Varroatest 2023- del 4+5

Nu har vi kommit till sista delen där vi diskuterar resultaten och försöker dra lite slutsatser.

Resultat

3.1 Genomsnittlig dagligt kvalster nedfall
Som visas i grafen nedan, fig 3, var det dagliga genomsnittliga kvalster nedfallet lägre i testkolonierna efter att drönarutskärningen avslutats – samtliga kupor låg också väldigt lika vilket visar att effekten är konsekvent hög hos alla kuporna. Skillnaden mellan Testkupor och Kontrollkupor var betydande (p=0,065) med 0,2 ± 0,1 respektive 2,4 ± 1,4 i dagligt genomsnittliga kvalster nedfall. I slutet av augusti (innan myrsyrebehandling) var skillnaden signifikant (P 0,035) med 1,2 ± 0,4 respektive 7,6 ± 3,1 dagligt genomsnittliga kvalster nedfall. Förändringen i genomsnittligt kvalster nedfall för Testgruppen före och efter DBR var signifikant (P=0,011) med ett startvärde på 0,9±0,2 och 0,2±0,1 efter avslutad drönarutskärning.
Från maj till slutet av augusti ökade Testgruppen det genomsnittliga dagliga kvalster nedfallet med ca 30 % (från 0,9=>1,2 kvalster per dag), fortfarande mycket under det skadliga tröskelvärdet, medan det fanns en 25-faldig ökning i Kontrollgruppen (från genomsnitt 0,3=>7,6 kvalster per dag). Baserat på den 25-faldiga ökningen för Kontrollgruppen indikerar resultaten för testgruppen att 90-95 % av den förväntade ökningen av kvalsterpopulationen, från maj till slutet av augusti, hade undvikits. När myrsyrebehandlingen applicerats minskade det dagliga kvalsterfallet för Kontrollkuporna, men med stor varians, vilket fortsatte under hösten. Att Kontrollgruppen hade stor varians indikerar att myrsyrebehandlingen är opålitlig, dvs effekten varierar betydligt. Att det förhåller sig på det viset beror på att myrsyran är temperaturberoende och fungerar bäst mellan 10-25 grader C, för låg temperatur så förångas syran för långsamt med minskad effekt och vid för höga temperaturer ökar riskerna för bina.
Det slutliga resultatet efter oxalsyre behandlingen, se fig 4, visade inga signifikanta skillnader mellan kvalster populationerna i de två grupperna (228 ± 80 och 229 ± 100 kvalster för Test respektive Kontroll).

3.2 Angreppsnivå av drönarcellerna
Kvalstren har en hög preferens för att gå in i en drönarcell (Fuchs 1992) men om det finns fler kvalster än tillgängliga drönarceller går kvalstren in i en arbetarcell istället för att dela drönarcellen med en annan kvalster. Mer än ett kvalster per drönarcell kommer att sänka fruktbarheten och därför är det bättre optimering för kvalstret att invadera en arbetarcell istället. Av resultatet ser vi att vi har en genomsnittlig maximal angreppsnivå på 15 % (maximalt var 40 %) så de tillgängliga drönarcellerna verkar räcka för att erbjuda varje moget kvalster en färsk drönarcell. Antalet fångade kvalster var stabilt de tre första utskärningarna (i genomsnitt 40-60 kvalster/utskärning) och sedan sjönk det drastiskt från 4:e skärningen och framåt. Det dagliga genomsnittliga kvalster nedfallet minskade till nära noll vilket tyder på att kvalsterpopulationen hade blivit mycket låg.

3.3 Korrelation mellan genomsnittligt kvalster nedfall (före OA-behandling) och beräknad kvalsterpopulation i november.
Alla bikupor fick OA-behandling i slutet av november (när kolonierna ovar yngelfria) för att fastställa kvalsterpopulationen efter behandlingarna. Resultatet plottades mot genomsnittligt dagligt kvalster nedfall (före behandlingen) och visade en god positiv korrelation (y=123x med R2=0,9546, där y = total kvalsterpopulation och x är dagligt kvalsterfall), se fig 7. Resultatet stöder att kvalsterfallet i november kan användas för att bedöma den totala populationen och följaktligen bedöma om ytterligare behandling behövs. Resultatet från denna studie bekräftar andra forskares resultat att det finns en linjär korrelation (Brodsgaard, C.J, Brodsgaard, H.F., 1996). (Genersch et al, 2010) fann att tröskelangreppsnivån var 6 % för att hålla vinterförlusterna under 10 %, vilket ger 600 kvalster som max tillåten vinterpopulation, om enbart starka kolonier med minst 10 000 bin övervintras. Mindre kolonier än 10 000 bin bör inte invintras eftersom det ökar risken för vinterförluster (Jeffree, E, 1956, Genersch et al, 2010).
Baserat på ovanstående så stöder resultaten att kvalsterfall på < 3 kvalster per dag (motsvarande ca 400 kvalster) kan tolereras utan ytterligare höstbehandling, markerade i grafen med gröna linjer.

I nästa avslutande del ska vi gå igenom hur resultaten kan användas praktiskt i sin biodling.

Nu har vi kommit till sista delen där vi diskuterar resultaten och försöker dra lite slutsatser.

4. Diskussion

I denna studie visar vi att om en tredelad drönarkam används minskar kvalsterpopulationen snabbt och med LAT-behandling, vid behov, är det möjligt att bibehålla den låga kvalsterpopulationen genom hela säsongen. Av testbikuporna (n=10) hade ingen ett kvalsternerfall i augusti som motiverade någon FA-behandling och endast en hade ett kvalsterfall i november som motiverade en OA-behandling.

Det verkar finnas ett bättre långsiktigt resultat i denna studie jämfört med tidigare studier (Charriere, 2003; Calderone. N. W, 2005; Odemer et al, 2022) och vår teori är att det beror på att kvalstren konsekvent erbjuds mogna drönarceller 4-8 veckor i följd och genom att skära ut delarna veckovis undviker man att kvalstren av misstag släpps ut av en för sen utskärning. I de flesta studier utfördes DBR med en hel ram som togs ut en gång i månaden eller var tredje vecka. Kvalstren är bara intresserade av att gå in i en cell under några dagar innan den försluts och om ramen endast byts ut månadsvis kommer det att finnas två-tre veckor där inga kvalster fångas. Under den tid det tar att ersätta ramen och nya celler har mognat kommer kvalstren att föröka sig i andra celler, vilket gör att kvalsterpopulationen kan återhämta sig mellan varje utskärning. Med metoden som presenteras i denna studie genomförs kvalsterfångningen konsekvent upp till 6 veckor i rad vilket säkerställer att ett maximalt antal kvalster avlägsnas, utan chans för kvalsterpopulationen att återuppbyggas mellan utskärningarna. Följaktligen trycks kvalsterpopulationen ner till ett mycket lågt antal i slutet av drönarsäsongen vilket ger kvalsterpopulationen en kort tidsperiod att växa, och i kombination med LAT-behandlingar kan kvalsterpopulationen hållas under den skadliga nivån över hela säsongen. Ytterligare experiment/data behövs för att avgöra om resultatet kan upprepas även i andra områden där drönarperioden är annorlunda – i vårt område (Södra Sverige) produceras de flesta drönarna under 6-8 veckor från början av maj till slutet av juni vilket ger en stor möjlighet att fånga maximalt många kvalster under den period då de annars skulle föröka sig explosionsartat. Den slutliga populationen av kvalster, efter OA-behandlingen som utfördes i slutet av november, visade en stark korrelation mellan genomsnittligt kvalsternedfall och total kvalsterpopulation (y=123x, där y = total population och x är daglig kvalsternedfall med R2=0,9588) som tyder på att det går att använda kvalsternedfallet i november för att bedöma om någon sen behandling behövs eller inte.

Tröskelangreppsnivån är 6 % för att hålla vinterförlusterna under 10 % (Genersch et al, 2010) vilket ger 600 kvalster som max tillåten vinterpopulation om starka kolonier med minst 10 000 bin anses vara normen.Även om ytterligare data behövs för att bekräfta resultatet stöder data att det kan rekommenderas att höstbehandling inte behövs om det dagliga genomsnittliga kvalsterfallet i november är under 3 kvalster/dag, vilket motsvarar en total population på cirka 400 kvalster.

Nackdelar och fördelar med DBR+LAT-behandling

Resultatet av studien visar att strategin med DBR och LAT är ett effektivt sätt att kontrollera kvalsterpopulationen och hålla den under den skadliga nivån för en frisk koloni. Det erbjuder också ett verktyg för att avgöra om och när starkare kemikalier behövs, och på så sätt undvika stressen av onödiga behandlingar. Dessutom undviks risken med en för sen behandling, eftersom FA och OA först kan användas efter att nektarflödet är över, vilket kan resultera i en stor del av skadade vinterbin.

Det är också en mycket enkel metod som inte kräver någon speciell utrustning eller någon avancerad teknik som gör det enkelt för nybörjare att implementera. Dessutom minskar det hanteringen av farliga kemikalier eftersom LA är en relativt ofarlig syra, speciellt eftersom 15 % lösning används. LA används i livsmedelsindustrin för jäsning (Barbosa ET AL, 2017), i ölindustrin och används även som kemisk peeling och anses vara säker att använda. Nackdelen med metoden är att DBR måste göras varje vecka för att vara effektiv och kvalsterfallet måste övervakas regelbundet hela säsongen för att upptäcka en plötslig ökning. I den region där denna studie genomfördes (sydväst om Sverige) sammanfaller svärmningssäsongen och drönaryngelsäsongen och således kommer den extra tiden för DBR, förutsatt att veckovis svärmkontroll utförs, att vara den tid det tar att skära ut en del av drönarramen, vilket är en fråga om en minut eller två. Kontrollen av kvalsternedfall tar väldigt kort tid om kvalsterfallet är lågt (faktisk räkning behövs bara om man ligger nära eller över tröskelvärdet) det handlar om att dra ut brädan och göra en bedömning, men måste göras regelbundet (en gång i veckan eller åtminstone varannan vecka). Appliceringen av LAT kan tyckas vara tidskrävande eftersom rekommendationen är att dra ut varje ram och spraya dem individuellt och denna process tar cirka 10 minuter. Vi har dock utvecklat ett snabbare sätt att applicera sprayningen där vi separerar två intilliggande ramar och sprayar varje sida med samma mängd lösning (i vårt fall är det 3 sprayningar per sida för att få 5-8 ml/sidan, se Fig. 11). Med denna appliceringsmetod är tiden som behövs 3–4 m per kupa och applicering.

Som beskrivits kräver metoden regelbunden övervakning och extra arbete i de fall LAT behövs men på grund av metodens enkelhet, där inga speciella verktyg eller avancerad teknik krävs, bör den passa de flesta hobby- och deltidsbiodlare (<50 bikupor).

När kolonierna var yngelfria, i slutet av november/början av december, fann vi en positiv linjär korrelation där det genomsnittliga dagliga kvalsterfallet x 124 ger en uppskattning av den totala populationen. Den funna korrelationen bekräftar resultatet av andra studier (Liebig, 1983; Brodsgaard, C.J, Brodsgaard, H.F., 1996).