English summary: We have carried out a survey of the existing diagnostic methods to estimate mite populations and studies conclude that mite fall is the most accurate one and also offer an “easy to use” method for the beekeeper. Studies support that it is possible to use the mite fall to estimate the total population and thus be able to make an educated decision when to apply a treatment and also choose less harmful methods by applying the trewatment before the mite population/infestation level is reaching harmful levels. The daily mitefall multiplied with 120 gives a reliable estimation of the population and from that we can decide a threshold value when treatments should be applied. We use 3 mites per day as our threshold value (equals about 4-500 mites) and if we are above our threshold value we use lactic acid (LAT) to stop the increase and press down the population. Stronger, and therefore more harmful, chemicals are only used if the mite level can’t be controlled with LAT.
För att kunna tillämpa en effektiv strategi mot kvalstren och behandla optimalt behöver man få en uppfattning hur stort kvalstertryck ett samhälle har. Dagens strategier går till stor del ut på att behandla alla samhällen likadant vare sig det behövs eller ej. Med en sådan strategi kommer man inte hitta de samhällen som faktiskt har resistens och man håller icke livsdugliga samhällen vid liv så att deras dåliga gener sprids och därmed skapar man generellt sett en svagare bistam som inte kommer att utveckla resistens.
Det finns i huvudsak tre olika metoder att uppskatta kvalstertrycket; nedfallsräkning av kvalster, skaka bin och öppna yngelceller och räkna kvalster (1,2,3).
Nedfallsräkning innebär att man räknar det naturliga kvalsternedfallet, som samlas upp på en nedfallsbricka under en tidsperiod (tex 7 dagar), och dividerar med antalet dagar så man får dagligt nedfall (4). Angreppsgrad på vuxna bin får man genom att skaka en viss mängd bin (300 st rekommenderas) i antingen alkohol eller florsocker och räkna antal kvalster som divideras med antalet bin vilket ger angreppsgrad (1). Angreppsgrad på yngel får man genom att öppna ett antal celler (minst 100 st rekommenderas) och räkna antal kvalster som divideras med antalet öppnade celler vilket ger angreppsgrad (1).
Alla metoder har sina för- och nack-delar men dagligt nedfall har i flera studier visat sig vara den som bäst korrelerar med den totala populationen och kräver minst arbetsinsats (1,2,3,4).
Eftersom kvalsterpopulationen kan explodera när yngelsättningen startar är det viktigt att kontinuerligt mäta och uppskatta populationen och inte nöja sig med enstaka mätningar. Enbart det skälet gör att både skakprov och räkna kvalster i yngelceller är etiskt tveksamma metoder eftersom metoderna dödar mängder av yngel och bin (ifall alkohol används vid skakmetoden). Metoderna är också arbetskrävande och tidsödande samt att man riskerar att få med sig drottningen vid skakprov. Skakprov är dessutom den metod som i studier visat sig vara minst effektiv eftersom man enbart mäter de kvalster som sitter på bina och under yngelsäsong vet man att en stor del av kvalstren sitter i cellerna och dessa kommer då inte att synas i angreppsgraden. Kvalstren har en phoretisk fas (då den sitter på de vuxna bina) som kan variera från någon dag upp till en vecka eller mer och problemet är därför att man inte vet säkert hur stor del som sitter i yngelcellerna och det innebär att det kan bli en explosionsartad ökning när nästa generation kvalster kryper ut.
Nedfallsräkning har flera fördelar som gör att den lätt kan integreras i biodlarens normala bihantering;
1. Den tar minimalt med tid då – tar ca 1 m att dra ut brickan och räkna kvalstren
2. Den är icke invasiv, dvs man behöver inte öppna kupan utan man kan räkna kvalstren även vid dåligt väder eller om man inte tänkt gå igenom kupan just den dagen.
3. Man dödar inga bin och påverkar inte samhället negativt.
4. Det är enkelt att tolka resultatet, och jämföra över tid, vilket vi anser vara en vital del i en effektiv kvalsterstrategi.
För att få en uppfattning av hur stor kvalsterpopulation ett samhälle har tar man det dagliga nedfallet och multiplicerar med 120 – olika studier ger aningens olika resultat men ligger i den häraden (4,5,6).
När behöver man behandla? I litteraturen hittar man många studier (tex 7) som anger tröskelvärdet till ca 5% angripna bin som acceptabelt värde för en lyckad övervintring . Om man övervintrar ett samhälle på 7-8 ramar LN blir det ca 10-12000 bin vilket då skulle tillåta 5-600 kvalster som mest. Vi väljer att sätta gränsen för behandling vid detta värde vilket då ger gränsvärdet för dagligt nedfall på 4-5 kvalster per dag, men eftersom vi vet att vi har felkällor sätter vi gränsvärdet på 3 nedfall/dag. Under säsong använder vi mjölksyra eftersom den både är mild mot bina och inte ger någon smak till honungen i de mängder vi använder (mjölksyra har en syrlig smak och honung är i sig syrlig). Mjölksyra har bara effekt på de kvalster som rider på vuxna bin men eftersom vi behandlar i tidigt skede räcker oftast denna behandling för att stoppa vidare ökning av kvalsterangreppet
(4. https://dodsbisyssla.com/varroa-managment-test-2023-test-report/).
Referenser:
1. Fries, I.; Aarhus, A.; Hansen, H. and Korpela, S. 1991. Comparison of
diagnostic methods for detection of low infestation levels of Varroa
jacobsoni in honey-bee (Apis mellifera) colonies. Exp Appl Acarol,
10: 279-287
2. Flores et al. 2015. Reliability of the main field diagnostic methods of Varroa in honey bee colonies
3. Kovačić, M.; Puškadija Z. 2020. Prediction of total number of Varroa destructor mites in the honey bee (Apis mellifera) colony in late summer
4. Bjusen,M.; Nordin, E. 2024. The efficiency of Drone Brood Removal (DBR) + Lactic Acid Treatment (LAT) to control the
Varroa destructor infestation.
5. Brodsgaard et al. 1998. Monitoring Method as a Basis for Need-based
Control of Varroa Mites (Varroajacobsoni)
Infesting Honey Bee (Apis mellifera) Colonies
6. BRANCO et al. 2006. A comparative evaluation of sampling methods for Varroa
destructor (Acari: Varroidae) population estimation
7. Genersch et al. 2010. The German bee monitoring project: a long term study
to understand periodically high winter losses of honey bee
colonies
DoD's bisyssla 