Cementhonung

I år har vi för egen del fått uppleva ett drag på cementhonung, dvs honung som kommer från sekret av den stora granbarrslusen.
Bakgrund: med hjälp av fotosyntesen bildar växter enkla sockerarter tex glukos som sen kan ombildas till en mängd olika nyttiga saker. Detta görs med hjälp av enzymer varvid olika sorters kolhydrater bildas, bla sackarider där man skiljer på Mono- (en), oligo- (fåtal) och poly- (många) sackarider eller cellulosa och stärkelse. Processen kan gå åt båda hållen så med hjälp av enzymer kan djur omvandla stärkelse och cellulosa till glukos och fruktos som är rent bränsle för cellerna.
Honung: Honung kommer från växternas nektar och består av att antal olika sackarider, främst monosackarider i form av glukos och fruktos men även sackaros och längre sockerarter. Under honungens mognadsprocess omvandlas sackariderna till i huvudsak monosackariderna fruktos och glukos vilka har samma kemiska sammansättning, C6H12O6 men bindningarna sitter annorlunda vilket ger olika kemiska egenskaper. Fruktos har en sk keton grupp medan glukos har en aldehydgrupp (1). Sackaros består av en del fruktos och en del glukos sammansatt med en glykosidbindning som oftast består av en syrebinding (är alltid fallet vid sockerarter).
Vid spjälkning av sackaros till fruktos och glukos ser formeln ut på detta sätt (2):
С12Н22О11 + H2O → C6H12O6 + C6H12O6 dvs processen behöver vatten vilket är skälet till att honung som “mognar” dvs omvandlar sackaros till fruktos och glukos med hjälp av binas enzymer får en minskad vattenhalt som resultat. Detta sker även efter att bina har förseglat cellerna (3) vilket gör att även burkad honung kan få minskad vattenhalt.
Bladhonung: I naturen finns ännu en källa till honung och det är sackarider som bildas av växterna vid fotosyntesen och där sackaros dominerar. Denna rikliga källa kan bina inte använda direkt men växtlössen biter hål på de sk silrören varvid växtsafterna flödar rikligt. När silrören väl punkterats kan lössen inte stoppa flödet utan en del av saften går rakt igenom lusen och får rikligt med enzymer vilket spjälkar sackariderna till enkla sockerarter som bina kan tillgodogöra sig. De flesta löss har samma sorts enzymer som bina vilket ger upphov till vanlig bladhonung som innehåller mycket fruktos och är lättflytande.
Det finns dock en lussort, den Stora Granbarrslusen  (Sacchiphantes abietes), som producerar en trisackarid som heter Melicitos vilken inte är vattenlöslig och kan därmed inte spjälkas av enzymerna i binas saliv. Den kristalliserar blixtsnabbt och hamnar den i celler med annan honung kommer även den honungen att börja kristallisera på Melicitoskärnorna och bli som en ympad honung och därmed omöjlig att slunga.
Bina kan tillgodogöra sig Melicitosen med hjälp av enzymer i tarmen vilket tillsammans med vatten spjälkar den till monosackarider. På vintern finns för lite vatten och därför är cementhonung som vintermat en säker dödsdom men det bör gå att använda den som foder på våren. Det finns dock en risk ifall ynglen inte har samma enzymer som bina och därmed inte kan spjälka Melicitosen och i sådana fall kan larverna drabbas av undernäring. Eftersom vi fick mängder av Cementhonung kommer vi genomföra försök till våren och se vad som händer.

Referenser:
1. https:kupan.se/bin-och-dess-nytta/honung/honungsdagg-och-cementhonung/
2. https://sciencealpha.com/sv/sucrose-properties-production-and-application
3. Boken “The honey”