DoD's bisyssla

Favorit i repris från föra året. I år ska vi absolut inte klänga på tak eller klättra utan säkring

Nu har de flesta kuporna vuxit till sig men där är definitivt skillnad där några har nått full styrka och sitter på 4 lådor medan några klarar sig på tre lådor. Vi har börjat plockskatta lite grann men det gäller ju se till att bina alltid har mat – det ska alltid finnas minst tre matramar i en kupa. Vi har tagit in vår första svärm, samt gjort en avläggare från viseceller på ägg som råkade hamna i en skattlåda. Första gången man ser det är det lätt att få panik och tro det är svärm på gång. Men man kan oftast ta det lugnt det är bara så att bina i skattlådan känner sig viselös och kan därmed göra en visecell eller två utan att resten av kolonin kommer i svärmläge. Vi brukar ofta utnyttja detta genom att flytta en äggram upp till skattlådan så utnyttjar vi det starka samhället för att dra upp viseceller. Det är alltid intressant att förstå vad bina drar på för tillfället och nu hittade vi dem i blåbärsriset. På pollenkakan ser man att de hämtar pollen från många olika blommor då varje blomma har sin egen färg. När det gäller kvalstersitutionen ser det oerhört bra ut då vi har extremt lågt nedfall och även väldigt lite kvalster i fällorna. Så lite att vi överväger att avbryta drönarutskärningen på somliga kupor – om där inte finns några kvalster är det onödigt att skära ut drönare.

English summary: In order to avoid swarming vi move covered brood and honey filled combs to the super and replace them with newly drawn combs to give the queen space for new eggs. Without this job a swarm is certain once the queen is out of space and signal to the other bees that it is to crowded. Our new test started with a huge bust since our idea to block half the drone panel with covered broods was easily called by the bees, see images below. For my next attempt I will try with aluminium mesh.

Vi gjorde en rejäl genomgång och flyttade undan fyllda ramar från yngelrummen och satte in nya outbyggda vaxkakor för att ge drottningen rejält med plats för yngel. Det är det enskilt viktigaste momentet om man vill undvika att svärmar går – blir det för trångt signalerar det till bina att det är dags att dra. Då tar de med sig hälften av bina och en stor del av honungen och så är den säsongen över – ett sånt samhälle kommer inte dra in något större överskott. I en kupa hade bina gjort viseceller i skattlådan på en ram som vi flyttat upp – normalt flyttar vi inte upp ramar med ägg men ibland slinker det med ändå. Det behöver inte vara svärm på gång utan bina i skattlådorna kan känna sig viselösa och därför dra upp viseceller. Så var det i det här fallet för i yngellådan såg vi gott om ägg och inga svärmceller. Det vanliga i det här fallet är att man river visecellerna men vi ser det som en resurs till en avläggare så vi satte ramen i en av våra småkupor med en matram och pollen samt skakade ner lite extra bin. Den lilla avläggaren kommer inte ha några flygbin – de flyger tillbaks till storkupan – så man måste se till att de har både mat och pollen till dess att de fått upp bistyrkan. Ramen med viseceller innehöll en hel del yngel så rätt snart kommer de var några tusen och sen går det fort.

Sen skulle vi för första gången kolla vårt nya test där vi satt för insektsnät för halva drönarramen med täckt yngel. Tanken var att de kolonier med resistans mot kvalster skulle rensa ut yngel i den öppna delen och då inte kunna göra det i den stängda delen. Då skulle vi kunna se en skillnad mellan den öppna och stängda delen och kunna dra en slutsats att kolonin har resistans. Lät ju bra i teorin men bina hade ingen lust att spela med utan de bet helt enkelt sönder nätet och töjde ut det så de kunde krypa under nätet, suuck. Nu har jag beställt aluminiumnät och då var det väl själva den om de ska kunna bryta sig igenom. Får göra en liten omdesign av drönarramen också så de inte kan krypa under nätet.

Short English summary: Today we could remove the first honey combs of the year, hurrah.
In this article we will discuss how to handle colonies that have built swarm cells despite our best effort to prevent it. If it is a swarm about to leave we remove the queen with all open larvaes and give them a new hive. We give a comb of honey and some pollen and brush down enough bees so they can keep the brood warm. In the mother hive we will leave only one swarm cell and then we carefully cutout 2-3 queen cells and make a small nuq in case the one we left didnt make it. We do not leave more than 1 swarm cell to avoid any small swarm leaving. If it is a silent change of the queen – there will probably be only a few queen cells and some scattered closed brood in the combs. If we are sure it is a silent change then we just ensure no queen is present and then we leave the bees to handle it by themselves without removing any queen cells.

Några kupor har utvecklats med raketfart och har redan fått andra skattlådan, mest för att göra plats i yngelrummen då de ynglar som sjutton. Vid dagens snabbgenomgång kunde vi plocka 5 ramar med honung. Vi tror det kommer bli full rulle i veckan på honungsrallyt då det ska bli riktigt varmt, och så kan man förustpå att svärmarna kommer på rad med start imorgon.
I förra inlägget gick vi igenom hur man förebygger svärmlusten men ibland spelar det ingen roll hur bra man förebyggt – det ser ut som på bilden nedan. Är det kört då?? Nä, har vi gjort vårt jobb bra så är det ingen fara på taket, det gäller bara att hålla huvudet kallt och ta det steg för steg.

1.Hitta drottningen och sätt henne i en egen låda
2. Är det svärm eller stilla byte? Vid svärm finns det vanligtvis mer än 10 svärmceller på flera ramar. Det finns gott om täckt yngel, dvs drottningen var stark tills hon lsutade lägga ägg. Vid stilla byte finns det vanligen någon vise cell här och där, klent med täckt yngel och oftast lite svagt med bin eftersom drottningen har varit på fallrepet ett tag.
3. Tror vi de vill svärma sätter vi drottningen i en egen låda och ger henne allt öppet yngel samt fyller på med bin så det täcker ynglet – det brukar bli 3-4 ramar med bin – ger henne en mat och en pollenram. Allt annat yngel får vara kvar i modersamhället och de får behålla en bra visecell – lämnar vi fler är det risk att en liten svärm går ändå.
4. Om det är ett bra samhälle så brukar vi använda övriga viseceller till att göra avläggare – då skär vi ut en bit med 2-3 viseceller och lite yngel och sätter i en egen låda med mat och bin så de kan hålla ynglet varmt. Bina kan mycket väl komma från ett annat samhälle om man inte vill decimera för mycket eftersom svärmsdamhället nu kommer bli en superproducerare eftersom de inte behöver ta hand om yngel.
På det sättet har vi plan a, b och c och när allt utvecklat sig kan vi bestämma om vi vill ha fler samhällen eller slå ihop.
5. Tror vi det är ett stilla byte gör vi ingenting utan låter bina sköta det som de vill, men vi går igenom samhället tills vi är säkra på att ingen drottning finns kvar. Hittar vi henne gör vi en liten drottningavläggare för säkerhets skull. Här brukar vi inte bry oss om att riva några celler om det inte finns fler än tre vill säga.

Short English summary: During our weekly check we focus on mite control and swarm control. We check the mitefall and cut out one portion of the drone comb every week. Then we “read” the drone comb which means we look for eggs and if we find newly laid eggs we know that no swarm will happen the coming week. If no drone comb is used then one need to look for a comb with a band of honey at the top – this is the way the bees prepare for egg laying and hence it is where it is likely to find the newly laid eggs. Then we start to move honey combs, pollen combs and dark combs with brood to the super in order to replace them with new combs. This will give the queen needed space for new brood, occupy the wax bees and thus dampen the colonies urge to swarm. With this strategy we have never had a swarm and in the next article we will cover what we do if we do not see any eggs…

Vid våra veckogenomgångar är det i princip två saker vi fokuserar på så här års;
1. Håll koll på kvalsternivån genom att räkna nedfall samt skära ut drönarkakor
2. Svärmförebyggande åtgärder.
Den absolut enskilt viktigaste delen är att se till att det finns plats i yngelrummen för har inte drottningen plats att lägga yngel triggas svärmlusten igång. När det hänt finns det inget annat sätt att få stopp på det än att göra en konstsvärm vilket decimerar kolonins styrka och därmed dess förmåga att dra in ett överskott. Drottningen kan lägga upp emot 1500 ägg per dag vilket innebär att det behövs 10-12 ramar som minst men redan när man är nere på 15 ramar börjar det bli komplicerat för drottningen som får lägga ägg lite här och där. Har man då några ramar med honung samt ett par pollenramar är svärmen snart ett faktum.
Vi börjar med att “läsa av” drönarramen för den säger mycket om hur samhället mår då endast starka kolonier sätter drönare. På en tredelad ram kommer det alltid finnas en del med nylagda ägg och hittar man sådana kommer ingen svärm att gå den närmaste veckan. Det beror på att det tar ca 1 vecka för bina att banta ner drottningen och finns det nylagda ägg kommer det således dröja minst en vecka innan det är fara å färde. Har man ingen drönarram letar man upp en typisk yngelram med en rand av honung längst upp – bina lägger vanligtvis honung upptill i ramen innan de fylls med ägg – på det viset har de nära till honungen som ska bli näringslösningen i cellen. Hittar vi ägg på en ram behöver vi inte leta mer utan kan kontrollera att det finns nog med plats. Vi flyttar upp alla fyllda honungsramar i skattlådan, även pollenramar åker upp (vi brukar lämna 1 pollenram i yngellådorna) samt fula ramar med täckt yngel. Målet är att varje vecka erbjuda minst 3-4 nya outbyggda ramar, dels så att det säkert finns plats och dels för att se till att byggbina har att göra. Vi brukar sätta in de nya ramarna mellan yngelramar så bina triggas att bygga ut dem snabbt. Ur skattlådan plockar vi bort ramarna när eventuellt yngel är kläckt, honungsramarna mäter vi vattenhalten på och är bara halten låg spelar det mindre roll hur vältäckta de är. De som är bra täckta spar vi som vintermat och de som är mindre täckta slungar vi. Pollenramarna sätts också undan för avläggare och som vinterpollen och de fula ramarna byts ut mot nya kakor. Med denna strategi har vi aldrig haft en svärm och i nästa del ska vi gå igenom vad vi gör ifall vi inte ser några ägg i kolonin….

Alla våra samhällen är starka och har dragit in både honung och pollen och därför satte vi på skattlådor på samtliga kupor. När bina täcker alla ramarna och har börjat lägga yngel i den nedre lådan är det dags för en skattlåda för att bina inte ska tycka att de är trångbodda och komma i svärmläge. Har de dessutom börjat producera drönare är de starka nog för att svärma och då måste man definitivt se till att de får mer utrymme. Vi brukar plocka upp alla fyllda honungsramar samt en eller två täckta yngelramar, som sätts mitt i lådan, så bina inser att de har fått nytt utrymme. Sen sätter vi nya outbyggda ramar mellan yngelramarna för att uppmuntra vaxbygge. Då har man stökat till det i kupan så bina måste ordna till det plus att man givit dem möjlighet att få utlopp för sin byggiver vilket brukar räcka för att hålla tillbaks svärmivern. Vi brukar “läsa av drönarramen” för att snabbt se om bina går i svärmtankar men mer om det när vi vi har kommit dithän att vi börjat skära ut drönare. I det här läget får vi vackert leta efter nylagda ägg, vilket indikerar att bina inte kommer svärma kommande vecka iaf eftersom det tar bina en dryg vecka att banta ner drottningen och då lägger hon inga ägg. Inga viseceller så ingen av kuporna verkar vara i svärmläge.
Kvalsternedfallet är lågt på samtliga samhällen, <20/ vecka, så inga andra behandlingar behövs innan drönarutskärningen.

Problemet – Varroans explosiva fortplantning

Redan Alexander den store lär ha myntat uttrycket “för att besegra din fiende måste du lära känna honom”. Om Alexander verkligen sa så är oklart men det är definitivt nödvändigt att förstå varroakvalstrets livscykel för att kunna besegra kvalstret, eller åtminstone hålla det i schack.
Varroa Destructor kom ursprungligen från det asiatiska biet (Apis Cerana) och hoppade över till vårt europeiska bi (Apis Mellifera) i mitten på 1900 talet. Från början trodde man att det var Varroa Jacobsoni som drabbat våra bin men runt 2000 insåg man att det fanns två underarter, Varroa Destructor och Varroa Jacobsoni, vilka båda återfinns hos det Asiatiska biet Apis Cerana men på olika platser. Det asiatiska biet klarar av att hantera kvalstret vilket inte A. Mellifera gör och därför har varroan blivit den dominerande orsaken, direkt och indirekt, till de höga vinterförlusterna som vi ser. Utan någon form av behandling brukar de flesta samhällen gå under efter 2-3 år (10).

Varroan har 2 olika faser i sitt liv, dels en fas då de sitter på vuxna bin och äter av fettkroppen (Foretisk fas) (1) dels fortplantningsfasen som enbart pågår inuti yngelcellerna, företrädesvis i drönarcellerna (2).
När kvalstren parasiterar på de vuxna bina är det dels för att den nyparade honan ska “mogna” och dels för att transporteras till en ny cell. Denna fas kan vara upp till en vecka innan de hittar en ny lämplig cell för att initiera en ny reproduktionscykel.
När varrokvalstret hittat en lämplig cell kryper de in precis innan bina förseglar den och gömmer sig längs ner i cellen i det som är kvar av larvsaften. Tre dagar efter att cellen förseglats lägger honan det första haploida ägget som utvecklas till en hane (3). Därefter läggs 4 stycken (i en arbetarcell) eller 5 stycken (i en drönarcell) diploida ägg som utvecklas till nya honor, se fig nedan. Precis innan det nya biet kryper ut ur cellen parar sig hannen med sina systrar – hannen överlever inte utanför cellen utan moderkvalstret kryper ut med en eller två parade döttrar (i en drönarcell kan t.o.m. tre nya kvalster bli befruktade). Fig 4 från (10).

Ca 11 dagar efter att cellen förslutits ser varroafamiljen ut så här. Övre raden kvalster i olika stadier. Nedre raden nyligen ömsad hona, moderkvalstret och hannen.

Varroan föredrar att krypa ner i drönarceller, ratiot är ungefär 8:1 vilket troligen beror på att drönarna har en längre yngelfas vilket ökar reproduktionen då fler döttrar kan födas, ca 1.3-1,45 i arbetarceller mot 2.2-2.6 i en drönarcell (4).
Eftersom reproduktionstakten är exponentiell – för varje hona som går in i en drönarecell kommer i snitt 3.5 ut – i kombination med den korta reproduktionscykeln (tar ca 30 dagar för två cykler) blir utvecklingen explosiv, speciellt på våren då det finns drönarceller i överflöd. Med dessa fakta kan man lätt förstå att 50 kvalster i början på maj kan bli till flera tusen på två månader, men som tur är finns några bromsande faktorer.

Figuren visar att varroan har eftersläpning mot bina och där binas maxantal kommer i början av juni når varroan sitt max i början av augusti. 2-3000 kvalster är inte livshotande när binas antal är 50000 eller mer. Men när alla dessa kvalster ska samsas på 10-20000 bin på hösten blir kvalsternivån alldeles för hög och samhället dukar snabbt under.

Praktisk applikation: Kvalsternivån är otast låg på våren och exploderar under maj-juni utan åtgärder. När bimängden går ner till 10-20000 individer ska kvalstermängden fördelas på färre bin vilket gör att samhällen kraschar.

Som nämndes tidigare finns ett par begränsande faktorer; den ena är infertilitet hos kvalstren och den andra är att antal cykler som kvalsterhonan kan genomföra verkar vara begränsad till 2-3 cykler med en livslängd på max 3 månader under sommaren (5, 11). Vad infertilitet hos varroa beror på är inte helt klargjort men en orsak kan vara frånvaro av hane. Eftersom det vanligen bara föds en hane blir det omöjligt att genomföra parningen ifall han dör innan han befruktat sina systrar. Det visar sig att det är relativt vanligt att det inträffar vilket betyder att obefruktade honor kommer ut ur cellen. Dessa kan genomföra en phoretisk fas och sedan invadera en cell där de kan lägga ett haploid ägg som då utvecklas till en hane. I detta fall kan sonen befrukta sin mamma i en sk oidipal befruktning, denna parning blir som regel sämre än när unghonor befruktas och antalet nya kvalster som blir till via Oidiapal befruktning är begränsad (6).

Som nämndes tidigare är ökningstakten exponentiell med exponenten 3.5 i drönarcellen vilket gör att kvalsternivån exploderar i maj-juni.
Har vi tex 10 moderkvalster som går in i mogna drönarceller kommer ungefär 35 honkvalster ut efter ca 15 dagar. Hanarna och ej fullt utvecklade kvalster blir kvar i cellerna eftersom de inte kan äta själv. Efter en phoretic fas på ungefär 5 dagar är nu 35 kvalster redo att invadera vilket sen ger 122 kvalster efter nästa fortplantningscykel. Ökningstakten är således upp till 12x per månad så länge drönaryngel finns men när enbart arbetaryngel finns reduceras den till maximalt 6x, i verkligheten är takten lägre eftersom inte alla kvalster är fertila (4) samt att en del försvinner med dragbin som dör i fält.
I obehandlade samhällen går kolonierna under efter några år eftersom Varroan försvagar samhällena både på individnivå och på koloninivå. De enskilda bina som parasiterats som larver får lägre vikt, får fler virussjukdomar (tex DWS) och får kortare livslängd (7).
På koloninivå påverkas de på åtminstone 2 sätt; Drönarna minskar i vikt och får klart sämre chans att para sig (8) och koloniernas förmåga att svärma minskar (9).

Praktisk applikation: Ökningstakten är minst dubbelt så hög när drönarceller finns tillgängliga vilket är orsaken till den explosiva ökningstakten i maj-juni.

referenser
(1) Kuenen, L.P.S., Calderone, N.W., 1997. Transfers of Varroa mites from newly
emerged bees: preferences for age- and function-specific adult bees. J. Insect
Behav. 10, 213–228.
(2) Boot, W.J., Schoenmaker, J., Calis, J.N.M., Beetsma, J., 1995b. Invasion of Varroa
jacobsoni into drone brood cells of the honey bee, Apis mellifera. Apidologie 26,
109–118.
(3) http://www.ask-force.org/web/Bees/Rosenkranz-Biology-Control-Varroa-2010.pdf
(4) Martin, S.J., 1995b. Reproduction of Varroa jacobsoni in cells of Apis mellifera
containing one or more mother mites and the distribution of these cells. J.
Apicult. Res. 34, 187–196.
(5) Fries, I., Rosenkranz, P., 1996. Number of reproductive cycles of Varroa jacobsoni in
honey-bee (Apis mellifera) colonies. Exp. Appl. Acarol. 20, 103–112.
(6) https://link.springer.com/article/10.1007/s13592-019-00713-9
(7) Amdam, G.V., Hartfelder, K., Norberg, K., Hagen, A., Omholt, S.W., 2004. Altered
physiology in worker honey bees (Hymenoptera: Apidae) infested with the mite
Varroa destructor (Acari: Varroidae): a factor in colony loss during
overwintering? J. Econ. Entomol. 97 (3), 741–747.
(8) Duay, P., de Jong, D., Engels, W., 2002. Decreased flight performance and sperm
production in drones of the honey bee (Apis mellifera) slightly infested by Varroa
destructor mites during pupal development. Genet. Mol. Res. 1, 227–232.
(9) Fries, I., Hansen, H., Imdorf, A., Rosenkranz, P., 2003. Swarming in honey bees (Apis
mellifera) and Varroa destructor population development in Sweden. Apidologie
34, 389–398.
(10) http://www.ask-force.org/web/Bees/Rosenkranz-Biology-Control-Varroa-2010.pdf
(11) De Ruijter, 1987. REPRODUCTION OF VARROA JACOBSONI DURING SUCCESSIVE BROOD CYCLES OF THE HONEYBEE

När vi nu gått igenom alla kupor ordentligt och bytt ut gammalt vax är det dags att smälta ut vaxet i vår enkla men funktionella solvaxsmältare: För den som vill bygga en har vi en enkel beskrivning: https://dodsbisyssla.com/bygg-en-solvaxsmaltare/

Sen är det dags att rengöra och smälta vaxblock – vi använder plastbyttor som ger block på 350 gr. Detta vax blir så rent att vi byter in direkt och får lika mycket tillbaka i vaxkaor. Full beskrivning https://dodsbisyssla.com/vaxsmaltning/

Vilken skillnad mot ifjol då våra samhällen var svaga – av våra 6 samhällen i KBA är 5 urstarka med 2 helt fulla lådor med bin och 8-13 ramar med yngel i olika stadier. Det sista samhället ligger efter en vecka ungefär.
Så vad gör vi under en veckogenomgång?
1. Kolla mat och nydragen honung. Alla hade dragit in ny honung men ingen hade tillräckligt så vi kunde börja plockskatta. Bina behöver ha tre ramar minst med mat för att klara en vecka med dåligt väder. Bin som har gott om mat är också mycket lugnare än om de är stressade av matbrist.
2. Drönarramen. Eftersom vi satte in ramen förra veckan måste vi skära ut två delar denna veckan (en del nästa vecka) även fast de hade lagt ägg i alla delarna. Vi vill ju kunna skära ut en del i veckan och då måste vi se till att få en situation där vi har en del som är “mogen” varje vecka. Alla utom det lite svagare hade byggt ut hela ramen så det blev en hel del fint jungfruvax att skörda. Av jungfruvaxet kan man göra vax för salvor eftersom det är helt rent.
3. Svärmförebyggande åtgärder: Eftersom 5 samhällen hade börjat lägga yngel i den nedre lådan behöver de en skattlåda även om det inte finns något honungsöverskott. Vi måste skapa nytt utrymme samt ge de nya bina lite arbete – de behöver bygga vax. För att skapa utrymme flyttar vi upp ramar med nydragen honung samt en eller två täckta yngelramar – när det finns yngel kommer bina snabbt att hitta sitt nya utrymme. Eftersom det är gott om bin är det ingen risk för utkylt yngel. Sedan sätter vi in outbyggda ramar mitt i yngelkammaren så de börjar bygga ut dem och på så sätt får de nytt utrymme. Med denna strategin har vi aldrig haft en svärm och det kommer vi inte ha i år heller. Nästa vecka sätter vi nog upp ramar med nylagt yngel i de bästa kolonierna för att på så sätt förbereda avläggare, mer om detta nästa vecka.
4. Kolla nedfall, alla kolonier hade lågt nedfall (vårt gränsvärde har höjts till 20/ vecka som en konsekvens av lärdomarna i fjolårets test).
Vår solvaxsmältare går för högtryck i sommarvärmen och vi har redan smält ut 10 ramar.

Short English summary: The bees have no immune system like mammals but have instead a very strong defence system based on chemical substances from the nectar, pollen and other resins they gather. Studies show that the bees can fight off most toxins, pesticides and patogenes as long as they have honey and pollen to feed on and hence they have a good protection from most diseases (ABF, EBF, Nosema etc). As a consequence it is a very poor idea to replace the honey with sugarwater, which offers no nutrition whatosever, and thus completely corrupt the natural defense system that the bees normally have during the harsch winter. Studies show that 10% honey (whihc is the solution fed to the larvaes) offers a good protection towards ABF, EBF and Nosema while sugarwater have no such effect. This suggests that the standard bee management of removing all honey, and replace it with sugarwater, is one main driver for several of the diseases that threatens the bee colonies during winter and early spring.

Bin har ett ganska dåligt immunförsvar, de har inga vita blodkroppar eller mördarceller. Det innebär inte att bina är försvarslösa mot bakterier, virus och pesticider – utan deras försvar har utvecklats under de 50-100 miljoner år de samexisterat med blommorna och baseras på kemiska substanser som de dels får via maten (pollen och honung) dels från propolis och dels från deras magbakterier. Pollen är källan till alla näringsämnen som bina behöver och därför återfinns alla ämnen även i honungen vilket är extra viktigt på vintern då bina inte har fritt tillgång till pollen. I en studie (1) fann man att honung reglerar avgiftningsvägar i tarmen och gener associerad med proteinmetabolism och oxidativ reduktion och man fann specifikt en beståndsdel, p-coumaric acid, som styrde gener för avgiftning mot pesticider och andra toxiner. Denna substans finns på pollenkornets kärna och eftersom honung från blommor alltid innehåller lite pollen finns den i honung men givetvis inte i socker.
I en annan studie (2) testade man honungens förmåga att döda bakterier från Amerikansk och Europeisk yngelröta och jämförde med socker. Vid en sockehalt av ca 10 %, som är vad som finns i yngelsaften, tog blandhonung död på de flesta bakterier medan socker inte hade någon effekt överhuvudtaget. Vid 25% honung tog blandhonungen död på alla testade stammar.

I en polsk studie (3) testades bikupor med olika nivåer av honungsdagg (0-30 %) under tre år, där man inte hittade någon ökande andel vinterförluster mellan 0 % och 30 % honungsdagg i vinterfödan. Man fann däremot att 10 % eller mer honungsdagg signifikant minskade mängden Nosema-sporer i kolonierna. Tabell 2 visar att halten honungsdagg inte påverkar vinterförlusterna. Tabell 3 visar hur graden av Nosema-infekterade kolonier minskar med ökande honungshalt.

För den som vill utforska mer och läsa själv kommer här en sammanställning på studier av pollen och honungens effekt på olika bisjukdomar (4).

När man läser dessa rapporter är det ganska lätt att inse ett par saker:
1. Under den långa tiden när bina sitter trångt ihop är det extra viktigt att bina har mat med bra näring. Att då ta av bina honungen och ge sockervatten är fullständigt galet.
2. När honung och pollen ger skydd mot sjukdomar (ABF, EBF, Nosema mm) måste man ställa sig frågan om det är så att det är vi människor har skapat problemen och att bina kan hantera dessa sjukdomar bara de har näringsrik mat? Om man tänker efter så brukar det vara så att Nosema bara är ett problem på vintern och tidig vår och sen försvinner problemet. Förklaringen har varit att sjuka bin dör under flygning och ersätts med friska bin. Men kanske är det så att Nosemasporerna sprids pga sockerdieten och när de väl får honung och pollen blir de friska igen? Samma sak med ABF som ju vanligtvis är ett problem på våren och brukar klinga av när man kommer en bit in på säsongen. Kan det vara så att det beror på att bin som övervintrar på socker inte har något skydd men så fort de börjar dra in ny honung och pollen så blir de friska?
Här finns underlag för ett par fältstudier som skulle kunna ge viktiga svar och argument för att återgå till en mer naturlig bihållning.
Referenser.
1. Mao et al, Honey constituents up-regulate detoxificationand immunity genes in the western honey bee Apis mellifera
2. Erler et al, Diversity of honey stores and their impact on pathogenic
bacteria of the honeybee, Apis mellifera
3. Pohorecka et al, HEALTHFULNESS OF HONEYBEE COLONIES
(APIS MELLIFERA L.) WINTERING ON THE STORES
WITH ADDITION OF HONEYDEW HONEY
4. Erler et al, Pharmacophagy and pharmacophory: mechanisms
of self-medication and disease prevention in the honeybee
colony (Apis mellifera )