Det finns olika sätt att tillbringa en söndag eftermiddag på; man kan se på film eller fotboll, man kan spela golf eller kanske påta i sin trädgård eller någon annan trevlig sysselsättning.
Är man tillräckligt nördig kan man ägna en hel eftermiddag åt att försöka hitta en 80 år gammal dammig (nåja på nätet finns inte så mycket damm) testrapport för att sedan läsa den. Det visade sig vara som att leta efter en nål i en höstack fast ibland hittar man inte nålen utan istället en kall öl som bonden gömt någon vecka tidigare i stacken.
Jag sprang på en fantastisk gammal bok som formligen dröp av klassiska biodlarnamn – vad sägs om rev L. L. Langstroth och Charles Dadant – namnen borde vara bekant för de flesta biodlare. Bokens namn var The Hive and the Honey-Bee och första utgåvan skrevs redan 1853. Nå, den version jag fick tag på var av något nyare modell eftersom många revisioner hade gjorts under årens lopp, dels av C Dadant sen hans son och 1949 kom den reviderade nyutgåvan ut som jag fick tag på.
Ju mer jag läste den desto mer förundrades jag över hur denna källa av kunskap har kunnat blivit så totalt bortglömd och den går faktiskt stick i stäv med hur många bedriver biodling idag. Dessutom var det uppenbart att Langstroth hade full koll redan runt 1850 eftersom han bedrev forskning, på ett modernt sätt, genom att studera bina och notera vad han såg samt anpassa sitt sätt att hantera bina efter resultaten.
Så här börjar kapitlet om vinterförluster
bees is more valuable than the same amount of honey sold for human consumption. Populous colonies will replace the honey used in winter during spring honeyflows, when small colonies gather only enough to meet their daily needs. Furthermore, these large colonies will produce from two to ten times as much surplus honey as the retarded colonies. Honey, which is not consumed in winter, will reduce the amount the colonies must store to provide the next season’s reserve. Här är några punkter från kapitlet invintring och vinterförluster - hela boken är drygt 600 sidor lång och behandlar allt om Biodling.
1 Inget annat än honung som vintermat.
2 Bina ska ha gott om såväl honung som pollen i matlådan
3 All mogen honung fungerar bra som vintermat, även hösthonung (ljung och skogshonung)
4 Foder (oavsett ursprung) med för hög vattenhalt är olämplig som vintermat då det kan orsaka utsot
5 Bina vill helst ha mörka ramar där fodret och dom själva ska vara
6 Bina måste sätta yngel under vintern för att bli av med vattnet i kupan vilket är nödvändigt för att undvika utsot. Därför måste pollen finnas i matlådan för yngelsättningens skull.
7 Socker kan användas men endast som stödfoder om honung inte finns.
8 Eftersom norra USA har riktigt långa vintrar rekommenderar boken över 30 kg honung för då klarar man vintern oavsett hur lång och besvärlig den är.
Praktisk applikation:
a. Använd honung som är mogen, dvs låg vattenhalt och täckt.
b. Ramar med otäckt honung kan man placera i yngellådan så kommer bina att processa den alternativt äta den innan klotet bildats.
c. Se till att det finns pollen i foderlådan till vinterynglen
d. Man måste inte slaviskt byta allt vax på hösten – kan med fördel göras på våren.
e. Snåla inte med vintermaten – ju längre vinter desto mer honung behövs
Här kommer länken till boken för den som vill läsa den – boken finns också att köpa från USA. https://archive.org/stream/in.ernet.dli.2015.233929/2015.233929.The-Hive_djvu.txt
DoD's bisyssla 