Short English summary: 1904 was the start of a disaster that was later called Isle of Wight disease which lasted for almost 20 years and, according to the legend, wiped out the original black bee population in UK and only left the yellow bees that apparently seemed to be resistant to the disease. As Bailey pointed out (2) there were no doubt that many colonies died in those years but no evidence was presented that a speicifc parasite or disease was the root cause. On the contrary – when Bailey investigated the case he concluded that it was a myth and that the colony losses were due to natural causes of which a big portion was the result of poor colony handling, starvation and general mistreatment of the colonies. In addition, there are absolutely no evidence that the black bee should have been more sensitive to whatever caused the losses. Still today there are several populations of old black bees in UK although due to import of foreign bee strains they are rare and mostly found on remote locations.
Vi börjar med att först definiera vad som menas med en myt-enligt Dr Bailey (2), som undersökte fakta bakom Isle of Wight (IOW) händelsen redan 1963, finns följande definition i ett Oxford Dictionary; “A myth is a primitive explanation to a natural phenomenon.”
Enligt Roger Patterson (1) finns det en “standard”-redogörelse, med några variationer, för Isle of Wight-sjukdomen och den lyder ungefär så här; Det kallades omväxlande för en sjukdom, epidemi eller sjukdom hos honungsbin som verkade ha flera olika symtom. Detta ledde ofta till att kolonin dog, både sommar och vinter. Beroende på källan verkar den först ha uppmärksammats omkring 1902 i Derbyshire, men 1904 på Isle of Wight och varade i cirka 20 år. Den beskrevs av många författare som “mycket smittsam” och sades ha orsakat utrotningen av de “gamla brittiska svarta” bina (Amm). Runt 1918 hade farsoten spridit sig till hela UK, Irland och även europeiska fastlandet och trakekvalstret blev utpekat som skyldig och ansågs då vara farligare än Amerikansk yngelröta.
Historierna spreds via tidningarna på den tiden viket gjorde att myten slogs fast som en sanning utan att några vetenskapliga bevis kunde presenteras som stöd för påståendena.
Enligt Bailey (2) var det flera vetenskapsmän som försökte, och misslyckades, med att visa att det var trakekvalstret eller någon annan parasit/sjukdom som låg bakom dödligheten. Tex Imms som 1907 undersökte bin som påstods ha dött I IOW och han slog fast att bina hade förstorad tarm. Imms var inte kunnig med bin och förstod inte att det är normalt för övervintrande bin att ha förstorad tarm. Näste man till rakning var Malden, som påpekade att det var normalt med förstorad tarm under vintern men som hade accepterat att det fanns en dödlig IOW infektion, och han stängde in en påstådd IOW koloni i en varm lokal 28 juni 1908 där de slutade flyga 10 augusti och i slutet på oktober var de döda. Han undersökte bina noggrant men fann inga trakekvalster utan det enda han fann var förhöjda bakterienivåer i tarmen men Malden kunde inte visa att bakterierna var patogeniska.
Vad gäller bildmaterial så finns det en enda bild av dessa utsatta kolonier från 1911 som, enligt Bailey, visar på kraftig dysenteri, vilket inte är ovanligt ifall vintern varit lång. Utöver ovanstående finns det inga bevis eller studier som förklarar vad som faktiskt hände men däremot åtskilliga beskrivningar av bin som dött runt om i världen med liknande symptom som IOW.
Att bin dör är inget ovanligt och det är heller inte ovanligt att en stor andel dör vilket kan bero på många olika orsaker; dålig biskötsel, svält mm.
I början av 1900 talet var det många som gick över från halmkupor till de nya kuporna med rörliga ramar. Då blev det enkelt att ta honungen men man hade inte lärt sig att man isf var tvungen att ersätta med socker. Under krigsåren var det många kupor som inte togs om hand eftersom biskötarna var inkallade. Socker var det dessutom ont om så risken var stor att man istället tog sockret själv istället för att mata bina och så dog bina av svält och dålig biskötsel. Då, liksom nu, var det bekvämt att ha en trovärdig förklaring till varför bina dog och slippa erkänna att man kanske inte tagit hand om bina på bästa sätt.
Dessutom fanns det, precis som nu, en mängd ovetenskapliga behandlingar som troligen tog livet av mängder av kolonier. Bailey (2) skriver; Eftersom man hittade pollen i tarmen på döda bin började man ta bort “pollenförorenade” ramar i tron att vuxna bin inte behöver pollen. För att kompensera för nitrogenbehovet ersatte man pollenet med biffextrakt vilket definitivt tog livet av mängder av kolonier då pollen är absolut nödvändigt medan biffextrakt är giftigt. Andra ovetenskapliga lösningar var att ge formalin, fenol, surmjölk, salt och andra tveksamma behandlingar som tveklöst tog livet av många kolonier och som sen förklarades med IOW. Men vid denna tid hade tanken på en enda farsot som anledning till förlusterna slagit rot även om Renni 1921 (3) slog fast att det inte kunde vara Nosema eftersom symptomen var helt annorlunda än vid Nosemautbrott. 1923 föreslog Renni (4) istället att trakekvalstret var orsaken även om hans egna resultat motsade teorin eftersom trakekvalster fanns överallt utan att det orsakade några massförluster.
Bailey påpekar hur motsägelsefullt och ovetenskapligt man behandlade ämnet tex av Harrod-Hampsell 1937 (5) som slog fast att trakekvalstret spreds från Isle of Wight efter 1918 men sen i samma mening konkluderade att kvalstret funnits i många hundra år.
Bailey avslutar sin artikel med att konstatera att ingen sjukdom eller parasit behövs för att förklara IOW fenomenet utan det var troligen summan av alla “oförklarliga” förluster (misskötsel, svält, användande av tveksamma mediciner och hemmagjorda kurer mm) som på detta sätt fick en enkel, men felaktig, förklaring. Och då har vi kommit i mål då vi i början definierade en myt som en primitiv (enkel men felaktig) förklaring på ett naturligt fenomen.
I nästa del ska vi titta lite närmare på vilka konsekvenser Broder Adam’s strävan att “avla fram resistenta bin” skapade i och med att han använde myten för att rättfärdiga införande av främmande bin till UK och i slutändan hela Västeuropa.
referenser
1. http://www.dave-cushman.net/bee/iowdisease.html
2. https://beewranglers.org/isle-of-wight-disease-myth/
3. Rennie, J. White P.B. and Harvey, E.J. 1921. Isle of Wight disease in hive bees. Trans. Roy. soc. Edinb. 52, 737-79
4. Rennie, J. Acarine disease explained. Mem. coll. agric. N. Scot. No 6
5. Herrod-Hempsall, W. 1937. Beekeeping. British Bee Journal, London
DoD's bisyssla 