DoD's bisyssla

English summary: We will soon start our 2024 Varroa management test in order to follow up the findings from 2023 study. In 2023 years test we showed the efficiency of a combined drone cutout and Lactic acid treatment but we also stumbled on a behaviour never reported before; In some colonies the bees seemed to clean out varroa infested drone cells and thus showed resistance towards varroasis. The report can be downloaded here: https://dodsbisyssla.com/varroa-managment-test-2023-test-report
This year we will focus to find evidence that the effect is real and if it gives the bees resistance.

Under 2023 genomförde vi ett test av vår metod, som består av drönarutskärning i kombination med mjölksyrebehandling vid behov. Vi visade att effekten matchar den man får med kombination av myrsyra och oxalsyra men med vår metod hålls kvalsternivån låg hela säsongen och därmed undviker man risken att få skadade vinterbin, rapporten kan laddas ner via den här länken: https://dodsbisyssla.com/varroa-managment-test-2023-test-report Den finns också på svenska uppdelad i fyra delar under fliken “Egna tester och studier”.
Vi upptäckte också något mycket intressant, som aldrig tidigare har rapporterats, då det verkade som vissa kolonier städade bort drönaryngel med kvalster. Dessa kolonier verkade ha en resistens mot kvalstren med betydligt mindre dagligt nedfall och väsentligt lägre angreppsgrad av kvalster i drönarcellerna. Om det här visar sig vara en okänd försvarsmekanism så kan analys av drönarlarver vara en enklare väg för att hitta bin med resistens. Därför kommer årets test att fokusera på att undersöka ifall resistenta bin verkligen städar bort angripna drönare och ifalldessa bin då uppvisar resistens mot kvalsterangrepp. Någon kanske undrar om inte detta är samma sak som VSH men med VSH handlar det om att bina i dessa fall öppnar arbetarceller och undersöker dem. I de flesta fall där en kvalsterhona finns låter bina dem vara och återsluter cellen igen och detta gör att kvalstret inte kan föröka sig i den cellen och om tillräckligt många celler återsluts har bina resistens. Men ingenstans rapporteras det att bina skulle öppna, kontrollera och städa bort drönare så om vår upptäckt stämmer är det en helt okänd strategi som bina utvecklat. Vi kommer att använda vår tredelade drönarram, se fig 1, där vi kommer ta foton av nyligen täckta celler samt strax innan de kryper ut och jämföra ifall antalet tomma celler har ökat. Vi kommer också att täcka en halv ram med täckta larver samt jämföra antalet kvalster i delarna. Om bina städar bort angripna celler bör vi få en signifikant skillnad i de olika delarna vad gäller antal celler med kvalster.

English summary. The film show good forage of salix pollen and (probably) nectar during sunny days in April. This means that the bees have enough pollen to make plenty of broods regardless if the rest of april will be rainy. Its important to have enough honey left in the hive since new nectar may be scarce depending on if there will be warm days or not. We have measured the food consumption over the winter and in the graph we can see monthly usage and it is clear that the colder it gets the more honey they consume. Its logic but some beekeepers still beleive that the bees will go into hibernation and use less honey the colder it gets. It is true that some bees goes in a kind of half hibernation but in the centre of the cluster it is always 20-25 degree and in order to keep it like that the bees consume honey. Öxabäck apiary is located in zone 4 which is much colder than Kungsbacka and consequently those bees consumed more honey. We started with about 15-17 kg honey so they should have enough to last to may.

I april blommar sälgen för fullt och vid bra väder är det fullt drag – nästan lika bra drag som under rapsdraget i maj. Varje bi kan bära ca 20-30 mg pollen vilket gör att bina drar in 1-2 kg pollen per kupa under en solig dag. Men, det går dessutom åt stora mängder vatten för att sätta mycket yngel så många bin sitter i mossan eller andra vattensamlingar och sörplar vatten. Har bina fått 2-3 bra dagar i april så kommer bina att ha dragit in tillräckligt med pollen för att kunna sätta fullt med yngel, detta pågår givetvis även om det är kallt och man inga bin ser. När man sedan öppnar kuporna i slutet av april för att sätta in drönarramarna blir man ofta chockade över hur mycket bin där är. Risken som finns ifall hela april regnar bort är att det uppstår brist på mat och då gäller det att det finns honung kvar av vinterförrådet. Det finns många åsikter om hur mycket mat det faktiskt går åt under en vinter och för att bringa klarhet så har vi mätt foderåtgång på våra samhällen. Intressant är att foderåtgången är större i kuporna i klimatzon 4 (öxabäck) än i vår gård i Kungsbacka. Det är egentligen självklart att det går åt mer mat när det är kallt men en del biodlare tror ju fortfarande att bina går i någon sorts halvdvala och att matåtgången skulle minska ju kallare det är. Matåtgången minskar visserligen när bina sätter sig i kluster och sitter still men när temperaturen sedan sjunker behöver bina arbeta för att hålla värmen, dvs de aktiverar sina stora vingmuskler för att generera värme vilket medför ökande matåtgång. Med 15 kg vintermat kommer bina ha ca 5 kg mat kvar för att klara sig till nektardraget går igång och om vädret är bra kan de dra ny nektar redan i april. Men skulle april och maj bli kallt så behövs de 5-7 kg som finns kvar och man behöver dessutom kolla ifall något samhälle gjort av med mer mat och därmed får brist. 15 kg räcker oftast bra i vårt klimat, dvs södra Sverige men troligtvis behövs betydligt mer mat ifall man befinner sig i Norrlands inland med längre och kallare vinter. Intressant är att notera att det inte verkar vara någon skillnad på vårt svarta samhälle nr 11) och de övriga hybridbina. Givetvis kan vi inte säga något säkert på bara en kupa men den skiljer inte ut sig i denna jämförelsen.

English short summary: The previous winter have been a harsh one with many hives having issues with moisture and bees suffering from dysentery. Under the menu “Intressant forskning” several articles can be found that explains reasons behind dysentery. Original articles from Randy Olivers homepage, scientific beekeeping.
Om man läser på FB så är det uppenbart att många har haft problem med utsot och vissa kupor får mögel bildas och bina har fryst ihjäl. Under fliken “intressant forskning finns tre artiklar om orsakerna till utsot. Här kommer en sammanfattning.
https://dodsbisyssla.com/orsaker-till-utsot/

Jag är en varm förespråkare av naturlig bihållning och därmed är det honung som gäller för oss. Men man måste ändå vara neutral när det gäller att tolka forskningsresultat så låt mig därmed slå fast att bina överlever på socker men, enligt vår erfarenhet, de övervintrar bättre på sin egen honung eftersom den innehåller näringsämnen som bina behöver. Om man tittar på utseendet på utsot så är det uppenbart att den är flytande vilket betyder att det mesta innehållet är vatten. Om det hade varit något osmältbart från honungen som ger utsot (en del böcker påstår det) hade isf utsoten varit stenhård men som alla kan se rinner det ofta dvs avföringen består mest av vatten. Det är skälet till att det är 100% säkert att varken socker eller honung i sig ger mer eller mindre utsot eftersom vattenmängden bestäms av fysikens och kemins lagar och dessa gäller lika för både socker och honung. 1 kg honung eller socker ger ca 650 gr vatten vid förbränning, om man har för hög vattenhalt i sitt foder blir mängden större och risken för utsot ökar. Socker består av sackaros som spjälkas till 50/50 glukos och fruktos medan honung redan är spjälkad och består av en blandning av fruktos och glukos. Raps och några få andra blommor ger hög halt glukos och kristalliserar därför snabbare – dessa ska inte användas som vintermat. Det här innebär att inga bin har problem med att leva på honung utan alla bin övervintrar bättre på honung än socker eftersom honung innehåller näringsämnen utöver kolhydrater. Som nämndes tidigare så ger 1kg honung 650 gr vatten det är därmed bortåt 10 kg vatten som ska hanteras under en vinter. Det är klustret som sköter den detaljen genom att bina kan reglera fukthalten i klustret genom att andas ut överskottsvatten samt fläkta ner vattenångan. För att detta ska funka behövs bra bottenventilation. För att ett kluster ska fungera behövs en minsta bimängd och då manteln är 5 cm tjock så blir absolut minsta diameter då 10 cm. Ett sådant litet kluster kan dock inte reglera fukt eller värmen och studier visar att optimal storlek är 12-15000 bin vilket ger ett kluster stort som en basketboll. Regleringen av fukt/värme kan bara ske om luftfuktigheten är rimlig och vi som bor på västkusten vet att 95% luftfuktighet är det normala vilket gör det oerhört svårt för bina att bli av med överskottsvatten. När tarmarna är fyllda har bina ett trick kvar och det är att sätta vinterbin eftersom det går åt mycket vatten för yngelsättning. Det kostar extra energi för bina, och dessutom deras långa livslängd, att sätta yngel så det är en sista åtgärd som de gör när inget annat återstår. För att det ska fungera behövs ett tillräckligt stort kluster, honung samt extra pollen. Det vi biodlare kan göra är att se till att invintra tillräckligt stora samhällen, ge tillräckligt med honung och pollen, invintra på två lådor samt se till att där finns bra bottenventilation. De två lådorna behövs för att få plats med tillräckligt med mat samt att ifall där blir lite fukt och mögel så hamnar det i nedre lådan och bina slipper sitta i den dåliga miljön. Vi bor på blöta västkusten och har ibland lite mögel i ytterramarna i nedre lådan men det bekommer inte bina nämnvärt utan de sitter bra i den övre lådan.

När vi gick biodlarkursen beskrevs oxalsyrabehandling i december som ett måste och om man inte utförde den var det stor risk att bina att gick under. I de flesta biböcker beskrivs oxalsyrebehandling som en viktig metod för att garantera en låg kvalsternivå (1), och vid en första anblick kan det verka som en vettigt strategi att garantera att bina får starta våren med låg kvalsternivå och därmed få en bra start. Men resonemanget haltar betänkligt eftersom man inte tar någon hänsyn till ifall samhället faktiskt behöver en behandling. Man tar heller inte hänsyn till att oxalsyra är en stark syra och precis som alla andra kemikalier har negativ påverkan på bina (2,3,4,5). Att behandla samhällen som inte behöver behandling anser vi vara en dålig strategi och därför har vi slutat med slentrianmässiga behandlingar. Om vi måste behandla så använder vi i första hand ofarliga metoder (drönarutskärning) och i andra hand så ofarliga medel som möjligt. Med den strategin blev oxalsyra helt överflödig och vi slutade därför med den för 7 år sedan utan att vi ser några problem med hög dödlighet pga Varroasis. låt oss titta på fakta och analysera situationen med vetenskapliga metoder och avgöra hur relevant behandlingen faktiskt är.

För att förstå hur en kvalsterbehandling ska vara så effektiv så möjligt måste man först förstå kvalstrets livscykel – första åren blev vi chockade hur ett samhälle kunde gå från att knappt ha några kvalster alls till att fullkomligt explodera på bara några veckor. Men om man tittar på kvalstrets fortplantning blir det lättare att förstå dess utveckling, fig 1 visar hur fortplantningen går till. Kvalstret kan bara fortplanta sig i stängda celler och i en arbetar cell blir det i snitt ca 1,1-1,3 livsdugliga döttrar medan det i en drönarcell blir ca 2,3-2,5 döttrar (6). Eftersom en stor del av kvalstren befinner sig gömda i cellerna ( 50-80%) kan det bli en obehaglig överraskning när de plötsligt väller ut i slutet av augusti början på september när yngelmängden minskar.

Eftersom drönaren tar några dagar mer på sig för att bli färdiga kan kvalstret lägga fler ägg där samt ger döttrarna fler dagar på sig att mogna vilket är anledningen till att fortplantningen är snabbare i drönare och därför blir utvecklingen explosiv under drönarsäsongen som hos oss infaller maj-juni. Kvalstrets fortplantning är relativt långsam när antalet kvalster är lågt men eftersom den är exponentiell ökar den snabbt med ökande antal kvalster vilket är orsaken till att kolonier plötsligt kollapsar när kvalsternivån exploderar. I fig 2 visas en förenklad modell hur utvecklingen av bin och kvalster kan se ut under en säsong.

Den enkla modellen i fig 2 visar paradoxen med kvalstrets utveckling och dess påverkan på bisamhället. Ett obehandlat samhälle kan lätt ha 2000 kvalster i juli vilket inte påverkar samhället nämnvärt eftersom där finns uppemot 50000 bin. När bistyrkan går ner i slutet av augusti fördelas dessa 2000 kvalster på bara 15-20000 bin och plötsligt har vi en angreppsgrad på >10% och samhället är dödsdömt. Oxalsyra har bara bra effekt på yngelfria samhällen, eftersom den inte går igenom vaxlocken, och därför är den endast meningsfull sent på året. Men har vi ett hårt angripet samhälle som beskrivs ovan har oxalsyra ingen effekt eftersom vinterbina redan är skadade och ett sådant samhälle kommer inte klara sig. Någon kanske invänder att en kombinationsbehandling då, dvs myrsyra och oxalsyra, som många använder?
Ett av två fall kommer inträffa:
Endera har vi hållit kvalsternivån på en låg nivå och vinterbina har klarat sig – då behövs ingen mer behandling.
Eller så har vi för hög nivå i augusti och vinterbina är skadade – då är det försent att behandla och då har oxalsyran ingen funktion för samhället går under oavsett.
Det enda fall där oxalsyra kan ha en funktion är ifall vi haft en låg nivå hela säsongen så vinterbina är starka men att vi får en plötslig ökning i oktober. I det fallet kan vi lika gärna använda mjölksyra som har samma effekt men är betydligt mildare för bina. I samtliga ovanstående fall är oxalsyra överflödig och gör mer skada än nytta.
För att dokumentera att vår strategi utan starka syror fungerar gjorde vi en studie under 2023 med 26 kupor där tre av dem hade skyhöga kvalsternivåer i augusti. Två av kuporna var i kontrollgruppen där de fick myrsyra + oxalsyra men dog ändå under hösten pga av Varroasis. I testet hade vi 16 kupor som enbart fick drönarutskärning samt mjölksyra under augusti-oktober vid behov och av dessa hade 15 lågt nedfall hela säsongen utan annan behandling (7) och kom ut starka i år (>10 ramar med bin).
Då kanske någon påpekar att det finns många som enbart använder oxalsyra och har bra överlevnad. Så är det förvisso, men motfrågan blir ifall de har koll på kvalsternivåerna? Kan det vara så att de råkar ha samhällen som faktiskt har resistens utan att veta om det? I vår strategi håller vi koll på nedfallet och om det går över tröskelvärdet så behandlar vi med mjölksyra, vissa samhällen behöver ingen behandling alls och dessa har då någon form av resistens. Dessa samhällen är de som vi avlar på för att ta vara på resistensen.

Referenser
1. Fries/Kristiansen, Sjukdomar, parasiter och skadegörare i bisamhället.
2. Scneider et al, Sublethal effects of oxalic acid on Apis mellifera
(Hymenoptera: Apidae): changes in behaviour
and longevity
3. Highes et al, Negative long-term effects on bee colonies treated
with oxalic acid against Varroa jacobsoni Oud.
4. Thielka, EFFECTS OF SYNTHETIC AND ORGANIC ACARICIDES ON
HONEY BEE HEALTH: A REVIEW
5. Nazmiye Gunes, Levent Aydın, Deniz Belenli, John M. Hranitz, Sami
Mengilig & Semih Selova (2017) Stress responses of honey bees to organic acid and essential
6. Rosenkrantz et al (2010), Biology and control of Varroa destructor
7. Bjusen/Nordin, The efficiency of Drone Brood Removal (DBR) + Lactic Acid Treatment (LAT) to control the Varroa destructor infestation.

Vädret har varit eländigt kallt hela mars med undantag för en solig dag då bina passade på att rensningsflyga. Hassel blommar för fullt men eftersom bina inte flyger kommer det inte in något nytt pollen vilket fördröjer utvecklingen. Nu är det viktigt att hålla koll så att bina har mat då det trots allt pågår yngelsättning med förhöjd matåtgång.
Eftersom vi tvingades använda delvis socker i höstas, på grund av den usla sommaren som knappt gav någon honung alls hos oss, så har vi sparat några honungsramar som vi ska tillsätta som en energiboost. Så fort det blir över 10 grader och sol kommer vi sätta dessa ramar vid yngelklotet så larverna får en bra start. Dessutom ska varroabrickorna in så fort vi har plusgrader på nätterna så vi kan se att kvalsternivån är under kontroll. I övrigt är det vaxning av gamla ramar som gäller – vi bytte in 11 kg ursmält vax från förra året och fick nytt präglat svenskt vax tillbaks.

English summary: The test report is now available: You find it under the meny “egna tester och studier” or follow link below.

Testrapport är klar för den som vill läsa, den finns under menyn “egna tester och studier” eller använd länken nedan.
dodsbisyssla.com/varroa-managment-test-2023-test-report/

Idag gick temperaturen upp mot 10 grader så då tyckte några bin det var dags. De svarta bina var mest på och där var en hel del som flög. Myten säger att svarta bin är aggressiva – här filmar vi ca 20 cm från flustret och de kunde inte bry sig mindre.

Om man har sett till att invintra unga drottningar och hållit kvalstren på en låg nivå bör vintern ha gått bra. Men mars-maj är en kritisk period då yngelsättningen kommer igång och därmed behövs mycket mat. Snålade man med maten i höstas kan det lätt bli problem, och faktum är att de flesta bin som svälter gör det på våren. Ofta hör man biodlare som oroligt undrar ifall det finns mat kvar och hur vet man ifall de lever och har tillräckligt med mat?
Så här gör vi för att inte behöva oroa oss ifall våren blir lång och kall.
1. Se till att ge minst 15 kg honung, helst 20 kg.
2. Spara honungsramar för stödmatning ifall det behövs. Ramar som blir över slungas.
3. Väg kuporna under invintring och sedan varje månad. En tom kupa väger 11-12 kg så inför vintern bör kupan väga minst 30 kg helst 35 kg. 11kg (tom kupa)+15 kg (mat) + 2 kg (bin) + 2 kg (pollen). Vår sämsta kupa väger 21,5 kg så där bör det finnas ca 6-7 kg kvar så vi sitter lugnt och väntar in första flygningen.

Februari vägningen är klar och det ser ut som om yngelsättningen ännu inte kommit igång på allvar.

Man kan se att alla kuporna har bra med mat då en tom kupa väger ca 11 kg, så de flesta har minst 8-10 kg mat kvar. Men som vi vet kommer matåtgången öka markant i mars-maj. Påståendet att svarta bin gör av med mindre mat verkar inte stämma, snittet är ca 7 kg sedan september och kupa 11, med svarta nordiska, har gjort av med 7,5 kg. Givetvis kan vi inte dra några slutsatser på bara en kupa, men kanske är det så att skillnaden är större mot gula bin. Våra andra bin är ju hybrider mellan svarta och gula bin och de kanske är mer lika svarta vad gäller övervintring. Det här ska vi titta närmare på när vi har fler svarta bin.

Nu har vi kommit till sista delen där vi diskuterar resultaten och försöker dra lite slutsatser.

4. Diskussion

I denna studie visar vi att om en tredelad drönarkam används minskar kvalsterpopulationen snabbt och med LAT-behandling, vid behov, är det möjligt att bibehålla den låga kvalsterpopulationen genom hela säsongen. Av testbikuporna (n=10) hade ingen ett kvalsternerfall i augusti som motiverade någon FA-behandling och endast en hade ett kvalsterfall i november som motiverade en OA-behandling.

Det verkar finnas ett bättre långsiktigt resultat i denna studie jämfört med tidigare studier (Charriere, 2003; Calderone. N. W, 2005; Odemer et al, 2022) och vår teori är att det beror på att kvalstren konsekvent erbjuds mogna drönarceller 4-8 veckor i följd och genom att skära ut delarna veckovis undviker man att kvalstren av misstag släpps ut av en för sen utskärning. I de flesta studier utfördes DBR med en hel ram som togs ut en gång i månaden eller var tredje vecka. Kvalstren är bara intresserade av att gå in i en cell under några dagar innan den försluts och om ramen endast byts ut månadsvis kommer det att finnas två-tre veckor där inga kvalster fångas. Under den tid det tar att ersätta ramen och nya celler har mognat kommer kvalstren att föröka sig i andra celler, vilket gör att kvalsterpopulationen kan återhämta sig mellan varje utskärning. Med metoden som presenteras i denna studie genomförs kvalsterfångningen konsekvent upp till 6 veckor i rad vilket säkerställer att ett maximalt antal kvalster avlägsnas, utan chans för kvalsterpopulationen att återuppbyggas mellan utskärningarna. Följaktligen trycks kvalsterpopulationen ner till ett mycket lågt antal i slutet av drönarsäsongen vilket ger kvalsterpopulationen en kort tidsperiod att växa, och i kombination med LAT-behandlingar kan kvalsterpopulationen hållas under den skadliga nivån över hela säsongen. Ytterligare experiment/data behövs för att avgöra om resultatet kan upprepas även i andra områden där drönarperioden är annorlunda – i vårt område (Södra Sverige) produceras de flesta drönarna under 6-8 veckor från början av maj till slutet av juni vilket ger en stor möjlighet att fånga maximalt många kvalster under den period då de annars skulle föröka sig explosionsartat. Den slutliga populationen av kvalster, efter OA-behandlingen som utfördes i slutet av november, visade en stark korrelation mellan genomsnittligt kvalsternedfall och total kvalsterpopulation (y=123x, där y = total population och x är daglig kvalsternedfall med R2=0,9588) som tyder på att det går att använda kvalsternedfallet i november för att bedöma om någon sen behandling behövs eller inte.

Tröskelangreppsnivån är 6 % för att hålla vinterförlusterna under 10 % (Genersch et al, 2010) vilket ger 600 kvalster som max tillåten vinterpopulation om starka kolonier med minst 10 000 bin anses vara normen.Även om ytterligare data behövs för att bekräfta resultatet stöder data att det kan rekommenderas att höstbehandling inte behövs om det dagliga genomsnittliga kvalsterfallet i november är under 3 kvalster/dag, vilket motsvarar en total population på cirka 400 kvalster.

Nackdelar och fördelar med DBR+LAT-behandling

Resultatet av studien visar att strategin med DBR och LAT är ett effektivt sätt att kontrollera kvalsterpopulationen och hålla den under den skadliga nivån för en frisk koloni. Det erbjuder också ett verktyg för att avgöra om och när starkare kemikalier behövs, och på så sätt undvika stressen av onödiga behandlingar. Dessutom undviks risken med en för sen behandling, eftersom FA och OA först kan användas efter att nektarflödet är över, vilket kan resultera i en stor del av skadade vinterbin.

Det är också en mycket enkel metod som inte kräver någon speciell utrustning eller någon avancerad teknik som gör det enkelt för nybörjare att implementera. Dessutom minskar det hanteringen av farliga kemikalier eftersom LA är en relativt ofarlig syra, speciellt eftersom 15 % lösning används. LA används i livsmedelsindustrin för jäsning (Barbosa ET AL, 2017), i ölindustrin och används även som kemisk peeling och anses vara säker att använda. Nackdelen med metoden är att DBR måste göras varje vecka för att vara effektiv och kvalsterfallet måste övervakas regelbundet hela säsongen för att upptäcka en plötslig ökning. I den region där denna studie genomfördes (sydväst om Sverige) sammanfaller svärmningssäsongen och drönaryngelsäsongen och således kommer den extra tiden för DBR, förutsatt att veckovis svärmkontroll utförs, att vara den tid det tar att skära ut en del av drönarramen, vilket är en fråga om en minut eller två. Kontrollen av kvalsternedfall tar väldigt kort tid om kvalsterfallet är lågt (faktisk räkning behövs bara om man ligger nära eller över tröskelvärdet) det handlar om att dra ut brädan och göra en bedömning, men måste göras regelbundet (en gång i veckan eller åtminstone varannan vecka). Appliceringen av LAT kan tyckas vara tidskrävande eftersom rekommendationen är att dra ut varje ram och spraya dem individuellt och denna process tar cirka 10 minuter. Vi har dock utvecklat ett snabbare sätt att applicera sprayningen där vi separerar två intilliggande ramar och sprayar varje sida med samma mängd lösning (i vårt fall är det 3 sprayningar per sida för att få 5-8 ml/sidan, se Fig. 11). Med denna appliceringsmetod är tiden som behövs 3–4 m per kupa och applicering.

Som beskrivits kräver metoden regelbunden övervakning och extra arbete i de fall LAT behövs men på grund av metodens enkelhet, där inga speciella verktyg eller avancerad teknik krävs, bör den passa de flesta hobby- och deltidsbiodlare (<50 bikupor).

När kolonierna var yngelfria, i slutet av november/början av december, fann vi en positiv linjär korrelation där det genomsnittliga dagliga kvalsterfallet x 124 ger en uppskattning av den totala populationen. Den funna korrelationen bekräftar resultatet av andra studier (Liebig, 1983; Brodsgaard, C.J, Brodsgaard, H.F., 1996).