Kristalliserad honung

Varför kristalliserad honung ger utsot (och orsakar svält) på vintern
Många frågor ang vilken honung som är lämplig som vintermat och några tror (felaktigt) att ljung skulle ge utsot, (se artikel om orsak till utsot för referenser https://dodsbisyssla.com/orsaker-till-utsot/).
I honung är det glukos som kristalliserar och honung med hög andel glukos kristalliserar således snabbare än honung med låg andel. Kristallisering börjar med att en kärna (pollenkorn tex) drar till sig en sockermolekyl som sen drar till sig ytterligare molekyler och så har en kristall skapats. Den växer mer och mer och till slut har all glukos kristalliserats och vi har en hård honung med stora socker kristaller. Kristallerna bär inget vatten utan vattnet kommer då att blandas med fruktosen och vattenhalten stiger i fruktosdelen. När bina sen ska äta honungen kan de bara tillgodogöra sig fruktosdelen (med alldeles för hög vattenhalt) som då ger mer överskottsvatten och stor risk för utsot. Glukosdelen kan de inte använda och således riskerar de dessutom att svälta ifall en stor del av vinterförrådet har kristalliserats. Det här kan man lätt kolla genom att ställa in en burk med hård rapshonung i en kupa. Ungefär hälften försvinner snabbt och det som blir kvar är ren glukos som det tar lång tid, även på sommaren, för bina att lösa upp.
Ympning av honungen ger snabb kärnbildning vilket stoppar kristalliseringen och vi får en slät honung utan stora sockerkristaller.