Vinterförluster

English summary: Quite often we see claims that sugar is better than honey as winterfood but rarely we see any reliable proof for the claim. One of the few real field tests were carried out by Randy Oliver (who was actually looking for the optimal substitute and used sugar as negative control and honey as positive control) which showed that half the bees died when pure sugar was used whereas honey gave few dead bees, see table below. The reason for this is the fact that older bees can regenerate there bodies and thus get a long life span, once they stop fly, but only if they have honey with pollen available. Without small of amounts of pollen the older bees dies whereas the winterbees will use up their fat body resources and survive the long winter despite the lack of nutrition. In addition, honey is the basic for the bees immune defence and with only sugar the bees will be more suscepticle to patogenes. Despite this advantage for honey as winterfood there are some issues with certain types of honey and below we explain why rape seed, concrete and, sometimes, heather honey may cause problems and how to counter these problems. Pls use translation tool for full article. For those who want references: https://dodsbisyssla.com/webinar-invintra-pa-honung/

I bitidningen kan man läsa att vinterförlusterna är 32% för de som invintrat på honung och betydligt lägre för de som använt socker. Ett par felstaplar och ett p-värde så är det närapå en sanning att socker är bättre än honung. Vi menar att det är ett bedrägligt sätt att presentera data och att vinkla det som om det vore en sanning. Ska man göra en studie där man jämför två variabler så ska ju test och kontroll grupp vara på samma platser med lika stora grupper. Sen kommer det svåra vilket är att se till att inga andra variabler ställer till det och för det behöver man stort antal testobjekt. För att minimera arv bör samtliga drottningar komma från samma linjer, ha samma ålder och vara parade på samma ställe. När testet börjar måste man se till att alla samhällen har ungefär samma bistyrka och antal ramar med yngel. Alla andra förutsättningar måste också vara så lika som möjligt och slarvar man med detta blir resultatet meningslöst och inga slutsatser kan dras.

Ett test som uppfyllde ovanstående kriterier genomfördes av Randy Oliver (hans mål var att hitta det optimala substitutet och använde socker som negativ kontroll och honung som positiv kontroll) och i hans försök tappade sockerbina ungefär halva bistyrkan och de började sätta nytt yngel först när naturligt pollen fanns tillgängligt. Intressant är att bistyrkan stabiliserades när ca hälften av bina dött vilket kan förklaras med att då hade alla gamla bin dött medan vinterbina levde av sin fettkropp och härdade ut till dess det fanns pollen och honung att hämta. De bin som får sin naturliga mat höll bistyrkan konstant vilket indikerar att de äldre bina uppenbarligen också överlevde till dess vintern var slut. En annan intressant detalj är att de som får naturlig mat (inklusive pollen) påbörjar yngelsättning innan nytt pollen finns att hämta. Sammantaget gjorde detta att honungsbina fick en bättre start och kom ut starkare än när de gick in medan sockerbina kom ut betydligt svagare och behöder en lång uppbyggnadstid innan de var redo att producera överskott.

Nå, ligger det ingen sanning i att det kan bli vinterförluster när man använder honung? Det finns tex biodlare som kan svära på att ljung ger utsot och därför är olämplig som vinterfoder.
Svaret är att biodling är komplext och att det sällan är svart eller vitt så visst kan det gå fel även om man använder honung.
Låt oss först slå fast – bisamhället dör varken av socker eller av honung utan skillnaden ligger i hur starkt samhället är när vintern är över.
Socker har en fördel och det är att man vet vad man får – sackaros som bina kan omvandla till fruktos och glukos. Det är rätt lite som kan gå fel förutom att biodlaren kan vänta för länge innan invintring görs och då hinner inte bina processa sockret och bina får utsot och/eller svälter ihjäl. Använder man bara rent socker får man alltid svagare samhällen på våren eftersom bina (främst de äldre) behöver näring för att underhålla sina kroppar och sockret har innehåller inget annat än kolhydrater. Dessutom tappar bina sin motståndskraft mot sjukdomar och blir därför känsliga för patogener.

Nå, hur är det med honung då?
Mogen honung som är flytande ger inga problem för bina!
Med det sagt finns det vissa honungssorter som kan ge problem och som inte bör användas som vintermat.
Raps: Har man raps i närheten kommer bina garanterat att dra på det, i alla fall kan inte våra bin motstå rapsen. Det spelar ingen roll att vi har en stor lönn 2 m från kuporna, bina flyger 1 km utan att bry sig om något annat. Jag ställde en gång en burk honung utanför flustret för att se vad som hände. Bina fullständigt ignorerade burken och flög rakt ner mot rapsfältet.
Eftersom raps kristalliserar blixtsnabbt kommer sådan honung inte att fungera som vintermat eftersom bina behöver mängder av vatten för att lösa upp den. Raps som vintermat gör att bina svälter ihjäl. Vi skördar rapsen så fort den inte skvätter och vi väntar inte på att de ska täcka honungen utan vi slungar, ympar och burkar inom några dagar. Vi mäter givetvis alla badger för att säkerställa att vi är under 20% vattenhalt.
Cementhonung: 2024 stötte vi för första gången på cementhonung och det visade sig vara en lömsk historia eftersom bina tokdrog på det mitt under brinnande ljungdrag. Cementhonung består av Melecitos vilket är en trisackarid som inte löser sig i vatten. Det gör att bina omöjligt kan tillgodogöra sig den under vintern men möjligen på sommaren då det finns tillgång till vatten. Vi försökte plocka bort alla ramar med cementhonung och trodde draget tog slut när regnet kom och spolade bort sekretet från granarna. Eftersom bina började dra på ljung trodde vi att faran var över men vid vår första vårkontroll har vi ändå mängder cement i kupan. Än värre är att vissa ramar verkar vara en blandning av ljung och cement med en gummiliknande konsistens som indikerar att bina endera drog på båda samtidigt eller så flyttade runt honungen. Oavsett så fungerade inte strategin vi använde då det uppenbarligen fanns mycket cementhonung i vissa kupor. Nästa gång vi får denna skräphonung kommer vi byta strategi – vi kommer vänta med invintring till oktober och byta ut alla ramar mot sparade ramar som garanterat är fri från detta otyg.
Ljunghonung: Att ljung ger utsot är en gammal myt som vi testat och avfärdat flera gånger. Men, vi förstår varför myten uppstått eftersom ljungdrag kan pågå sent på året och då finns en risk att bina drar in nektar som de inte hinner processa klart. Har man otur kan det finnas stora mängder honung med alldeles för mycket vatten och då blir det utsot. Vi har också hört att bina ibland täcker celler med omogen honung och det såg vi faktiskt i år – helt täckta celler där innehållet bara rann ut när vi öppnade dem. Det här gör det svårt att avgöra ifall honungen är mogen eftersom det inte räcker med att bara konstatera att ramen är täckt. Här ser vi flera möjliga strategier och vilken man använder beror ju på tycke och smak.
1. Flytta kuporna från ljungen när man kommer in i andra veckan av september. Arbetsamt!
2. Stänga igen flustret andra veckan i september och öppna en gång i veckan för rensningsflykt. Arbetsamt och risk att man glömmer öppna.
3. Plocka bort all ljung vid invintring. Inte säkert det kommer hjälpa eftersom de uppenbarligen kan dra ända in i november.
4. Sen invintring. Vi kommer nog använda samma taktik som för cementhonung, dvs sen invintring där vi byter bort alla honungsramar mot sparade bra ramar.

Någon kanske undrar varför bina drar in honung som uppenbarligen är olämplig vilket verkar kontraproduktivt. Om jag ska spekulera en aning så tror jag det beror på att evolutionen har utvecklat ett antal instinkter som under årmiljonerna har visat sig vara effektiva för att få biet som art att överleva. När det gäller raps är det inget som naturligt förekommer i så stora mängder och rapsfält har bara funnits under en mycket kort tidsrymd jämfört med hur länge bina har funnits. Cementhonung förekommer inte så ofta att det påverkar bina i det stora hela och varierar dessutom lokalt vad gäller mängd och förekomst. Så för dessa två honungssorter har det inte funnits någon anledning att utveckla instinkter.
Hur är det med ljung då? Här måste man komma ihåg att det ser olika ut för bin som lever vilt mot bin som vi håller som nyttodjur. Vi skattar ju honung vilket gör att bina behöver dra in mängder av honung på slutet av säsongen för att fylla sina förråd. I det vilda hade de ju börjat samla redan i maj. Dessutom, dessa milda höstar vi ser för tillfället är ett relativt nytt påfund och tidigare var det troligen inte normalt att bina kunde samla nektar i oktober och till och med i november.
Sammanfattningsvis: det kan uppfattas som lite “enklare och kanske säkrare” att vintra in på socker men vill man ge bina möjlighet att vara starka och friska är honung självklart det bästa. Det är inte varje år man får “problemhonung” och med rätt strategi är varken cementhonung, ljung eller raps något problem.
För den som vill ha referenser på vad som sagts ovan:
https://dodsbisyssla.com/webinar-invintra-pa-honung/