När vi gick biodlarkursen beskrevs oxalsyrabehandling i december som ett måste och om man inte utförde den var det stor risk att bina att gick under. I de flesta biböcker beskrivs oxalsyrebehandling som en viktig metod för att garantera en låg kvalsternivå (1), och vid en första anblick kan det verka som en vettigt strategi att garantera att bina får starta våren med låg kvalsternivå och därmed få en bra start. Men resonemanget haltar betänkligt eftersom man inte tar någon hänsyn till ifall samhället faktiskt behöver en behandling. Man tar heller inte hänsyn till att oxalsyra är en stark syra och precis som alla andra kemikalier har negativ påverkan på bina (2,3,4,5). Att behandla samhällen som inte behöver behandling anser vi vara en dålig strategi och därför har vi slutat med slentrianmässiga behandlingar. Om vi måste behandla så använder vi i första hand ofarliga metoder (drönarutskärning) och i andra hand så ofarliga medel som möjligt. Med den strategin blev oxalsyra helt överflödig och vi slutade därför med den för 7 år sedan utan att vi ser några problem med hög dödlighet pga Varroasis. låt oss titta på fakta och analysera situationen med vetenskapliga metoder och avgöra hur relevant behandlingen faktiskt är.
För att förstå hur en kvalsterbehandling ska vara så effektiv så möjligt måste man först förstå kvalstrets livscykel – första åren blev vi chockade hur ett samhälle kunde gå från att knappt ha några kvalster alls till att fullkomligt explodera på bara några veckor. Men om man tittar på kvalstrets fortplantning blir det lättare att förstå dess utveckling, fig 1 visar hur fortplantningen går till. Kvalstret kan bara fortplanta sig i stängda celler och i en arbetar cell blir det i snitt ca 1,1-1,3 livsdugliga döttrar medan det i en drönarcell blir ca 2,3-2,5 döttrar (6). Eftersom en stor del av kvalstren befinner sig gömda i cellerna ( 50-80%) kan det bli en obehaglig överraskning när de plötsligt väller ut i slutet av augusti början på september när yngelmängden minskar.
Eftersom drönaren tar några dagar mer på sig för att bli färdiga kan kvalstret lägga fler ägg där samt ger döttrarna fler dagar på sig att mogna vilket är anledningen till att fortplantningen är snabbare i drönare och därför blir utvecklingen explosiv under drönarsäsongen som hos oss infaller maj-juni. Kvalstrets fortplantning är relativt långsam när antalet kvalster är lågt men eftersom den är exponentiell ökar den snabbt med ökande antal kvalster vilket är orsaken till att kolonier plötsligt kollapsar när kvalsternivån exploderar. I fig 2 visas en förenklad modell hur utvecklingen av bin och kvalster kan se ut under en säsong.
Den enkla modellen i fig 2 visar paradoxen med kvalstrets utveckling och dess påverkan på bisamhället. Ett obehandlat samhälle kan lätt ha 2000 kvalster i juli vilket inte påverkar samhället nämnvärt eftersom där finns uppemot 50000 bin. När bistyrkan går ner i slutet av augusti fördelas dessa 2000 kvalster på bara 15-20000 bin och plötsligt har vi en angreppsgrad på >10% och samhället är dödsdömt. Oxalsyra har bara bra effekt på yngelfria samhällen, eftersom den inte går igenom vaxlocken, och därför är den endast meningsfull sent på året. Men har vi ett hårt angripet samhälle som beskrivs ovan har oxalsyra ingen effekt eftersom vinterbina redan är skadade och ett sådant samhälle kommer inte klara sig. Någon kanske invänder att en kombinationsbehandling då, dvs myrsyra och oxalsyra, som många använder?
Ett av två fall kommer inträffa:
Endera har vi hållit kvalsternivån på en låg nivå och vinterbina har klarat sig – då behövs ingen mer behandling.
Eller så har vi för hög nivå i augusti och vinterbina är skadade – då är det försent att behandla och då har oxalsyran ingen funktion för samhället går under oavsett.
Det enda fall där oxalsyra kan ha en funktion är ifall vi haft en låg nivå hela säsongen så vinterbina är starka men att vi får en plötslig ökning i oktober. I det fallet kan vi lika gärna använda mjölksyra som har samma effekt men är betydligt mildare för bina. I samtliga ovanstående fall är oxalsyra överflödig och gör mer skada än nytta.
För att dokumentera att vår strategi utan starka syror fungerar gjorde vi en studie under 2023 med 26 kupor där tre av dem hade skyhöga kvalsternivåer i augusti. Två av kuporna var i kontrollgruppen där de fick myrsyra + oxalsyra men dog ändå under hösten pga av Varroasis. I testet hade vi 16 kupor som enbart fick drönarutskärning samt mjölksyra under augusti-oktober vid behov och av dessa hade 15 lågt nedfall hela säsongen utan annan behandling (7) och kom ut starka i år (>10 ramar med bin).
Då kanske någon påpekar att det finns många som enbart använder oxalsyra och har bra överlevnad. Så är det förvisso, men motfrågan blir ifall de har koll på kvalsternivåerna? Kan det vara så att de råkar ha samhällen som faktiskt har resistens utan att veta om det? I vår strategi håller vi koll på nedfallet och om det går över tröskelvärdet så behandlar vi med mjölksyra, vissa samhällen behöver ingen behandling alls och dessa har då någon form av resistens. Dessa samhällen är de som vi avlar på för att ta vara på resistensen.
Referenser
1. Fries/Kristiansen, Sjukdomar, parasiter och skadegörare i bisamhället.
2. Scneider et al, Sublethal effects of oxalic acid on Apis mellifera
(Hymenoptera: Apidae): changes in behaviour
and longevity
3. Highes et al, Negative long-term effects on bee colonies treated
with oxalic acid against Varroa jacobsoni Oud.
4. Thielka, EFFECTS OF SYNTHETIC AND ORGANIC ACARICIDES ON
HONEY BEE HEALTH: A REVIEW
5. Nazmiye Gunes, Levent Aydın, Deniz Belenli, John M. Hranitz, Sami
Mengilig & Semih Selova (2017) Stress responses of honey bees to organic acid and essential
6. Rosenkrantz et al (2010), Biology and control of Varroa destructor
7. Bjusen/Nordin, The efficiency of Drone Brood Removal (DBR) + Lactic Acid Treatment (LAT) to control the Varroa destructor infestation.
DoD's bisyssla 