Idag blev ytterligare en svärm inhämtad och placerad i bigården så nu börjar det bli riktigt trångt och därmed är det är dags att flytta ut några mindre avläggare till vår skogsbigård
Men idag är det dags att tackla en myt – svarta yngelramar ger missfärgad honung där dessutom smaken blir försämrad. Som så ofta är det någon auktoritet som hävdat detta med det till synes rimliga argumentet att eftersom kokongerna med puppornas avföring finns där blir det givetvis både missfärgning och smakförsämring som följd när man slungar honungen. Detta påstående upprepas ett antal gånger och till sist har det blivit en sanning som inte behöver bevisas eftersom det är självklart. Den här myten har ännu inte satt sig till 100% och åsikterna går isär men de som tror sig veta att svarta ramar ger dålig honung är ofta väldigt tydliga med sin åsikt. Några bevis har jag dock aldrig sett som skulle stödja åsikten. Å andra sidan finns det heller inte så mycket bevis åt andra hållet, dvs att svarta ramar inte ger några problem. Men Rusty Berlew (1) erbjuder iaf en vetenskaplig förklaring hur bina faktiskt städar ur och desinficerar cellerna vilket i sin tur skulle betyda att honungen inte kontamineras av kokongresterna eller avföring. Men några tydliga tester har jag inte hittat så vi beslutade oss för att göra ett enkelt test för att stärka vår tro att svarta ramar inte ger några problem. Vi slungade 4 svarta ramar som vi tappade på burk och sedan slungade vi helt nya ramar och tappade på burk, på bilden till höger ser vi 4 burkar där 1,2 eller 3 kommer från de svarta ramarna. Jag har svårt att se någon skillnad och smakmässigt är det ingen skillnad som våra testpersoner kunde notera. Honungen är raps som är ljus och neutral i smaken och därmed borde eventuella kontamineringar lätt synas och smaka. Döm själva. Men hur är det med pressad honung – där borde det väl definitivt vara så att smutsen trycks ut i honungen? Det trodde vi i alla fall men den här biskötaren hävdar motsatsen (2).
svart yngelram
Vilken/vilka kommer från den svarta ramen?
Tillrättaläggande: En uppmärksam läsare undrade ifall vi verkligen inte bytte vax överhuvudtaget och där vill jag vara tydlig – vi byter vaxet så fort inte solen lyser igenom kakan. Där finns åtminstone två goda skäl för att byta vax;
Det finns spår av gammalt bekämpningsmedel från tidig kvalsterbekämpning samt pesticider från lantbruket i vaxet (även det svenska) som fylls på och ansamlas ju äldre vaxet blir. Så därför är det bra biskötsel att byta vaxet med jämna mellanrum för att skydda kolonin från dessa skadliga kemikalier.
Gammalt vax är jättesvårt att avtäcka så det är ren arbetsbesparing att byta vaxet regelbundet. Men, vi har inte sett några bevis för att svarta ramar missfärgar eller ger dålig smak till honungen, och det var den myten vi ville ifrågasätta.
En annan sak – vi byter aldrig vax på hösten utan de utbyggda ramar de har får de behålla över vintern. Där finns flera skäl till det; 1. Det kostar för bina att bygga ut vax dels i form av honung och dels för att bina får slösa energi på att bygga vax. Energi som de behöver för att klara den tuffa vintern. 2. Kokongerna kan suga upp vatten motsvarande 12% av sin vikt – det kanske låter lite men i en värld där överlevnaden hänger på en tråd kan det vara skillnad på liv och död. 3. Ofta finns det honung och pollen i dessa ramar som legat gömda längst ner så vi flyttar gärna upp dem till övre lådan eftersom pollen behövs så bina kan sätta vinteryngel när det behövs, se artiklar om utsot.
Det är alltid lika spännande med svärmar; ska man få med drottningen och överlever hon strapatserna. Igår så hade de strukturerat sig på ramarna och vi kunde glatt konstatera att en präktig drottning spatserade runt som den mest självklara sak i världen. Planen blir nu att dra upp en avläggare på henne så fort hon börjar lägga ägg eftersom vi inte vet hur gammal hon är. Ifall hon är överårig och de gör ett stilla byte snabbt så är det bra framförhållning att ha en avläggare redan gjord. För övrigt var det en rätt stor svärm då bina täcker 8 ramar och de flitiga tjejerna har redan dragit in en ram med honung samt byggt ut 3-4 ramar.
Vi har lite otur i år då vårt starkaste samhälle plötsligt tappade sin drottning så där håller vi på att dra upp en ny. Dessutom tyckte vårt näst starkaste samhälle att de skulle svärma så där fick vi göra en drottningavläggare. Hur det går till har vi beskrivit på annat ställe men i korthet så flyttar vi alla ägg tillsammans med drottningen till en egen kupa med tillräckligt med bin så de kan ta hand om äggen. Eftersom de inte kommer att kunna dra så mycket får de en pollenram samt honung så de klarar sig. Originalsamhället får behålla en visecell, får de fler kan de ju fortfarande dra iväg med en andra svärm och övriga viseceller använder vi till avläggare. 20 kg honung skattade vi på tre produktionssamhällen, givetvis är det bara raps och så kommer det vara en eller två veckor till. Antal kvalster minskar snabbt i våra testkupor där vi fångade ca 100 första veckan och nu endast 20-30 st samtidigt som nedfallet minskar snabbt. I kontrollkuporna ligger nedfallet rätt konstant men fortfarande under tröskelvärde. Eftersom dessa kupor är lite svagare så kommer troligen kvalstermängden öka snabbt när de väl kommer igång.
Vi har smält ur ca 150 ramar som omvandlats till bortåt 10kg fint vax som vi byter in mot nya kakor så småningom. Efter att vi trimmat smältaren genom att fylla luftrummet under plåten med skumfog blev den betydligt effektivare och numera funkar den redan vid 13-14 grader och sol.
Tack vare solvaxsmältaren slipper vi förvara 150 fula ramar till hösten. Istället har vi ca 10 kg vax som vi kan byta in när det passar.
Efter en tuff vinter och vår där vi städat och tvättat fula ramar var det äntligen dax för lite positiva nyheter. Vår starkaste kupa, som tyvärr som tappade sin drottning, hade en visecell som verkar vara bra och de två avläggarna (ena var svärmen utan drottning) som fick varsina viseceller hade nu kläckta drottningar. Så då hoppas vi på bra parningsväder nästa vecka så kanske vi har två nya fina samhällen på gång. Vi passade dessutom på att ta en ram med ägg från vår gamla superdrottning som vi vill avla på. Hon är inne på sin tredje sommar, kan vara ännu äldre eftersom det var en svärm, så det gäller att passa på för hon kan ju plötsligt få slut på skott. I övrigt så hade alla kupor hittat honung – ungefär 10 kg fick vi ut genom vår vanliga plockskattnignsmetod. Vi gissar väl på raps så då blir det att slunga i helgen. Vi brukar ju prata om att “läsa av drönarramen” och när ramen ser ut på det här viset berättar den allt vi behöver veta om samhället. Samhället är urstarkt eftersom de kan lägga energi på att dra upp så många drönare. Drottningen är fertil eftersom hon fyller en sida utan problem på en dag – det ser vi eftersom alla äggen har samma orientering och således lagda samma dag. Vi har inga viseceller och kommer därmed inte att få någon svärm kommande vecka eftersom hon är äggläggande. Det tar ca en vecka att gå från äggläggande till svärmläge så vi kan lugnt vänta in nästa vecka.
Nykläckt drottning
Perfekt utbyggd drönarram med täckt yngel i mitten, larver nertill och ägg upptill. Detta samhälle kommer inte svärma kommande vecka och vi kan lugnt slå igen locket.
Inledning: Vi har under flera år utvecklat en metod som bygger på att hålla koll på antalet kvalster och behandla med i första hand mekaniska metoder (drönarutskärning) och i andra hand mjölksyra som är en relativt ofarlig syra. Starkare syror tar vi endast till i nödfall eftersom både myrsyra och oxalsyra är starka kemikalier som ger högre risk för både bin och yngel (1). Vi har under 8 år inte haft en enda vinterförlust som kan spåras till kvalsterproblem. För 5 år sedan tog vi helt bort Oxalsyra och Myrsyra har vi behövt använda i endast 5% av samhällena som en sista utväg. För att dokumentera metodens goda resultat har vi bestämt att genomföra en jämförande studie med positiv kontrollgrupp där kontrollgruppen får myrsyra i augusti och oxalsyra i december.
Teamet Eftersom det behövs minst 12+12 kupor för att få till ett test där man får ett resultat som är statistiskt säkerställt har vi tagit hjälp av olika biskötare: Från Alingsås: Jerker Andersson och Staffan Görander Från Lerum: Malin Sundelin Från Mölndal: KJ Holmstrand Från Kungsbacka: Åsa Henry, Karin Gransvik Nilsson Testledare: Ewa Nordin, Mikael Bjusen Mentor och teknisk rådgivare: Randy Oliver Del 1- hur strategin ser ut Vi har en egen utvecklad metod för att hantera Varroan som har likheter med Integrated Pest Management strategin (IPM), där man håller koll på kvalstertrycket i kupan och behandlar vid behov och med så “snälla” medel som möjligt.
IPM based strategy
Alla kemikalier belastar bina mer eller mindre och så gör även de organiska syrorna där både myrsyra och oxalsyra har visat negativa effekter på bina (1). Vår metod går ut på att göra drönarutskärning med tredelad ram där vi skär ut en del varje vecka under drönarperioden och under resten av säsong endast behandla vid behov med mjölksyra – mjölksyra är, enligt vår erfarenhet, den snällaste syran och vi har heller inte funnit några studier som anger att mjölksyra skulle orsaka bidöd eller problem med ägg och yngel. Endast vid enstaka tillfällen behöver vi ta till myrsyra och oxalsyra använder vi inte alls. Detta innebär mindre stress för bina och mindre slabb med starka syror för oss. Bakgrund Ni har säkert hört talas om att 5% kvalster är en tröskel där bina inte klarar kvalstertrycket och kanske ni även hört att 2% är en säker nivå. Problemet är att eftersom binas antal varierar stort så betyder inte 2% samma sak i antal under säsong, tex; Vi har ett starkt samhälle på 50000 bin där vi konstaterar 2% tryck genom att tvätta ett biprov. 2% av 50000=1000 kvalster. Kommer vi sen in i augusti och bina minskar i antal till ca 10000 så har vi plötsligt 1000 kvalster på 10000 bin och vårt samhälle är i kris och måste snabbt ha behandling. Med den strategin som vanligtvis används med myrsyra i augusti, samt oxalsyra i december får man relativt ofta ett sådan läge där bina plötsligt har ett kvalstertryck som ligger över gränsen. Ibland kommer det att vara försent eftersom det inte finns ett specifikt datum när de bin som ska övervintra föds och har vi otur kommer de att vara försvagade av kvalstren och därmed ge ett svagt samhälle även om vi behandlar med myrsyra och det är kvalsterfritt i december.
Kvalstren ökar snabbt och man kan lätt få en situation med för högt kvalstertryck i september.
Vårt upplägg I vår strategi struntar vi i angreppsgraden under säsong och istället fokuserar vi på att hålla den totala populationen av kvalster på en så låg nivå att vi aldrig kommer över 2 %, extra viktigt på hösten när bina ska invintras. Av den anledningen siktar vi på att alltid hålla oss under 200 kvalster eftersom det ger 2% ifall vi har 10000 bin vid invintringen. Då har vi två mål; Estimera totalen så vi vet när vi ska behandla så att vi hindrar kvalsterantalet från att gå över 200 st. Kvalstrets reproduktion När det gäller hur, var och när Kvalstren reproducerar sig och varför de föredrar drönare så finns det att läsa mer detaljerat på vår hemsida under Varroa management, för den som själv vill läsa en studie så kommer referens här (2). Men lite kort så kryper kvalsterhonan ner i cellerna strax innan de försluts vilket ger ett fönster på 2-3 dagar max för att fånga kvalstret. I en arbetarcell blir det ca 1.3 nya honor per invaderad cell medan det i en drönarcell blir ca 2.5 (pga drönarens längre yngeltid) och det är troligtvis den stora anledningen till att kvalstren föredrar drönare framför arbetare. Det är definitivt anledningen till att kvalstermängden exploderar på försommaren och varför vår metod är så pass effektiv, vi motar Olle i grind så att säga. Vi använder således drönarramen eftersom kvalstren föredrar drönarceller ratio 1:8 ungefär (2). Då undrar kanske någon om inte sådana studier genomförts och visst har de det. I denna studien (3) fann de att med hjälp av drönarutskärning höll de nere angreppsgraden i oktober till under 3 % i snitt (men det varierade upp till 7% i vissa kupor) medan kontrollgrupperna varierade mellan 5-20 %. Detta test gjordes på gula bin i varmare trakter där produktionen av drönarna är mer utspridda över hela säsongen.
Diagram från ref 9 där de utförde drönarutskärning från tre bigårdar. Vit stapel behandling med drönarutskärning och svart är kontroll grupp utan behandling. Inga andra behandlingar användes och enbart drönarutskärning höll nivån runt 3% medan kontrollgrupperna varierade från 4% upp till 20% kvalsternivå efter avslutat test i oktober.
Vår metod är effektivare eftersom 1. de bara gjorde 4 utskärningar (en gång i månaden) medan vi kan göra upp till 6 utskärningar under de 6-7 veckor som vi har hög drönarproduktion. 2. kvalstren smiter ner i cellerna 2-3 dagar innan cellerna täcks och därför är det en fördel med en tredelad ram där vi varje vecka erbjuder nya fräscha celler. 3. Dessutom ger vi en extra smäll med mjölksyra ifall det behövs.
En del hävdar att mjölksyra inte kan användas eftersom den inte går in i cellerna och de flesta kvalstren sitter där. Det är delvis korrekt eftersom mjölksyra inte går igenom cellerna (vilket fö är bra för då blir inte täckt honung påverkad) men det är samtidigt fel eftersom vi inte har som mål att utrota kvalstren utan bara hålla ner antalet och till det fungerar mjölksyra utmärkt.
Vi tar ett exempel, säg att vi har 4,5 nedfall per dag vilket med vår modell ger 450 kvalster. Ungefär 1/3 sitter på bina och 2/3 sitter i cellerna (1) dvs vi kommer åt ca 150 kvalster och med en effektivitet på 90 % (4) blir vi av med 120. Då har vi kanske 320 kvar och vi får således göra en behandling till efter en vecka varvid vi kommer åt ytterligare ca 100 st och voila vi är nere på våra 2 nedfall per dag igen. Att metoden fungerar ser vi eftersom vi lyckas hålla nedfallet lågt under hela säsongen och nästkommande vår har vi fortfarande kvalsternedfall på under 15 st per vecka, oftast mycket lägre. Vi har inga samhällen som dött pga Kvalsterangrepp sedan vi började med den här metoden. De gånger vi kollat med oxalsyra på hösten har vi fått antalet bekräftat som matchar vårt nedfall. I nästa del kommer vi gå igenom hur testet är upplagt samt lite del resultat.
Vid genomgång förra helgen hittade vi viceceller i kupan på vårt starkaste samhälle så den omedelbara tanken var: attans vi har inte gett utrymme så nu är det svärm på gång. Eftersom det känns för tidigt att låta dem dra upp ny drottning nu för parning runt den 22:a maj beslöt vi oss för att försöka stoppa svärmningen eller åtminstone fördröja den en vecka. Vi rev alla viseceller samt rumsterade om i kupan, satte på en skattlåda och lyfte upp en ram med yngel och ett extra spärrgaller i botten så att drottningen i vart fall inte kan dra sin väg. Sen letade vi efter drottningen utan att hitta henne och i tisdags kollade vi igen. Då ser vi två nya viseceller men ingen drottning. Nu lutar vi istället åt att drottningen helt enkelt har dött – vi tror inte svärmen har gått eftersom vi såg visecellerna innan de var täckta samt att det fanns gott om bin. Om 10-15000 bin hade försvunnit hade det synts. Således får vi göra en ny plan där vi tror att ingen drottning finns. Då gör vi såhär – vi sätter varje yngellåda på egen botten med extra spärrgaller som säkerhet, skär ut en liten vaxbit med ägg från en annan kupa och sätter in hälften i respektive kupa. Vi skär ut två trekanter i nya ramar och nålar fast kakbitarna där. Troligen kommer båda kuporna att bygga vise celler, dvs drottningen är borta men om hon mot förmodan finns kommer bara den drottninglösa att bygga ut viseceller. När vi konstaterat vilket det är slår vi ihop kuporna igen och låter den kupan behålla exakt en visecell – så de inte kan få för sig att ändå svärma. Drottningen eller den andra visecellen får bli en ny egen avläggare. Planen är klar bara att genomföra – vi får se hur det går i praktiken.
14 maj – ingen Drottning
Efter att ha letat, letat och letat igen är vi nu övertygade att drottningen har gått och dött. Således slog vi ihop samhället igen och lät dem behålla två viseceller vi hittade i nedersta lådan. Får vi hoppas någon av dessa blir till en bra drottning och att samhället nu drar som sjutton på rapsen.
Idag har vi kollat vår avläggare som vi fiskade upp ur skorstenen och tyvärr fick vi inte med drottningen. I ett sådant läge har man i princip två möjligheter; endera stärker man upp ett befintligt samhälle eller så sätter man in en ram med ägg från ett bra samhälle. Eftersom vi i år vill utöka med kanske 10 samhällen så tar vi varje chans vi får att skapa en ny koloni så vi flyttade över en ram från en av våra bästa kupor som är både produktiv och snäll. Förhoppningsvis blir det en liten fin avläggare av den svärmen så småningom. Hade vi valt att slå ihop istället brukar det så här års gå bra att bara sätta in en ram eller två i vilken kupa som helst utan problem. Vårt samhälle i Öxabäck börjar bli starkt och kommer nog bli kanon lagom till hallondraget som brukar starta i mitten av juni. Konstruktionen vi gjorde för att hålla myrorna borta funkade klockrent – inte ne enda stackmyra bara 2 svartmyror hade hittat dit. Låg kvalsternivå men eftersom yngelmängden ökar snabbt nu är det troligt att de allra flesta kvalstren befinner sig i cellerna och att vi får en rejäl eftersläpning i nedfallet. Det visar sig om 10 dagar eller så. En rolig detalj vi noterade är att samhället tycker sig vara halvstarka, dvs de har byggt ut drönarramen bra men bara hälften med drönarceller och resten arbetarceller. Eftersom detta är vår kontroll så skar vi bort allt vaxet som blir finfint jungfruvax. Det vaxet säljer vi i bitar om ca 40 gram för 1 kr/gram när vi står på marknader – det är sådant vax som används vid tillverkning av salvor eftersom det är absolut rent.
Tänkte utveckla angående svärmning eftersom det är relevant just nu. Våra ledord i vår bihantering är mer honung och mindre arbete och att undvika svärmar är för oss en av de mest arbetsbesparande åtgärder man kan ägna sig åt. Att klänga på rangliga stegar är bara dumt (har vi förstås gjort) eller klättra på tak utan säkring (japp senast igår) eller klättra i höga träd utan säkring (check på den). När man är aningens filterlös är det inte alltid man följer sina egna regler men; vi har för egen del aldrig haft en svärm utan vi har än så länge enbart tagit in andras svärmar. Bra för bina, bra för oss då vi får in nya gener till bina samt bra för våra medmänniskor så de fortsätter tycka det är coolt med bin. Bästa sättet att undvika att en svärm går är att regelbundet kontrollera samhället att drottningen är äggläggande. Har man som vi en tredelad drönarram läser vi av ramen som jag beskrev tidigare, dvs ser jag nylagda ägg blir det ingen svärm den här veckan och så kollar vi nästa vecka igen. Använder vi ingen ram får vi vackert kolla ramarna efter ägg eller svärmceller. Bilden nedan har jag lånat från nätet (Klingstaberget) och första gången man får se detta drabbas man lätt av panik (det gjorde vi) och första impulsen är att riva alla cellerna (gjorde vi också).
Här har drottningen krupit ut. Är det öppnat i spetsen kröp hon ur själv men är det öppnat på sidan öppnade bina cellen och tog bort henne.
Bilden har jag lånat från nätet (Klingstaberget)
Men gör inte det – det är ingen panik bina kommer inte svärma de närmaste 30 minuterna ifall de inte redan gjort det. Har de redan svärmat så har ni förmodligen märkt det. Leta reda på drottningen och sätt henne i en egen låda så ni vet var hon är – och hittar man henne inte efter 2 genomgångar så kan hon fortfarande finnas och jag återkommer till det. Har vi hittat drottningen så sätter vi henne i en egen låda – det kommer för bina betyda att svärmen gått och de kommer återgå till sitt normala sätt och börja samla mat igen. Med drottningen låter vi allt spätt yngel följa med, dvs inga ägg lämnas kvar i modersamhället förutom visecellen. De börjar korva sig efter 3-4 dagar och vi tar hellre lite för mycket än för lite då vi inte vill att de ska börja bygga fler celler. Sen väljer vi ut en ram med en riktigt fin vise cell, men bara en! Ger vi fler kan en eftersvärm gå så bara en cell i kupan. Jamen tänk om den inte går fram då blir de ju utan? Jo, så är det och är det ett bra samhälle som vi absolut vill behålla generna på gör vi en eller flera avläggare av svärmcellerna. Eventuellt tar vi hela ramen med viseceller eller så skär ut trekanter med två-tre viseceller och sätter i våra trippelkupor meden ram pollen, en ram honung och viseramen. Vi fyller på med bin från annan kupa för att behålla svärmsamhället så starkt som möjligt. Svärmsamhället kommer nu bli vårt superproducerande samhälle då de kommer ha massor av bin och väldigt lite yngelvård. Sådana samhällen kan genererar 100kg eller mer. Någon kanske undrar varför avläggaren får ha fler viseceller och det beror på att avläggaren kan inte svärma då det är för lite bin och med fler celler är chansen större att vi åtminstone har en bra och levande drottning. resten sköter bina om själva. Men man bör inte spara för många då drottningarna slåss inbördes och med för många kan det hända att de allihopa dör (hände oss när vi satte in en ram med 8 viseceller och alla låg döda på botten efteråt)😢, den gången var vi inte kaxiga, men vi lärde oss något. Som vår granne säger; det är av mina misstag jag lär mig det är därför han kan så mycket. Nå, om allting går bra så har vi nu ett superdragsamhälle med en ny finfin drottning, gammeldrottningen bygger upp ett nytt samhälle och avläggaren har också tagit sig. Skulle drottningen i dragsamhället inte gå fram har vi många alternativ; slå ihop med avläggaren, sätta tillbaks gammeldrottningen (undviker vi om hon är två år eller äldre) eller ge en ny ram med ägg från annat samhälle och dra upp en ny drottning. Om vi inte hittade drottningen i början vad gör vi då? Vi letar igen, igen och igen tills vi hittar henne eller är säkra på att hon inte finns. Är vi helt säkra på att hon inte finns då sätter vi in visecellen som jag tidigare sa men är vi fortfarande osäkra finns en metod till – desperatmetoden. Då splittar vi helt enkelt yngellådorna rakt av och skapar två samhällen. Där sätter vi in ägg i bägge lådorna och ser vad som händer, bygger de viseceller ingen drottning och låter de bli så har de gömt henne. När vi konstaterat vilket det är så flyttar vi ramar så vi får det läget vi ville ha dvs super starkt dragsamhälle med allt täckt yngel och de flesta vuxna bina, moderdrottnignen (om hon nu fanns där) med alla ägg om det nu finns något kvar och några tusen bin som kan stjäla från ett svagare samhälle. Nu reagerar någon på att vi tar bin från svaga samhällen?? Japp det gör vi, vi vill ju ha starka dragsamhällen som ger mycket honung och här blir 1+1=3. De svaga samhällen ger inget överskott till kommande drag så att man tar några tusen bin har ingen betydelse de har kommer ha gott om tid att bygga upp samhället till nästa dra. Vi tar givetvis inte fler bin än att de täcker allt yngel som de har men de extra bina gör susen i vårt dragsamhälle. Så ser vår metod för svärmförebyggande åtgärder ut och med den metodiken har vi undvikit svärmar helt – men vi kommer såklart få en svärm förr eller senare, det är givet. Så poängen är inte att man ska känna sig misslyckad ifall det går en svärm utan poängen är två; det går att i de flesta fall undvika att svärmen går genom att jobba metodiskt. Om det går en svärm så får man ta det som en läxa och lära sig av det. Sen finns det situationer som man inte kan förutse, dvs Force Majeur och det är en annan sak. Avslutningsvis – vi vill inte ta bort svärminstinkten eftersom vi vill att bina ska ha kvar sin möjlighet att leva vilt och fritt den dagen förutsättningarna finns. Vi vill däremot förebygga att inte svärmarna går iväg okontrollerat eftersom vi har bin på vår tomt. Vi har ett ansvar mot våra grannar – de ska inte behöva ha bin i sina ventilationsrör eller skorstenar och vi har ett ansvar mot våra bin att ta hand om dem. Lycka till och när ni ser viseceller få inte panik utan se dem som en resurs för nya starka samhällen.
Ibland får man gäddor, ibland abborrar och ibland nåt helt annat när man fiskar… Svärm som vi tog i en skorsten med hjälp av ett par gamla tomma yngelramar. Imorgon vet vi om drottningen kom med. Svärmsäsongen är alltså igång och har ni inte kollat era bin på en vecka eller så rekommenderar jag att titta igenom. Det är bra bihantering att kolla en gång i veckan efter svärmceller (och skära ut drönarceller förstås). Ser ni svärmceller rekommenderar jag att göra en drottningavläggare -det är svårt att stoppa svärm-lusten när de bestämt sig. Bättre då att låta dem göra en konstsvärm. Hur en konstsvärm går till finns beskrivet under fliken nybörjarmanual.
Svartmyror brukar vi hitta i nedfallsbrickan och är en osäkerhet ifall de bär bort kvalster vilket därmed ställer till det i beräkningen av hur många kvalster som finns i kupan. Men vi har aldrig hittat dem i kupan och verkar därmed vara rätt harmlösa. Stackmyrorna däremot invaderar kupan och bina verkar inte försvara sig mot dem så vi hade massor i en av våra kupor. Därför gjorde vi denna konstruktion som förhoppningsvis ska stoppa myrornas invasion. Skulle de ändå hitta väg genom petflaskorna kommer vi fylla dem med fett och då var det själva den om de inte ska stoppas.
DoD's bisyssla 