DoD's bisyssla

Problemet – Varroans explosiva fortplantning

Redan Alexander den store lär ha myntat uttrycket “för att besegra din fiende måste du lära känna honom”. Om Alexander verkligen sa så är oklart men det är definitivt nödvändigt att förstå varroakvalstrets livscykel för att kunna besegra kvalstret, eller åtminstone hålla det i schack.
Varroa Destructor kom ursprungligen från det asiatiska biet (Apis Cerana) och hoppade över till vårt europeiska bi (Apis Mellifera) i mitten på 1900 talet. Från början trodde man att det var Varroa Jacobsoni som drabbat våra bin men runt 2000 insåg man att det fanns två underarter, Varroa Destructor och Varroa Jacobsoni, vilka båda återfinns hos det Asiatiska biet Apis Cerana men på olika platser. Det asiatiska biet klarar av att hantera kvalstret vilket inte A. Mellifera gör och därför har varroan blivit den dominerande orsaken, direkt och indirekt, till de höga vinterförlusterna som vi ser. Utan någon form av behandling brukar de flesta samhällen gå under efter 2-3 år (10).

Varroan har 2 olika faser i sitt liv, dels en fas då de sitter på vuxna bin och äter av fettkroppen (Foretisk fas) (1) dels fortplantningsfasen som enbart pågår inuti yngelcellerna, företrädesvis i drönarcellerna (2).
När kvalstren parasiterar på de vuxna bina är det dels för att den nyparade honan ska “mogna” och dels för att transporteras till en ny cell. Denna fas kan vara upp till en vecka innan de hittar en ny lämplig cell för att initiera en ny reproduktionscykel.
När varrokvalstret hittat en lämplig cell kryper de in precis innan bina förseglar den och gömmer sig längs ner i cellen i det som är kvar av larvsaften. Tre dagar efter att cellen förseglats lägger honan det första haploida ägget som utvecklas till en hane (3). Därefter läggs 4 stycken (i en arbetarcell) eller 5 stycken (i en drönarcell) diploida ägg som utvecklas till nya honor, se fig nedan. Precis innan det nya biet kryper ut ur cellen parar sig hannen med sina systrar – hannen överlever inte utanför cellen utan moderkvalstret kryper ut med en eller två parade döttrar (i en drönarcell kan t.o.m. tre nya kvalster bli befruktade). Fig 4 från (10).

Ca 11 dagar efter att cellen förslutits ser varroafamiljen ut så här. Övre raden kvalster i olika stadier. Nedre raden nyligen ömsad hona, moderkvalstret och hannen.

Varroan föredrar att krypa ner i drönarceller, ratiot är ungefär 8:1 vilket troligen beror på att drönarna har en längre yngelfas vilket ökar reproduktionen då fler döttrar kan födas, ca 1.3-1,45 i arbetarceller mot 2.2-2.6 i en drönarcell (4).
Eftersom reproduktionstakten är exponentiell – för varje hona som går in i en drönarecell kommer i snitt 3.5 ut – i kombination med den korta reproduktionscykeln (tar ca 30 dagar för två cykler) blir utvecklingen explosiv, speciellt på våren då det finns drönarceller i överflöd. Med dessa fakta kan man lätt förstå att 50 kvalster i början på maj kan bli till flera tusen på två månader, men som tur är finns några bromsande faktorer.

Figuren visar att varroan har eftersläpning mot bina och där binas maxantal kommer i början av juni når varroan sitt max i början av augusti. 2-3000 kvalster är inte livshotande när binas antal är 50000 eller mer. Men när alla dessa kvalster ska samsas på 10-20000 bin på hösten blir kvalsternivån alldeles för hög och samhället dukar snabbt under.

Praktisk applikation: Kvalsternivån är otast låg på våren och exploderar under maj-juni utan åtgärder. När bimängden går ner till 10-20000 individer ska kvalstermängden fördelas på färre bin vilket gör att samhällen kraschar.

Som nämndes tidigare finns ett par begränsande faktorer; den ena är infertilitet hos kvalstren och den andra är att antal cykler som kvalsterhonan kan genomföra verkar vara begränsad till 2-3 cykler med en livslängd på max 3 månader under sommaren (5, 11). Vad infertilitet hos varroa beror på är inte helt klargjort men en orsak kan vara frånvaro av hane. Eftersom det vanligen bara föds en hane blir det omöjligt att genomföra parningen ifall han dör innan han befruktat sina systrar. Det visar sig att det är relativt vanligt att det inträffar vilket betyder att obefruktade honor kommer ut ur cellen. Dessa kan genomföra en phoretisk fas och sedan invadera en cell där de kan lägga ett haploid ägg som då utvecklas till en hane. I detta fall kan sonen befrukta sin mamma i en sk oidipal befruktning, denna parning blir som regel sämre än när unghonor befruktas och antalet nya kvalster som blir till via Oidiapal befruktning är begränsad (6).

Som nämndes tidigare är ökningstakten exponentiell med exponenten 3.5 i drönarcellen vilket gör att kvalsternivån exploderar i maj-juni.
Har vi tex 10 moderkvalster som går in i mogna drönarceller kommer ungefär 35 honkvalster ut efter ca 15 dagar. Hanarna och ej fullt utvecklade kvalster blir kvar i cellerna eftersom de inte kan äta själv. Efter en phoretic fas på ungefär 5 dagar är nu 35 kvalster redo att invadera vilket sen ger 122 kvalster efter nästa fortplantningscykel. Ökningstakten är således upp till 12x per månad så länge drönaryngel finns men när enbart arbetaryngel finns reduceras den till maximalt 6x, i verkligheten är takten lägre eftersom inte alla kvalster är fertila (4) samt att en del försvinner med dragbin som dör i fält.
I obehandlade samhällen går kolonierna under efter några år eftersom Varroan försvagar samhällena både på individnivå och på koloninivå. De enskilda bina som parasiterats som larver får lägre vikt, får fler virussjukdomar (tex DWS) och får kortare livslängd (7).
På koloninivå påverkas de på åtminstone 2 sätt; Drönarna minskar i vikt och får klart sämre chans att para sig (8) och koloniernas förmåga att svärma minskar (9).

Praktisk applikation: Ökningstakten är minst dubbelt så hög när drönarceller finns tillgängliga vilket är orsaken till den explosiva ökningstakten i maj-juni.

referenser
(1) Kuenen, L.P.S., Calderone, N.W., 1997. Transfers of Varroa mites from newly
emerged bees: preferences for age- and function-specific adult bees. J. Insect
Behav. 10, 213–228.
(2) Boot, W.J., Schoenmaker, J., Calis, J.N.M., Beetsma, J., 1995b. Invasion of Varroa
jacobsoni into drone brood cells of the honey bee, Apis mellifera. Apidologie 26,
109–118.
(3) http://www.ask-force.org/web/Bees/Rosenkranz-Biology-Control-Varroa-2010.pdf
(4) Martin, S.J., 1995b. Reproduction of Varroa jacobsoni in cells of Apis mellifera
containing one or more mother mites and the distribution of these cells. J.
Apicult. Res. 34, 187–196.
(5) Fries, I., Rosenkranz, P., 1996. Number of reproductive cycles of Varroa jacobsoni in
honey-bee (Apis mellifera) colonies. Exp. Appl. Acarol. 20, 103–112.
(6) https://link.springer.com/article/10.1007/s13592-019-00713-9
(7) Amdam, G.V., Hartfelder, K., Norberg, K., Hagen, A., Omholt, S.W., 2004. Altered
physiology in worker honey bees (Hymenoptera: Apidae) infested with the mite
Varroa destructor (Acari: Varroidae): a factor in colony loss during
overwintering? J. Econ. Entomol. 97 (3), 741–747.
(8) Duay, P., de Jong, D., Engels, W., 2002. Decreased flight performance and sperm
production in drones of the honey bee (Apis mellifera) slightly infested by Varroa
destructor mites during pupal development. Genet. Mol. Res. 1, 227–232.
(9) Fries, I., Hansen, H., Imdorf, A., Rosenkranz, P., 2003. Swarming in honey bees (Apis
mellifera) and Varroa destructor population development in Sweden. Apidologie
34, 389–398.
(10) http://www.ask-force.org/web/Bees/Rosenkranz-Biology-Control-Varroa-2010.pdf
(11) De Ruijter, 1987. REPRODUCTION OF VARROA JACOBSONI DURING SUCCESSIVE BROOD CYCLES OF THE HONEYBEE

När vi nu gått igenom alla kupor ordentligt och bytt ut gammalt vax är det dags att smälta ut vaxet i vår enkla men funktionella solvaxsmältare: För den som vill bygga en har vi en enkel beskrivning: https://dodsbisyssla.com/bygg-en-solvaxsmaltare/

Sen är det dags att rengöra och smälta vaxblock – vi använder plastbyttor som ger block på 350 gr. Detta vax blir så rent att vi byter in direkt och får lika mycket tillbaka i vaxkaor. Full beskrivning https://dodsbisyssla.com/vaxsmaltning/

Vilken skillnad mot ifjol då våra samhällen var svaga – av våra 6 samhällen i KBA är 5 urstarka med 2 helt fulla lådor med bin och 8-13 ramar med yngel i olika stadier. Det sista samhället ligger efter en vecka ungefär.
Så vad gör vi under en veckogenomgång?
1. Kolla mat och nydragen honung. Alla hade dragit in ny honung men ingen hade tillräckligt så vi kunde börja plockskatta. Bina behöver ha tre ramar minst med mat för att klara en vecka med dåligt väder. Bin som har gott om mat är också mycket lugnare än om de är stressade av matbrist.
2. Drönarramen. Eftersom vi satte in ramen förra veckan måste vi skära ut två delar denna veckan (en del nästa vecka) även fast de hade lagt ägg i alla delarna. Vi vill ju kunna skära ut en del i veckan och då måste vi se till att få en situation där vi har en del som är “mogen” varje vecka. Alla utom det lite svagare hade byggt ut hela ramen så det blev en hel del fint jungfruvax att skörda. Av jungfruvaxet kan man göra vax för salvor eftersom det är helt rent.
3. Svärmförebyggande åtgärder: Eftersom 5 samhällen hade börjat lägga yngel i den nedre lådan behöver de en skattlåda även om det inte finns något honungsöverskott. Vi måste skapa nytt utrymme samt ge de nya bina lite arbete – de behöver bygga vax. För att skapa utrymme flyttar vi upp ramar med nydragen honung samt en eller två täckta yngelramar – när det finns yngel kommer bina snabbt att hitta sitt nya utrymme. Eftersom det är gott om bin är det ingen risk för utkylt yngel. Sedan sätter vi in outbyggda ramar mitt i yngelkammaren så de börjar bygga ut dem och på så sätt får de nytt utrymme. Med denna strategin har vi aldrig haft en svärm och det kommer vi inte ha i år heller. Nästa vecka sätter vi nog upp ramar med nylagt yngel i de bästa kolonierna för att på så sätt förbereda avläggare, mer om detta nästa vecka.
4. Kolla nedfall, alla kolonier hade lågt nedfall (vårt gränsvärde har höjts till 20/ vecka som en konsekvens av lärdomarna i fjolårets test).
Vår solvaxsmältare går för högtryck i sommarvärmen och vi har redan smält ut 10 ramar.

Short English summary: The bees have no immune system like mammals but have instead a very strong defence system based on chemical substances from the nectar, pollen and other resins they gather. Studies show that the bees can fight off most toxins, pesticides and patogenes as long as they have honey and pollen to feed on and hence they have a good protection from most diseases (ABF, EBF, Nosema etc). As a consequence it is a very poor idea to replace the honey with sugarwater, which offers no nutrition whatosever, and thus completely corrupt the natural defense system that the bees normally have during the harsch winter. Studies show that 10% honey (whihc is the solution fed to the larvaes) offers a good protection towards ABF, EBF and Nosema while sugarwater have no such effect. This suggests that the standard bee management of removing all honey, and replace it with sugarwater, is one main driver for several of the diseases that threatens the bee colonies during winter and early spring.

Bin har ett ganska dåligt immunförsvar, de har inga vita blodkroppar eller mördarceller. Det innebär inte att bina är försvarslösa mot bakterier, virus och pesticider – utan deras försvar har utvecklats under de 50-100 miljoner år de samexisterat med blommorna och baseras på kemiska substanser som de dels får via maten (pollen och honung) dels från propolis och dels från deras magbakterier. Pollen är källan till alla näringsämnen som bina behöver och därför återfinns alla ämnen även i honungen vilket är extra viktigt på vintern då bina inte har fritt tillgång till pollen. I en studie (1) fann man att honung reglerar avgiftningsvägar i tarmen och gener associerad med proteinmetabolism och oxidativ reduktion och man fann specifikt en beståndsdel, p-coumaric acid, som styrde gener för avgiftning mot pesticider och andra toxiner. Denna substans finns på pollenkornets kärna och eftersom honung från blommor alltid innehåller lite pollen finns den i honung men givetvis inte i socker.
I en annan studie (2) testade man honungens förmåga att döda bakterier från Amerikansk och Europeisk yngelröta och jämförde med socker. Vid en sockehalt av ca 10 %, som är vad som finns i yngelsaften, tog blandhonung död på de flesta bakterier medan socker inte hade någon effekt överhuvudtaget. Vid 25% honung tog blandhonungen död på alla testade stammar.

I en polsk studie (3) testades bikupor med olika nivåer av honungsdagg (0-30 %) under tre år, där man inte hittade någon ökande andel vinterförluster mellan 0 % och 30 % honungsdagg i vinterfödan. Man fann däremot att 10 % eller mer honungsdagg signifikant minskade mängden Nosema-sporer i kolonierna. Tabell 2 visar att halten honungsdagg inte påverkar vinterförlusterna. Tabell 3 visar hur graden av Nosema-infekterade kolonier minskar med ökande honungshalt.

För den som vill utforska mer och läsa själv kommer här en sammanställning på studier av pollen och honungens effekt på olika bisjukdomar (4).

När man läser dessa rapporter är det ganska lätt att inse ett par saker:
1. Under den långa tiden när bina sitter trångt ihop är det extra viktigt att bina har mat med bra näring. Att då ta av bina honungen och ge sockervatten är fullständigt galet.
2. När honung och pollen ger skydd mot sjukdomar (ABF, EBF, Nosema mm) måste man ställa sig frågan om det är så att det är vi människor har skapat problemen och att bina kan hantera dessa sjukdomar bara de har näringsrik mat? Om man tänker efter så brukar det vara så att Nosema bara är ett problem på vintern och tidig vår och sen försvinner problemet. Förklaringen har varit att sjuka bin dör under flygning och ersätts med friska bin. Men kanske är det så att Nosemasporerna sprids pga sockerdieten och när de väl får honung och pollen blir de friska igen? Samma sak med ABF som ju vanligtvis är ett problem på våren och brukar klinga av när man kommer en bit in på säsongen. Kan det vara så att det beror på att bin som övervintrar på socker inte har något skydd men så fort de börjar dra in ny honung och pollen så blir de friska?
Här finns underlag för ett par fältstudier som skulle kunna ge viktiga svar och argument för att återgå till en mer naturlig bihållning.
Referenser.
1. Mao et al, Honey constituents up-regulate detoxificationand immunity genes in the western honey bee Apis mellifera
2. Erler et al, Diversity of honey stores and their impact on pathogenic
bacteria of the honeybee, Apis mellifera
3. Pohorecka et al, HEALTHFULNESS OF HONEYBEE COLONIES
(APIS MELLIFERA L.) WINTERING ON THE STORES
WITH ADDITION OF HONEYDEW HONEY
4. Erler et al, Pharmacophagy and pharmacophory: mechanisms
of self-medication and disease prevention in the honeybee
colony (Apis mellifera )

I veckan satte vi in drönarramarna och började mäta nedfall där det ser ut som om vi har tre lovande samhällen med nära noll nedfall. Samtliga kupor ligger under vårt tröskelvärde på 2 nedfall per dag så alla samhällen har en kvalsternivå som ligger på en ok nivå. Nu kom även värmen så då plockade vi fram solvaxsmältaren och de första ramarna har nu smälts ut. Nu väntar vi på första skattningen som eventuellt kan bli i slutet av veckan – vi plockskattar ramar vartefter bina fyller dem. Håller vädret i sig kan man tro att de första svärmarna kommer nästa vecka fast förmodligen längs ner i Skåne, här på västkusten dröjer det nog ett par veckor till.

English summary: First time to open the hives and insert the drone combs in order to trap mites. We place them adjacent to the worker brood since it is slightly colder there which the mites prefer. We noticed that a couple of hives were low on food so we had to give them a couple of spare combs with honey. Very important to monitor the food level during april and may and avoid late starvation and, a very unneeded, colony loss.

Som det har kliat i fingrarna att få hälsa på bina men eftersom det varit för kallt har vi vackert fått nöja oss med att stå utanför och titta när de flyger med pollen. Idag var det varmt nog för att öppna upp och då satte vi in drönarramarna som är en tredelad ram. Den tredelade ramen erbjuder mogna drönarceller varje vecka och är därmed effektivare än en hel ram. Den sätter vi in bredvid sista yngelramen eftersom det är lite svalare där och kvalstren föredrar lägre temperaturer än vad ynglet håller. Det gör drönarramarna extra frestande för kvalstren. En sak som förvånade var hur mycket mat som faktiskt gått åt under april – när vi vägde kuporna hade alla 5 kg eller mer kvar men nu var det nästan slut i ett par kupor. Dessa fick ett par matramar från vårt förråd och förhoppningsvis blir det bra drag nästa vecka då värmen kommer. Det kan inte nog understrykas hur viktigt det är att se till att kolla matläget i april – det är ju oerhört tråkigt, och fullständigt onödigt, att förlora ett samhälle så här års.

English summary: time to insert the Varroa mite traps. This year we will focus on finding colonies with mite resistance. For those interested to read the test report from last year where we showed that it is possible to manage the mites without strong acids click the link below.
Nu börjar säsongen på riktigt då det är dags att sätta in Varroafällorna för att minska kvalstermängderna och samtidigt starta årets test. Förra säsongen visade vi att vår metod (drönarutskärning + mjölksyra behandling) är lika effektiv som den som standardmässigt lärs ut, dvs myrsyra i augusti och oxalsyra i november/december. Vi visade också att med vår metod hålls kvalstermängden låg hela säsongen vilket minskar risk för skadade vinterbin, för den som är intresserad klicka på länken för testrapport eller se svensk version under fliken “egna tester”. https://dodsbisyssla.com/varroa-managment-test-2023-test-report/
Årets test kommer att fokusera på att hitta samhällen med resistens då det, enligt vår åsikt, är den enda hållbara vägen framåt. Fällorna kommer sättas in denna veckan och sedan kommer vi skära ut den första delen om tre veckor. Vi kommer berätta mer hur det går och hur vi detekterar eventuellt resistenta kolonier, men i figuren nedan visar vi vad vi kommer göra.

De flesta är överens om att honung är överlägset socker, det vill säga för människor. Desto mer obegripligt blir det att samma personer med fast övertygelse hävdar att socker är lika bra som honung för bin, vissa hävdar till och med att honung skulle vara farligt/giftigt för bin. Vi har alla hört och läst hur farlig ljunghonung är som vinterföda, eller hur?
Majoriteten av biodlarna samlar därför in all honung på hösten och byter ut den mot sockervatten. Argumenten för att göra det är lite olika – vissa hävdar att bina bara sitter stilla och därför inte behöver något annat än kolhydrater och då funkar socker lika bra. Vissa hävdar, som redan nämnt, att honung är giftigt för bin, till exempel sägs hösthonung orsaka dysenteri på grund av det höga innehållet av mineraler. Sedan erkänner vissa motvilligt att det låga priset på socker är huvudorsaken.
Konkret forskning om matens betydelse för binas utveckling och livslängd är sällsynt, särskilt fältstudier. De flesta studier är gjorda i burar vilket har begränsat värde då bin generellt inte överlever länge utan sin koloni. Milenovic et al (1) utfodrade bin med olika lösningar där honung klarade sig något bättre än de som fick sockervatten. De fann också att socker inverterat med syra var farligt för bina då restsyran påverkade magsäcken negativt och även att vissa proteinsubstitut var direkt giftiga för bina. DeGroot visade redan 1953 (2) i sin studie att bin kan överleva på rena kolhydrater i cirka 30 dagar och att protein är nödvändigt för ett längre liv. DeGroot visade också att bins behov av essentiella aminosyror liknar däggdjurens, medan studier om effekten av mineraler och vitaminer saknas. Studier (3,4) på däggdjur har visat att de behöver vitamin B för att reglera intaget av proteiner och kolhydrater samt näringsupptag och metabolism. Det finns som sagt få studier om bins behov av vitaminer, men studier som gjorts visar bland annat att Vitamin B, precis som för däggdjur, förbättrar näringsupptaget och gör att bina använder sin föda på ett optimalt sätt. Haydak och Dietz (5), 1965 visade att vitamin B behövs för larvernas tillväxt och brist på tiamin eller riboflavin stoppade utvecklingen av hypopharyngeala körtlar (HPG) (6) efter att de unga bina kröp ut ur cellerna. I en ny studie från 2021 med unga bin (som precis har krupit ut ur cellerna) där olika dieter testades med avseende på Vitamin B och aminosyror, fann man att dödligheten ökade när B-vitamin saknades (7). Dessutom fann man att bina föredrog dieter med mineral- och vitamininnehåll liknande det som finns i naturligt pollen, se tabell nedan.

Praktisk tillämpning: Under biets utveckling från ägg till larv och till det färdiga biet behövs förutom kolhydrater proteiner, mineraler och vitaminer. Den stora frågan är då om det räcker med bara kolhydrater när bina befinner sig i vinterkluster?

Ovanstående fråga kan sedan delas upp i två olika delar:
a. Sätter bina yngel under vintern – vilket skulle kräva ett stort behov av såväl proteiner, kolhydrater som mineraler och vitaminer?
b. Behöver äldre bin något mer än kolhydrater för underhåll under vintern?

Låt oss börja med den första punkten – sätter bina yngel under vintern? Jag trodde länge att vinteryngel var något att undvika eftersom det ökar matkonsumtionen och därmed ökar risken för dysenteri. Det var det vi fick lära oss på nybörjarkursen och för att slippa detta ska bina sitta trångt, d v s helst övervintra i bara en låda. Denna missuppfattning/myt tillbakavisades grundligt av artikelserien om dysenteri som Randy Oliver skrev. I en studie från 1935 visade Alfonsus (11) att den verkliga orsaken till dysenteri är överskott av vatten i ändtarmen. Därför måste bin sätta yngel som en sista utväg för att bli av med överflödigt vatten (8). Yngel kostar bina mycket energi, dels för att de befintliga bina åldras av yngelhanteringen och dels för att det krävs extra mat för att föda upp ynglen men också för den högre temperatur som yngelvården kräver. Ändå gör de detta och anledningen är att om de inte gör det så kan de inte bli av med överflödigt vatten som till slut ger dysenteri i kolonin. Denna insikt gör att behovet av pollen av hög kvalitet behövs under hela året och måste finnas i matlådan eftersom bina inte kan lämna klustret för att samla pollen längre ner i kupan. Det betyder dock inte automatiskt att äldre bin behöver något annat än kolhydrater.

Praktisk tillämpning: Bin sätter yngel, vid behov, även under vintern, som en sista utväg för att bli av med överflödigt vatten. Därför måste pollen finnas i matlådan.

Sedan återstår frågan om äldre bin kan överleva enbart på kolhydrater. DeGroot fann i sin studie att livslängden för både unga bin och äldre bin ökade markant när bina fick proteiner motsvarande det som finns i pollen, men att mängden som behövdes av de äldre bina var betydligt lägre än vad de unga bina behövde. Dessutom avstod äldre bin från att äta rent proteintillskott utan åt hellre sockerlösning innehållande protein. Mängden protein som behövdes för att hålla proteinnivåerna konstanta låg på nivåer motsvarande vad som finns i honung, se tabell nedan.

Tabellen nedan jämför livslängden för äldre bin som matats med rent socker och socker med tillsats av pollenbröd eller pollenersättning. Äldre bin kan självklart äta rent pollen men får också en längre livslängd av mängden pollen som finns i honung. Mjölkprotein gav längre livslängd men bara i rätt koncentration (1% eller lägre) i högre nivåer förkortades livslängden.

Praktisk tillämpning: Bin som föds upp på enbart socker blir svaga och får en kort livslängd eftersom mängden protein som finns i binas fettkropp inte räcker till för att föda upp yngel. Om bin tvingas sätta yngel utan tillräckliga mängder protein, kan bina äta upp äggen och de unga larverna (9).
Äldre bin som övervintrar på enbart socker går ner i vikt och åldras snabbare. Även äldre bin behöver alltså proteiner, vitaminer och mineraler för att maximera sin livslängd i vinterklustret. Deras behov är mindre än de unga bina, eftersom de bara behöver underhålla kroppen och de mängder som behövs finns i honungen (tillräckligt med protein för att hålla vikten konstant). För tillväxt behövs högre halter som finns i pollenbröd och drottninggelé.

Randy Oliver (12) genomförde en studie för att undersöka hur bina överlevde på olika pollenersättning jämfört med naturlig pollendiet. Rent socker representeras också som en svart linje i diagrammet nedan

Diskussion: Det behövs mycket forskning för att i detalj förstå hur bins ämnesomsättning fungerar, men att hävda att bin överlever lika bra på rent strösocker är uppenbarligen inte sant. Om socker ska användas behöver du tillsätta både proteiner i rätt mängd och korrekt fördelning av de essentiella aminosyrorna, men även vitaminer och troligen mineraler. I slutändan får du en produkt som påminner om honung, men onaturlig och av låg kvalitet, och man kan ifrågasätta poängen med det. Det är viktigt att man tillsätter proteinet till sockret och inte ger det till bina som en proteinkaka eftersom bina tenderar att inte äta det på det sättet. Använder man trots allt proteinkakor måste man tillsätta dem regelbundet eftersom bina inte har någon instinkt att göra bibröd av en kaka.

Referenser
1 . http://www.resistantbees.com/fotos/estudio/feeding.pdf.
2. De Groot, Protein and amino acid requirements of the honeybee.
3. Gonzalez-Soto, M., and Mutch, D. M. (2021). Diet regulation of long-chain
PUFA synthesis: role of macronutrients, micronutrients, and polyphenols
on 1-5/1-6 desaturases and elongases 2/5. Adv. Nutr. 12, 980–994.
doi: 10.1093/advances/nmaa142
4. Dabrowski, Z. (1974). Studies on the relationships of Tetranychus urticae Koch
and host plants. V. Gustatory effect of water-soluble vitamins. J. Polskie
Pismo Entomol.
5. Haydak, M. H., and Dietz, A. (1965). Influence of the Diet on the Development and
Brood Rearing of Honey Bees. Proc. XV. Beekeeping Cong. Bucharest.
6. Herbert Jr, E. W., Shimanuki, H., and Caron, D. (1977). Optimum protein levels
required by honey bees (Hymenoptera, Apidae) to initiate and maintain brood
rearing. Apidologie 8, 141–146
7. Walaa Ahmed Elsayeh 1,2*, Chelsea Cook 3 and Geraldine A. Wright. (2021) B-Vitamins Influence the Consumption of Macronutrients in Honey Bees
8. Omholt, SW (1987) Why honeybees rear brood in winter. A theoretical study of the water conditions in the winter cluster of the honeybee, Apis mellifera J. Theor. Biol. 128: 329-337.
9. Robert Brodschneider and Karl Crailsheim (2010). Nutrition and health in honey bees
10. Healthfulness of honeybee colonies (Apis mellifera L.) wintering on the stores with addition of honeydew honey
11. Alfonsus, E. C. (1935). The cause of dysentery in honeybees. Journal of Economic Entomology, 28(3): 568-576.
12. https://scientificbeekeeping.com/an-experiment-to-improve-pollen-sub-1/

English summary: Many beekeepers take all honey from the bees and replace it with sugar still believeing that sugar is equally good as winter food and that some honey is actually poisonous for bees. Apart from some flowers, like rapeseed that gives honey that chrystallize quickly and hence is not suitable as winterfood, this is obviously ridicolous. Honey is the best food since it gives the bees both energy and important and very much needed minerals and vitamins. Dysentery during the winter does not come from minerals or pollen it comes from excess water that the bees cant get rid off. On the contrary, minerals and proteins are needed to breed brood during the winter and also to enhance the life span of both the young bees and the old bees. Randy Oliver showed in one study that pure sugar feeded colonies survived the winter poorly and lost half the bees in California winter climate whereas colonies fed with honey and pollen came out stronger than they started. In next part I will go through how important honey is for the immune strength of bees.

Att honung är överlägset socker vet alla biodlare – i alla fall för människor. Desto konstigare blir det när samma biodlare hävdar att socker är lika bra, en del påstår tom att honung skulle vara farligt dvs giftigt för bina (ljunghonung som vintermat tex).

Eftersom få jämförande studier finns är det svårt att bevisa det ena eller det andra och när sockerförespråkarna drar till med sin beprövade erfarenhet är det för många svårt att argumentera emot.
Denna vinter (2023/24) fick många förluster pga av fukt i kuporna med mögel och utsot som följd vilket en del tror beror på att honung skulle ge mer utsot. Det finns en myt som säger att högt mineralinnehåll i honung eller hög halt osmältbart innehåll skulle ge utsot. Om det vore sant kan man förvänta sig att utsot skulle bestå till stor del av hårt material men alla som sett utsot vet att den rinner vilket visar att den till stor del består av vatten. Jag har många gånger refererat till nedanstående studier som visar att utsot kommer av överskotts vatten samt att mineraler eller pollen inte har någonting alls med saken att göra(1) utan att bina tvärtemot behöver pollen så de kan sätta vinterbin för att bli av med överskottsvattnet (2). De Grooth (3) visade i sin studie att nyutkrupna bin behöver proteiner för att bygga upp sin fettkropp men att även äldre bin behöver proteiner, fast i mindre mängd motsvarande vad som finns naturligt i honung, för att underhålla sina kroppar. Brist på proteiner och näring gör att de enskilda bina får kortare livslängd och man får ett svagt samhälle som visserligen överlever men som inte kommer att orka dra tidigt på försommaren.
Randy Oliver är en professionell biodlare som även är en dedikerad forskare och ägnar en stor del av sin tid till att utföra praktiska studier på sina bin. Han utförde en studie där han jämförde övervintring med bin som fick naturligt pollen och honung med bins som fick olika substitut men lade även med en testgrupp som fick enbart socker. Som väntat var den naturliga maten bäst och den rena sockerdieten gick käpprakt ner i källaren, se fig (4).

Linjerna ovan representerar olika pollensubstitut jämfört med pollen. Gul linje är med pollen och där ser man att bina satt lugnt och väntade tills det blev dags att sätta vårbina då det blev en kraftig expansion. Pollensubstituten gav tidig yngelsättning men bina verkade bli kortlivade och tappade i olika grad bimängd, inte förrän naturligt pollen från Al (Alder tree) blev tillgängligt satte utvecklingen igång på allvar. De bin som enbart fick socker (svart linje) tappade halva bistyrkan och hamnade långt efter alla övriga kupor i utvecklingen. Det här testet gjordes i norra Kalifornien där vintern är kall men kort och man kan ju fundera över hur sockerbina klarar en svensk vinter med två eller tre månader till på bara tomma kalorier. Troligen är det så att bina trots allt har lite honung kvar i kuporna och klarar vintern trots, inte tack vare, sockret.

Studien visar klart och tydligt att den strategin många biodlare använder, dvs att sätta in tomma ramar med nytt vax och fylla på med rent socker, leder till svaga samhällen som missar hela vårdraget. Sen hör man samma biodlare som hävdar att man inte kan låta bina behålla honungen eftersom det på inte blir något över!

I fig 2 ser vi histogram av sockerkuporna och honungskuporna och där ser vi att de flesta sockerkuporna är svaga (<4 ramar) medan samtliga honungskupor är starka (4 ramar eller mer) – Langstroth ram motsvarar ca 1,5 ram ln.

Praktisk applikation: Bin som övervintrar på rent socker blir försvagade och får svårt att bygga upp en bra bistyrka. Därmed kommer de inte ge överskott i maj men även junidraget riskerar bli sämre. Inte förrän i slutet av Juni har de hunnit ikapp och om då Juli blir regnigt eller torrt finns inget att dra på och säsongen blir dålig.

I nästa del ska jag prata lite om hur viktig honung är för binas immunsförsvar och spekulera lite om det är vi människor som ställt till så att Amerikansk yngelröta har blivit en så stor plåga.

1. Alfonsus, E. C. (1935). The cause of dysentery in honeybees. Journal of Economic Entomology, 28(3): 568-576.
2. Omholt, SW (1987) Why honeybees rear brood in winter. A theoretical study of the water conditions in the winter cluster of the honeybee, Apis mellifera J. Theor. Biol. 128: 329-337.
3. De Groot, Protein and amino acid requirements of the honeybee
4. https://scientificbeekeeping.com/an-experiment-to-improve-pollen-sub-1/
   

Trots att termometern bara visar 9 grader flyger bina för fullt och drar på Sälg, Lönn, prydnadskörsbär, plommon och Scilla. Det är gränsfall med 9 grader men när solen lyser så klarar bina att flyga. De starkaste samhällen drar redan in ett överskott och man kan tydligt se hur stor skillnad det är på de starka samhällena (ca 8-10 ramar efter vintern) jämfört med de något svagare (5-8 ramar efter vintern). Det är väldigt tydligt att för att få produktiva samhällen som är redo för vårdraget måste man vintra in starka samhällen samt ge dem bra mat (honung) så de inte tappar styrka över vintern. Vid dagens snabbkoll kunde vi konstatera att i de starka samhällena blänkte det av nydragen honung samt att de hade 4 -5 ramar med yngel. De något svagare hade ingen nydragen honung samt ca 2 ramar med yngel
Vi började också mäta kvalster nedfall denna veckan för att få till en baseline inför nästa vecka då vi ska sätta in drönarramarna. Bästa kolonin hade 0 nedfall vilket är en kandidat till ett samhälle med resistans medan den sämsta kupan låg på 19 nedfall vilket är strax över godkänt värde (15). Så här tidigt på våren låter vi det vara och är trygg i att kvalsterfällorna (drönarram) kommer åtgärda det relativt snabbt. Vi kommer som sagt var sätta in drönarramarna nästa vecka och då börjar även årets Varroa test där vi kommer undersöka ifall vi kan hitta resistans bland våra kolonier.