DoD's bisyssla

När man ska få ut det sista ur hinken behöver man en tredje hand för att säkert luta hinken medan man slevar ur det sista. Vi använder denna superenkla konstruktion bestående av två plattor med gångjärn samt en stopp så inte hinken ramlar ur. Tar 1 timma att bygga och förenklar hanteringen avsevärt.

English summary: When we marked one of the new queens she got too much paint on her and when we returned her she seemed very unsteady, and could barely stand up. After a few mnutes she was fine again and a week later we saw no issues with her. Most likely she got a dose of alcohole (since the paint uses alcohole as solvent) and got a miniblast which lasted some minutes.

Nu börjar våra avläggare få sina drottningar märkta, vilket är en operation som alltid känns lite otryggt. Vi har lyckats döda ett par drottningar tillbaks i tiden, men numera har vi ett tillvägagångssätt som är stabilt. Vi använder en fångstpenna och låter drottningen vandra upp i märkburen innan vi sätter dit färgklicken.

Allting gick bra även denna gången tills vi skulle sätta dit pricken (årets färg är vit), då ville inte pennan samarbeta. Den har ju inte använts på några år och färgen hade torkat. Efter att ha skakat penna ordentligt kom färgen farande och den stackars drottningen fick en rejäl kludd färg på sig, men eftersom all färg hamnade på skölden så var det inge fara skedd. Trodde vi, alltså. När vi släppt ut drottningen var hon ostadig på benen och kunde knappt hålla sig kvar på ramen. Hon raglade och såg riktigt illa däran ut och vi befarade det värsta. När vi kollade till henne efter 10 minuter såg det bättre ut och dagen efter så vandrade hon runt som vanligt. Även vid kollen denna vecka såg allt normalt ut så vad hände? Färgen innehåller lösningsmedel och när det kom ut så här mycket färg kom det troligen lite för mycket med så drottningen fick helt enkelt en minifylla.

English summary: I just recieved my bee book from the printing press.

Idag var en stor dag för mig då jag kunde hämta hem boken från tryckeriet. Givetvis är jag jävig men jag tycker resultatet blev riktigt bra med lättläst text samt bra kvalitee på bilder, grafer och diagram. För den som är intresserad finns några kapitel att läsa: https://dodsbisyssla.com/bibok/

Om någon är intresserad att köpa den så skicka meddelande. Pris 250 kr (upphämtning), frakt med postnord 88 kr (333 kr totalt).

English summary: We usually get Canola honey every year since we have huge fields nearby one of our apiary. Despite bright yellow fields and decent wheather we didnt get one drop of rape seed honey this year nor did we see any insects in the rape seed fields. The bees apparently found better sources elsewhere and we ended up with a mustard colored honey which was very good. But its a mystery.

Vi har stora rapsfält nära våra bikupor och brukar alltid få ett bra rapsdrag vilket vi förväntade oss även i år, men icke. Rapsfälten har nu blommat över och vi har inte fått en droppe raps utan bina drog uppenbarligen på annat. Skattlådorna är fulla så det är inte brist på dragvilliga bin men bina tyckte av okänd anledning att rapsen inte var värd att gå på i år. Vi har besökt rapsfälten flera gånger under blomningstiden men har bara sett någon enstaka insekt. Vi frågade för övrigt bonden om de bytt rapsfrön men det hade de inte gjort. Istället fick vi den här honungen som vi inte riktigt vet vad det är – vi ska göra pollenanalys får vi se om vi kan bestämma vilken sort det är.
Ett mysterium är det under alla omständigheter.

English summary: In the previous part I challenged the claim that a brood less period would enable larger honey yield and in this part I go through the development of the bee colony from early spring to late autumn. It’s a fairly long article which can’t be summarized. So, one must use a translater for this article, sorry.

I del 1 gick jag igenom varför yngelfritt som strategi mot kvalster är en dålig ide, eftersom metoden har begränsad effektivitet samtidigt som det minskar chansen till riktigt stora skördar. I den här delen går jag igenom hur binas styrka och antal yngel varierar över säsongen och varför en diet på binas egen mat ger 15-20 kg större skörd, vilket mer än väl kompenserar för den honung bina får behålla över vintern. I figur 1 nedan ser vi hur bistyrkan och antal yngel varierar över året.

Utvecklingen av ett bisamhälle beror på flera faktorer – vi förutsätter att samhället är friskt med låg kvalstermängd:
1. Tillräcklig tillgång på mat (honung och pollen).
2. Hur många bin som finns tillgängligt för att ta hand om yngel (bina kan bara föda upp och hålla värmen på ett begränsat antal yngel).
3. Livslängden på ett bi (någonstans mellan 25-35 dagar).
4. Hur många ägg drottningen kan lägga per dag (någonstans mellan 1000 och 2000 ägg).
5. Hur lång tid det tar från ägg till vuxet bi (9 dagar som öppet yngel och 12 dagar som täckt yngel).

De svarta och gröna linjerna i grafen (figur 1) visar hur bistyrkan förändras över en 12 dagars period (den tid det tar från täckt yngel till att biet kryper ut). Den 22 april har vi ca 12000 bin och ungefär 7000 täckt yngel (svarta linjer). Om vi antar att livslängden är ungefär 30 dagar för ett bi kommer cirka 40% av bina dö under den kommande 12 dagars perioden då de 7000 ynglen krupit ut (de kryper givetvis ut kontinuerligt men alla har krupit ut efter 12 dagar). Då har vi ungefär 12000 -4800+7000 bin=14000 bin (grön linje). Fram till början av juni finns det nästan lika mycket yngel som bin vilket kräver mängder av ambin varvid antalet dragbin begränsas vilket i sin tur påverkar hur mycket nektar de kan hämta (under uppbyggnadsperioden blir det minimalt med överskott). I grafen kan vi se att bistyrkan fördubblas på ungefär 5-6 veckor vilket gör att har man 7-8000 bin i mitten av mars, når bina full styrka först i början av juni och först då kan man förvänta sig ett överskott på honung, eftersom det då finns överskott på dragbin.

I traditionell biodling använder man socker som vintermat, samtidigt som man förväntar sig att en stor del av bina som finns på hösten ska dö ut och endast de s k “vinterbina” överlever till våren. Det är dock en myt och det är tvärtemot så att dragbin mycket väl kan överleva vintern under förutsättning att de har tillgång till pollen i små mängder motsvarande det som finns i honung (får bina bara socker stämmer givetvis myten). När allt drag är över kan de äldre bin som finns kvar bygga upp sin fetkropp igen och de får tillbaks hårbeklädnad och andra ungdomliga attribut (2). Låter man bina i huvudsak äta honung och pollen dör väldigt få bin över vintern och man kan mycket väl behålla merparten av de 15000 bin som fanns i oktober. Det kommer fortfarande ta 5-6 veckor att dubbla bimängden, men eftersom man börjar med fler bin kommer samhället att nå sin fulla bistyrka betydligt tidigare, vilket innebär överskott redan i maj, se figur 2.

Fältstudier som visar skillnad mellan sockerdiet och naturlig mat är få men Randy Oliver genomförde en vinterstudie (3) där sockerdiet användes som negativ kontrollgrupp och naturlig mat som positiv kontrollgrupp. Om man jämför dessa två grupper visar det klart och tydligt att med socker som vintermat dog ungefär hälften av bina över vintern medan få bin dog om de fick sin naturliga mat, se figur 3.

Någon kanske undrar om en yngelfri månad inte ger ännu större fördel, eftersom bina då helt slipper ansträngningen med yngel, vilket borde frigöra fler bin för dragtjänst. I figur 4 ser vi hur ett sådant samhälle skulle utvecklas, i det här fallet är det enbart min estimering, baserat på svärmar vi tagit in med liknande utveckling eftersom de startar upp med noll yngel. Den streckade delen representerar den del av säsongen där man kan förvänta sig ökad skörd.

Ett sådant förfarande innebär stora risker eftersom man sätter sin tillit till ett eller möjligen två huvuddrag, exempelvis raps och hallon, vilka brukar infalla under perioden maj-juni. Men alla vet hur nyckfullt vädret kan vara vilket med lätthet kan flytta ett drag 2 veckor fram eller tillbaka. I fjol startade rapsen första veckan i maj och hade blommat färdigt sista veckan i maj. Hallondraget uteblev helt eftersom det var kallt och torrt och risken är att honungsåret slutar med ett fiasko. Kommer det ett ljungdrag är samhället allt för svagt för att kunna generera ett överskott utan allt går till att sätta yngel för kommande vinter. Även om man får en träff på dragen kommer den påföljande yngelsättningen att “kosta” mycket honung (en yngelram kräver ungefär 2 ramar honung (4) och med liten bistyrka behöver bina ta av sina förråd). Har då biodlaren skattat för hårt, och måste drivfodra med socker, blir följden svaga undernärda vinterbin. Vi ser det här på våra svärmar vilka vanligtvis drar in kopiösa mängder honung på nolltid, men den försvinner lika snabbt när de börjar producera yngel. Vi skattar som regel aldrig en svärm utan de får behålla vad de drar in.

Hur kan biskötaren dra nytta av ovanstående i sin dagliga skötsel för att hålla bina starka, friska och produktiva samt undvika trängsel (vilket triggar svärmning)? Följande sammanfattning kan vara värd att beakta:

1. Invintra på honung och pollen så bina får en bra start på våren. Man måste lämna mer mat över vintern eftersom det kostar mycket honung att sätta de första vårbina. Minst 15 kg honung, gärna 20 kg. Detta får man tillbaks under det första vårdraget i maj.
2. Ett starkt samhälle får en explosiv utveckling så det gäller att utöka med nya lådor i tid. För att undvika trängsel i april övervintrar vi på två lådor.
3. När bina fyller två lådor med bin tar det bara 2 veckor innan tredje lådan är full och ytterligare två veckor senare fyller de även den fjärde.
4. På riktigt starka samhällen använder vi gärna 3 yngellådor (LN) och vid kraftigt drag 5 lådor totalt.
Figur 5 visar när man bör utöka med nästa låda.

Avslutningsvis visar resultat från (5) att ett starkt samhälle kan dra in mer än 15 kg på ett bra drag och under sensommaren finns flera potentiella drag: Lind, klöver, lusdrag, åkerböna, rallarros, ljung, jättebalsamin, honungsört mm. Alla drag kommer givetvis inte varje år men något av ovanstående brukar dyka upp varje år. Ska man kunna dra nytta av ett sådant sent drag gäller det att hålla igång yngelsättningen (bina får inte ha matbrist under ett dragstopp) så att bina behåller sin styrka så länge det går.

Referenser:
1. Schmickl and Crailshem, 2026. HoPoMo: A model of honeybee intracolonial population dynamics and resource management
2. De Groot, 1953. PROTEIN AND AMINO ACID
REQUIREMENTS OF THE HONEYBEE
3. Randy Olivers vintertest: scientificbeekeeping.com/an-experiment-to-improve-pollen-sub-1/
4. Gabka, 2014. Correlations between the strength, amount of brood,
and honey production of the honey bee colony
5. Bhusal, S & Thapa, R. (2006). Response of Colony Strength to Honey Production: Regression and Correlation Analysis. Journal of the Institute of Agriculture and Animal Science, 27:133–137. https://doi.org/10.3126/jiaas.v27i0.706

English summary: This article cover the myth that a broodless period would a) be beneficial to the mite issue and b) give a higher crop. Its a long article and I cant summarize it without too much of the content being lost. So, unfortunately you will have to use a translater. Sorry.

I den här delen går jag igenom artiklarna i bitidningen och i nästa del visar jag varför ett stort samhälle är ett måste för att få bra skördar.

Del 1. Myten om fördelarna med en yngelfri period.
Det finns en mängd myter inom biodlingen, som ofta bygger på anekdotiska berättelser och påståenden utan stöd i form av studier eller andra bevis förutom den egna starka tron på att man har rätt.
I senaste numret av bitidningen fanns en artikel med tips hur man skulle hantera kvalsterproblemet med “strategin” att sätta bina yngelfritt under en längre period. Artikelförfattarna hävdade att om man sätter bina yngelfritt får man en sänkning av kvalsternivåerna med uppemot 98%. Dessutom skulle metoderna aven ge större skördar och starkare bin efterkommande år. Det här låter ju för bra för att vara sant och, som vanligt när något låter för bra är det inte heller sant. När det gäller påståendena om de goda effekterna skrev jag till artikelförfattarna och bad om referenserna som stödde påståendena, men jag fick inga referenser utan jag skulle köpa boken tyckte de. Det säger mig att de själva troligen inte har läst någon referens, och då kan de således inte heller uttala sig vad siffrorna egentligen betyder eller hur sanna de faktiskt är. Därför kommer inget av det jag hädanefter skriver baseras på den tyska boken utan från de referenser jag själv har i ämnet.
I artikeln gjordes en liknelse med en naturlig svärm där det hävdas att vid naturlig svärmning minskas kvalstertrycket med 40-50%. Det är ju självklart att om man delar ett samhälle i två kommer varje del ha mindre antal kvalster eftersom kvalstren delar upp sig. Angreppsgraden är däremot relativt oförändrad när man gör en konstsvärm eftersom man då slumpmässigt delar samhället. Våra egna erfarenheter av naturliga svärmar är att relativt lite kvalster följer med svärmen vilket är rimligt eftersom bara friska bin orkar följa med. Det bygger på egen erfarenhet eftersom vi alltid behandlar en svärm med mjölksyra, och vi ser vanligtvis relativt lite nedfall efter behandling. Påståendet att antalet kvalster minskar med 1-2% per dygn bygger troligen på att livslängden för kvalster är ungefär 60-70 dagar under säsong. Men det gäller bara när kvalstren genomför parningscykler! När bina inte har yngel, och kvalstren inte kan para sig, får även kvalstren förlängd livslängd, där Martin (1) visade att kvalstren under vintern fick en livslängd som var mångdubbelt längre, varför nedfallet minskar betydligt under en yngelfri period (vilket bekrätas av vår egen erfarenhet av konstsvärmar, avläggare samt insamlade svärmar). För övrigt är en förlängd livslängd nödvändig för att kvalstren ska överleva en lång vinter där inget eller väldigt lite yngel sätts.
Ett samhälle som sätts yngelfritt kommer att få en liten topp när allt yngel har krupit ut, eftersom de flesta bin snabbt blir dragbin då det inte finns behov av ambin. Men bina dör efter ett par veckor i fält och då kommer bistyrkan att dyka varvid resten av säsongen går åt till att bygga upp samhället på nytt. I ett idealfall där man har ett stort drag och man lyckas pricka in bistyrkan precis rätt kan man få ett bra drag men i vårt avlånga land har vi många olika drag som kommer vid olika tidpunkt vilket gör att vill man få en stor skörd på nedanstående potentiella drag måste samhället således vare redo när draget väl dyker upp. Så här ser det exempelvis ut i vårt område, April: Sälg, lönn, skuggmorell. Maj: Lönn, raps, körsbär, plommon, äpplen, päron, rönn, oxel, lingon, blåbär, maskros. Juni: Raps, rönn, oxel, hallon, brakved, lingon, vitklöver. Juli: Lind, lushonung, åkerböna, ljung, trädgårdsväxter. Aug: Ljung, jättebalsamin, lushonung, honungsört, rödklöver. September: Ljung, Murgröna. Oktober: Murgröna
Som ni ser kan vissa blommor variera sin blomning över åtminstone två månader vilket gör det oerhört svårt att pricka in ett specifikt drag och dessutom missar man mängder av potentiella drag när bistyrkan gått ner. Enligt Farrar (2) ger ett starkt samhälle på 60000 bin 1,5X mer skörd än fyra små på 15000 bin vardera.
Slutligen jämförde man bistyrka efterkommande år och hävdade att man fick 60% bistyrka året efter behandlingen vilket då jämfördes med myrsyra vilket bara gav 40% bistyrka året efter. Det här understryker endast hur dålig strategi det är att generellt använda myrsyra eftersom det dödar stora mängder bin. För egen del nöjer jag mig bara med 100% bistyrka året efter (i mars) , eller 150% (i slutet av april) beroende på hur man mäter. Ett sista fel i antaganden är att gamla bin är dåligt och ska tas bort inför vintern. Då har uppenbarligen inte kunskapen att gamla bin kan regenerera sina kroppar under förutsättning att det finns honung och pollen under vintern. Redan på 1950 talet visade De groth (3) att dragbin får lika lång livslängd som vinterbin genom att återuppbygga sin fetkropp, under förutsättning att det finns fullgod mat under vintern (givetvis inte socker). Det här är en stor fördel eftersom det då finns färdiga dragbin på våren redo att dra in nektar, och vinterbina kan ägna sig åt att ta hand om yngel vilket ger en mycket snabbare våruppbyggnad.

Nåväl, låt oss specifikt titta på metoderna som beskrevs:

1. Total borttagning av ynglen. Som biälskare finner jag den här metoden barbarisk och totalt respektlös mot våra bin. Att ta bort yngel som är friskt är enligt mig helt förkastligt och egentligen borde det räcka som motargument, men jag ska ändå ta mig tiden att vederlägga påståendena.
   Först som sist – vi själva skär ut drönarelarver som vi kasserar. Då kan säkert någon undra vad skillnaden är mot metoderna nedan.
   För det första skär vi ut en begränsad mängd drönare, ca 700 i veckan, vilket är ungefär hälften av alla drönare (4). För det andra så är det uppåt 10 gånger så stor sannolikhet (5) att en drönarlarv är angripen och vid våra mätningar så brukar 20-70% av larverna ha ett eller flera kvalster. Det ska jämföras med att ett stort samhälle kan ha bortåt 20000 yngel där endast 2-7% är angripna – att kassera dessa är ineffektivt och i mina ögon oerhört oetiskt. För det tredje har rätt utförd drönarutskärning en effekt på ungefär 80% (6) utan att man förstör samhället genom att minimera dess förmåga att fungera optimalt. För samhällets funktion innebär utskärning av hälften av drönarna en “låg kostnad” och därmed relativt liten negativ påverkan, då det finns tillräckligt med drönare för att uppfylla behovet av parning.
2. Spärrboxmetoden. Det här en variant av drönarutskärning, där man istället för drönare använder en ram med arbetaryngel för att fånga kvalster. “Hög kostnad” för samhället jämfört med drönarutskärning, samt stor arbetsinsats gör metoden ineffektiv.
3. Burad drottning. Minst arbetskrävande men med samma negativa kosekvenser som övriga metoder. Enligt (7) har enbart yngelfritt liten påverkan på kvalstermängden, vilket förklaras av Martin (1), om den inte samtidigt kombineras med en kemisk behandling, vilket innebär att den inte minskar kemikalieanvändandet, utan tvärtom adderar en svår behandling eftersom de flesta använder oxalsyra. Använder man istället mjölksyra blir metoden något bättre, men man har fortfarande minskat möjligheten till bra skördar och bra pollinering. De gånger vi själva testat att bura drottningar (inför drottningbyte) har det dessutom ofta lett till att bina bygger viseceller, vilket leder till extra arbete.
   
   
   Referenser:
   1. Martin, 1998. A population model for the ectoparasitic mite Varroa jacobsoni in honey bee (Apis mellifera) colonies
   2. Farrar 1937. THE INFLUENCE OF COLONY POPULATIONS ON HONEY PRODUCTION
   3. De groot, 1953. PROTEIN AND AMINO ACID REQUIREMENTS OF THE HONEYBEE
   4. Seeley, 1976. THE NEST OF THE HONEY BEE (APIS MELLIFERA L.)
   5. Boot et al, 1995. Invasion of Varroa jacobsoni into drone brood cellsof the honey bee, Apis mellifera
   6. Bjusen et al, 2024. The efficiency of Drone Brood Removal (DBR) in combination with Lactic Acid Treatment(LAT) to control the Varroa destructor infestation.
   7. Gregorc et al, 2017. Brood removal or queen caging combined with oxalic acid treatment to control varroa mites (Varroa destructor)in honey bee colonies (Apis mellifera)
   
   
   

English summary: The rape seed is now in full bloom and the bees have found it which usually generates a good crop. When the bees have find a nice source of nectar they perform a dance to inform the other bees.

Nu har bina hittat rapsen och de första ramarna skördades -med lite bra väder kan det bli en bra skörd kommande veckor. När bina har hittat något de gillar utför de en dans för att berätta för sina systrar var nektarn finns.

English summary: A new method to add queen cell were successfully tested.

Vi testade för första gången att hänga in en visecell med hjälp av aluminiumfolie och det fungerade alldeles utmärkt, en liten oparad drottning sprang på ramen. Inget mer komplicerat arbete med att skära ut kakbitar och nåla fast utan bara en bit folie som lindas runt visecellen och häng in. Gött när teori och praktik synkar.

English summary: We are now in the hectic period where we collect swarms and it’s pretty cool to watch the bees walk into the new hive, see movie.
We thought our biggest colony were planning a silent change of the queen but noticed in last inspection that she no longer produced eggs and consequenty was about to swarm. We quickly did a queen split and left one nice queen cell to make a new queen.
We also noted that the last mite count gave a cleaning rate of 78% mites in the drone comb, which is the best number we ever seen. We can only hope that her daughters will be as good.
Vi har nu kommit in i den perioden då svärmtelefonen ringer konstant och vi har redan hämtat tre svärmar som nu fått nytt hem. Vi har testat lite olika metoder att få ner dem i den nya kupan och det som fungerar bäst och blir minst stökigt är att låta bina vandra upp i lådan via en svärmbräda, se filmen.

Vid kontroll av vårt stora samhälle såg vi att de slutat bygga ut drönarramen och vid kontroll hittade vi inga nylagda ägg alls. Bina har uppenbarligen bantat ner henne sedan förra veckan och det var med andra ord svärmning på gång! Vi fick således raskt lägga om planerna genom att skära bort alla viseceller utom en fin som de får behålla. Har de fler viseceller kan den först födda drottningen mycket väl ge sig av i en svärm, men finns det bara en har bina inget val än att hon stannar. Det finns förstås en risk att det inte blir något av henne men då har vi ju dels gammeldrottningen (plan B) samt ett par avläggare vi gjorde av de övriga cellerna (plan C).
Nu börjar det för övrigt bli trångt i bigårdarna med drygt 10 avläggare och 3 svärmar (vi har totalt 15 samhällen på tomten) så imorgon blir det flytt för 4-5 samhällen till Öxabäck.
Vid sista kvalsterräkningen av drönarna från svärmsamhället konstaterade vi 78% utrensning, vilket är fullständigt enastående – bara att hoppas att egenskapen finns kvar hos döttrarna.

English summary: We found queen cells in two colonies which could indicate swarming. However, after checking all brood combs we saw plenty of newly laid eggs thus confirming that the bees have not starved her, and hence it’s a queen replacement. We let them do that as they please but we take the opportunity to create nuc’s. In the image below one can see how we have cut out one queen cell which we wrap in aluminium foil and place it between two combs. This is an efficient way to create nuc’s saving time and energy for the new colony.
We also saw that the bees have opened some drone cells and once we pulled the brood (about 15 days old based on the purple eyes) we could see that they all had one or several mites confirming our hypothesy that our resistent bees carry out DBVSH (Drone Brood Varroa Sensitive Hygiene). We also noticed that there were several mites crawling on the drone comb, unclear if they moved there by themselves or fell off when the bees removed the drones.

Vi har nu hittat viseceller i våra två starkaste samhällen, vilket lätt triggar svärmpaniken. Det viktigaste i ett sådant läge är att ta några djupa andetag och undertrycka den första tanken, vilken ofta är att börja riva cellerna. Är det svärm på gång har de isf börjat banta ner drottningen som därför slutar lägga ägg. I bägge fallen var äggläggningen i full gång och således tänker våra två starkaste samhällen byta ut sina respektive drottningar. De här drottningaran är på tredje sommaren, och eftersom de båda formligen sprutar ur sig ägg är det rimligt att de börjar närma sig slutdatum. När vi nu övertygat oss om att det är stilla byten på gång låter vi bina sköta det hela som de vill, men eftersom båda är resistena samhällen och har gjort ungefär 10 viseceller vardera passar vi på att skörda ett antal viseceller för avläggare. Ibland tar vi en hel ram med yngel, bin och viseceller, men för att inte decimera samhällena för mycket har vi också skurit ur några viseceller som vi sätter fast med lite aluminiumfolie och hänger in mellan två ramar, se bild nedan. Bina tar vi från annat samhälle. Att utnyttja täckta viseceller spar tid och energi för avläggaren eftersom drottningarna kläcks efter ungefär en vecka, samtidigt som de inte behöver ägna omsorg åt att bygga upp visecellerna.

Vi har under de senaste två åren dokumenterat DBVSH (Drone Brood Varroa Sensitive Hygiene), dvs att våra resistenta bin verkar rensa ur drönaryngel som invaderats av kvalster på samma sätt som de asiatiska bina rensar ut arbetarceller. Vi kan se att drönarkakor som är 15-16 dagar gamla har betydligt mindre kvalster (och fler tomma celler) än kakor som är nytäckta. Idag såg vi ett flertal celler som verkade öppnade och när vi drog ut ynglen satt det mycket riktigt ett eller flera kvalster på dem vilket understryker att det är en försvarmekanism som vissa Mellifera bin har utvecklat. Vi såg också ett antal kvalster som sprang på drönarkakan vilket visar att kvalstren är relativt rörliga och kan obehindrat kravla runt på yngelkakorna. Om de hamnat där när bina dragit ut yngel eller om kvalstren tagit sig dit för egen maskin är oklart.