Det finns en mängd olika metoder att behandla mot Varroa, historiskt sett är merparten baserad på kemiska metoder (1) vilka har olika biverkningar på bina samt lämnar rester i honung och vax. Drönarutskärning är en av få metoder, som inte inkluderar kemikalier och därmed kan användas under dragsäsongen, med potential att ge bra effekt på kvalsternivåerna. Traditionell Varroabehandling går ut på att vänta till efter slutskattningen innan behandling med myrsyra görs och en ytterligare behandling med Oxalsyra i november/december enligt röd linje i figuren nedan.
Om man istället behandlar kolonierna i maj innan kvalstren exploderat i antal minskar man risken för att nivåerna ska bli kritiska och därmed undvika att samhällen går under på senhösten. Dessutom, ifall behandlingen är tillräckligt effektiv skulle det tom vara möjligt att undvika höstbehandlingar med pesticider (svart streckad linje i figur ovan).
I denna artikel kommer vi gå igenom studier som gjorts med drönarutskärning och de resultat som erhållits. Dessutom går vi igenom olika metoder att beräkna hur mycket kvalster man har i sin kupa. Det är nödvändigt att ha kontroll på mängden kvalster över tid för att kunna ta rätt beslut vilken behandling som behövs.
Avslutningsvis kommer vi beskriva vår metod som vi anser är en klar förbättring till gängse sätt att utföra drönarutskärning.
Bakgrunden till drönarutskärningens effektivitet är att kvalstren föredrar drönarceller eftersom dessa celler är stängda en längre tid än arbetarceller. Det gör att i en drönarcell kan 3-4 kvalster produceras jämfört med 1-2 i en arbetarcell. Om man då sätter in en eller flera ramar avsedda för drönare erbjuder man kvalstren optimala förhållanden för att reproducera sig och majoriteten av kvalstren kommer således att krypa in i dessa celler. Dessa ramar tas ut när cellerna är stängda och placeras i frysen under drönarsäsongen och därmed kan man reducera kvalsternivån betydligt.
I en studie från 2002/03 (2) utfördes en studie på tre olika bigårdar i USA där man använde sig av Ligustica bin. man delade in bina i två grupper på varje ställe där en grupp var kontroll (obehandlade) och en grupp behandlades med drönarutskärning. Man använde hela drönaramar som byttes en gång i månaden, totalt fyra gånger. Resultaten av testet kan ses nedan i figur 2.
Kvalstren hölls på en låg nivå i alla behandlade samhällen där en stor del skulle kunnat klara sig helt utan ytterligare behandling medan de flesta obehandlade behövde ytterligare behandling. De obehandlade kolonierna i grupp DH och CG hade så hög nivå att omedelbar behandling hade behövts för att rädda dem. Dessutom drog de behandlade samhällena in mer honung under säsongen, ca 10 kg mer per kupa.
I en annan studie av Charriere et al (3) som utfördes under två år fick man liknande resultat på kvalsternivåerna, se fig 3. Man fann även att kolonin i övrigt inte påverkades negativt av drönarutskärning där totala antalet producerade ägg var lika med eller utan drönarutskärning, ca 140000 ägg på en säsong. Noterbart är att de gjorde färre utskärningar under 1994 än 1993 men med samma antal utskurna drönare. Kurvan för nedfall stiger 1994 brantare efter avslutad utskärning vilket indikerar att antalet utskärningar är viktigare än totala antalet utskurna celler, se den nedre streckade linjen i fig 3 nedan. Däremot fann man ingen påverkan på honungsproduktionen i denna studie.
Praktisk applikation: Drönarutskärning som upprepas under drönarsäsongen reducerar kraftigt kvalsternivån. På sensommaren kan nivåerna öka igen men till betydligt lägre nivåer än om ingen behandling görs.
Vi har praktiserat drönarutskärning med en tredelad ram under många år, se fig 4 nedan.
Genom att skära ut vax de första veckorna får vi en ram med yngel och ägg i olika stadier där vi skär ut en tredjedels ram med täckt yngel varje vecka. Fördelen är att kvalstren erbjuds öppet yngel varje vecka samt att man inte skär ut onödigt många drönare. Vi kontrollerar varroanivån varje vecka för att se hur nivån förändras och vanligtvis brukar nivån vara nära noll efter att drönarperioden är över. Vi brukar hinna med 5 eller 6 utskärningar. Om Varroan håller sig under vårt tröskelvärde som vi satt till 15 nedfall i veckan (motsvarar ca 150 kvalster enligt vår modell) gör vi inga andra behandlingar. Om nedfallet stiger något (15-25 nedfall i veckan) använder vi mjölksyra för att trycka ner nivån och på det sättet får kvalstren aldrig chansen att öka till katastofala nivåer. Vid test av olika syrors förmåga att ge smak (4) fann man att mindre än 1 gr mjölksyra per kg honung inte ger smak och de mängder vi använder kommer aldrig upp i dessa nivåer. Påverkan på bina är också minst av de godkända syrorna och därför kan man med fördel använda mjölksyra även under dragperiod.
Praktisk applikation: Drönarutskärning i tredelad ram är effektivare än en hel ram eftersom kvalstren alltid erbjuds öppna drönarceller. Snabbehandling med mjölksyra, vid behov, håller kvar kvalstren på en ofarlig nivå och minskar drastiskt behovet av starkare syror. Mindre risk att man glömmer att skära bort täckta drönare när det utförs varje vecka och därmed undvika att drönarna kryper ut och skapar en varroabomb.
För att kunna bedöma om och när behandling ska ske måste man kontrollera och avgöra vilken kvalsternivå som samhället har. Det finns lite olika metoder att använda; tex räkna nedfall på varrobricka, skakprov med alkohol, skakprov med florsocker samt räkna kvalster i täckta celler. I denna studie testades olika metoders effektivitet (5) och man fann att räkna nedfall var en mycket effektivare metod när varroagraden är låg. I studien började man med låga nivåer på 5, 10 och 25 kvalster i ett antal kolonier där man sedan använde de olika metoderna för att beräkna hur utvecklingen av Varroa fortgick. Skakprov hittade kvalster i bara 2 av 15 kupor efter en månad medan nedfallsmetoden däremot detekterade kvalster i 13 av 15 kupor. Efter 2 månader fann man kvalster i 9 av 15 kupor med skakprov medan nedfallsmetoden hittade kvalster i alla kuporna. När sedan kvalsternivåerna var skyhöga i slutet av säsongen var det ingen skillnad på metoderna.
Praktisk applikation: Nedfallsmetoden är effektivast att detektera kvalster, speciellt när nivåerna är låga. Det är också då man behöver hitta dem så man vet vilka koonier som är i farozonen
I år gjorde vi även ett uppföljningstest för att bekräfta resultaten; en koloni som var yngelfri fick en oxalsyrabehandling (vi använde droppmetoden, som är mycket effektiv på yngelfria kolonier) den 15 november och vi mätte kvalsterfallet för att bekräfta hur många kvalster kupan egentligen hade. Vi räknade till ett 50-tal under en vecka och i en kontrollkoloni (obehandlad) på samma plats såg vi under samma vecka cirka 5 kvalster. Det testade samhället hade ca 10 nedfall i veckan innan behandling vilket tyder på att strategin ger önskat resultat.
Sammanfattningsvis några fördelar med vår strategi:
1. Alla kemikalier påverkar bina negativt – ju starkare syrorna är, desto fler biverkningar i form av döda bin, mindre yngel och större risk för att drottningen bollas ihop och dör.
2. Kvalstren tenderar att bli resistenta mot bekämpningsmedel och allt starkare medel måste användas. Vi bidrar inte till den negativa spiralen med vår strategi.
3. Med vår metod får man minimal påverkan på kolonin eftersom antalet kvalster alltid är lågt, det maximerar antalet dragbin och ger en förutsättning för en större honungsskörd.
4. Du undviker att spilla med starka syror, som kräver skyddsutrustning, som de flesta av oss inte är utbildade att hantera.
5. Du behöver inte störa bina mitt i vintern eftersom oxalsyra inte behövs.
6. Du har full kontroll över kolonierna och behandlar när det behövs och inte slentrianmässigt eftersom “man måste göra så”. På så sätt minimerar vi belastningen på bina och får starkare bin som övervintrar bättre.
Praktisk applikation: Drönarutskärning i kombination med punktvis mjölksyrebehandling kan göra att andra starkare syror helt kan undvikas. 15 nedfall per vecka är ett bra tröskelvärde – under denna nivå behövs inga behandlingar. Vid något förhöjd nivå kan en mjölksyrebehandling ta ner kvalstren till ofarlig nivå igen.
references:
(1). https://www.academia.edu/19046309/Strat%C3%A9gie_de_lutte_alternative_contre_Varroa_destructor_en_Europe_centrale?email_work_card=view-paper
(2). Evaluation of Drone Brood Removal for Management of Varroa
destructor (Acari: Varroidae) in Colonies of Apis mellifera
(Hymenoptera: Apidae) in the Northeastern United States
(3). Charriere, J. D., A. Imdorf, B. Bachofen, and A. Tschan.
2003. The removal of capped drone brood: an effective
means of reducing the infestation of Varroa in honey bee
colonies. Bee World 84: 117Ð124.
(4). Swiss Bee Research Centre (1999) 1
INFLUENCE OF ORGANIC ACIDS AND COMPONENTS
OF ESSENTIAL OILS ON HONEY TASTE
(5). http://beekeeperstraining.com/file2/source/pepers/61.pdf
DoD's bisyssla 