Short English summary: Heather honey is claimed to cause dysentery due to high mineral content and this statement is repeated in most books without any references to studies to support the claim. We carried out a test some years ago where we used 30-50% heather honey on 9 hives where all hives survived and in fact it was one of the best overwinter we have experienced. A calculation show that the amount of minerals is way to small to cause any issues and the conclusion made by Alfonsus many years ago stands strong; eccessed water causes dysentery.
För några år sedan tvingades vi använda 100% socker vid invintringen och året efter gav uruselt resultat eftersom bina visserligen överlevde men var svaga och behövde hela maj och delar av juni för att bygga upp sig. När det såg ut som om vi skulle tvingas använda socker även detta året kom ljungen som en skänk från ovan. Ljung ja, det kan man inte använda som vintermat då blir det utsot (1), det kan man läsa i vilken bibok som helst tex Åke Hanssons stora bok från 1980. Vilket dilemma – låta bina få socker och få svaga bin eller använda ljung som “alla vet” ger utsot. Jag tacklade det som jag brukar och gjorde en källkontroll och döm om min förvåning när det visade sig att ingen bibok hade någon referens till någon studie, bara till andra biböcker. En uppmaning: Kolla i era biböcker hur många referenser ni hittar.
Inte heller nämnde någon var gränsen gick utan som det står i Åke Hanssons bok sid 326 “Ljunghonung är liksom bladhonung olämplig som vinterfoder” där förklaringsmodellen är att ljung och lushonung ger utsot pga hög mineralhalt.
Så frågan är egentligen två;
1. Är ljung farligt som vinterfoder och isf 2. i vilka mängder?
Jag ägnade mycket tid åt att kolla på nätet men fann inget utom åsikter baserad på andras åsikter. Då gjorde jag en sökning på engelska men det blev lika resultatlöst, jag hittade exakt noll studier. Då ändrade jag taktik och började söka efter någon som faktiskt använde ljung för invintring och fann att det fanns flera professionella biodlare som kör ut kuporna till ljungen även de år med dåligt drag eftersom ljung ger en bra övervintring (2,3) där tex Chainbridge har 1500-2000 kupor som invintras på ljung, helt eller delvis.
Förklaringsmodellen att mineralerna i ljunghonungen skulle ansamlas och därmed fylla tarmen och ge utsot håller inte för en enklare räknekontroll – det finns helt enkelt för lite fast substans för att ge problem. Redan 1935 slog Alfonsus (4) fast att det var kristallisering av mat samt problem med att bli av med överskottsvatten som påverkade ifall det blir utsot eller ej och vad som orsakar utsot och hur man undviker det gicks igenom i detalj av Randy Oliver (5).
Låt oss räkna lite och vi antar att vi har 10000 bin som väger 100 mg och de kan enligt Alfonsus fylla tarmen till 35% av kroppsvikten innan det blir kris=> 35 mg.
Enligt våra mätningar gör bina av med ca 7 kg från 28 september till 25 februari, dvs 7000 g=>700 mg/ bi (vi är konservativa och antar att ingen yngelsättning inträffar under vintern samt att de sitter i kluster hela tiden). Enligt facklitteraturen innehåller ljung strax under 1% osmältbara delar så vi sätter det till 1%=> 7 mg mineraler och pollen och antar, konservativt men felaktigt, att inget av det används.
700 mg honung ger upphov till ca 420 mg vatten (dels från vattnet som finns i honungen och dels via metabolismen av sockret. Av detta inser vi att mängden osmältbara delar aldrig kan bli så stora att de spelar roll, det kommer aldrig överskrida 20% av tarminnnehållet (7/35=0,2) och i praktiken blir det betydligt mindre.
Stärkt av ovanstående bestämde vi oss för att låta bina få övervintra på ljung och vintern 20/21 använde vi därför 30-50% ljung i 9 st kupor där samtliga klarade sig galant utan tillstymmelse till nedsmutsade kupor.
jaja, en liten skvätt ljung kanske går bra men hur blir det om man har enbart Ljung? Nu hör det till saken att ingen har någonsin nämnt en andel där Ljung skulle vara farligt utan all ljung måste bort annars går det på tok. Hur som helst, vintern 2022/23 testade vi en kupa med enbart Ljung för att se om den skulle få problem. “Otroligt nog” överlevde även denna utan tillstymmelse till problem, knappt någon smuts alls och alla lådorna lika torra, rena och snygga. Nu kommer säkert någon att säga att vintern var så mild att bina har kunnat flyga och tömma tarmarna regelbundet. Av det skälet noterade vi temperaturen under bägge testen och vi sätter gränsen där bina bryter klustret till 8 grader (4). Då kan vi konstatera att de har suttit minst 12 veckor (troligen längre) utan att kunna flyga ut, se diagram nedan.
Praktiska försök av bla Möbus, där han burade drottningar under vintertest så de inte kunde lägga yngel för att bli av med överskottsvatten, visade att bina började få utsot efter 3-4 veckor. Så, om Ljunghonung skulle ge utsot borde bina inte klara 12-13 veckor instängda utan att problem skulle uppstå.
Givetvis är ett enda test (2 om vi ska vara petiga) inte något definitivt bevis men våra test visar att påståendet att bina är dödsdömda om det finns ljung i kuporna inte stämmer. Så här kommer slutligen en utmaning; den som kan hitta ett fälttest som visar att mogen ljung ger utsot skicka den till mig.
Referenser:
1. Åke Hanssons bok, sid 326
2. https://www.chainbridgehoney.com/blog/articles/beekeeping-in-winter-january-2021/
3. https://www.conwybeekeepers.org.uk/new-beekeepers/heather-honey/
4. https://scientificbeekeeping.com/the-causes-of-dysentery-in-honey-bees-part-2/?fbclid=IwAR1xkKau0JFFnCsnk9GKzWrWSAidUkgtCwU368_oMZNPWHjM8N2FnIXoI4w
5. Alfonsus, E. C. (1935). The cause of dysentery in honeybees. Journal of Economic Entomology, 28(3): 568-576
6. Omholt, SW (1987) Why honeybees rear brood in winter. A theoretical study of the water conditions in the winter cluster of the honeybee, Apis mellifera J. Theor. Biol. 128: 329-337
7. HEALTHFULNESS OF HONEYBEE COLONIES
(APIS MELLIFERA L.) WINTERING ON THE STORES
WITH ADDITION OF HONEYDEW HONEY
DoD's bisyssla 