DoD's bisyssla

Randy Oliver
ScientificBeekeeping.com

First published in ABJ July 2016

En av de mest fascinerande delarna av biets fantastiska värld är hur klustret fungerar. Här kommer en översättning av en lång artikel, som delas upp, från Randy Oliver’s hemsida.

På hösten blir temperaturen för kall för bina att söka föda, och det finns heller ingen nektar eller pollen att få. Som svar går det europeiska honungsbiets superorganism in i en sorts “dvala” för att bevara sina matreserver till bättre tider.

Jag vill inte blanda ihop, men det finns två separata fenomen som äger rum under denna fas av kolonilivet: Ett upphörande av yngeluppfödningen som svar på brist på inkommande pollen, och ett behov för kolonin att spara energi under kallt väder.

Båda ovanstående fenomen inträffar samtidigt i kalla vinterklimat, vilket kan få en att tro att de nödvändigtvis är kopplade till tid på säsongen, dygnets längd eller temperatur. I själva verket är svaret på brist på pollen och svaret på låg temperatur oberoende av varandra, men råkar överlappa varandra i kalla vinterområden.

Vid långvarig torka, som stoppar pollenproduktionen, kan bina svara med att stoppa yngelsättningen som sen kommer igång igen när vädret åter ger tillgång till pollen.
Hur bina hanterar kalla förhållanden skiljer sig åt beroende på vilken art vi talar om. Solitära biarter övervintrar vanligtvis som vilande puppor; humlor och sociala getingar övervintrar som individuella parade drottningar. Vissa asiatiska arter av honungsbin (t.ex. Apis dorsata) vandrar till varmare områden för vintern. Det europeiska honungsbiet, Apis Mellifera, utnyttjar sin betydande kroppsmassa (klustret) och en vana att bosätta sig i en skyddad trädhåla för att upprätthålla en kontrollerad temperatur. Honungsbiet är den enda insekten i kallvinterklimat som håller en förhöjd kroppstemperatur [1], och gör det genom att leva på sin lagrade honung. I den här delen kommer jag att diskutera lite biologi, men mestadels fysiken i kallvinterklustret. Även om kolonins “dvala” under sommartorkan inte begränsas av sträng kyla, är fysiken som är involverad liknande.

Problemet
Honungsbin, som är en tropisk insekt, måste hålla en kroppstemperatur på minst 15˚C för att fungera (och en yngelnestemperatur i intervallet 34-35˚C). I en kall vintermiljö kräver detta betydande metabolisk produktion av energi, med honungsreserver som den enda bränslekällan. Kolonin står nu inför en problem. Klustret måste förbli tillräckligt varmt för att försvara sig och röra sig till sina honungsförråd, men ändå spara alla möjliga kalorier för att inte få slut på mat innan vårblomningen. Dessutom måste den tillhandahålla en vattenkälla för att späda ut den honungen för konsumtion. Under utvecklingens gång har det europeiska honungsbiet kommit på hur man kan åstadkomma allt ovan i den lätt isolerade håligheten i ett ihåligt träd. Ju bättre vi biodlare förstår den inblandade fysiken och biologin, desto bättre skötsel kan vi ge våra kolonier som hålls i konstgjorda håligheter (bikupor).

Beskrivning av vinterklustret
Vinterklustret, som har förlorat det sista av sina kortlivade “sommarbin”, består nu till stor del av långlivade vinterbin. På grund av ännu oklara beteendesignaler undviker dessa bin uppfödning av yngel (eller föder upp dem endast sporadiskt) i ungefär en månad eller så innan de (vanligtvis) återinleder kontinuerlig yngeluppfödning från januari och framåt (I norra Kalifornien, översättarens kommentar). Under viloperioden arrangerar bina i kolonin sig i ett kluster av optimal storlek och form för att spara värme och minimera deras konsumtion av butiker. Bilderna nedan (fig. 1) visar bin i en tät klunga

Praktisk tillämpning: min bästa framgång är med kolonier som börjar vintern som ett tätt, lagomt stort, mycket lugnt kluster centrerat främst i den nedre yngelkammaren, med massor av fulla honungskammar ovanför. Kolonier som är “vakna” eller aktiva under locket vid vinterinspektion har vanligtvis ett problem.

Klustrets fysik

Vinterklustret är ganska effektivt när det gäller att spara värme – ett 12-ramars kluster (6 lbs bin) med en innertemperatur på 34˚C använder endast cirka 25 watt energi vid minustemperatur (Fig. 2; jämför denna värmeeffekt med den av en 25-watts glödlampa). Denna effektivitet när det gäller att spara värme är i nivå med den för de bästa ryggradsdjuren. Som observerats av Southwick [2]: “Klustrets svar liknar det hos ripan, en mycket välisolerad fågel (med dunfjädrar till och med på fötterna) som bor i arktiska och alpina regioner i västra Nordamerika.”

Praktisk tillämpning: Southwicks data [4] indikerar att honungsbikolonin är förvånansvärt energieffektiv vid omgivningstemperaturer mellan fryspunkten och 50˚F (10˚C), med energianvändning som ökar utanför detta intervall. Det är mest snålt med sina förråd på runt 40˚F (4˚C) – den temperatur som rekommenderas för övervintring inomhus. Detta har praktiska tillämpningar (tabell 1):

Metabolic Rate (Watts/kg)	Honey consumed (lbs) over the winter
10	36
15	53
20	71

Praktisk tillämpning: enligt min erfarenhet sker den minst effektiva övervintringen vid cirka 55-60˚F (13-16˚C), när det inte är riktigt varmt nog att föda, men ändå inte riktigt kallt nog för att bilda en tät klunga, men tillräckligt varmt att sätta yngel. Mycket energi går till spillo när kolonin bryter kluster varje dag som förberedelse för eventuellt (och ofta fruktlöst) födosök.

Genomgång av alla våra samhällen och samtliga är starka, dvs de fyller två lådor med bin och har 4-8 ramar med yngel. Kvalstersituationen ser oförskämt bra ut med lite nedfall i alla kupor – dock har vi fått ge mjölksyra till ett par kupor där nivåerna gått över vårt tröskelvärde. Vi har gott hopp om att samtliga kupor ska slippa myrsyra, förutom våra 2 kontrollkupor i varroa testet där vi måste behandla för testets skull.
roblemet är att det inte finns något drag hos oss – ljungen blommar för fullt men eftersom det är för kallt är sockerhalten för låg. Humlor och flugor går på ljungen så nektar finns men inte så det intresserar bina. Vi hoppas att det blir lite värme nästa vecka så de kan dra in lite ljung som vintermat i alla fall. Vi har redan gett tillbaks lushonungne vi fick och kommer ge tillbaks den sista hallonhonungen vi fick i Juni – det är viktigare att bina får bra mat än att vi ska sälja några burkar extra.

När vi började propagera för att vintra in på honung blev vi nästan idiotförklarade men nu känns det som om vinden börjar vända då allt fler nya biodlare visar intresse för att ge bina sin egen mat. Vi hittar allt fler artiklar och studier som visar det vi alltid hävdat, dvs att bina mår bäst av honung sommar som vinter. Det kommer fler och fler studier som visar att pollen och honung är nödvändiga för att bina ska ha ett funngerande försvar mot pesticider och patogener.

I en tidigare artikel skrev jag om att honung visat sig kunna döda ABF och Nosema (1), bara att scrolla ner i bloggen så kommer den.
I bitidningen 2013 (2) berättade Niklas Olofsson (han som först beskrev binas mjölksyrebakterier) att bakterierna endast kan överleva på honung inte socker. Utan dessa bakterier blir bina av med en stor del av sitt försvar mot patogener. I denna studie (3) har forskarna kunnat hitta ett specifikt ämne, p-coumaric acid, som aktiverar gener som specifikt har med avgiftning av pesticider och patogener att göra. Detta ämne finns i pollenets skal och eftersom honung alltid innehåller lite pollen får bina i sig detta ämne både när de äter bibröd men också när de äter honung. Detta ämne finns givetvis inte i socker. Så här finns tre uppenbara skäl varför honung är vad bina behöver på vintern (och sommaren) och om man ger enbart sockerlösning så tar man av bina deras immunförsvar vilket troligen är orsaken till att bina visserligen överlever men kommer ut svaga på våren.

(1) Silvio Erler,1,2 Andreas Denner,1,2 Otilia Bobiş,1 Eva Forsgren,3 and Robin F A Moritz (2014), Diversity of honey stores and their impact on pathogenic bacteria of the honeybee, Apis mellifera
(2) Bitidningen oktober 2013, sid 11
(3) Honey constituents up-regulate detoxification and immunity genes in the western honey bee Apis mellifera

Fortfarande finns det många som hävdar att hösthonung som ljung och honungsdagg inte lämpar sig som vintermat. Några bevis för dessa påståenden brukar sällan finnas utan det är något som man “bara vet”, man kan spåra det tillbaks till Åke Hanssons stora bok där han på sid 326 (1) konstaterar att ljung (och bladhonung) är olämpligt som vintermat. Skälet påstås vara den höga mineralhalten som enligt Åke Hansson kan uppgå till 1%, någon referens eller annat stöd för påståendet finns inte. En sökning på Svenska och Engelska ger heller inga träffar på studier eller forskningsrapporter som stöder påståendet, däremot hittade vi en studie som inte fann något samband mellan olika nivåer av honungsdagg och utsot eller högre vinterförluster (2).

Redan 1935 fann Alfonsus, i en fältstudie över två vintrar, orsaken till utsot och det visade sig att typen av mat inte påverkade ifall det blev utsot utan det enda som hade någon större inverkan var hur fort binas tarm fylldes med vatten. Varken sommarhonung, hösthonung eller olika sockerblandningar påverkade risken för utsot. Enbart mängden vatten och/eller kristallisering och uppdelning av maten i en vattenhaltig del och en kristallin del påverkade (3). Alfonsus kom fram till att biets tarm klarar 30% innan de får problem och vid 45% av biets vikt kan de inte längre hålla sig.

Låt oss räkna lite för att teoretiskt bestämma hur mycket mineraler som kan samlas i tarmen och låt oss använda Åkes värde, dvs 1%. Vi antar vidare att vi har 15000 bin i kupan och att vi har 15 kg honung och att all maten äts upp under vintern, dvs konservativt räknat då det brukar finnas 4-5 kg kvar som vårmat. Vidare tar vi siffrorna från Alfonsus studie för hur mycket tarmen kan innehålla och vi använder 30% som tarmen kan klara utan att få problem. 15 kg honung på 15000 bin blir 1 kg per 1000 bin dvs varje bi konsumerar ca 1 gr (1000 mg) under en vintersäsong. Det betyder att det maximalt kan bildas 10 mg rester under förutsättning att biet inte skulle göra av med någonting. Med 2 tredjedelar vatten (dvs 67% vatten) kommer biet ändå inte upp över tröskelvärdet när de börjar få problem vilket bekräftar Alfonsus studie att det inte är troligt att mineralinnehållet ger problem även under en lång kall vinter.

En vidare sökning på engelska gav snabbt träffar på många biodlare från UK/Skottland som specifikt kör ut bina till ljunghedarna både för att skatta men också som vintermat (4).

För några år sedan, hösten 2020, gjorde vi ett eget test med ca 30-50% ljung i 9 kupor, för att i en fältstudie se om ett riktigt vintertest skulle ge utsot. 4 av kuporna placerades i klimatzon 4 och 5 kupor i klimatzon 2. I figur 1. ses väderdata för klimatzon 4 för december 2020 till mars 2021 då testet pågick. Där kan vi konstatera att bina har haft 8 v i sträck med en temperatur på högst 4 grader (max 4.1 C) , en temperatur då bina inte kan flyga.

Väderdata för Borås från december 2020 till mars 2021. Från 24 december till 21 februari var temperaturen 4 grader eller lägre

När kuporna sedan öppnades i slutet mars konstaterades ingen utsot i någon kupa. Däremot fanns det mögel i nedre lådan i en kupa av gammal design, där Varroaluckan inte kan tas bort (den sitter ovanför gallret integrerad i kupbotten) med begränsad bottenventilation som följd. I de övriga kuporna där Varroaluckan kan tas bort och ge bra bottenventilation fanns heller inget mögel.

Slutsatser: Ingen utsot kunde konstateras i någon av kuporna (med 50% ljung) trots att bina troligen suttit instängda i åtminstone 8 veckor. Vad gäller ventilation finns flera studier som visar att bottenventilation är viktigt. Resultatet av testet stöder detta.

referenser

(1) Åke Hanssons, Bin och Biodling, sid 326

(2) Healthfulness of honeybee colonies (Apis mellifera L.) wintering on the stores with addition of honeydew honey

(3) Alfonsus, E. C. (1935). The cause of dysentery in honeybees. Journal of Economic Entomology, 28(3): 568-576.

(4) https://www.chainbridgehoney.com/…/beekeeping-in…/“

Plötsligt har Juli sprungit iväg och sensommaren har kommit och då undrar vi biodlare som vanligt om det blir någon Ljung i år. I inlandet blir det inte ljung varje år och när man frågar de äldre biodlarna varför det är så blir svaren som vanligt svävande men att det nog ska vara lite regn i Juli och värme i augusti i alla fall. Då undrar man ju om ljung behöver höga temperaturer för att ge nektar vilket ju är lite ologiskt att en blomma som blommar sent på året kräver hög värme för att ge nektar och därmed kunna locka pollinatörer. Men faktum är att under vår tid som biskötare har det blivit ljung tre gånger; 2015, 2020 och 2022. Vi spenderar rätt mycket tid i natur och brukar kolla in vad som blommar och 2021 kollade vi specifikt hur ljungen såg ut och kunde konstatera att blommor fanns det och både humlor och flugor besökte dem men inte ett enda bi kunde vi se. Uppenbarligen fanns det lite nektar men inte tillräckligt för att locka bina vilket indikerade att bina bara intresserar sig för blommorna om mängden och sockerhalten är tillräckligt hög.
Vi bestämde oss för att kolla väderdata (regndagar samt soltimmar och högsommardagar (dagstemperatur över 25 grader C) för att se om vi kunde hitta ett samband och kanske bekräfta hypotesen.
Och tro det eller ej men vi hittade faktiskt ett samband där Juli behöver ge ca 100 mm regn och Augusti behöver minst 10 högsommardagar, se diagram.

2021 regnade det men var för kallt i augusti så för låg sockerhalt för att bina skulle bry sig.
2016 och 2019 regnade det i juli och var hyggligt varmt i augusti men inte tillräckligt för att ge nektar för att locka bina. I år har det regnat och ljungen blommar för fullt men än så länge lyser solen med sin frånvaro så det är oklart om det blir någon ljung i år.

Men då kanske vän av ordning undrar hur det kommer sig att öarna och kusten får ljung varje år, olika mängd men ljung blir det oftast. Jo, men vid kusten och på öarna kommer det alltid in fukt via havsbrisen så även under en torr sommar kommer markerna att få lite fukt. Dessutom kommer det varma havsvattnet göra att kusten vanligtvis är lite varmare på hösten även om solen inte behagar visa sig. Sen är det nog så att på öarna finns det inget annat som blommar och då får bina vackert dra på ljungen ändå och ta det som finns – som vi nämnde tidigare så ger ljungen nektar även vid ogynnsamt väder men inte så mycket.

Sammanfattning: Honung ger skydd mot flera aggressiva sjukdomar tex American foul brood (AFB). Att då ta av bin honungen på vintern och ersätta den med socker, som inte ger något skydd, verkar vara en dålig strategi.

En av de mest dödliga sjukdomar verkar vara American foul brood (AFB) som sprids av en hårdför bakterie som heter P. Larvae. Den angriper larverna varvid de förvandlas till en illaluktande smet. När ett samhälle har blivit angripet finns det vanligtvis inget annat att göra än att bränna samhället eftersom sporerna är extremt hårdföra och kan överleva 30-40 år vilket gör att gammal utrustning kan överföra dem till nya bin efter lång tid. I våras kom illavarslande rapporter att AFB har hittats i Lindome vilket bara är ett par mil från Kungsbacka där vi håller hus.

Aktuella strategier för att bekämpa AFB inkluderar antibiotikabehandlingar, dödande av in- infekterade kolonier, storskaliga karantänåtgärder och avel på resistenta honungsbistammar. Att använda antibiotika preventivt vet vi från vår egen värld är början till slutet eftersom bakterier relativt snabbt blir resistenta och det gäller givetvis även bin (1), dessutom slår antibiotika ut de goda bakterierna.
En bättre strategi är att avla på resistenta bin som dels har hygieniskt beteende, dvs rensar ut sjukt yngel och/eller har förmågan att rensa ut sporerna (2).
Lyckligtvis är bina långt ifrån försvarslösa – de har ju trots allt funnits i miljoner år och AFB och andra sjukdomar är inga nya påfund. I dessa studier (3,4) visas att pollen, honung, propolis och vax skyddar bina mot de flesta sjukdomar inklusive ABF/EBF.
Från artikeln angående bisjukdomar (3) har denna tabell klippts ur:

Honung har, förutom socker, många kända antibakteriella ämnen (väteperoxid, lågt pH, methylglyoxal, LAB etc.).

Erler et al (4) testade specifikt honungens och rent sockers förmåga att stoppa tillväxt av ABF sporer och där fann man att i höga koncentrationer blev det ingen tillväxt vare sig hos rent socker eller honung. Detta förklaras enkelt av att socker i hög koncentration skapar osmotiskt undertryck vilket gör att de flesta mikroorganismer får vattenbrist och därmed kan de inte föröka sig. Det innebär att täckt honung eller socker är skyddade mot ABF och de flesta andra skadliga mikroorganismer. Men, när bina ska mata larverna blir det en annan sak eftersom maten som ges till larverna håller ca 10% sockerhalt. I studien fann man signifikanta skillnader där socker hade ringa effekt medan honung fortfarande hade god effekt mot de flesta bakterierna som testades. Det visade sig att blandhonung hade bäst effekt medan honung från monoblommor hade bra effekt mot somliga bakteriestammar. Om det betyder att olika blommor har ämnen som är särskilt effektiva mot de olika bakterierna eller om det är synergieffekt som ger resultatet är okänt. Det ska betonas att honungen i denna studie kom från solros och akaciehonung och resultatet kan bli annorlunda med andra sorters honung. Blandhonungen bestod förutom ovanstående av raps, vild timjan mm.

Jag avslutar med ett citat från Erler et al’s studie (4):
“Also, the feeding of sugar as a food source over winter may enhance the propensity of the colony to be infected by pathogens.” Fritt översatt: Ger man socker som vintermat ökar risken att kolonin infekteras med patogener.

Så, hatten av till alla oss som låter bina få behålla sin honung då vi ger dem bästa möjlighet att själva hantera sjukdomar.

(1) Miyagi et al., 2000
(2) Camilla J. BRØDSGAARD, (2003) H. HANSEN, TOLERANCE MECHANISMS AGAINST AMERICAN FOULBROOD IN HONEYBEE LARVAE AND COLONIES
(3) Silvio ERLER, Robin F. A. MORITZ (2015), Pharmacophagy and pharmacophory: mechanismsof self-medication and disease prevention in the honeybeecolony ( Apis mellifera)
(4) Silvio Erler,^1,2 Andreas Denner,^1,2 Otilia Bobiş,¹ Eva Forsgren,³ and Robin F A Moritz (2014), Diversity of honey stores and their impact on pathogenic bacteria of the honeybee, Apis mellifera

Linddraget ställdes in och det var ett slag då vi hade hoppats på mycket honung där för kommande invintring. Nu får vi tänka om med antla kupor så att maten räcker till alla – vi hade tänkt oss uppemot 20 kupor men det är nog mer realistiskt med 13-15 kupor så vi får försöka sälja några drottningar i augusti.
våra svart drottningar kom i veckan och de togs emot väl av sina ny undersåtar och vi ska ställa dem i Öxabäck där vi hoppas på ljung lite senare.

För ett par veckor sedan hämtade vi in en svärm som hade byggt kakor vilka vi fäste med gummiband på vanliga ramar. Dessa gummiband var inget som bina uppskattade – så här såg det ut utanför flustret där de släpat ut alla utom två som de gnager på för fullt, se videon.

Nu har vi kommit in i Juli och alla samhällen har slutat lägga drönare i drönarramen – istället lägger de honung eller bygger om cellerna och lägger yngel där. Då har det blivit dags att göra en första summering av läget och vi har fått mycket intressanta resultat – en del väntade och andra mer överraskande. Vi startade testet med 16 testkupor och 11 kontroll men eftersom ett par kupor svärmat så har vi nu 14 testkupor kvar. Två av kontrollkuporna har överskridit maxvärdet för nedfall (som vi nämnde satte vi det till 7 per dag och när det överskrids sätts behandling in så vi får ner antalet till hanterbar nivå). En tredje är på god väg och kommer troligen att överskrida vid denna veckas kontroll. När det gäller testkuporna har samtliga stabila eller minskande nedfall med undantag för en kupa där nedfallet är högt. Det är också den kupan som har högst antal fångade kvalster med över 700, trots det indikerar nedfallet att det finns 700 kvar. Denna kupan får mjölksyrebehandling som är det andra steget i vår strategi. Väldigt överraskande är hur kvalstertrycket varierar i kontrollgruppen, även hos kuporna som står på samma ställe, vilket indikerar att somliga samhällen har någon form av beteende där de rensar ut kvalster. Eftersom vi sett en del drönarkakor med många hål ( bina har uppenbarligen rensat ut dem av någon anledning) indikerar det att kuporna kanske har VSH (Varroa Sensitive hygiene) anlag. Detta ska vi titta närmare på nästa år eftersom det indikerar att man eventuellt skulle kunna identifiera sådana samhällen genom att kolla hur mycket drönare som rensas ut från en drönarram. Men det får som sagt var bli ett annat år.

Vårt starkaste samhälle strulade till det i våras och redan i början av maj hittade vi viseceller och drottningen var borta. Vi tog bort alla viseceller utom en och lät dem som vanligt dra upp sin egen drottning. Efter lite strul så fick de fram en drottning som var äggläggande 15 juni enligt anteckningarna och vi kunde se att det här var en riktigt produktiv drottning som fullkomligt sprutade ur sig ägg. Igår fick vi förklaringen till detta då vi gick igenom samhället för där spatserade den rödmärkta drottningen och på ramen intill fanns en stor fin omärkt drottning:O. Den enda möjliga förklaringen är, även om den är otrolig, att där måste ha funnits en gömd visecell och båda kläcktes samtidigt och fick gå fram. Båda blev parade och samhället accepterade uppenbarligen bägge drottningarna. Dessa bin hittar alltid på en massa hyss men hur som helst – nu har vi märkt henne och satt henne i en egen kupa.

Vi skulle sälja en avläggare till en bekant och vi kontrollerade samhället för några dagar sedan och konstaterade att där gick en äggläggande drottning som vi rödmärkte. För att boosta kupan satte vi till en ram med yngel från en annan kupa som även hade lite bin med sig. Fast då kom vi på att det kanske inte var så smart att låta bin följa med så här års så vi lyfte upp ramen och borstade tillbaks bina.
När vi sen skulle förbereda för hämtning tog vi en sista titt och då hittade vi ingen drottning – hon var borta! Vi letade igenom kupan 5 ggr men ingen drottning – vad kan ha hänt? Ajajaj följde hon med när vi borstade tillbaks bina? Så då fick vi leta igenom donationskupan vilket vi gjorde två gånger men ingen röd drottning någonstans och ingen död drottning heller.
Ingen drottning i avläggaren så det blev till att slå ihop samhället med ett annat mindre samhälle samt skicka iväg en annan avläggare.
Så skulle vi titta in i vår trippelkupa där vi hade tre viseceller från samma datum. I två av dem hittade vi nykläckta drottningar men i den tredje spatserade det en rödmärkt drottning och visecellen var borta! När vi kollade anteckningarna visade det sig att den borttappade drottningen hade kläckts i trippelkupan i just den delen som nu beboddes av en rödmärkt drottning. Hur otroligt det än verkar måste hon ha hamnat på bänken när vi velade med yngelramen, spatserat tillbaks till den kupan hon flög ut från när hon parade sig, presenterade sig och blev accepterad av de nya bina som då rev den visecell de hade:O. Bina gör inte som man förväntar och det händer alltid något oväntat.

Känns som det var bara någon vecka sedan som värmen kom och bina började flyga ordentligt. Otroligt nog har vi redan kommit till slutet av Juni och därmed har både rapsdraget och hallondraget avslutats. För vår del började säsongen dåligt eftersom vi fick problem med fukt i kuporna och därmed har vi fokuserat på att bygga upp antalet kupor och styrkan i dem. Det har vi lyckats med så nu har vi drygt 15 kupor stående i våra två bigårdar men honungsresultatet har därmed blivit sämre än normalt. Nu gäller det att resten av säsongen ger bra skörd så vi får ihop tillräckligt med vintermat åt våra bin.
Vi har tagit in ett flertal svärmar, närmare bestämt 6 stycken, som kommer ge ntt och förhoppningsvist bra tillskott till våra drottninglinjer.
Vi håller på för fullt med vårt Varroa management projekt och det kommer vi skriva mer om i en annan text.
När vi berättar om vårt sätt att jobba med bina får vi ofta frågan om det inte tar väldigt lång tid – sanningen är att det tar mellan 5-10 m per kupa. I gengäld har vi aldrig haft en svärm, vi behöver inte kladda med socker på hösten och vi behöver inte störa bina mitt i vintern eftersom vi helt slutat med oxalsyra. Här kommer en film när vi gick igenom ett medelstort samhälle vilket tog mindre än 5 minuter. Hade det varit fler honungsramar att plocka undan hade det tagit ca 10 m. En mindre kupa tar 2-3 m att gå igenom.