet har därmed blivit sämre än normalt. Nu gäller det att resten av säsongen ger bra skörd så vi får ihop tillräckligt med vintermat åt våra bin.
Vi har tagit in ett flertal svärmar, närmare bestämt 6 stycken, som kommer ge ntt och förhoppningsvist bra tillskott till våra drottninglinjer.
Vi håller på för fullt med vårt Varroa management projekt och det kommer vi skriva mer om i en annan text.
När vi berättar om vårt sätt att jobba med bina får vi ofta frågan om det inte tar väldigt lång tid – sanningen är att det tar mellan 5-10 m per kupa. I gengäld har vi aldrig haft en svärm, vi behöver inte kladda med socker på hösten och vi behöver inte störa bina mitt i vintern eftersom vi helt slutat med oxalsyra. Här kommer en film när vi gick igenom ett medelstort samhälle vilket tog mindre än 5 minuter. Hade det varit fler honungsramar att plocka undan hade det tagit ca 10 m. En mindre kupa tar 2-3 m att gå igenom.

25 Juni-Apis Mellifera Holkus en ny Biart?

Det ringde från svärmtelefonen i torsdags rätt sent och vi slängde i våra dräkter och drog iväg. Det visade sig att bina satt sig i en fågelholk 3 m upp i ett träd. Vi riggade med stege och tog med kniv och spännband upp i trädet då holken var fastknuten. Spännbandet behövdes för att ha något att hålla holken i när väl snörena hade kapats.

Bin i fågelholk

Väl hemma visade det sig att bina troligen bott där några veckor för de hade dragit in bra mycket honung samt lagt en ram med yngel. Vi tog försiktigt loss kakorna och spände fast dem med gummiband i vanliga ramar. Ska bli spännande att se ifall drottningen finns där – vi såg henne inte i kaoset men hoppas det gick bra.

vaxkakor i holken
uppspänd yngelkaka
Ännu en yngelkaka

19 juni-äntligen flytande honung

Rapshonung i all ära men när man kan ta sin första sked av den flytande honungen vet man att säsongen är igång på riktigt. Alla kuporna börjar nu bli starka och ger ett överskott så vi kunde slunga både flytande trädgårdshonung samt att antal ramar med hallonhonung. Se den fantastiska bärnstensfärgen på hallonburken – smakar lika ljuvligt. I övrigt så har vi märkt upp ett antal nya drottningar dels från svärmar men också avläggare.
Vårt Varroa test tuffar på och där har vi fått en del intressanta resultat som vi kommer ta upp vid senare tillfälle.

15 Juni -Stor genomgång

Nu börjar bina bli starka och det ser man på hävstångseffekten som kommer när bina kan sätta maximalt med yngel. Idag gick vi igenom 8 kupor i varierande utveckling allt ifrån våra två superstarka samhällen till 3 ramars avläggarna. Vi gjorde följande;
1. Plockskattade 35 ramar med raps – 18 ramar från vårt starkaste samhälle sen förra veckan. Givetvis lämnade vi massor av honung som mat, supersamhället hade ca 10-12 ramar kvar med honung med för hög vattenhalt.
2. Märkte två drottningar
3. Flyttade två miniavläggare till fullstora lådor
4. Drönarutskärning samt räknade kvalster
5. En avläggare
Vi får ibland frågan om inte vårt sätt att jobba tar väldigt mycket tid men denna storgenomgång tog 2 timmar, i och med att vi läser av drönarramen spar vi massor av tid på de samhällen som inte har nåt lurt på gång.
Nedan visar vi vår metod för att märka drottningar, den här metoden är lite långsammare än att använda en märkbur som man trycker fast i ramen. Men med den här metoden är det mindre risk att skada drottningen så det får ta några minuter.

Drottningen fångas
Märks
Tillbaka till kupan

13 Juni – honungsdagg endast på hösten?

Vi har bara haft förmånen att få honungsdagg 1 gång och det var en höst för några år sedan. Då fick vi en fantastisk mörk honung som smakade lite som smörkola och höll sig flytande länge. Pga ovanstående trodde vi länge att honungsdagg är sällsynt, mörk och endast finns på hösten. Men det är förstås inte korrekt utan det finns under hela sommaren och många olika träd har löss som därmed producerar honungsdagg med olika färg och smak. Nedan ses ek och björk och man ser tydligt honungsdaggen på bladen.

Björk och Ek med söt honungsdagg på bladen

Men om det finns honungsdagg hela sommaren hur kommer det sig att vi inte får stora drag under hela säsongen? Vi tror att det beror på att bina är kräsna och om det finns ett stort drag på något som de tycker bättre om så struntar de i allt annat – tex är raps helt oemotståndligt och de bevärdigar inte lönn, äpple och andra bra drag med besök när rapsen blommar. Ett annat exempel; förra veckan drog de som sjutton på lingon som blommar för fullt i vår skogsbigård men två dagar senare hade de försvunnit fullständigt. När vi gick ut på hygget så såg vi dem för då hade hallonen börjat blomma och då var uppenbarligen lingonblommor ointressant. Troligen är det samma med honungsdagg att de bara går på den ifall det inte finns något annat som de gillar bättre.

10 juni-full fart i bigårdarna

Vi hade en lite jobbig start med några vinterförluster men nu ser det annorlunda ut – 16 kupor tror jag vi har men det är lite oklart. Vi har tagit in 5 st svärmar och alla samhällen har återhämtat sig. Vårt starkaste samhälle är nu ett monstersamhälle som kan slå rekord för en veckas skattning – det tidigare rekordet ligger på 19 ramar men vi tror vi har två helt fulla lådor nu.
Det varma vädret har gjort att parningarna gått väldigt bra men å andra sidan är det risk att det blir dåligt med drag framöver. Så, den kloke biskötaren ser till att ha lite ramar i reserv för bina får inte känna att det är svält för då slutar de lägga yngel. Mycket bin behövs för senare drag tex Linden så fall inte för frestelsen att slunga all honung.

Pollen från Lupin
Nyparad drottning från en svärm
fullt drag på lingon

Uppdatering på Varroatestet – del 3

I tidigare delar gick vi igenom upplägget – bara scrolla ner så kommer ni till dessa artiklar.
Här kommer en första delrapport.
I skrivande stund håller vi på att samla in data men alla kupor som genomfört drönarutskärning visar lågt nedfall. Någon kontrollkupa har redan fallerat, dvs hamnat över vårt stoppvärde som är 7 nedfall per dag och dessa kupor får nu behandling med drönarutskärning +mjölksyra till dess nivåerna är bra igen. I en testkupa som var sen i utvecklingen och därför inte producerat några drönare stack nedfallet plötsligt iväg vilket sammanföll med att ett antal drönare, som producerats på yngelramar, kläckts och följaktligen skapat en kvalsterbomb. Vid första drönarutskärningen var 46% av cellerna invaderade vilket betyder att ca 300 kvalster fångats samtidigt som nedfallet ökat enormt från veckan innan

Hög angreppsgrad på drönarna, foto KJ Holmstrand


Av detta kan man lära sig flera saker;
1. Ökningen kan gå blixtsnabbt vilket innebär att ifall man bara kollar någon gång per år kan man helt missa att kvalstermängden är på väg att sticka iväg.
2. Genom att kolla regelbundet så ser man en plötslig ökning i tid och kan reagera innan det är för sent.
3. Finns det kvalster i kupan kommer Varroafällan att effektivt fånga dem.

Vi får se om vi kan få ner nivån till oskadlig nivå enbart med drönarutskärning och mjölksyra.
I en annan testkupa började nedfallet på 2,2 per dag vilket indikerar ca 200 kvalster. Efter fyra veckors utskärning där totalt 88 kvalster fångats samt 18 hittats i nedfallet är nu nedfallet 0 och likaså antalet fångade kvalster i fällan. Den kupan verkar nu vara i princip tömd på kvalster och därför slutar vi skära ut drönare. Där blev totalt 106 kvalster räknade och tittar man på bara den kupan verkar 50 x nedfall vara en korrekt korrelation mellan nedfall och antal kvalster i kupan. Men, en del kvalster kan befinna sig i arbetarynglet och en del kvalster kan ha följt med flygbin ut och försvunnit.
I samma bigård verkar det generellt vara väldigt lite kvalster då kontrollkuporna visar 0 nedfall. Kanske har dessa kupor resistens i sig?
Nu ska det bli spännande att se hur nedfallet ändrar sig under resten av säsongen.

Favorit i repris

Eftersom det går mycket svärmar nu kör jag denna i repris och kanske någon testar och därmed undviker en svärm. Håll till godo.

Tänkte utveckla angående svärmning eftersom det är relevant just nu. Våra ledord i vår bihantering är mer honung och mindre arbete och att undvika svärmar är för oss en av de mest arbetsbesparande åtgärder man kan ägna sig åt. Att klänga på rangliga stegar är bara dumt (har vi förstås gjort) eller klättra på tak utan säkring (japp senast igår) eller klättra i höga träd utan säkring (check på den). När man är aningens filterlös är det inte alltid man följer sina egna regler men; vi har för egen del aldrig haft en svärm utan vi har än så länge enbart tagit in andras svärmar. Bra för bina, bra för oss då vi får in nya gener till bina samt bra för våra medmänniskor så de fortsätter tycka det är coolt med bin. Bästa sättet att undvika att en svärm går är att regelbundet kontrollera samhället att drottningen är äggläggande. Har man som vi en tredelad drönarram läser vi av ramen som jag beskrev tidigare, dvs ser jag nylagda ägg blir det ingen svärm den här veckan och så kollar vi nästa vecka igen. Använder vi ingen ram får vi vackert kolla ramarna efter ägg eller svärmceller. Bilden nedan har jag lånat från nätet (Klingstaberget) och första gången man får se detta drabbas man lätt av panik (det gjorde vi) och första impulsen är att riva alla cellerna (gjorde vi också).

Här har drottningen krupit ut. Är det öppnat i spetsen kröp hon ur själv men är det öppnat på sidan öppnade bina cellen och tog bort henne.
Bilden har jag lånat från nätet (Klingstaberget)

Men gör inte det – det är ingen panik bina kommer inte svärma de närmaste 30 minuterna ifall de inte redan gjort det. Har de redan svärmat så har ni förmodligen märkt det. Leta reda på drottningen och sätt henne i en egen låda så ni vet var hon är – och hittar man henne inte efter 2 genomgångar så kan hon fortfarande finnas och jag återkommer till det. Har vi hittat drottningen så sätter vi henne i en egen låda – det kommer för bina betyda att svärmen gått och de kommer återgå till sitt normala sätt och börja samla mat igen. Med drottningen låter vi allt spätt yngel följa med, dvs inga ägg lämnas kvar i modersamhället förutom visecellen. De börjar korva sig efter 3-4 dagar och vi tar hellre lite för mycket än för lite då vi inte vill att de ska börja bygga fler celler. Sen väljer vi ut en ram med en riktigt fin vise cell, men bara en! Ger vi fler kan en eftersvärm gå så bara en cell i kupan. Jamen tänk om den inte går fram då blir de ju utan? Jo, så är det och är det ett bra samhälle som vi absolut vill behålla generna på gör vi en eller flera avläggare av svärmcellerna. Eventuellt tar vi hela ramen med viseceller eller så skär ut trekanter med två-tre viseceller och sätter i våra trippelkupor meden ram pollen, en ram honung och viseramen. Vi fyller på med bin från annan kupa för att behålla svärmsamhället så starkt som möjligt. Svärmsamhället kommer nu bli vårt superproducerande samhälle då de kommer ha massor av bin och väldigt lite yngelvård. Sådana samhällen kan genererar 100kg eller mer. Någon kanske undrar varför avläggaren får ha fler viseceller och det beror på att avläggaren kan inte svärma då det är för lite bin och med fler celler är chansen större att vi åtminstone har en bra och levande drottning. resten sköter bina om själva. Men man bör inte spara för många då drottningarna slåss inbördes och med för många kan det hända att de allihopa dör (hände oss när vi satte in en ram med 8 viseceller och alla låg döda på botten efteråt)😢, den gången var vi inte kaxiga, men vi lärde oss något. Som vår granne säger; det är av mina misstag jag lär mig det är därför han kan så mycket. Nå, om allting går bra så har vi nu ett superdragsamhälle med en ny finfin drottning, gammeldrottningen bygger upp ett nytt samhälle och avläggaren har också tagit sig. Skulle drottningen i dragsamhället inte gå fram har vi många alternativ; slå ihop med avläggaren, sätta tillbaks gammeldrottningen (undviker vi om hon är två år eller äldre) eller ge en ny ram med ägg från annat samhälle och dra upp en ny drottning. Om vi inte hittade drottningen i början vad gör vi då? Vi letar igen, igen och igen tills vi hittar henne eller är säkra på att hon inte finns. Är vi helt säkra på att hon inte finns då sätter vi in visecellen som jag tidigare sa men är vi fortfarande osäkra finns en metod till – desperatmetoden. Då splittar vi helt enkelt yngellådorna rakt av och skapar två samhällen. Där sätter vi in ägg i bägge lådorna och ser vad som händer, bygger de viseceller ingen drottning och låter de bli så har de gömt henne. När vi konstaterat vilket det är så flyttar vi ramar så vi får det läget vi ville ha dvs super starkt dragsamhälle med allt täckt yngel och de flesta vuxna bina, moderdrottnignen (om hon nu fanns där) med alla ägg om det nu finns något kvar och några tusen bin som kan stjäla från ett svagare samhälle. Nu reagerar någon på att vi tar bin från svaga samhällen?? Japp det gör vi, vi vill ju ha starka dragsamhällen som ger mycket honung och här blir 1+1=3. De svaga samhällen ger inget överskott till kommande drag så att man tar några tusen bin har ingen betydelse de har kommer ha gott om tid att bygga upp samhället till nästa dra. Vi tar givetvis inte fler bin än att de täcker allt yngel som de har men de extra bina gör susen i vårt dragsamhälle. Så ser vår metod för svärmförebyggande åtgärder ut och med den metodiken har vi undvikit svärmar helt – därmed inte sagt att vi aldrig kommer få en svärm, det kommer säkert hända förr eller senare. Så poängen är inte att man ska känna sig misslyckad ifall det går en svärm utan poängen är två; det går att i de flesta fall undvika att svärmen går genom att jobba metodiskt. Om det går en svärm så får man ta det som en läxa och lära sig av det. Sen finns det situationer som man inte kan förutse, dvs Force Majeur och det är en annan sak. Avslutningsvis – vi vill inte ta bort svärminstinkten eftersom vi vill att bina ska ha kvar sin möjlighet att leva vilt och fritt den dagen förutsättningarna finns. Vi vill däremot förebygga att svärmarna går iväg okontrollerat eftersom vi har bin på vår tomt. Vi har ett ansvar mot våra grannar – de ska inte behöva ha bin i sina ventilationsrör eller skorstenar och vi har ett ansvar mot våra bin att ta hand om dem. Lycka till och när ni ser viseceller få inte panik utan se dem som en resurs för nya starka samhällen.