DoD's bisyssla

Plötsligt har Juli sprungit iväg och sensommaren har kommit och då undrar vi biodlare som vanligt om det blir någon Ljung i år. I inlandet blir det inte ljung varje år och när man frågar de äldre biodlarna varför det är så blir svaren som vanligt svävande men att det nog ska vara lite regn i Juli och värme i augusti i alla fall. Då undrar man ju om ljung behöver höga temperaturer för att ge nektar vilket ju är lite ologiskt att en blomma som blommar sent på året kräver hög värme för att ge nektar och därmed kunna locka pollinatörer. Men faktum är att under vår tid som biskötare har det blivit ljung tre gånger; 2015, 2020 och 2022. Vi spenderar rätt mycket tid i natur och brukar kolla in vad som blommar och 2021 kollade vi specifikt hur ljungen såg ut och kunde konstatera att blommor fanns det och både humlor och flugor besökte dem men inte ett enda bi kunde vi se. Uppenbarligen fanns det lite nektar men inte tillräckligt för att locka bina vilket indikerade att bina bara intresserar sig för blommorna om mängden och sockerhalten är tillräckligt hög.
Vi bestämde oss för att kolla väderdata (regndagar samt soltimmar och högsommardagar (dagstemperatur över 25 grader C) för att se om vi kunde hitta ett samband och kanske bekräfta hypotesen.
Och tro det eller ej men vi hittade faktiskt ett samband där Juli behöver ge ca 100 mm regn och Augusti behöver minst 10 högsommardagar, se diagram.

2021 regnade det men var för kallt i augusti så för låg sockerhalt för att bina skulle bry sig.
2016 och 2019 regnade det i juli och var hyggligt varmt i augusti men inte tillräckligt för att ge nektar för att locka bina. I år har det regnat och ljungen blommar för fullt men än så länge lyser solen med sin frånvaro så det är oklart om det blir någon ljung i år.

Men då kanske vän av ordning undrar hur det kommer sig att öarna och kusten får ljung varje år, olika mängd men ljung blir det oftast. Jo, men vid kusten och på öarna kommer det alltid in fukt via havsbrisen så även under en torr sommar kommer markerna att få lite fukt. Dessutom kommer det varma havsvattnet göra att kusten vanligtvis är lite varmare på hösten även om solen inte behagar visa sig. Sen är det nog så att på öarna finns det inget annat som blommar och då får bina vackert dra på ljungen ändå och ta det som finns – som vi nämnde tidigare så ger ljungen nektar även vid ogynnsamt väder men inte så mycket.

Sammanfattning: Honung ger skydd mot flera aggressiva sjukdomar tex American foul brood (AFB). Att då ta av bin honungen på vintern och ersätta den med socker, som inte ger något skydd, verkar vara en dålig strategi.

En av de mest dödliga sjukdomar verkar vara American foul brood (AFB) som sprids av en hårdför bakterie som heter P. Larvae. Den angriper larverna varvid de förvandlas till en illaluktande smet. När ett samhälle har blivit angripet finns det vanligtvis inget annat att göra än att bränna samhället eftersom sporerna är extremt hårdföra och kan överleva 30-40 år vilket gör att gammal utrustning kan överföra dem till nya bin efter lång tid. I våras kom illavarslande rapporter att AFB har hittats i Lindome vilket bara är ett par mil från Kungsbacka där vi håller hus.

Aktuella strategier för att bekämpa AFB inkluderar antibiotikabehandlingar, dödande av in- infekterade kolonier, storskaliga karantänåtgärder och avel på resistenta honungsbistammar. Att använda antibiotika preventivt vet vi från vår egen värld är början till slutet eftersom bakterier relativt snabbt blir resistenta och det gäller givetvis även bin (1), dessutom slår antibiotika ut de goda bakterierna.
En bättre strategi är att avla på resistenta bin som dels har hygieniskt beteende, dvs rensar ut sjukt yngel och/eller har förmågan att rensa ut sporerna (2).
Lyckligtvis är bina långt ifrån försvarslösa – de har ju trots allt funnits i miljoner år och AFB och andra sjukdomar är inga nya påfund. I dessa studier (3,4) visas att pollen, honung, propolis och vax skyddar bina mot de flesta sjukdomar inklusive ABF/EBF.
Från artikeln angående bisjukdomar (3) har denna tabell klippts ur:

Honung har, förutom socker, många kända antibakteriella ämnen (väteperoxid, lågt pH, methylglyoxal, LAB etc.).

Erler et al (4) testade specifikt honungens och rent sockers förmåga att stoppa tillväxt av ABF sporer och där fann man att i höga koncentrationer blev det ingen tillväxt vare sig hos rent socker eller honung. Detta förklaras enkelt av att socker i hög koncentration skapar osmotiskt undertryck vilket gör att de flesta mikroorganismer får vattenbrist och därmed kan de inte föröka sig. Det innebär att täckt honung eller socker är skyddade mot ABF och de flesta andra skadliga mikroorganismer. Men, när bina ska mata larverna blir det en annan sak eftersom maten som ges till larverna håller ca 10% sockerhalt. I studien fann man signifikanta skillnader där socker hade ringa effekt medan honung fortfarande hade god effekt mot de flesta bakterierna som testades. Det visade sig att blandhonung hade bäst effekt medan honung från monoblommor hade bra effekt mot somliga bakteriestammar. Om det betyder att olika blommor har ämnen som är särskilt effektiva mot de olika bakterierna eller om det är synergieffekt som ger resultatet är okänt. Det ska betonas att honungen i denna studie kom från solros och akaciehonung och resultatet kan bli annorlunda med andra sorters honung. Blandhonungen bestod förutom ovanstående av raps, vild timjan mm.

Jag avslutar med ett citat från Erler et al’s studie (4):
“Also, the feeding of sugar as a food source over winter may enhance the propensity of the colony to be infected by pathogens.” Fritt översatt: Ger man socker som vintermat ökar risken att kolonin infekteras med patogener.

Så, hatten av till alla oss som låter bina få behålla sin honung då vi ger dem bästa möjlighet att själva hantera sjukdomar.

(1) Miyagi et al., 2000
(2) Camilla J. BRØDSGAARD, (2003) H. HANSEN, TOLERANCE MECHANISMS AGAINST AMERICAN FOULBROOD IN HONEYBEE LARVAE AND COLONIES
(3) Silvio ERLER, Robin F. A. MORITZ (2015), Pharmacophagy and pharmacophory: mechanismsof self-medication and disease prevention in the honeybeecolony ( Apis mellifera)
(4) Silvio Erler,^1,2 Andreas Denner,^1,2 Otilia Bobiş,¹ Eva Forsgren,³ and Robin F A Moritz (2014), Diversity of honey stores and their impact on pathogenic bacteria of the honeybee, Apis mellifera

Linddraget ställdes in och det var ett slag då vi hade hoppats på mycket honung där för kommande invintring. Nu får vi tänka om med antla kupor så att maten räcker till alla – vi hade tänkt oss uppemot 20 kupor men det är nog mer realistiskt med 13-15 kupor så vi får försöka sälja några drottningar i augusti.
våra svart drottningar kom i veckan och de togs emot väl av sina ny undersåtar och vi ska ställa dem i Öxabäck där vi hoppas på ljung lite senare.

För ett par veckor sedan hämtade vi in en svärm som hade byggt kakor vilka vi fäste med gummiband på vanliga ramar. Dessa gummiband var inget som bina uppskattade – så här såg det ut utanför flustret där de släpat ut alla utom två som de gnager på för fullt, se videon.

Nu har vi kommit in i Juli och alla samhällen har slutat lägga drönare i drönarramen – istället lägger de honung eller bygger om cellerna och lägger yngel där. Då har det blivit dags att göra en första summering av läget och vi har fått mycket intressanta resultat – en del väntade och andra mer överraskande. Vi startade testet med 16 testkupor och 11 kontroll men eftersom ett par kupor svärmat så har vi nu 14 testkupor kvar. Två av kontrollkuporna har överskridit maxvärdet för nedfall (som vi nämnde satte vi det till 7 per dag och när det överskrids sätts behandling in så vi får ner antalet till hanterbar nivå). En tredje är på god väg och kommer troligen att överskrida vid denna veckas kontroll. När det gäller testkuporna har samtliga stabila eller minskande nedfall med undantag för en kupa där nedfallet är högt. Det är också den kupan som har högst antal fångade kvalster med över 700, trots det indikerar nedfallet att det finns 700 kvar. Denna kupan får mjölksyrebehandling som är det andra steget i vår strategi. Väldigt överraskande är hur kvalstertrycket varierar i kontrollgruppen, även hos kuporna som står på samma ställe, vilket indikerar att somliga samhällen har någon form av beteende där de rensar ut kvalster. Eftersom vi sett en del drönarkakor med många hål ( bina har uppenbarligen rensat ut dem av någon anledning) indikerar det att kuporna kanske har VSH (Varroa Sensitive hygiene) anlag. Detta ska vi titta närmare på nästa år eftersom det indikerar att man eventuellt skulle kunna identifiera sådana samhällen genom att kolla hur mycket drönare som rensas ut från en drönarram. Men det får som sagt var bli ett annat år.

Vårt starkaste samhälle strulade till det i våras och redan i början av maj hittade vi viseceller och drottningen var borta. Vi tog bort alla viseceller utom en och lät dem som vanligt dra upp sin egen drottning. Efter lite strul så fick de fram en drottning som var äggläggande 15 juni enligt anteckningarna och vi kunde se att det här var en riktigt produktiv drottning som fullkomligt sprutade ur sig ägg. Igår fick vi förklaringen till detta då vi gick igenom samhället för där spatserade den rödmärkta drottningen och på ramen intill fanns en stor fin omärkt drottning:O. Den enda möjliga förklaringen är, även om den är otrolig, att där måste ha funnits en gömd visecell och båda kläcktes samtidigt och fick gå fram. Båda blev parade och samhället accepterade uppenbarligen bägge drottningarna. Dessa bin hittar alltid på en massa hyss men hur som helst – nu har vi märkt henne och satt henne i en egen kupa.

Vi skulle sälja en avläggare till en bekant och vi kontrollerade samhället för några dagar sedan och konstaterade att där gick en äggläggande drottning som vi rödmärkte. För att boosta kupan satte vi till en ram med yngel från en annan kupa som även hade lite bin med sig. Fast då kom vi på att det kanske inte var så smart att låta bin följa med så här års så vi lyfte upp ramen och borstade tillbaks bina.
När vi sen skulle förbereda för hämtning tog vi en sista titt och då hittade vi ingen drottning – hon var borta! Vi letade igenom kupan 5 ggr men ingen drottning – vad kan ha hänt? Ajajaj följde hon med när vi borstade tillbaks bina? Så då fick vi leta igenom donationskupan vilket vi gjorde två gånger men ingen röd drottning någonstans och ingen död drottning heller.
Ingen drottning i avläggaren så det blev till att slå ihop samhället med ett annat mindre samhälle samt skicka iväg en annan avläggare.
Så skulle vi titta in i vår trippelkupa där vi hade tre viseceller från samma datum. I två av dem hittade vi nykläckta drottningar men i den tredje spatserade det en rödmärkt drottning och visecellen var borta! När vi kollade anteckningarna visade det sig att den borttappade drottningen hade kläckts i trippelkupan i just den delen som nu beboddes av en rödmärkt drottning. Hur otroligt det än verkar måste hon ha hamnat på bänken när vi velade med yngelramen, spatserat tillbaks till den kupan hon flög ut från när hon parade sig, presenterade sig och blev accepterad av de nya bina som då rev den visecell de hade:O. Bina gör inte som man förväntar och det händer alltid något oväntat.

Känns som det var bara någon vecka sedan som värmen kom och bina började flyga ordentligt. Otroligt nog har vi redan kommit till slutet av Juni och därmed har både rapsdraget och hallondraget avslutats. För vår del började säsongen dåligt eftersom vi fick problem med fukt i kuporna och därmed har vi fokuserat på att bygga upp antalet kupor och styrkan i dem. Det har vi lyckats med så nu har vi drygt 15 kupor stående i våra två bigårdar men honungsresultatet har därmed blivit sämre än normalt. Nu gäller det att resten av säsongen ger bra skörd så vi får ihop tillräckligt med vintermat åt våra bin.
Vi har tagit in ett flertal svärmar, närmare bestämt 6 stycken, som kommer ge ntt och förhoppningsvist bra tillskott till våra drottninglinjer.
Vi håller på för fullt med vårt Varroa management projekt och det kommer vi skriva mer om i en annan text.
När vi berättar om vårt sätt att jobba med bina får vi ofta frågan om det inte tar väldigt lång tid – sanningen är att det tar mellan 5-10 m per kupa. I gengäld har vi aldrig haft en svärm, vi behöver inte kladda med socker på hösten och vi behöver inte störa bina mitt i vintern eftersom vi helt slutat med oxalsyra. Här kommer en film när vi gick igenom ett medelstort samhälle vilket tog mindre än 5 minuter. Hade det varit fler honungsramar att plocka undan hade det tagit ca 10 m. En mindre kupa tar 2-3 m att gå igenom.

Det ringde från svärmtelefonen i torsdags rätt sent och vi slängde i våra dräkter och drog iväg. Det visade sig att bina satt sig i en fågelholk 3 m upp i ett träd. Vi riggade med stege och tog med kniv och spännband upp i trädet då holken var fastknuten. Spännbandet behövdes för att ha något att hålla holken i när väl snörena hade kapats.

Väl hemma visade det sig att bina troligen bott där några veckor för de hade dragit in bra mycket honung samt lagt en ram med yngel. Vi tog försiktigt loss kakorna och spände fast dem med gummiband i vanliga ramar. Ska bli spännande att se ifall drottningen finns där – vi såg henne inte i kaoset men hoppas det gick bra.

Rapshonung i all ära men när man kan ta sin första sked av den flytande honungen vet man att säsongen är igång på riktigt. Alla kuporna börjar nu bli starka och ger ett överskott så vi kunde slunga både flytande trädgårdshonung samt att antal ramar med hallonhonung. Se den fantastiska bärnstensfärgen på hallonburken – smakar lika ljuvligt. I övrigt så har vi märkt upp ett antal nya drottningar dels från svärmar men också avläggare.
Vårt Varroa test tuffar på och där har vi fått en del intressanta resultat som vi kommer ta upp vid senare tillfälle.

Nu börjar bina bli starka och det ser man på hävstångseffekten som kommer när bina kan sätta maximalt med yngel. Idag gick vi igenom 8 kupor i varierande utveckling allt ifrån våra två superstarka samhällen till 3 ramars avläggarna. Vi gjorde följande;
1. Plockskattade 35 ramar med raps – 18 ramar från vårt starkaste samhälle sen förra veckan. Givetvis lämnade vi massor av honung som mat, supersamhället hade ca 10-12 ramar kvar med honung med för hög vattenhalt.
2. Märkte två drottningar
3. Flyttade två miniavläggare till fullstora lådor
4. Drönarutskärning samt räknade kvalster
5. En avläggare
Vi får ibland frågan om inte vårt sätt att jobba tar väldigt mycket tid men denna storgenomgång tog 2 timmar, i och med att vi läser av drönarramen spar vi massor av tid på de samhällen som inte har nåt lurt på gång.
Nedan visar vi vår metod för att märka drottningar, den här metoden är lite långsammare än att använda en märkbur som man trycker fast i ramen. Men med den här metoden är det mindre risk att skada drottningen så det får ta några minuter.